Kategorier
Kategorier
HOVS HALLAR…
…jag kunde inte bara låta bli.
Därför det blåste 3-4 m/sek nästan rakt på. Man får inte missa tillfällena.
Det gjorde jag inte, för det blev 2.5 timma i luften.
Bara lustflyg.
Min Spirit Elite nummer 2.
Min Spirit nummer 1 var hemma på modifiering.
…fast med hjälp av kråkbromsen går det bra.
Flygbilder Mobius och övriga Panasonic Lumix.
Kategorier
TILL SLUT…EN PROMENAD LÄNGS STRANDEN
Efter att ha varit sysselsatt med annat
längtade jag efter en tur längs stranden.
Det känns lite befriande att gå längs en strand, som är tom på människor.
För 14 dagar sen var det som en myllrande myrstack, då badgästerna fanns
här njutande de sista varma dagarna.
Nu var det bara jag och jag kunde spankulera och fundera i splendid isolation.
Det är rogivande att promenera så. Alltid upptäcker man något nytt, trots
man gått där många gånger.
Man märker naturens förändringar, då vi närmar oss hösten.
Det blir oro bland fåglarna, som samlar sig inför flytten.
På stranden ligger det , som turisterna glömt. Skräp i olika former.
I strandkanten ligger det som havet för in varje dag. Plastdunkar, plastflaskor,
vakare, delar av träd.
Havet längs kusten norr om Lagans mynning var brunt av vatten från
den nu forsande Lagan efter det myckna regnandet.
Det inbjöd inte direkt till bad, men vattnet är fortfarande hyfsat varmt.
Efter att ha strövat ner till Lagans mynning vände jag upp mot land
för att gå skogsstigen bort till platsen där min bil stod .
Inne i skogen fann jagen tysk bil och jämte den fanns ett litet tält
där två något förskrämda unga människor såg på mig.
Kanske de trodde, jag var nån sorts ordningsman….men jag sa
att tälta ni på bara. Sköter ni er och inte skräpar ner, finns det
troligtvis ingen, som klagar på er.
Trevliga människor, som berättade om sig själva och hur mycket de
uppskattade naturen i Sverige.
De bodde själva i Ruhr-området, där det i all fall inte råder överskott
på natur.
Vi tänker kanske inte så mycket på det själva, eftersom vi är privilegierade
med naturen inpå oss och tillgänglig för oss alla.
Efter 10 km promenad och 1 timma och en kvart, var jag tillbaka vid starten
med nyladdade batterier.
Så ta tillvara på ditt liv…ögonblicken som passerat är historia…
Jag tog några bilder….
Man ser den tunna svålen av jord, som binder sanden.
Kustsnäppan sprang nervöst framför mig….
…vilket gav mig en chans att fotografera med normalobjektiv.
En strandad knubbsäl.
Inte ofta jag sett det under åren.Kanske en om året.
Luftig bostad med havsutsikt…
En figur som i alla fall sträcker på halsen.
Jag ska stötta dig kompis.
Kategorier
FLYGMUSEET I LAATZEN VID HANNOVER
Kör ni förbi Hannover på A7 och ni är intresserade av äldre plan,
besök museet vid Laatzen
Hannover ligger ca 150 km söder om Hamburg jämte motorvägen,
som går nord/syd genom Tyskland och heter A7 (bland annat).
I sydöstra delen av Hannover ligger Laatzen, mest känt för sitt jättelika
mässområde.
På detta området finns ett museum, som väl inte är då så där välkänt för gemene
man, men som har ett gott rykte hos flygentusiasterna.
Det heter: Luftfahrtmuseum Hannover – Laatzen.
Första frågan och kanske det viktigaste: Hur hittar jag dit ?
Jag vill bara säga, att du ska använda din navigator och slå in adressen:
Ulmer Strasse 2, 30880 Laatzen.
Lita sen på din navigator och kör enligt dess anvisningar.
Då kommer du rätt. Försöker du köra på känn…..
slutar det troligtvis på en åker.
Museet ligger inne på mässområdet och man få se upp med skyltningen,
då det ligger lite inklämt.
Men som sagt, med navigator är det enkelt.
Anläggningen är ganska ny, knappt 20 år och är väl mest känd för sina
två flygplan i originalskick efter renovering. En Me-109 och en Fw-190 A-8.
Där finns mycket mer att se, så man lägger lätt 3 timmar där.
Tänk på att man håller stängt måndagar. Kolla deras hemsida:
www.luftfahrtmuseum-hannover.de
Det är inte bara flygplan utan också ting som är relaterade till WWII.
Lite hastiga bilder knäppte jag så ni kanske kan få en känsla för hur
det ser ut.
En replika på Otto Lilienthals hängglidare
Meccano, men vem har inte byggt med det…?
Här syns hur fjädringen är ordnat på stället.
Grade Eindecker.
Var ett av de första riktiga slowflyers på rc-marknaden.
Flög bra med en liten outrunner och effektiv snurra.
Det gick åt mycket pianotråd till de första monoplanen.
En av Det Stora krigets hjältar.
En av Hugu Junkers konstruktioner i korrugerad plåt från Dessau.
Ett flygplan av sin tid, Klemm.
Ser ni kylarlocket…
Mera Meccano av en Dornier X-flygbåt.
Polskreggad Focke Wulf Stieglitz
En av förkrigstidens bästa aerobatiska flyplan, Buecker Jungman
Det som liknar en Moth hängande i taket är en Stampe.
Stampen skiljer sig bland annat från Mothen genom
att den har skevroder på både under- och övervingen.
PA-18
88 mm lvkan M/36
I förgrunden avståndsmätaren som är kopplad till centralinstrumentet.
Instrument som visar uppsättningen. Data skickades automatiskt till
pjäsen från pjäsdatorn. Info från avståndsmätare och radar.
Dessutom temperades granaterna i en maskin innan avfyrning.
Tempering innebär att man ställer in den beräknade flygtiden
på granaten innan den ska detonera. Det gjorde man på de granater,
som inte hade zonrör.
Här syns mekanismen. Det är en horisontal kilmekanism,
som stänger automatiskt då patronen skjutits in i patronläget.
Efter avfyrning slänger utkastararmarna ut hylsan efter att
kanonen rekylerat och åter går till bords.
En radialmotor med sin huvudvevstake och därpå anbringade hjälpvevstakar.
BMW A-8 14 cylindrig radialmotor. I första hand byggd för Fw-190,
men användes även i Blohm Voss asymmetriska attackplan.
Kolla muttrarna som håller cylindrarna. Just precis.
Precis samma som högklassiga motorer använder i dag 70 år senare.
Jag vet inte vad det heter, men det vet säkert ni.
Avgasmanifolden svetsade med gas och pinne.
Skylten där tillverkarens namns står bortslipad delvis.
Kan det ha stått Arado ?
Man förstår, hur många mantimmar som krävdes att
bygga denna motor. Man byggde ca 25000 styck !
Baktill på motorn alla hjälpaggregat.
Propellerförställning, kylfläkt
En förklaring vad som finns i motorn.
Denna motor, en 2 x 7 cylinder radialmotor, som presterade
1600-2100 bhp anses av många vara kronan av radialmotorerna.
Inte bara var grundkonstruktionen lyckad, den gav mycket
hästkrafter och vridmoment. Tyskarna redovisade DIN hästkrafter,
alltså motor med alla hjälpaggregat, medan de allierade använde
SAE-hästkrafter. Det som gjorde motorn bra och framför allt
enkel för piloten att hantera var att man hade en inbyggd mekanisk
”Dator” som automatiskt skötte propellomställning, ingastryck, mixture,
och throttel. Det avlastade piloten som kunde koncentrera sig på att
hålla koll på fienden. Om denna mekaniska dator slutade fungera, kunde piloten
ändå manuellt ställa in allt. Det finns minst en FW-190 med A-8 motor i original,
som flyger i Tyskland. Ljudet från motorn är oslagbart. FW-190 var med
en bra pilot vid spakarna i stort sett oslagbar i en duell upp till 6000 meter.
Ju färre instrument ju bättre.
Cockpit Me- 109
Detta är en renoverad originalmotor.
En Junkers dieselmotor för kanske Ju 86 eller som den hette hos oss B-3.
En Daimler-Benz V-12 flygmotor. Försedd med mekanisk bränsleinsprutning och delbar vevaxel.
Detta flygplan byggdes för att kunna flaxa fram med mänsklig muskelkraft…..
En sovjetisk trainer.
AN-12 välkänt flygplan som tillverkades i nästan 60 år.
Kolla glidtalet !
Som sägs ett av huvudställets hjul till en ME-262
Vingspets på en MIG-15. Inget finsnickeri, men det fungerade.
Cockpitinteriör Mig-15
Till vänster trotteln
Basala instrument. Dock ingen radar
Inget snitseri här inte.
An-12 har en rejäl motor. En rysk kopia på en Twin Wasp.
Luftintaget Mig-15 Landningsstrålkastaren mitt i nosen
2 x 23 mm akan och en 37 mm kanon. En träff från den senare och det var goodbye.
