Nord till nordväst är utlovat…

 

 

för Hovs Hallar för flera dagar denna veckan och i dag måndag fick vi NNV på Hovs Hallar.
Styrkan var enligt SMHI, vilka jag inte litar på, 9-11 M7sek.

Mycket riktigt blåste det bara 5 m/sek, när jag stod på kanten. Jag medför alltid en Silva vindmätare,
så jag kan hålla koll på styrkan.

Segelstorphanget till vänster, eller söder om Hovs Hallar var ockuperat av ett 25-tal kvigor, som skrämde
livet ur ett par skolklasser. Kvigorna är otroligt nyfikna och naturligtvis ofarliga.
Alla är avhornade och vana vid människor.

Nåväl, ihop med kärran, applicera kameran och iväg. Lyftet var relativt bra och jag flög obelastat.
Hanget var termiskt, vilket störde lyftet bitvis. Fast å andra sidan kunde jag utnyttja termiken att vinna höjd.

Jag flög inte för det skulle gå fort, utan bara för att det är roligt. Ingen press, utan man bara glider på
med ganska bra speed och med ett lättkontrollerat plan.

Efter en timma i luften kändes det lagom att landa, vilket är den svåra delen här.
Det är ju så att naturen ändrar sig snabbt  och inget ser ut som förr.
Med förr menar jag, då jag började flyga på HH 1973 ! Nu växer det mycket mer buskar av olika slag,
som försvårar en landning. Har du en snabb modell, är det marigt att komma ner, där man vill.
En snabb modell ökar hastigheten fort, om man trycker lite för att bli av med höjd.
Vidare kan man inte flyga en högpresterande modell sakta, så man riskerar en vikning.
En vikning med tillhörande landning på vingspetsen och hjulning, betyder i regel ett svårt haveri med mycket skador.

 

        De sällskapliga kvigorna på hangkanten.

 

 

 

Vädret är inte alltid med hangflygaren !

 

   Rolf startar sin fina hangmodell. Eftersom modellen är högpresterande kostar den ett antal tusenlappar...

Som väl alla vet……är vädret i Sverige omväxlande.
När vi åker till Ystad för att flyga hang, är det med
en förhoppning,  att vinden ska ligga på SydVäst,
då det är den bästa vinden,  för att hangen runt
Kåseberga-Hammar ska funka.

Väderutsikten från yr.no såg bra ut då vi åkte:
Torsdag, fredag och söndag kunde vi räkna med SV vind.

Tyvärr blev det inte så. Torsdagen startade jag min
modell kl 0900 och då var jag vid Löderup,
som ju ligger söder om Kåseberga.

Vinden var sned mot syd. Lyftet just
så jag kunde flyga min Blue Phoenix.

Men vid 1100-tiden kom sjöbrisen,  
vilken låg rakt in mot kanten. Således iväg mot  Hammar.
Nu är det ju så om Lagen Om Allts Djävlighet,
att militären hade proklamerat skjutningar på
Kabusa Skjutfält hela veckan. Röda flaggor hissade,
varför naturligtvis tillgången till Hammar inte fanns.

Nu är det inget större problem, för vi kan flyga vid
det som kallas Jordgubbsodlingen.
Här är hanget inte bara lika högt,
utan man kan även flyga DS där.

Enda nackdelen är att man måste promenera
med modeller och annat 5-600 meter och klättra
70 meter uppåt. Gör ju inget,  då vi som
är modellflygare inte är lata.

Framkommen till hangkanten mötes jag av
frisk vind, 10-14 m/sek SV,
vilket borgade för knallyft !

Således förberedde jag min trogna Arrow 1 (4) för flygning.
Min Arrow 1 väger 950 gram, spv är 150 cm

Tursamt nog,  hade jag med min skärmflygaroverall,
 vilket behövdes,  då vinden var minst sagt kall.
Alltså start  med köldstyva fingrar,
påslag av sändare och mottagare samt koll av funktion.

På detta hanget är kantrotorn mycket markerad och
stark vid hård vind, varför man måste vara försiktig
och ha planlagt starten. Iväg kom jag och efter ett
par vändor hade jag trimmat modellen,  som jag ville ha den.

