…sjöng Barbro Hörberg i en av sina visor.

Visst var väl himlen alltid blå förr på Hökafältet? Man vill nog bara minnas de
blå dagarna med sol, när man drabbas av nostalgins trevande och igenkännande
tankar eller hur?

Dessa bilderna har jag fotograferat av från diverse källor. Fotografer är troligtvi
s:Pär Lundqvist och jag.

Vi kanske i föreningen skulle samla ihop så mycket bilder vi kan få tag i inom
rimliga gränser, redigera och lägga allt på en DVD-skiva?

Det är ju kultur det vi sysslar med och värt att bevar för framtiden, innan vi
alla blir historia.

Har ni bilder liggande, färg eller svartvita och kan tänka er att ta med de till fältet,
så kan jag fotografera av dem för att sedan kunna redigera till en samling med
bilder ur Hökaklubbens historia. Tänk över det!

Ok här kommer 10 bilder i ganska stort format. Fler kommer om en vecka så stay tuned!

Detta är en bild från 1975 med de allra första “mekborden” som utgjordes av ett av mina,
det hitre, gamla trädgårdsbord.  Modellen tro jag tillhör Mikael Kristenssen, men jag är
inte helt säker. Det är en BoxFly-liknande modell från Valter Johansson i Lammhult.
Vid denna tid hade vi en dålig gräsbana och en ännu sämre grusbana, som syns åt
Trönningehållet.Tur att inte miljönissarna såg när vi spred ut olja för att binda gruset.
Sven Cronwall hade ett 200-liters fat med spillolja i sin DAFs bagage och körde så det
skrek i remmarna i Variomaticlådan.

Här syns på en flygbild med bilden tagen från min fotokärra en Johanna
utrustad med en instamatic med motor för framdragning av filmen, väg 117 mot stan.
Som ni ser är det tomt på höger sida av vägen. Fyllinge fanns inte i form av bebyggelse då.
Time is running!

Denna bild, från ett par hundra meters höjd, visar hur lite träd det fanns här 1977.
Alarna hade ännu inte stuckit upp, beroende på att marken här var gammal odlingsmark.
Den höga kanten vid Pilkington-Fyllinge är ju en Litorinavall/strandkant för 2-6000 år sen
,så åkern där vi flyger är ju gammal sjöbotten , som utnyttjades som odlingsmark.
Ni ser också här den triangulära grusbanan och den nylagda oljegrusbanan.

Den sedvanliga arbetsdagen på hösten. Det innebar stor uppslutning av medlemmar,
kolla antalet bilar på parkeringen och mycket arbete som klarades av.
Jag är säker på att vid just detta tillfället var vi mer än 30 som ställde upp och
jobbade rent fysiskt!Hur är det i dag ?Se också den totala avsaknade av träd på den sidan
,där vi har vår camping. Håller man inte efter träden, då främst al och björk, så tar
de över, som har skett på vårt fält.Nu är det svårt att få bort träden.

Denna bilden är tagen tidigt på vår invigningsdag 1976. Den, invigningen,
förrättades av honoratiores ur kommunstyrelsen.
Mycket folk kom för att se på vår flygning och vår anläggning.
Sven Cronwall hade ihop med Bengt Rosberg ordnat en högtalaranläggning,
som var ett under av teknik, hoptvinnade kablar och ojordade anslutningar……men det fungerade.
Jag minns hur Bengt , som var gammal elverkmästare från F14 hela tiden sa till Sven:
“Men så kan vi inte göra”!”Det ordnar sig”, sa Sven i sedvanlig stil och det funkade utan att nån
blev grillad av strömmen.Modellerna ni kan se är längst till vänster en FAI-pylon modell
som flög med 250-300 km/timmen. Piloten hette Lundin och kom från Lomma.
Det stora röda planet,  en Johanna , märkt något ekivokt till “Flygmusen” flögs av
Christer Persson, som också ägde Cherokeen som står jämte.