Problemet var att Mig-15 saknade radar, vilket den amerikanska F-86 Sabre hade.
Det gjorde att amerikanarna kunde skjuta med mycket större deflektion
och ändå träffa. Förhållandet mellan USA/Nordkorea i nedskjutna plan
i luftstrider var 1 amerikanskt flygplan mot 7-8 nordkoreanska/kinesiska/sovjetiska.
Huvudställ Mig-15 är rejäla doningar.
Reginald Mitchells mästerverk Supermarine Spitfire.
F-104G Starfighter. Ett sorgebarn hos efterkrigsluftwaffe. Innan man lärde sig flyga den.
Me-109 Kanske det bästa allroundjaktplanet hos tyskarna.
Bärgades ur Medelhavet och är restaurerat in i minsta detalj.
Detaljer
Fw-190 A-8
Av de allierade kallad ”ButcherBird”.
Fw-Langnase den bästa versionen. Tillverkad i få exemplar.
Man har hittat en i ett träsk i östra Tyskland. Ska bärgas och renoveras.
Huvudställ med schakt. Man hade lärt sig av 109 att man ska ha brett ställ
eftersom 35% av haverierna var landnings- och starthaverier på grund av
det smala stället. Fw-190 hade en annan balkkonstruktion i vingen,
som tillät ett brett ställ.
akan genom vingbalken
Hjul och landställsben byggda för att klara påfrestningar.
Snyggt renoverat.
Den elektriskt manövrerade klyvklaffen.
Fw-190 ansågs av de flesta ha den bäst utformade
instrumentbrädan, som var ergonomiskt riktig.
Werk 170393
Man byggde 20000 Fw-190
Roderfastsättning
Ett smart sätt att kolla belastningen på stället.
Denna Fw-190 besöktes för 10 år sen av just den pilot som flög den under kriget.
Vad han sa? Jag vill starta !
Tillsatstank
precis som DB motorn hade sin stjärna i fronten har BMW sin logo med.
Me-163 Komet raketplan. Ansågs av den mest kände engelske provflygaren,
Eric ”Winkle” Brown, för att vara det bästa plan han nånsin flugit.
Dornier Pfeil. Ett plan där allt drivits till sin spets.
Detta är modeller
Märklig flygplan ?
Jag fick ett mail av Sten Persson, med bra information om planet.
Här är en kopia på brevet:
Hej igen Mats!
Jag har just tittat på dina foton från flygmuseet, som ni besökte och förundrats
över skicket på många av planen, även om jag förstår att en del är modeller och replikabyggen.
Vad som fick mig att studsa till är den blå maskinen med reg. D-INJR, som hänger i taket
och som du satt ett ? för.
Det är en Me-209, som byggdes enbart för rekordflygning just före kriget för att i propagandasyfte
framhäva W. Messerschmitts namn och konstruktioner framför Ernst Heinkel,
som då hade slagit hastighetsrekordet med en vässad version av He-100.
Me 209 uppnådde 755 km/t, ett rekord som stod sig till 1969!
I dåtidens propaganda uppgavs planet vara en trimmad version av standardjaktplanet Me-109,
men var i verkligheten ett specialbyggt racerplan med en speciell DB 601A,
som kunde ge 2300 hk under 60 sekunder innan den blev skrotfärdig.
Den kyldes (duschades!) med vatten från en 500-literstank,
som bidrog till en enormt hög vingbelastning.
För utprovning byggdes 4 exemplar, varav just INJR var nr 1 och den maskin, som slog rekord.
Den hörde till de flygplan, som man lyckades evakuera från Berlins tekniska museum innan
det bombades och som många år senare återfanns i Krakow i bedrövligt skick.
Om man Googlar på det så får man väl reda på om maskinen på ditt foto är
en replika eller om det är originalmaskinen, som man fått loss från Polen och restaurerat!
Kan till Me-209-historien tillägga att Ernst Heinkel också ville göra en lika extrem modifiering av
en He-100 för att ta tillbaka det absoluta hastighetsrekordet.
Eftersom man förstod att det nog skulle lyckas så förbjöds han av höga vederbörande att göra det
– det var Messerschmitt, som skulle framhävas och inte Heinkel (som väl dessutom var av judisk börd?)!
Hälsningar,
Sten
Två av de kanske mest kända hjulfordonen. En Jeep och en Kuebelwagen.
Me-109 under bärgning för museet.
Delar av kroppen. Att det kunde bli så fint som det blev….
Ju 52 3M. även kallad Tante Ju
En lastseglare från Willy Messerschmitts ritbord
Byggdes sen om med 6 motorer. Gjorde god tjänst, men var en sittande fågel för fientligt jaktflyg.
Kategorier
BILDER FRÅN MUSEET WASSERKUPPE
Här kommer ett litet urval av bilder från fullskalasegelplanens utveckling,
som jag hämtat från museets samlingar.
Jag har ju redan för två år sen redovisat en del bilder från mitt första besök
på Wasserkuppe.
Om ni går till sökrutan till vänster i marginalen och skriver in som
sökord ”Wasserkuppe”, kommer det upp olika alternativ.
Men är jag på plats, vill jag försöka hitta andra infallsvinklar, som beskriver
utvecklingen av segelflyget i Tyskland.
Man kan utan överdrift säga, att utvecklingen styrdes just från Tyskland
under segelflygets pionjärtid 1910-1940.
Jag vill kalla det pionjärtiden, fram till dess man förstod, att man kunde
flyga dynamiskt i termik.
Att utvecklingen i stort kom från Wasserkuppe, berodde på handlingskraftiga
och kunniga personligheter.
Den främste var Oskar Ursinus, även kallad ”Der RöhnVater”.
Personer som Ursinus och det faktum att man varje år hade tävlingar
på Wasserkuppe, drev segelflyget framåt.
I Tyskland fanns det vid flera universitet grupper av flygintresserade,
som experimenterade med olika utvecklingstendenser och ideer för
segelplan vid denna tiden.
Ni kan googla på det, så kommer ni att se.
Under pionjärtiden flög man hang, vilket man till fullo förstod.
Ibland kunde man flyga kortare sträckor, om man utnyttjade uppvindarna
vid en åskfront.
Men det var först vid slutet av 20-talet och början av 30-talet, som man
förstod, att termik gav segelflyget i stort sett obegränsade möjligheter.
En bidragande orsak att man lyckades, var att man i Frankrike
konstruerade den första fungerande variometern.
Tack vare detta instrumentet, som mäter förändringen i det statiska
trycket, kunde piloten malla in sig i centrum av blåsan.
Sen känner vi alla utvecklingen.
Kanske en av topparna var, när Hans-Werner Grosse flög från
Luebeck till Biarriz i Spanien.
Sträckan var 1460 km och han flög med sin ASW 12. Tidpunkten
var 25 april 1972.
Grosse är född 1922 och flyger än….92 år gammal.
Ok, nog pratat här kommer bilder med mina kommentarer
där jag har nåt att säga.
Håll tillgodo !
Detta är det första du ser vid ingången till segelflygmuseet.
Detta flygetyg flög man…styrning skedde med de två träspakarna. Kolla sitsen…..
Jag ska lägga upp originalbilder från flygningen i en senare post.
Hastighetsmätare i form av en propeller.
Lite groteskt namn eller…?
Profilen…? Mycket lyft…..och motstånd.
Vad som gör bilden intressant…hjulen.
Ser ut som ombyggda fotbollar.
Även vingspetsarna hade något som såg ut som klyvda bollar.
En replika av originalet
Den blå musen…ett märkligt plan.
Detta är en exakt replika. Det finns en filmsnutt på YouTube då originalet flyger.
Kollar ni på den så håll ögonen på höjdrodrets rörelser!
Som en fin möbel.
En Canard som flög.
Klart vingen är stark. Torsionsnäsa, huvudbalk och bakkantbalk.
Man får väl säga att roderytorna är rejält tilltagna.
Sidoroder på vingspetsarna. Undrar hur effektivt det var egentligen ?
Det oranga planet är ett försöksplan för höjdflyg.
Miljöpartiets VIP-plan…
Kolla höjdroderlinan. Kan det vara så att höjdrodret är uppspänt med fjäder
och att man bara använder en draglina ?
I bakgrunden en Schulgleiter 38. Lådan framför är en inklädnad av förarplatsen,
för att piloten skulle få en mjuk övergång till exempelvis Grunau Baby.
SG 38
Ett ultralätt plan….gjort för hangflyg.
Östtyskt skolplan.
Pilformade vingar….bra om man flyger överljudshastighet…
Skolflygplan med sitsarna sidebyside.
Grunau Baby
Bergfalke II/55
Flygande vinge
Ett av de viktigaste verktyget vid segelflygning förr på hang.
Ett gummirep.
6 man sträckte repet så hårt det gick genom att springa framåt och då spänningen var
maximal, drog startern i repet, som släppte planet och det sköts ut på hanget.
Fungerade utmärkt. Det var också billigt.