Omedelbart förstod jag,  att modellen skulle lastats med
300 gram bly. Men blyet låg i bilen,  så jag fick flyga med,
 vad som fanns.

Jag kunde flyga löpor,  som var ca 350 m långa.
Eftersom kantrotorn var  stark, gällde det ju
att ligga i kantrotorns uppvind,
som ju ger extra skjuts åt modellen.

Om det gick undan ? Det kan ni skriva upp.
Tror aldrig jag flugit så fort förr med en obelastat modell,
 som väger 950 gram !

Då jag är mycket intresserad av DS, plockade jag höjd,
gick in över kanten och ner i lä. När jag tog upp och
mötte den laminära kustvinden hörde man en ”smäll”
och planet ökade sin hastighet kraftigt.

Efter 3 varv hade jag fått upp farten och jag kunde
malla in mig för att flyga den bästa parabeln.
Positiva vändpunkten ska ligga i bakkanten av toppen
och negativa vändpunkten ca 20 m under toppen och 40 m bakom.

Jag flög DS en god stund och det gick vanvettigt fort
tyckte jag. Min modell är ju 10 år gammal och
jag tog det försiktigt.

Efter 50 minuter i luften skulle jag landa och kolla modellen
och lugna nerverna. Inte helt lätt att komma ner.
Eftersom jag försökte landa där hanget är smalt,
hade jag inte mycket spelrum för att sätta ner modellen.
Men genom att använda kråkbromsen, styra med sidoroder
kom jag ner hel med visst besvär.

Jag tänkte, det ska bli roligt att lägga upp en film
av flygningen,  eftersom kameran satt i nosen……
Stefan Blomgren från Karlshamn ringde och jag sa, att han skulle få se flygningen på min blogg.

Synd att jag inte satte på kameran ordentligt bara…….
.fingrarna var tydligen alltför styva….

Vinden hade nu  minskat till 5-8 m/sek , så jag slängde
ut med en garanterat startad videokamera 
för att försöka få DS-video.

Det visade sig att kombinationen mindre vind och
ett vindskifte mot V nästan helt förstörde möjligheterna för DS.
Det blev en kort snutt,  som jag ska lägga upp ihop med de andra filmerna.

Men det kommer fler tillfällen med bra vind.
Då kommer jag att se till,  att min modell är minst 400 gram tyngre,
eftersom det gäller att kunna behålla momentet under flygning i DS.
Man får inte tappa farten, då kan det hända otrevligheter,
 om man inte orkar ut på hangkanten igen.

Min kamera kommer att vara i videoläge och inspelningsläge !

På torsdag eftermiddag dök de andra medlemmarna upp
efter resan från Västergötland , som gått via Skåne-Hobby.

Nog fick de glada gossarna från Skaraborg bra lyft !

Vi bodde på olika ställen. Jag bodde hos Henry
på Österlens  Gästhärbärge i  Glemmingebro och
övriga i stugbyn i Sandskogen i Ystad.

På fredagen var det västlig vind, varför en del av oss
åkte till Löderup och körde elseglare och en del åkte till Kåseberga,
Ales Stenar och flög hang på sned vind.

Vi hangflygare har ju alltid backkupsysselsättningar
när vi är i Ystad, så overksamma är vi inte.
Senare på dagen åkte vi bort till  Jordgubbsodlingen och flög.

Eftersom jag hade annat för mig lördag och söndag,
åkte jag hem fredagkvällen. Rapport över lördagens
och söndagens aktiviteter kommer.

Eftersom vi som flyger hang är vindberoende,
 kommer vi nog i Ållebergsklubben att nästa år
  inte spika datum. Vi kommer att ange ett intervall,
 då vi kan åka.

Ser vinden ut att bli bra och är det fritt från skjutningar,
gör vi en spontanresa ner. Vid den tid det är aktuellt,
alltså i april-maj är det ganska lätt att ordna billigt boende.

Men hur som helst, här kommer lite bilder och jag ska
redigera mina onboardvideos,
 så ni kan åka med mig på hanget !

Sebastian startar sin elseglare vid Löderup.

   Elseglare på väg upp för att kunna flyga på ”baksidan” av hanget vid Löderup.