Vårt sekretariat vid en av de succerika “Hovs Hallar Tävlingarna” i hang för segelmodeller.
Detta var en tävling som Hökaklubben ordnade under en följd av år med många deltagare.
Med många menar jag 40-50.Tävlingen las ner av Hökaklubben av för mig  och andra
tävlingsflygare oförståeliga orsaker. På bilden från vänster Arne Åberg, bortgången,
Hans Arvidsson som slutat med modellflyg och Stefan en duktig flygare från Båstad.

Boris Persson, cowboyen från Fyllinge, skruvar ihop sin konstflygmodell
under sakkunnig uppsikt från Sven Cronwall.Jag minns att modell var framtung,
så Boris hade tejpat en stor skiftnyckel på undersidan av kroppen, så det skulle
gå att flyga. Denna modell blev nedmonterad till mycket små bitar mellan huvudbanan
och taxibanan. Sven sitter på det berömda depåstaketet som var byggt av japansk
rödbok kommande från ett fartyg i hamnen där jag arbetade och där virket användes
som underlag för plåtrullar från Japan.

Pär sitter inte i ett töcken, utan det är bilden som är suddig. Den visar
i alla fall Pär med sin Salto. Salto tog hem SM ett år i hang och nästa år
skulle alla ha Salto. Även Pär. Den flög snabbt ,om man byggde nya vingar,
men personligen var jag inte förtjust i den.Just denna Pärs modell upphörde
sitt flygliv på Hovs Hallar, när Pär fick ett mekaniskt fel på modellen och
satte den på nosen med full speed uppe på toppen på Hovs Hallar 2 meter
från ett fridfullt promenerande par! Det lät, när modellen slog i marken ,
som när man bryter ett krispigt kexchoklad i små bitar. Minns du Pär…….

Johnny Johanssom med en av sina fina hangmodeller på en Hovs Hallartävling.
Kroppen byggd i glasfiber gjuten enligt systemet “förlorad form” i frigolit.
Man gör en form i frigolit, klär med Gladpack och sen utanpå detta lägger
man väven och epoxieplasten. Allt omviras med plastremsor av den typ som
var populära att fläta badrumsmattor av på sent 60-tal. När plasten härdat
hälldes aceton eller thinner in i formen så frigoliten smälte bort och så hade
du en kropp. Vingarna var konventionella sprygelvingar klädda med 0.4 mm
plywood. Johnnys modell var snabb och jag var genuint avundsjuk på honom.

Curt med sin Britain Norman Islander. Ett tvåmotorigt skalaflygplan
uppbyggt av tunna divinycellskivor i stället för balsa.Curt använde
två Super Tigre 3.5 kubiks motorer och de fungerade aldrig.
Jag minns hur Curt stod och skruvade på nålarna på sina motorer tills
gängorna i stort sett var utslitna och han trampat upp ett hål i marken
där han stått under sina idoga försök att få motorerna att gå synkront
både på toppvarv och mellanregister. Till slut tröttnade hans sambo,
Ann-Marie och på ett pingstmeeting hos oss , gick hon till Tomas
Nathansson och köpte två nya motorer till Curt. Men jag tror aldrig,
han satte dit motorerna , för Curt var envis. Curt brukade använda
denna modell att dra reklamsläp  med, när vi hade flygdagar.
Hur den slutade vet jag inte.Bakom Curt står Per-Olof Malis,
mannen med polisongerna är Hasse Bengtsson från Lilla Tjärby,
seminör,  Hans Arvidsson med sin son, skymd Mikael Kristenssons
kompis, jag tror han jobbar uppe på bruket i Hylte nu, Winfried Storn
och Mikael Kristennson. Tidpunkten för bilden runt 1978.

efter 

sådant som är intressant för de som var med redan på 70-talet! Ni yngre kan ju se hur det var då.

Bilderna är mycket snabbt avfotograferade från dåliga, skitiga dia, varför resultatet är som det är.

De är ett dokument över den tiden för 30 år sen.