Man använde i regel en startbrygga, som till exempel på Ållebergs hang.
Här en hangkärra som var ett hembygge och det som var märkligt var…
…att hastighetsmätaren, som tycktes fått en nolla för mycket…?
Detta är en tidstypisk sprygelprofil.
Ett sätt att bygga upp spryglarna i plywood.
Torsionsnäsan och balken bildar en enhet som
gör vingen stark och styv.
Så här fäster man ihop vinghalvorna i kroppens fäste.
Det sker med två stora bultar, som låses och säkras med Fockernålar.
jämte sitter skevroderhävarmar och bromshävarmar med beslag.
Kranich, Tranan, som var det förhärskande skolplanet från 1937 tills ungefär
1960 i alla fall i Sverige.
Det var då, man genom att en Weihe föll sönder i moln, kom på att det lim
som använts, vilket var ett tvåkomponentslim, hade åldrats och
krackelerade.
Så detta haveriet i Sverige medförde att vår segelplansflotta
i ett penndrag förnyades, vilket möjliggjorde att Bergfalken
introducerades.
En typ av bogserkoppling
Det vackraste segelplanet ”MINIMOA”
Om ni är intresserade av något speciellt plan,
kan ni googla på registreringen på planet och få fram fakta om det.
Dessa bilderna är bara snapshots av en rundtur.
Denna kärra hade finish som en rokokomöbel
Detta var planet som var avsett att användas vid de olympiska spelen i Helsingfors 1940
Lite bombplansstuk över kabinen…
Skulle jag vågat flyga denna canard med raketer i aktern…? Njae…
Så här låser man en skevroderwire
Reiher en state of the art modell från slutet av 30-talet.
Välpolerat som en hallmöbel.
Olympian var alltså det enhetsplanet alla skulle tävla med i OS.
Men det blev ju inget efter Sovjetunionens anfallskrig på vårt broderlandet Finland.
En typisk fena/sidoroder från tiden runt 1930-1950
Höghöjdsexperimentplanet
Efter rekordflygningen 1972
Vägen Hans Werner Grosse flög…utan motor.
Vi flög hang på Wasserkuppe
Vårt huvudmål med besöket på Wasserkuppe var ju att bese de olika
samlingarna av flyghistoriska föremål.
Det gäller både modeller och fullskala.
Men eftersom vi hade tagit med oss lite modeller, ville vi också flyga
på denna historiska plats.
Vill ni läsa om Wasserkuppes historia så googla.
Som jag tidigare redogjort för i en post, var det på vippen, att vi inte fick
flyga överhuvudtaget.
Ska ni åka dit för att flyga, så se till ni har ett intyg, att ni är försäkrade
och att ni också har med villkoren för försäkringen.
Det är ett absolut MÅSTE att man är försäkrad, för annars kan man inte erlägga
flygavgiften och därmed blir man bara åskådare.
Vi lyckades, genom att vädja till flygledaren, få ett tillfälligt tillstånd.
Jag kan inte nog framhålla hjälpen vi fick av Willi Roth, som just dessa
dagarna var ansvarig flygledare.
Nåväl, vi kom till hanget, parkerade på den avgiftsfria parkeringen nedanför
och gick stigen upp till flygstället.
Vi förstod genast, då vi stod i vinden, att vi hade för lite kläder, för det
var kyligt. Hanget ligger på ca 950 m höjd.
Vinden var frisk, ca 5-8 m/sek,vilket borde skapa bra förutsättningar
för lyft.
Två man stod redan och flög och eftersom man är i Tyskland, hälsade
vi och presenterade oss, som kommande från Sverige.
Först ut av oss var Rolf med sin Aspire.
Vad kan vi säga om hanget och förhållandena ?
När man startar, går man fram till kanten och kastar iväg.
Man ska vara beredd på att det är mycket turbulent, då det är ett inlands-
hang.
Efter utkast går man dit, där övriga piloter står och flyger.
Framför hanget finns många mindre hinder, som skapar störningar för
hangvinden.
Det gäller att gå framåt och plocka höjd. Har du nått höjd, är vinden relativt
laminär och turbulensen mindre.
Eftersom solen skapar kraftig termik, blir vinden som kommer ofta termisk.
Blåsorna släpper hela tiden och de är starka.
Lite ovant för oss som är vana att flyga i stort utan höjdrestriktioner,
var det faktum, att högsta tillåtna höjd var 50 meter.
Detta berodde på, att fullskalaflygarna skolade och hade sin medvindslinje
just över hanget på 150-200 m höjd.
För att minimera riskerna för kollision, hade man denna separationen i höjd.
Om man överskred höjden, talade flygledaren, som hela tiden befann sig på hanget
om det via sin högtalare.
Lite ovant var också mängden av flygplan i luften. 12-20 plan samtidigt.
Dock inga kollisioner.
Var det duktiga flygare där ? Både och. Det fanns nybörjare, som flög enkla
modeller och det fanns supermodeller, som i flera fall flögs av rutinerade
flygare.
De lätta modellerna typ delta/zagi hade svårt i vinden och efter att jag och Rolf
blivit påflugna två gånger, ingrep flygledaren och förbjöd tillfälligt flygning med
sådana modeller, som penetrerade vinden dåligt.
Då man startade, anmälde man ”Start” och vid landning sa man till om det.
Landningen skedde uppe på toppen, där det fanns stora gräsytor.
Ett varningens ord: Gå inte för långt bak!
Men för oss som är vana att landa på små ytor, var det problemlöst.
Då vi flög kom en ungdomsgrupp på 20 unga modellflygare under utbildning
med sin ledare och flög. Mycket roligt att se, att återväxten är stark.
De olika modellerna som man flög med visade hela spektrat. Från de enklaste
till de mest komplicerade. Från supersmå modeller till storseglare.
Alla sorter fanns.
Ska ni tillbringa en dag på hanget så ta med, varma kläder, stol och framför allt
dryck och nåt att äta.
På hanget finns anslaget flygregler vid vindstruten.
Här kommer bilder på när Roffe och Pär flög med sina modeller.
Det blev många, men jag ville inte avstå någon. Det finns oxå
lite flygbilder från min GoPro, som satt i Rolfs kärra.
Varifrån vinden blåste mot kanten.
Vy mot radomen
Parkeringen som är gratis här. men inte uppe vid centrum !
Här är lite av reglerna igen.
Wasserkuppes centrala delar.
Skolningen i full gång med fullskalakärror.
Svenska modellflygare på väg upp till hanget.
Roffe anländer fullastad.
Från vänster: Roffe, Willi flygledare, Pär och två tyska modellflygare.
Rolf Maier, dynamisk ordförande i Ålleberg Modellflygklubb och mycket aktiv byggare och flygare.
Kärror på hanget.
det gäller att hålla koll på trafiken.
De flesta hade elmotor i sina seglare.
…för att försäkra sig om det kniper med höjden.
Något fångade vårt intresse.
Nyanlända tyska flygare.
En ungdomsledare i DMFV hjälper en elev
”Los”!
…och det gick ok.
Alla flygställena är likadant utrustade med vindstrut och reglerna anslagna.
Fortfarande flygs det med 35 mHz
ganska snygg modell av EPP.
…fast jag tycker det är spalter mellan roderna…
Då man startade sina modeller, tog man verkligen i.
Det var ju turbulent på låg höjd.
Pelzner Hang augusti 2014
Här kommer ungdomsgänget…
Klockan 1100
Roffe på väg att starta
Nu ska vi visa de svenska färgerna !
Rolf tar i under starten.
Aspiren ihop med andra modeller
Segelflyg är en i högsta grad estetisk upplevelse.
Aspiren i en strimma av ljus från solen.
Tänk om man kommit till en tävling med en sådan modell 1975…
En mycket liten…
…flygande vinge.
Roffe mekar.
En tysk startar sin snabba modell…
…men han var inte helt vuxen kärran.
Dessa modeller var små och lätta. Utrustade med de minsta servo och mottagare jag sett.
Kostar nog några Euro….
En Ållebergare på Wasserkuppe.
Fram mot sen eftermiddag.
Inflygning för landning för Rolf
Det är turbulent vid landningen. Så det gäller att hålla hastigheten och inte gå för långt bak.
Här marscherar ungdomsgänget hem.
I förgrunden till höger Pärs Lunak.
Pär ska starta efter förberedelser.
Det gäller att ha ett rejält tag om kroppen i den friska vinden.
Satsning framåt.
…och sen få grepp om spaken snabbt.
…för det är hoppigt…
…ser bra ut nu…
…men så blir det turbulent och planet kastas omkull 90 grader…
…och det gäller då att reagera med rätt motroder…
…så man kommer ur den svåra situationen…
…men som synes så …
…ordnar det sig slutligen.
Lunak över Wasserkuppe.
Roffe bogserar tillbaka Pär till pilotplatsen.
Besvärligt tyckte Pär om turbulensen…
Någon på väg att landa…
Roffe tar igen sig mellan varven.
Mycket termik och 6/8 Cu.