                                                                         Tänk vad elkärror gör livet lättare för en modellflygare.

En av Ållebergklubbens juniorer startar sin Blue Phoenix.

Aktivitet

Blue Phoenix på finalen.

                         Iväg !

 

Pierre Rosén, ägare av Sky Adventures, som säljer kunskap och allt man behöver för skärmflygning.

En del av Sky Adventures butik i Kåseberga. Vi var flera som handlade fina solglasögon där till bra pris.

Sky Adventures hemsida: http://www.skyadventures.se/

Några Ållebergare som lyckats bestiga kullarna vid jordgubbsodlingen…

      Conny med sin Vintagebergfalke

                                                                  Conny ordnar en Vintageträff i maj i  Falköping. Kolla hans hemsida:

                                                                   http://www.scalevintageglider.n.nu/traffar

 

Några hangflygare sysslar med Modelwaiting……alltså väntar på att vinden ska vrida upp.

 

 

                                                                  Min första Arrow av 4. Inköpt för 10 år sen och still flying strong !

 

                                                                     Så pigg som bara en pensionär från Skaraborg kan vara !

 

                                                                 Conny har startat

 

                                                                  Modellhangflyg  –  En skönhetsupplevelse.

 

                                                                    De djärvaste som kom först spjärnar emot 14 m/sekund sydvästlig vind.

 

                                                                    En modellflygare begrundar förutsättningarna för sin flygning.

 

                                                                   Roffe kommer ned några av sina otaliga modeller. Hur hinner han  med allt ?

                                                                         Montering för Rolf

                                                                   Härligaste tidpunkten det är när man startar på ett fint hang med en fin modell.

                                                                   Vad som finns hos piloten nu ?  Förväntan !

                                                                Nä, han störtar inte. Han dyker bara upp lite fart.

                                                                 Här går det undan. Hangflygningen i hård vind när man befinner sig i kantrotorn, det sållar agnarna från vetet.

                                                                 Tro mig.

                                                                Här flyger inte modellen i kantrotorn utan under.

                                                                     Rakt fram bortanför horisonten – Polen.

                                                                 Ari får hjälp med sin kärra

                                                                Conny startar med en elegant gest Aris  kärra.

                                                              Aris lätta modell åker ut i frisk vind.

Knut startar för att testa om det går att åka på baksidan av hanget.

Kullen i bakgrunden flög vi sedan på, då vinden låg rakt på där.

En Ållebergare över det Österlenska landskapet.

         Tre utspridda Ållebergare vid Löderup

 

Lite bilder av miljön där vi flyger.

 

Traditionsenligt avhåller Ålleberg Modellflygklubb sin träff i Ystad, för att kunna flyga på fina hang.

Innan jag redovisar flygeriet, tänkte jag försöka beskriva med egna bilder, hur det ser ut, där vi är.

Jag återkommer med mycket intressanta bilder och filmer. Ni kommer att få er en riktig åktur i en av mina hangmodeller……..jag lovar !

                                                                Utsikt mot Kåseberga från Löderup. Hamnen till vänster.

                                                                Ett av de, som man tycker, oändliga hangen. Är egentligen rester av rullstensåsar som bildades

                                                                vid avsmältningen av inlandsinsen.

                                                               Del av det Österlenska kustlandskapet.

                                                                 I lä av kanten odlar man intensivt. Ser ut som man strukit ut åkrarna med

                                                                  en spackelspade, när det är nysått och ringvältat.

                                                                    Österlens landskapsfågel…gladan. En stor, färgrik och allmänt förekommande fågel.

                                                                 Detta är inte sälar som står på huvudet, utan det är tyska fiskare, som utnyttjar Sveriges

                                                                 möjligheter att fiska gratis och bära hem kanske 25 öringar per man efter 3 dagars fiske.

                                                                 Tyskarna kommer i flockar med sin frysboxförsedda husbilar.

                                                                 Synd att vi som svenskar och EU-medborgare inte får fiska i tyska vatten på samma sätt…..

                                                                Mjuka rörelser……

                                                                   Ser ni avsatserna/stigarna på sluttningen ? Det är fåren som trampat upp dessa

                                                                   under sin betning.