Detta är parkeringen omkring 1982. Inte lika välordnat som idag kanske. Vems bilarna var? Från vänster en grön Saab? okänd ägare. Brun Taunus med vinyltak Bend Andersen som gick bort för ett par år sen, vit liten japansk bil ägd av Bengt Rosberg nu säkert 95 år gammal, röd gammal Volvo Mats Strömbergs, blå EPA-traktor Mikael Kristensson, nästa bil tror jag är Tommy Ämtenmyrs och den sista är Helge Nilssons VW.

Ovanstående  bild är ett historiskt fotografi. Det innefattar de aktiva medlemmarna i Södra Hallands Modellflygsällskap vid en friflyg och Rc-träff nere vid Glänninge Sjö i Laholm. I denna gruppen finns det ofantligt mycket kunskap och erfarenhet om flyg. Det är sant.

Från vänster: Pär Lundqvist, svensk mästar i hang, Mats Strömberg icke svensk mästare men i all fall 2:a i SM,sittande Hasse Bengtsson friflygare, hangflygare och seminör, stående Sten Persson, världsberömd motorsamlare av modellmotorer och flygtidskrifter, framstående Oldtimerflygare av friflygande modeller, Håkan Eyroff en duktig friflygare som reser sig över mängden både bildlikt och bokstavligt, Bertil Dahlqvist, svensk mästare och modellflygare rrån 30-talet tills han dog tidigt 2000-tal, Sven Rågwall, svensk mästare i friflyg far till klubbmedlemmen Raul Rågwall duktig flygare och byggare. Saknas gjorde bland annat Sigurd Isacsson, mångdubbel svensk mästare och Kurt Sandberg också mångdubbelt svensk mästare.

Ovanstående grabbar kan modellflyg!

En Instamatic-flygbild från 1976 som visar hur E-6 såg ut då bland annat. Då var det en vanlig motortrafikled. Tiden går fort. Vidare var inte våtmarken vid Trönninge Ängar reglerad vad gäller vattnet.

Ser ni så tomt området till vänster om och bakom Pilkington är? Inte en byggnad. Stor skillnad mot idag.

Boris Persson, körande sina Rossi 61:or. Vi köpte 4 stycken han och jag. Går grymt.

Här   kan ni se hur depån såg ut på1978 med det berömda staketet och det låga räcket. ni ser också den ökända pilen, som stod vid sidan av depån. I den landade en modellflygare med sin modell och klöv hela vingen. Jag säger inte vem det var, men det var jag som vredgad såg till att pilen kom bort..

Här är en raritet!

Pär har stoppat sina frusna fingrar i propellern på en 40-motor när vi flög på isen. Stort blodvite och icke sköna ord hördes över nejden. Jag tänkte frågat honom, varför han stoppade fingrarna i propellern, men man slår ju inte på en som redan ligger….

Pär på finalen med sin Dart Kitten, den modell han byggt som enligt min mening har haft de bästa flygegenskaperna. Jag hörde ,när Pär och jag var i Stockholm för skalatävlingen ,vad chefredaktören för Model Airplane News Art Schroeder sa om Pärs plan: This is the best damn plane I ever seen! Bra betyg tycker jag, fast jag vet inte om Pär hörde det.

Hang Sm vid Kåseberga 1981. Göran Karlsson i cowboyhatten flyger sin fina modell. Göran Karlsson världsmästare i pylon FAI. En superduktig byggare och flygare. Bildade ett oslagbart team med Christer Gillgren, som ansågs för Sveriges bästa radioflygare.

Janne  Carlsson hivar sin  “Gilette”  ut över kanten vid Kåseberga 1981 under vakande öga från Kjell-Åke “Tjolle” Elofsson Tibro. Janne konstruerade senare sin egen modell “Shark” som hävdade sig väl i tävlingarna.

Några kända och okända hangflygare på den tiden.  Längst till höger Anders Wahlström medlem i Team 60, divisionschef på F10 sedermera chef för transportdivisionen Hercules på Såtenäs. (tror jag)

Om någon vill veta något om personerna på bilderna, går det bra att maila, så ska jag försöka svara.

Håll till godo!

mats

är detta.

En Ka6Cr segelkärra, som jag skulle flyga en 100 km triangelbana med just denna dag i juli 1969…..