En typisk representant för modellerna som det flögs med, vilka var av lite kvalitet.
landning ?
Jo det blir det.
En av skolkärrorna för fullskala.
Till höger med keps, Willi Roth som samtalar med en kompis med anknytning till Wasserkuppe.
V-stabbe kan var snyggt.
Roffe, med BilTemahandskar förbereder. Jo det var kallt i blåsten.
En svensk viking på hangkanten.
Landning igen…
…som gick bra….trots att vinden vände upp modellen då den stannat,
så den balanserade 90 grader på ena vingspetsen.
Tyvärr missade jag att plåta det, men det såg helt galet ut.
Det syns det var kyligt.
En flygare som just nu inte flyger hang…
Men denna flyger hang utan besvär
Bogsering
Efter en dags flygning.
En version av Jeti…
…och en annan. Jag är sugen…
Det börjar tunna ut sent på eftermiddagen.
Klart man är glad om man får flyga.
Flygbild längs vägen mot Gersfeld/Fulda
Så här ser det ut.
Ett typiskt exempel på landskapet i södra Hessen
Segelflygcentrum Wasserkuppe.
Ni ser att gräset klipps och vårdas.
Flygplan och parkering. Där parkeringen slutar = FuldaQuelle.
Man förstår att detta är en bra plats för segelflyg, både hang och dynamiskt.
Rolf på väg att landa med klaff ansatt.
Det är detta det handlar om.
Det finns otaliga modellmotorer i montrar på museet …
…men problemet för den som vill dokumentera är,
att de står i glasmontrar.
Då vet ni, det blir svårt med reflexer och annat, om man plåtar.
Men jag gjorde så gott jag kunde och tog lite översiktliga bilder.
Enligt min uppfattning var de utställda objekten i fint skick
och de är antagligen värda en förmögenhet för samlare.
Jag presenterar lite bilder här med sparsamma kommentarer.
Den motorkunnige ser ju vad det är och vi andra vi får se det
som en orientering om modellmotorns utveckling och irrsprång.
En sorts kopia av en Anzanimotor.
Ventilmekanismen
Motor där cylinder och vevaxel är i linje.
Två ryska motorer enligt ovanstående.
Här ser du huvudvevstaken och hjälpvevstakarna
En särkonstruktion för denna helikopter.
Motor driven av kolsyra/komp luft.
F-1 C motor 2.5 cc. Ett kraftpaket.
DDR-motor från 70-talet
1 cc motor för friflyg
Ljuddämpat
Pipdämpat
2.5 cc F 1-C
Kolla ”kolvringarna” eller kanske man ska säga nockringarna på denna Wankelmotor.
Jo, danskarna kan.
Perry förgasare. Älskad och avskydd.
HP-motorer. HP = Hirtenberger Patronenfabrik
En av de första 4-taktarna. Webra
Min barndoms motorer, Webra
Det kanske häftigaste på 70-talet. Ross Engines USA
Pulsjetmotorer. Klöverbladet är fladderventilen som reglerade insugningen
och höll tätt vid drivpulsen.
Jetexmotorn. Vi som flög på 60-talet hade väl alla en sådan.
Denna skulle jag vilja äga.
Seidelmotorn. Det är väl den och Moki som gäller idag.
V-Twin
Den svenska Damo-motorn. Salig i åminnelse.
Om någon är speciellt intresserad av någon motor, så maila,
så skickar jag dig till en expert som har all kunskap det behövs.
Kategorier
MODELLFLYGMUSEET WASSERKUPPE
Här är ett urval av bilder av modellplanen.
Jag har varit på museet en gång förut. Men det fanns mycket, som jag inte sett
noggrant på.
Inträdet kostar ca 50 kronor.
Dessutom hade det kommit till många nya modeller sen sist. Det sker ett
kontinuerligt utbyte av modeller.
Modellerna visas i kategorier, men huvudvikten är lagd på segelplanen.
Det behövs inte så mycket kommentarer till bilderna, eftersom man ser vad det är.
Jag har kommenterat för att få lite liv i sidan.
Som tidigare sagt så är det inte helt lätt att fotografera, då det är dåligt ljus
och modellerna ligger tätt beroende på brist på utrymme.
Men här kommer en laddning bilder:
Pär och Rolf vid entrén till museet.
En autogiro
Mekaniken för rotorerna, vilka drivs av fartvinden och skapar lyft.
På 30-talet byggdes dessa modeller av aluminium.
De var lätta.
Undrar vad de kläddes med…
Utvecklingssteg av friflygande segelmodeller 30-40-talen
Flygande vinge. Ett prydligt bygge.
Ni ser svårigheterna att fotografera.
Friflygande modell sent 50-tal.
Det finns ambitiösa modellflygare som bygger sådant.
Inte dåligt…
Olika friflygmodeller.
Ja, ni ser texten:
Det första modellplanet som byggdes i Tyskland efter kriget.
Det byggdes i hemlighet, då modellflygbygge var förbjudet
av de segrande makterna i kriget.
En Canard med mycket goda flygegenskaper enligt beskrivningen.
Fast den är tung.
En friflygmodell modifierad för radio.
Märklig rc-modell från tidigt 60-tal.
Kolla välvningen på vingen. Mycket lyftkraft…och motstånd.
Friflygande segelmodel med märkligt liten V-form på stabben.
Kan tänka mig att avsikten var att förskjuta lateralcentrum för att
göra modellen känsligare för termik. Alltså att den skulle
”ramla” in i blåsan lättare om den blev rörligare.
En modell från 1942, som ser ganska modern ut i formen.
Canarder var populära på 40- och 50-talet
1938
<
Ni ser modellerna är välbyggda och klädda med siden.
En stuntkärra för linkontroll.
En av de vackraste modellerna av alla.
Enligt min uppfattning.
Fler CL-modeller
Man experimenterade friskt med formerna, för att få någon sorts fördel under tävlingarna.
Det finns säkert flera hundra modeller utställda och i förråd finns säker tusentals lagrade.
A-1 och A-2 modeller från 50- 0ch 60- och 70-talet.
En flygande vinge som var vacker och som enligt beskrivning flög mycket bra.
När jag ser detta Futaba-servo blir jag nostalgisk.
Min första RC-anläggning var en Single Stick Futaba med just dessa servona 1972.
Jovisst, servona fungerade…om man lade in en tunn fjädrande plåtbit mellan armarna
och höljet. Annars kuggade det över.
Servona var de sista Futaba tillverkade, innan de kom med sin revolutionerande
servoförstärkare sent 1973, som slog undan fötterna på alla konkurrenter.
Modellen från 1937, men man har fuskat dit en modern motor.
En något äldre modell i originalutförande med motor.
Mekaniken till en helikopter byggd som Focke -Wulf Aegelis.
En Junkers för Lufthansa sent 20-tal…
..ja, jag tror det är en Junkers, men jag är inte helt säker.
Borde det inte vara byggt av korrugerad plåt…?
Kan det vara en Focker kanske…
En modell med märklig vingfastsättning.
De modeller som speciellt intresserade mig.
Bröderna Horten byggde en flygande vinge som 1942
hade glidtalet 1:40…
En märklig konstruktion. I alla fall vad gäller namnet.
Ni förstår säkert vad det betyder, men vad står på nosen ?
Står ”Djädrar anamma”?En segelmodell
En segelmodell med mycket stort sidoförhållande på vingen.
Skulle vara roligt att se modellen flygas under lite belastning…
En D-30 Cirrus från 30-talet.
Glidtal ca 1-37/40.
Balken av aluminium. Vingarna kunde flappas upp eller ner i spetsarna
beroende på om man ville flyga termik eller trycka på.
Planet i absolut spetsteknologi av sin tid.
En Wakefieldmodell från 30-talet.
Grunau Baby II
Vid entréhallen till museet.
Det första radiostyrda segelmodellplanet som fungerade från 1937.
3-cylindrig motor som drevs av komprimerad luft.
kroppen utgjorde behållaren för komprimerad luft.
Snygg Klemm
Ja, så såg det ut på 30-talet
Mycket fönster… inte lätt att bygga dubbelkrökta ytor med plywood.
Kolla vingens knäckning…
En modell av Opels raketplan ?
En modell som är raketdriven…
…vad som är intressant är konstruktionen av höjdroderstyrningen…
…fundera lite så förstår ni, hur det fungerar.
Flygfoto 1972…det är enklare i dag.
Det kanske vackraste konventionella segelplanet, ”Minimoa”.
Det gällde att få till enkla konstruktioner med enkelt material som var tillgängligt.
Roffe kunde inte låta bli att provlyfta en modell.
Jovisst, man kan bygga modeller av wellpapp.
Den absolut första starten 1936 var det visst.
Mottagaren till det första radiostyrda segelplanet.
Så gick det till
Nästan helt byggt i plywood.
En tidig elseglare.
Ännu en bild på den märkliga segelkärran.
Den prisbelönta Canarden
Kolla spryglarnas uppbyggnad.
Så här ser det ut.