                                                                   …och här har vi en snart utslagen….?? Rätt svar ger en glass till sommaren !

                                                              Det fanns tusentals storspovar och här på bilden tofsvipor i luften ystra i

                                                              det fina vårvädret.

                                                               Knoppar för trädens blad börjar bli tunga nu. De samlar väl kraft för att kunna slå ut.

                                                                 På läsidan av hangen växer ett sparsamt bestånd av buskar och träd. Marken hålls

                                                                  öppen av betande får . Så kommer det upp nåt spirande träd, försvinner det i regel

                                                                  ner i  en fårmage.

                                                               

                                                              En ganska rofylld horisont, gränsande till det ständigt föränderliga Östersjön.

                                                              I det blåsiga landskapet får buskar och träd afrofrisyr.

                                                                 Backsippa, en fridslyst växt, som har etablerat sig vid Hammar sen ett par år.

                                                                 Vill ni se oändligt med backsippor, åk till Stens Huvud Nationalpark.

                                                                     Fler fårgångar vid Löderup. Dessa kanter hjälper till att skydda mot erosionen.

                                                              Vi flög här vid jordgubbsodlingen i torsdags, beroende på att militären hade skjutningar

                                                               på Kabusa Skjutfält hela veckan. Men detta är ju inget dåligt hang…?

                                                                  Vad resan gick ut på. Några flygare på kanten vid kvällssol.

Det kommer mer !

mats

 

—-börjar på torsdag den 25 april och håller på

till och med söndag 28 april.

 

Traditionsenligt arrangerar Ållebergsklubben sitt Ystadhangläger även i år. Det brukar vara stor uppslutning både från arrangörsklubben och andra klubbar.

Varför många kommer ? Därför alla är positiva och det råder en kamratlig anda, så man känner sig välkommen.

Alla modellflygare är välkomna med eller utan plan för fina upplevelser.

Här några bilder från gångna  träffar:

                                                                  Ordföranden i Ålleberg Modellflygklubb Rolf Maier.

Information:

 http://www.rcflyg.com/

mats

mats

 

 

För en gångs skull var vädergudarna med oss i lördags. Solsken tack vare en snabbt inväxande högtrycksrygg och en avtagande väst-nordvästlig vind gav oss goda förutsättningar för testflygning av en nybyggd Lunak.

Pär har lagt 3-4 månaders hårt arbete på denna scratchbyggda modell, varför han var aningen försiktig med provflygningen.

Inte riskerar man 3 månaders arbete med 5 sekunders flygning under dåliga förutsättningar ?

Själv ville jag till Hovs Hallar, men Pär sa att Tjärbyhanget kommer att fungera bra. Detta inlandshang har gett oss många fina flygningar genom åren, då man, om inte vinden är för stark, kan kana på hanget och sen plocka inrullande blåsor och kurva upp sin modell, så högt man önskar.

Tjärbyhanget har också en vidunderlig utsikt över den sydhalländska kustbygden.

En av de första frågorna jag ställde till Pär, var om tyngdpunkten var ok……..Han sa han beräknat tyngdpunkten. Då vet jag av erfarenhet att det skadar inte med 50 gram extra……

Vinden låg mellan 4-7 m/sek och den kom cirka 25 grader snett med dragning mot nord. Dessutom var vinden byigt på grund av termikbildning framför hanget. När termikblåsorna byggs upp och släpper påverkar det strömningen av luft kraftigt och det gör att vinden vid hanget inte blir laminär och därmed sjunker hangets verkningsgrad.

Nåväl, Pär kastade ut sin Lunak och starten såg bra ut. han hade ansatt ca 12 grader klaff på modellen. Ganska snart efter start blev det svårigheter. Dels genom att det var väldigt turbulent på låg höjd, dels genom att modellen var lätt i nosen. Pär beslöt att landa på åkern framför hanget för att inte riskera sin modell. Att landa långt ifrån sig och dessutom stående högt är inte lätt. men genom att iakttaga skuggan från modellen på marken får man en grund att bedömma höjden.

Pär fick efter en äventyrlig landning ner modellen hel. Eftersom inget bly var med i väskan fick modellen åka med hem för modifiering av tyngdpunkt.