Jag minns ,det var torrtermik, alltså ingen cumulusbildning, så man fick köra på intuitionen och erfarenheten. Men det gick bara hit. Till Gökhem utanför Falköping. Här var jag tvungen att landa i en hage full med tjurar. Fortfarande minns jag, hur liten hagen var och hur jag fick vingglida efter trädmasken för att komma ner och få stopp på kärran.

Efter landningen fullt jobb att hålla väck kreaturen. Jag sprang runt med skärmpacken och schasade bort djuren, tills jordbrukaren som ägde mark och djur kom och hjälpte mig. Sen var det bara att demontera och åka tillbaka till Skövde.

En bild för mer än 40 år sen! F-n vad gammal jag är.

mats

kommer här några bilder, som hos mig väcker mycket minnen. Tiden modellerna speglar är 1971-1976

Vassego!

På Pärs gräsmatta ligger framifrån: SB9-Brequet-Kestrel och sitter på gräsmattan barnen Sam och Pia.

Den röda Kestrelen var jag sugen på, för den flög bra och snabbt. Den var dessutom mycket vacker i luften.

SB9:an, den hitre flög Pär med på hang nere vid Glumslöv och i den hårda vinden stod vingarna, som var konventionella sprygelvingar plankade med 0.4 mm ply, som ett stort U ! Trots det flög den snabbt med sin laminära profil. Var tog den modellen vägen Pär?

Här har ni en bild på undertecknad hållande dels Pärs och dels hans egen modell. Vi var nere vid hanget på Segeltorp vid Hovs Hallar för att flyga och ögonblicket fästes för eftervärlden av Pär i hans kamera.

Kolla hur jag ser ut: Hår som en popsångare, glasögon som en uggla, utsvängda byxor, kort jacka, som alltid gjorde att det blåste upp runt magen så man frös och inte minst, en av mina fina sjöskumspipor i gapet!

En bild som symboliserar dels modet 1976 och typen av hangmodeller, som var det snabbaste man kunde ha.

Min modell till höger omålad var snabbare än Pärs, sådeså!

Håhåjaja så var det på den tiden!

En actionbild av Hökaklubbens förste hanghjälte, Kurt Lennå, med sin ombyggda motorseglare försedd med nya vingar med en snabb Eppler-profil. Året måste ha varit 1972 och platsen är Hovs Hallar. Kurt hade alltid väldigt fina och mycket nytänkande i sina modeller. Han byggde komplicerade mekaniska lösningar, som var ett måste, när man på den tiden hade en 4-kanals radio utan mixning, programmering och all annan lyx vi har idag. Därför var man tvungen att göra mekaniska lösningar för att få det att fungera exempelvis med V-tail. Fast ibland funkade det inte. Denna modell blev Kurt nordisk mästare med om jag inte minns fel. Det är inga dåliga gejor!

Jag minns att denna modell producerade ett unikt profilljud när den gled förbi och hade fått upp farten. Då visste alla på tävlingarna att nu flög Kurt fort!

Detta är en typisk produkt av modellflygfabriken i Veinge under mitten av 70-talet. Kropp och vingar av divinycell, format och klätt med glasfiberväv och epoxieplast. Vingarna formade av samma material som kroppen och klädda med 0.4 mm plywood. Pär var först i Sverige med att klä vingarna med denna superba produkt 0.4 mm treskiktad ply från Finland!

Denna modell hade en spännvidd på 3 m och vingprofilen så vitt jag kom ihåg  var en Eppler 374, Pär säger det var en Eppler 174 i roten och  176 i spetsen, (googla om ni vill veta vem Eppler var), som gav planet behagliga egenskaper, men inte supertoppfart. Pär som brukar ha blick för färger och komposition hade väl inte sin bästa dag när han satte färg på sin modell, men det var kanske vad som fanns just då på hyllan.

En modell som startade en epok i Hangsverige var det i alla fall och den fick många efterföljare.

Bilden är tagen nere vid Hovs Hallar på Segeltorpshanget, där modellen vilar på gärdsgården, som förresten har krävt sina modellplansoffer.

mats