Att man vågade släppa iväg sin friflygande modeller…
Modellplansmoln
Ser ut som ett bombplan nästan. Man ser vad moderna material har möjliggjort
för konstruktörerna av moderna segelplan.
De följande bilderna visar flygplan, som flyger, tillverkade av duvfjädrar och andra fågelfjädrar.
Bilderna kan inte göra dessa konstverk rättvisa,
men googla på det så kan ni läsa om konstruktören.
Fantastiskt.
Pionjärer
Hatt slips och kostym….
Vill bara visa ett vackert bygge.
D-30 Cirrus
En Gotha lastseglare byggd i metallrör.
Flygfilmning
Så här bygger och förvarar man en propeller till en inomhusmodell.
Vill ni veta mer om någon särskild modell så googla.
Kategorier
WASSERKUPPE 2014
Hur bor man, hur och var flyger man och vad krävs
för att du ska få flyga på Wasserkuppe ?
Min första del från Wasserkuppe beskriver boendet, näraliggande hobbyaffärer,
hur det ser ut vid Wasserkuppe och det absolut viktigaste, vad som krävs av dig
som modellflygare, om du vill flyga vid Wasserkuppe.
Min resa var upplagd så att jag och Pär Lundqvist körde ner den vanliga vägen,
Öresundsbron, färja Rödby-Puttgarden och sen söderut på A7, förbi Hamburg,
Hannover, Kassel, Fulda och till Gersfeld, som ligger 7 km från Wasserkuppe.
Öresundsbron kostar med bropass mindre än halva normalpriset.
Färjan tur och retur över Fehmar bält kostar ca 1300 dkk.
Hela vägen från Halmstad är ca 95 mil.
Vi hade maximal otur med trafiken söderöver genom Tyskland.
Det verkade som om hela Tysklands befolkning var på väg till Österrike,
för vi satt i StopundGo köer i 3 timmar.
Inget att göra åt, men påfrestande för nerverna.
Slutligen anlände vi till Gersfeld, vilket är en by ca 7 km från Wasserkuppe.
I Gersfeld stod Rolf Maier, ordföranden i Ållebergs Modellflygklubb där
jag är medlem och väntade på oss, efter att han kört från Bayern,
där han besökt ett meeting.
Nu skulle vi ordna boendet. Gersfeld är en liten ort, men vi fann ett bra
hotell som heter Hotel Sonne.
Priserna var bra och vi fick var sitt rum. Enkelrum av lite bättre kvalitet
som vi fick kostar 45 Euro dygnet med frukost. Pärs och Rolfs rum
var med varsitt separat sovrum.
Standarden på hotellet var ok.
WiFi fanns men man tog betalt för det.
På hotellet fanns också en restaurang med mycket bra mat.
Så jag rekommenderar detta hotell.
Vägen upp till Wasserkuppe ca 6-7 km och lätt att hitta. Det är skyltat
redan inne i byns centrum.
Vad det finns på Wasserkuppe är det enklast att googla,
men det handlar om segelflyg i olika former.
Dessutom har man mycket välordnade museum, som man ska besöka.
Vårt huvudsyfte var att besöka segelflygmuseet.
Jag kommer att redovisa mina intryck av museet senare.
När vi kom fram till Wasserkuppe gick vi runt och kollad flygmöjligheter
och bestämmelserna.
Nu kommer det viktigaste för de som tänker sig dit:
Det du måste ha med dig är ett intyg från ditt försäkringsbolag,
att du är försäkrad då du står och flyger.
Vi har ju som medlemmar i SMFF en gruppförsäkring, som ska täcka
kostnaderna för skador på person och egendom i samband med modellflyg.
Då ska du begära ett intyg från SMFF att du dels är medlem,
om du inte har medlemskort och dels att du är försäkrad.
Det kunde stått på medlemskortets baksida på engelska att man är
försäkrad och vilket maxbeloppet är.
Har du inte intyg om försäkring med dig kan du glömma att få flyga.
Surt om man kört 100 mil.
För vi hade inga intyg med oss. Vi lyckades lösa det med lite
god vilja från alla parter, men detta var enligt de ansvariga
ett mycket sällsynt undantag.
Innan du tänker på att flyga, ska du sätta dig in i bestämmelserna
man har för modellflyg på Wsserkuppe.
De står anslagna på flera platser och kan inte missförstås.
Varje dag anslår flygledaren det hang som ska användas.
Då gäller den platsen utan diskussion, även om man tycker
det blåser bättre och rakare på andra ställen.
Det pågår ständigt skolning och flygning med fullskalaflyg,
skärmflyg och hängglidning.
Därför har man att iaktta de regler som gäller där du ska flyga.
På anslagstavlorna anges förutom där du ska flyga även väderutsikterna.
Kommer du dit för första gången ska du du gå till Fliegerschule
och anmäla dig vid disken.
Där sker två saker. Dels kollar man att du har en giltig försäkring,
dels ska du betala en avgift för flygandet.
Det kostar för en dag 5 Euro, men löser du för längre tid,
blir det billigare/dag.
Vidare kommer du att bli informerad av flygledaren, vad som gäller
för just dagens flygning.
Som ett resultat av detta får du ett kvitto på betalningen i form
av en liten sticker du sätter på din sändare, vilket visar att du inte är ”svartflygare”.
Jag kommer att senare förklara lite om särbestämmelserna för de olika hangen.
Det är inga konstigheter men, detta är Tyskland och inte Sverige.
Man får inte flyga hur högt man vill. Maxhöjden är 100 meter
och på vissa hang är den 50 meter.
Där vi flög var det 50 meter, detta beroende på att segelflygarna hade sin inflygning
över oss under sin skolning.
Man får inte ”busflyga” eller flyga över sin förmåga. Hela tiden man flyger
sitter en flygledare i sin stol på hanget utrustad med en megafon och
om någon bryter en bestämmelse, så kommer han att få en tillrättavisning via högtalaren.
Men det är inget militärt regemente utan man är vänlig och hjälpsam,
så flygledaren gör ett bra jobb.
Står man på ett hang i Sverige får man vara glad om man är mer än 3 personer.
På Wasserkuppe var det 30 man som flög.
Ibland händer det att man kan behöva modellflygrelaterade prylar
och det föll sig lyckligt att i Gersfeld finns en hobbyaffär som heter ”Harrys”.
Står du centrum av Gersfeld är det skyltat och det är gångavstånd.
Här kommer de första bilderna med kommentarer, där det är nödvändigt:
Hotel Sonne, vår bostad.
Kyrkan, mitt i byn plingade med sitt tornur varje kvart.
Harrys Modelbauservice i Gersfeld.
Länk: http://www.harrys-modellbau-service.de/
Ganska nybyggda lokaler.
Enligt ägaren är det bra fart på affärerna.
Säljer kvalitetsartiklar.
Utför rep- och bygguppdrag.
Harrys verkstad
Rolf väljer
Prydligt i lokalerna
Rolf blev spekulant på en TopModel
Vaktkatten hos Harrys Modelbauservice
Detta intyget och kvittot får du då du betalat avgiften för din flygning vid Fliegerschulebyggnaden.
Här är reglerna för flygning.
Här står, att man får inte flyga, förrän man betalat avgiften och uppvisat
giltigt försäkringskydd för flygledaren vid FliegerSchule.
Varje hang har sin informationstavla.
Även här är bestämmelserna angivna.
På dessa tavlorna anges var man ska flyga just nu. Platsen är utmärkt med en bricka
Vi flög vid Pelzner Hang/FuldaQuelle.
information om rutiner
En del av anläggningen med skärmflygskola/butik till höger.
Rolf och Pär kollar läget.
Längst upp radomen och vädertjänstens anläggning
Vid västhanget
Fliegerdenkmal.
Invigt 1923 som en åminnelse åt dem som omkommit vid segelflygning.
Vyer från toppen
Strävan uppåt…
Strippen på Wasserkuppe lutar åt ena hållet.
Till vänster Fliegerschulehuset, där man som modellflygare anmäler sig och betalar.
Parkeringen uppe på Wasserkuppe.
Glöm inte att köpa parkeringsbiljett i automaten !
Vid Pelzner Hang är det gratis att parkera.
Påminner lite om alpområdet. Vi är ju i Hessen som förbundslandet heter.
Överallt små samhällen, som nästan ligger kant i kant. En navigator är mycket bra att ha.
Utsikt från hanget.
Det ser ganska rofyllt och fridsamt ut här.
Skärmutbildning genom backglidning.
Roffe på marsch med den viktigaste personen bakom sig…
…vilken är Willi Roth…
…som är flygledare för modellflygarna…
…Willi är en mycket trevlig man, som hjälpte oss, trots vi inte hade försäkringspapperna med oss.
Har ni problem, så tala med honom. Han är en realist och problemlösare !
Mera vyer
..och skärmflygarna övar…
Sedan tidigt 1900-tal har man segelflugit här.
Om ni åker hit, missa inte museet !
Utsikten från Pelzner Hang
Willi och en gammal kompis.