Modellflygare ger sig inte, utan nu åkte en mycket lätt modell konstruerad 1951, tror jag, fram. Ursprungligen en friflygande modell, men nu rc-konverterad.

Modellen åkte iväg och jag blev överraskad att den klarade de turbulenta förhållande så bra som den gjorde. Modellen har ju en gamaldags profil, som var avsedd att kunna hålla modellen, när den friflög, i luften så lång tid som möjligt. Det medförde ju att den penetrerade motvinden dåligt. Det blir lite drake över flygningen.

Efter landningen monterade vi min OneCam på hans modell och Pär startade på nytt.

Allt gick bra och en snutt av filmen kommer jag att lägga upp här.

Bilder tog jag och jag filmade ganska mycket. Filmerna håller jag på att överföra och det tar en evinnerlig tid då de är av verkligt Hd-format, men jag lägger upp de här så snart jag redigerat materialet.

Filmerna ger en bra bild av hur det var att flyga på Tjärbyhanget den 20 april 2013.

Om vi var nöjda……Jovisst var vi. Provflygning och allmän flygning med Pärs modeller. Men jag då ?

Jo, det man inte har i huvudet,  måste man ha i benen…….jag hade glömt att låsa min sändare till mottagaren i min termikmodell, eftersom jag just uppdaterat mjukvaran i sändaren. Naturligtvis ingen bindningskabel med……

Nu har jag uppdaterat alla mina modeller till sändaren !

Som sagt, här kommer en drös bilder och om ni ger er till tåls kommer det en film om äventyret förhoppningsvis snart.

Håll ut !

        Pär monterar Lunaken. Nästan lika gul som hans japanska racerbil….

Vingfastsättningsluckan och skruven man låser vingarna med.

  Kolla roderna Pär ! Kommande bilder är klippta ur videon.

Snart…..

    There she goes…..

  Än så länge ok……

Svänger…jodå.

       Pär på låg höjd framför hanget. Lyftet försvann troligen

                                                                    beroende på en blockerande termikblåsa.

Där satt den…..ser värre ut än det var.  Men Pär höll säkert andan….

    Ska Pär plantera sin radio, som ett minne av sin Lunak….?

       Ser helt ut i alla fall.

      Sen är det bara att sträva uppför kanten. Men det är en baggis för

                                                                   oss pensionärer som inte är lata !

           Här är kroppen till den före detta friflygande segelmodellen.

                                                                     Den heter SM2:an och är konstruerad av Ragnar Odeman inför VM 1952 i England.

                                                                     Han placerade sig då som VM-2:a.

                                                                     Konstruerad 1952 på Ålleberg och numera rc-fierad med två servon av Pär.

   Sidenklädda sprygelvingar….nästan en sinnlig upplevelse för en

                                                                  gammal modellflygare och byggare ! Det är annat än plastfilm det !

 

Start ! Ni kan se min OneCam på vänster vingrot.

   En yngling som njuter frukterna av sin möda, kunskap och erfarenhet.

En modell i nästan himmelskt ljus…..

 

 

En konstruktion från  1950 – I andra hörnet 2000-talet

  Symboliken kan ni tolka som ni vill.

En modell flyter över det Sydhalländska landskapet.

                                                                I bakgrunden Hallandsåsen med sin näsa Hovs Hallar.

   Undrar om konstruktören av modellen kunde förutse,

                                                                   att modellen skulle flyga fortfarande efter 65 år ?

   Ska jag vara stygg kan jag säga: Här är två artefakter…….men det gör

                                                                 jag inte……det är bara en modellflygare som lutar sig mot en sten

                                                                 som restes för 1500 år sen.

  Ser ni björken i sluttningen ? Den skulle vi modellflygare

                                                                vilja slippa se. Den är magnetisk och attraherar modeller….

Ett knäckt vingöra efter en landning i turbulent luft.

Ca-lim. 30 minuters arbete, sen är vingen ok.

Som ni ser inga sura miner.

   Så här en vingspets ut som är nylagad. Balsan laskad

                                                              och nytt siden pålagt, spännt och lackat.

                                                              Såedemede !

 

Här är en liten videosnutt;