Det finns i princip hang runt om horisonten. Wasserkuppe är 900 m högt.
Vid fint väder är här mycket folk.
Detta planet får inte flyga vid Wasserkuppe. Jo om det var ett segelpassagerarplan…
En falk av något slag…
Roffe och Pär på väg upp till hanget efter pappersarbetet med tillstånd och försäkringsdiskussioner.
Det kommer mycket mer !
Kategorier
NU BÄR DET AV….
på den stora Europatouren till olika museum och events.
Söndagmorgon flyger vi söderut med bil för att besöka bland
annat Wasserkuppe, Laatzen och andra ur flygsynpunkt intressanta platser.
Jag redovisar bilder, när jag är hemma igen.
Så här såg det ut på Wasserkuppe i dimman då vi var där sist.
Wasserkuppe vid Rhön är segelflygets vagga i världen.
Fliegerdenkmahl
Länkar:
http://www.luftfahrtmuseum-hannover.de/
http://www.segelflugmuseum.de/
Nu kanske vän av ordning säger, att det är väl ingen mening att åka dit,
när man redan varit där..
Till honom säger jag bara, du har inte förstått något alls,
för du är inte hängivet flygintresserad.
Bättre att åka ut och uppleva, än sitta på en bänk och glo på en vindstrut.
Ett uttalande av en schlagersångare som heter Ulf Lundell
De har tydligen det svårt nu, den kulturella eliten och överklassen .
När livet, för de som redan sitter vid köttgrytorna, blir för svårt,
känner de sig tvingade att sprida visdomsord .
Det kostar ju inget att babbla. I all synnerhet, som man tror sig tala,
för alla boende i sagolandet Sverige.
Jag menar, på en del går munnen av sig själv och producerar
patetiska floskler i parti och minut, vilket tacksamt anammas
av kvällstidningsträskets skribenter.
Livet är hårt för överklassen, där de har sökt sin tillflykt till de rikas reservat
på Österlen, långt från Södertälje, Hageby och Rosengård.
Men jag ser ju ingen annan lösning för herr Lundell, än att han flyttar till
en plats, där livet är uthärdligt för honom.
Det finns säkert ett otal sådana platser.
Lundell som spred ett annat visdomsord för några år sen, som lät:
”En inställd spelning är också en spelning”.
Jag menar, på denna nivån ligger hans argumentation.
För mig, en korkad vanlig kroppsarbetare i hela mitt liv,
kan jag bara känna förakt för denna personen.
Det finns ett gammalt ordspråk som säger:
”Fett fläsk och stora ord fastnar aldrig i halsen”…
Det kan ju vara värt att komma ihåg, för det har sin giltighet än.
Jag retar väl en del, men det bjuder jag med utomordentligt glatt hjärta på !
Jag har varit elak i två poster…nu dröjer det innan nästa elakhet kommer…tror jag.
Kategorier
TOMGÅNGSKÖRNING
Ska vi låta arrogansen och ignoransen triumfera ?
I dag besökte jag ett av Halmstads köpcentrum.
Min bil parkerade jag en bit från ingången och då jag gick
mot entrén, såg jag en BMW stå parkerad just framför
entrédörrarna, där det är förbjudet att stanna.
Då höjdes för mig den första röda flaggan.
I bilen satt en yngre man och motorn i bilen gick på tomgång.
Då höjdes flagga två för mig.
Efter att jag handlat och uträttat ärende på apoteket,
var jag efter 15 minuter på väg ut igen.
BMW bilen stod på samma ställe på tomgång.
Iakttagande vad som skulle ske, stod jag en bit bort
och jag såg en äldre man gå fram till bilen och efter en
kort ordväxling, kom mannen förbi min bil.
Jag frågade, vad han sa till föraren av den
tomgångskörande bilen och han berättade,
att han hade bett föraren stänga av motorn.
Svaret han fick, var att det skulle han inte bry sig om….
När jag hör sånt, blir jag rasande, men jag vet också,
att hade jag gått fram till bilen och jag fått ett ovettigt svar,
hade jag inte nöjt mig med det.
Men vad gör man ? Vrida om näsan på han som inte stänger av och riskera
ett straff för ringa misshandel ? Eller ska jag ringa polisen?
Att ringa polisen är inte enkelt, för man kommer
inte till den lokala polisen utan till en sambandscentral.
Tror ni, att polisen skickar en bil på en anmälan om tomgångskörning ?
Jag kan tänka polisen säger att:
”Det ringde en gnällig pensionär om tomgångskörning,
har ni tid kan ni väl åka förbi….”
Förstår ni dilemmat ? Det är enklast att inte göra något !
Ska vi acceptera detta ?
Vart leder det vårt samhälle i sista änden ?
Så här står det i Halmstads lokala Miljö- och Hälsoskyddsstadga
5 §
” En förbränningsmotor i stillastående motordrivet fordon
får hållas igång utomhus i högst en minut”.
Skall lagar och förordningar respekteras ?
Ska vi fortsätta stoppa ner huvudet i sanden och
låtsas att det som händer inte har hänt ??
Jag vet inte mer än att mitt blodtryck stiger,
då det inträffar, att människor blir respektlöst bemötta av de,
som anser sig stå över lagar och förordningar.
Men jag är väl en gnällspik.
Men jag backar inte undan för en både bildlig och bokstavlig skitstövel !
Här är sista delen av min redogörelse för SM i OT.
Nu har jag kommit till botten av lådan med bilder och här får ni de sista
av mina editerade bilder från Rinkaby.
Jag hoppas, bilderna har glatt någon och att de gett andra en känsla av
vad flygning med OldTimermodeller innebär.
Som jag sagt tidigare, har jag inte kommenterat sådant, som borde vara
självklart.
Vidare har jag inte skrivit ut namn på alla deltagare och deras modeller.
Jag är dålig på ”modellkännedomen” och i stället för att avslöja mina avgrundslika
brister i kunskap om friflygmodeller, låter jag bilderna stå utan text.
Mina referat från OT SM är skrivna från en relativt ovetandes syn på ämnet.
Men det jag är ute efter, är att försöka skapa en känsla av nyfikenhet och
vilja att veta mera hos betraktaren.
Jag lyckas inte alltid, då urvalet av bilder inte är lätt.
Sammanlagt tog jag 4000 bilder. Då är risken att det spektakulära
blir viktigare än helheten…
Sammanlagt har jag lagt upp cirka 500 bilder från OT SM i Rinkaby.
När jag fotograferar från en tävling använder jag ett normalobjektiv
med 18 – 55 mm.
Att använda ett stort zoomobjektiv är problematiskt.
Därför föredrar jag det lilla objektivet, för det ger en viss frihet i
hanterandet utan krav på stöd.
Bilderna på flygande plan har jag tagit med 1/2000- dels sekund och
i något fall 1/4000-dels sekund.
Jag offrar lite ljus på skärpans bekostnad.
Övriga bilder kör jag i ”Auto/Sport-läget”. Det är enklast.
Att ta bilder är ingen större vetenskap, men att editera,
sammanställa och lägga upp på bloggen är tidskrävande.
De inlägg jag lagt upp har säkert kostat mig 40 timmars arbete…..
Men som sagt, jag är intresserad, därför är jag motiverad.
Jag kom att tänka på en sak. Kanske de flesta av besökarna på bloggen
inte vet hur en friflygtävling går till ?
Här kommer en mycket schematisk redogörelse:
Om vi flyger någon av segelklasserna, bestäms det en maximal (max) flygtid.
Tiden tas från det ögonblicket då modellen kopplar ur från linan.
Linan kan vara 50 eller 100 m lång beroende på omständigheter.
Eftersom modellerna är friflygande och bra på att ta termik,
måste piloten ha en anordning, som begränsar flygtiden.
Man har vad man kallar en ”fuse”. Det innebär att man
har en lunta, som glöder med en känd hastighet.
Denna glödande lilla lunta skall efter en bestämd tid bränna
av ett gummiband, som håller stabben på plats.
När gummibandet med fusens hjälp bränts av, slår stabben upp
i ca 40 graders vinkel med hjälp av ett förspänt gummiband
och modellen ska då gå in i en flatspin eller kontrollerad stall
och landa oskadd.
Nu använder man mycket mekaniska eller elektroniska
verk, som via en roterande axel drar en tunn tråd,
som aktiverar just ”stabbe upp” funktionen.
Hade man inte fusen, skulle hälften av planen flyga bort.
En vanlig maxtid är 2 minuter. Betänk om vinden är 5 m/sekunden..
Då kan modellen på 2 minuter driva iväg 600 meter !
På en gummimotordriven modell fungerar det
precis som på en segelmodell.
När det gäller modeller med förbränningsmotor, har man två maxbegrepp:
Dels har man en maximal motortid och efter att den gått ut,
aktiverar timern en bränsleavstängare så motorn stannar.
Sedan när modellen förhoppningsvis ligger i en termikblåsa,
kommer timern efter till exempel 2 minuter att fusa modellen.
Alltså stabben fälls upp och modellen kommer kontrollerat ner utan skador.
Som med alla mekaniska system så krånglar saker och ting ibland.
En del system är mycket komplicerade och ställer stora krav på precision.
Men i det stora hela fungerar det bra.
Ja, så går det till ungefär.
Om någon vill ha en speciell bild i fullsize maila till mig, så kan
jag skicka över den.
Resultatet av SM kommer att publiceras på SMOS hemsida:
Klicka på: Reportage och resultat
Nu de senaste bilderna:
Hasse, som var ”spanare” för Curts modell, som inte fusade,
han blev trött i armarna av att hålla kikaren, så han påkallade stöttande hjälp…
Som ni kan se är Rinkabyfältet ”Friflygvänligt”.
Efter att ha hållit kikaren i 25 minuter, förstår jag,
att Hasse började bli trött i armarna,
…men medge att bilden har sina poänger.
Curts medhjälpare Erika. Jag undrar, vad hon egentligen tänker om modellflygande ynglingar…
Curt och Erika
Freddy beredd
Blicken i fjärran…mot målet…en max
Göran, elegant i vit skjorta.
Överallt på fältet, små grupper av flygare
Nu är det dags
Upp i den goda luften eller…
Ser ju bra ut på linan i alla fall.
Det är nästan heltäckande moln, men dock, det fanns termik.
Snart urkoppling
Göran med kritisk blick och tersuret i näven…
En Wakefield är i dag på sitt sätt en anakronism, framtvingat genom de regler,
som rådde då klassen instiftades på 30-talet.
Man kom empiriskt fram till den då optimala formen,
vilket i dag känns som en något främmande fågel,
då vi är vana vid strömlinjeform och hitech.
Men en klassisk Wakefield som är vältrimmad flyger osannolikt bra.
Allt uppdraget av några gummiband…
Markku med en av sina stora modeller
Jag tror jag såg modellen hade byggts på 70-talet.
Namnet på kroppen ”SIPL” undrar vad det står för ?
Nu vet jag tack vare Ronald Borg.
Det betyder Suomen IlmaPuolustusLiitto
som i sin tur betyder ungefär ”Finska Luftförsvars Förbundet (eller Föreningen)”.
Curt Strömdahls ”Cyklon 53”
Ännu en välbyggd och välflygande modell från hans hangar.
Fokuserad
Tofsviporna samlas inför den förestående flytten.
Nu flyger dessa inte på det sättet de flyger tidig vår,
då de flyger slumpmässigt och oregelbundet .
Nu flyger de mera målmedvetet inför den
långa resan till värmen.
Start
Snyggt !
Modellflyg är en estetisk upplevelse.
Om vi talar om kontraster… jämför hjulen och propellern i relation till modellen…
…allt är anpassat på effektivitetens altare.
Åkes modell ägnade sig åt lite oplanerad aerobatik efter start.
Men efter den lugnat sig, flög den mycket bra.
Den kunde till och med loopa kontrollerat…
Åke håller kollen
Åke Gustavsson Torekov
En blivande OT-pilot från Danmark.
Tidvis tjockt i lufthavet.
Med och utan fjädrar…de flyger i samma termikblåsa.
Hasse ska släppa Curts kärra.
Iväg !
Men det var medvind nästan…
Vi satsar igen !
Nu ska det väl gå…
Sådär..
Nu är det värsta gjort…
Nu är det upp till modellen och byggarens möda.
Lars Larson på väg in i ringen…han är bland de bästa
att välja rätt startögonblick enligt min mening att se det.
Markkus ”Kuha” som betyder ”Gös”
En stor modell som verkligen ”glidflög” i skyn…
…med en majestätisk utstrålning.
Ännu ett konstverk av Markku.
Kan inte namnet på denna modell producerat av Markku…
Klassiker
Antti Nurmesniemi är ju en välkänd möbeldesigner i Finland,
men om han designat denna modellen, det vet jag inte.
Vår norske vän trimmar och förbereder. Tyvärr hans namn…?
Birgits vakthund
Vovven som höll ordning runt sekretariatet…
Dags att ta till skyarna…
De som såg på starten….i deras ögon var det …förväntan.
Denna modell inte bara erövrade skyarna över Rinkaby, den gjorde det med pondus.
En av de bilder jag kommer att minnas från SM i Rinkaby.
Markkus hjälpare hämtar
…och han är lika glad för det.
Närbild på Markkus ”Kuha”.
Denna ynglingen har mer än 70 års modellflygerfarenhet !
Markku är noggrann med förberedelser.
…för det är de små detaljerna som fäller stort utslag i slutet.
Boris, den finske operasångaren med sin assistent på väg ut.
Ser ni uppbyggnaden av nosen ?
Mellan longerongerna är det infällt balsa…
Fastsättning av stabben
Matti Pyykkö släpper Markku Tähkäpääs modell.
Vacker modell.
Ser ni hur formen på nosen och stabilisator med fena harmonierar och bildar en enhet ?
Strävan uppåt
Urkoppling som synes…
Finska depån
Det strävsamma paret fru och herr Strömdahl på väg.
Ingemar Knivf hastar förbi med linan.
Nu ska du iväg !
Än en gång, det är vackert med friflyg !
Det som för mig var bästa upplevelsen.
Att få se Markku Tähkäpääs modeller flyga , som i sig är konstverk, är en ynnest !
Del 1:2 av sista tävlingsdagens verksamhet.
Den sista tävlingsdagen, vilket var söndagen inleddes med makalöst fint väder.
Solen bröt just igenom altocumulustäcket och vinden var absolut noll.
Allting var upplagt för en kanondag för friflygarna.
Men man missade tåget en aning.
Briefing var klockan 0900 vid Rinkabylägret. Efter sedvanligt tuggande och
omtuggande skulle tävlingsledningen ge sig ut på fältet för att bestämma
tävlingsplatsen. Sen återtransport till lägret och piloterna och därefter
information var flightline skulle ligga.
Sedan skulle grindar öppnas, hela karavanen lotsas iväg ut på fältet.
Väl anlända till platsen visade sig att informationen hur bilarna skulle stå
uppställda inte gått fram, utan bilarna skulle flyttas igen.
När tror ni tävlingen kunde börja ?
Min åsikt är att briefingen skulle hållas på den plats där det skulle flygas
och att tävlingsledningen innan dess således skulle bestämt platsen.
Då hade man tjänat 1 timma, vilket är viktigt för att kunna flyga under
så bra förhållanden som möjligt.
Varför måste man ha briefing uppe vid lägret ?
Nåväl, detta är min synpunkt, vilket ingen behöver bry sig om,
men eftersom vi fortfarande väl lever i ett samhälle, där man får
framföra åsikter, tar jag mig friheten.
Väderläget var, att vi kunde förvänta sjöbris fram på dagen.
Med tanke på vinden på lördagen är det något man som friflygare inte vill ha.
Dock 1030 var det så gott som vindstilla och några fick njuta av det fina vädret,
vilket i princip innebar att modellen landade där den startade.
De modeller jag såg flyga under dessa betingelserna, flög så oerhört fint,
detta tack vare de fina förutsättningarna.
Ingen turbulens störde modellerna utan man flög i som om man flög i grädde,
vilket naturligtvis gjorde att modellerna kunde utnyttja sin fulla potential.
För en del blev detta uppenbart, då till exempel Curt Sandbergs segelmodell
fick en felfunktion på fusen, med den påföljden att modellen i den svaga
men uthålliga termiken sakta kurvade runt och steg 2-4 m för varje varv.
Eftersom vinden var nästan noll, avlägsnade sig inte modellen från fältet
speciellt snabbt.
Vi kunde lätt följa den utan kikare. Då modellen var i höjd med vägen till Åhus,
kunde vi se, att modellen för en stund fördes tillbaka mot startplatsen.
Fint då kanske den är räddad tänkte vi.
Men det var endast för en kort stund detta hoppet glimtade till.
Sen fortsatte den att driva iväg.
Vi kunde följa modellen i ca 25 minuter innan den försvann ur sikte.
Sten Persson berättade i dag tisdag för mig att någon hittat Curts modell
och han hade kört ner till Rinkaby och hämtat den i måndags.
Roligt då man får tillbaka sina grejor, även om man fått kör 25 mil.
Curts modell flög under sin utflykt så makalöst fint, som bara en
topptrimmad modell kan.
Men så är det. Lite ödets ironi ibland.
Hasse Bengtsson flög bort sin modell också och trots jag
flygfotograferade området och granskade bilderna kunde jag inte hitta en.
Om Hasse fått tillbaka den vet jag inte i nuläget.
Hoppas det i alla fall.
Vi hade tur med vinden, för den ökade inte upp till lördagens nivå,
utan den var uthärdlig även för friflygande OT-modeller och tävlingen
kunde genomföras under bra förhållanden.
Fast de absolut bästa förhållandena var giltiga bara första 1.5 timman.
Resultaten av tävlingarna kan ni få på SMOS hemsida så småningom.
Birgit, tävlingsledarens fru gjorde ett suveränt jobb genom att hålla ordning
på sekretetariatet och dess uppgifter.
Bra gjort Birgit !
Denna SM-tävling var för mig som utomstående positiv. Mycket deltagare, nya
deltagare och 167 modeller.
Hoppas det kommer fler på nästa tävling.
För de av mina läsare som aldrig sett en friflygtävling, säger jag bara:
Åk dit och ni kommer att bli imponerande och intresserande av konsten att
flyga med en modell som måste ha all förmåga och alla egenskaper som krävs
för att den ska kunna flyga utan påverkan från marken !
Nu kommer det som vanligt en bunta bilder.
Jag kan aldrig sluta ta blicken från Marrku Tähkäpääs modeller !
Ett avsnitt återstår för mig att redovisa från SM i OT.
Det kommer.
Om ni vill så kommentera gärna.
Kommentarsmöjligheter hittar ni längst ner på sidan.
Klicka där på: Leave a comment
Lugnet inför stormen… Kjell och Martin från Alingsås.
Parkering efter ommöblering…
Söndag vid 10-tiden
En ensam pinne med sin streamer pekar finger…
Ser ni lastbilen…tillhör de finska pojkarna.
Är detta sanktionerad parkering…
En Wakefield? för trimflyg.
Jo, det är en Wakefield.
Flyger mycket bättre än du tror !
Trångt i lufthavet.
Samma regler här som till sjöss eller…
Fast det är klart… det är svårt att implementera stycket där det står:
Befälhavare på fartyg ska alltid manövrera sitt fartyg på ett sådant sätt,
att det inte råder minsta tvivel om hans avsikter…
Boris Borotnskij…blir han uppblåst ?
Nä, medhjälparen blåste nog på fusen så den glödde ok.
Boris stövelförsedd för…ormarna ?
Martin från västgötagänget.
Göran Larsson, Freddy och Martin
Martin inför släppet.
Inge och Göran
Matti Pyykkös Cigarillos
Ja, norsk är modellen, det förstår jag.
Den finska depån.
Markkus stora modell.
Modellen flög…majestätiskt.
Inge Sundstedt kollar timern.
Kjell Lindkvists Eliminator
Eliminatorns motor med avstängare för bränslet.
Curt Strömdahl med sin fru och sina ytterst välbyggda och välflygande modeller.
Åke Gustavsson fintrimmar sin modell.
Gunnar Wivardsson förbereder
Flite Line
Finnarna hade med en sig en lastbil med modeller
Rejäla finska modeller
En av Markku Tähkäpääs kroppar tillverkade i ett helt askstycke, som
urholkats i två delar och sedan limmats ihop och formats på utsidan.
Finska kroppar
Lektion i finska språket
Cigarillos, en framgångsrik modell trots det något ovanliga utseendet.
Thomas tävlingsledaren.
Fenan på Thomas modell, TIBBSI, vilket kommer från ett smeknamn på sin fru Birgit.
Birgit, kallar in sin unga hund.
Hasse signalerar ”Jag är klar”.
Stilstudie av Markku.
72 års erfarenhet av modellflyg.
Curt Sandbergs modell upp till en lång tur över det skånska landskapet.
…men han fick den tillbaka på måndagen.
Den flög väldigt bra.
Tidtagare och allmän spaning efter Curts kärra, som är på väg att försvinna i skyn…
Andréa väntar på rätt luft.
Del 2:2 av lördagens tävlingsverksamhet.
Här följer del 2 av min redovisning av lördagens tävlingsverksamhet.
Bakgrunden och väder kan ni läsa om i inlägget som handlar om del 1.
Nytt för mig var, att jag fick ett mail från Ove Svensson, Nynäshamn,
som talade om, att de hade flugit bort sin ”Laruska” och att den återfunnits
i en rödbetsåker, just innan de skulle köra hem igen.
I övrigt låter jag bilderna tala för sig själv i stort sett.
Vissa serier av bilder, som då Curt Sandberg drar upp,
de har jag inte velat hacka sönder, utan jag visar alla,
för betraktaren ska få ett sammanhang.
Har jag någon kommentar, finns det under bilden.
Om någon vill tillägga något, så maila mig,
så lägger jag upp det.
Här är bilder !
Del 1:2 från redogörelsen av lördagens tävlingar och skeenden.
Lördagen grydde med finfint väder. Redan klockan 0900 syntes nybildade Cumulus,
vilket bådade goda förutsättningar för termik.
Men det bådade också möjlighet för sjöbris, som kunde förväntas bli relativt stark.
Fram till kl 1100 höll sig vinden på en svag nivå, men mot lunchtid ökade den upp.
Vi hade under eftermiddagen 5-7 m/sek med kraftigare byar.
Termiken var kraftig, men naturligtvis på lägre höjd sönderblåst, vilket gjorde
val av starttid vansklig.
I den relativt kraftiga vinden blev det ett par vingbrott på segelmodeller under
uppdraget på linan.
Vidare flög två modeller bort och vad jag vet nu, hittade man en på söndagen
avsevärt länge bort, än man hade antagit.
En person hade funnit den under ett träd vid kiosken i Rinkaby…som tur var
hade ägaren namnlapp på sin modell med telefonnummer angivet.
Flygandet var intensivt och vi var på samma plats hela dagen till klockan 1830.
På kvällen var det sedvanligt årsmöte i SMOS med middag.
Nu kommer hälften av lördagens bilder. Varför jag inte lägger upp alla med en gång?
Det blir för maffigt och det tar faktiskt tid att editera bilder och ladda upp och sen
anpassa bildmaterialet till bloggen.
Texten och kommentarer riktar sig till de, vilka liksom jag inte har kunskaper
eller dåliga sådana om friflyg.
Jag vet att experterna kan mycket mer, men på bloggen är det, som det är.
Vi var många deltagare i år !
Göran från Dalarnas husvagn är välkänd
Två glada västgötar, Freddy och Kjell !
En finsk modellflygare som heter Knifv, men han kanske skulle hetat Puukko i stället,
som ju är det finska ordet för kniv eller dolk.
Göran kollar fusen
Inge Sundstedt monterar
Lars Larsson, en duktig byggare, tävlingsflygare och taktiker.
Lars-Erik Fridströms fru hjälper sin man att montera.
En av det norska broderfolkets OT-flygare.
Operasångaren Boris, Finland till vänster med viss pondus…
Frede Juhl tror jag nästa heter och Karl-Erik Widell i stolen,
de sistnämnda från Danmark.
En man och hans modell,
Lars Karlsson
Det blev bra.
En av de finska flygarnas modell från 1945. Kolla fenans placering…
”Tiira” betyder tärna
Så här ser mekaniken ut för stabbe och fena med kurvroder.
Curt Sandberg förbereder….
…sin modell, som väl flög långt bort under söndagen.
Men som till all lycka återfanns igen.
Åke Gustavssons Wakefield
Nu kommer en stilstudie av Lasse Larsson då han drar upp sin modell…
Lasse Larsson in action !
Total kontroll
Koppling och där satt den !
Detta…är en vass motor !
Inge släpper…
Balanserat…
Gick fint på linan…
…men snäppte ur tyvärr…
..kanske kroken för långt bak eller…
…men modellen landade hel och kunde justeras.
Jag kan inte namnet på detta paret, men någon vet säkert.
Nu vet jag, vad de heter och vad som hände,
för jag fick ett mail från Ove Svensson, som lyder:
Hej! Paret med ”Laruska” ( som flög bort och hittades i en rödbetsåker
på söndagen, strax innan vi skulle åka hem till Nynäshamn.
Vilken röta!)
är Ove Svensson med fru Ann-Mari.
Modellen heter i alla fulla fall ”Laruska”.
” Gör nu som jag säger”,
talar Ann-Marie om för sin man… Ove.
Hold on steady baby !
Off she goes !
urkoppling för tidigt…
Vi kör igen…
Ser bra ut…
Erövring av skyarna…
Nu hänger modellen kvar…
..tills den ska koppla.
Freddy med tävlingsblicken kopplad.
Det är bara lite gummiband…
…som förmår lyfta…
..lyfta modellen så högt, där det bara är skyn, som förmår sätta gränsen…
Andrea spurtar iväg efter sin modell.
Stilstudie av Freddy
Lite feltrim…
..men det löste sig till slut.
Vi släpper inte ut K-strimmor i alla fall…
Karl-Erik Widell släpper
Går upp perfekt.
..för en max.
Göran släpper och tar tid.
En något yngre generation jämfört med oss andra stofiler…
..men den yngre generation kan de oxå.
men så har han erfaren mentor, Frede Juhl .
uppdragning…
…och koppling.
Snyggt !
Ser ni…infällbart ställ…
High in the sky !
Åke har varit och hämtat.
Fruarna är skickliga mekar….
…och släppare.
…för ni ser själva hur fint modellen går på linan…
…vilket resulterar i bra höjd och fin urkoppling.
Marko från Finland, byggeniet och mästaren.
Här agerar han släppare för kompisens modell.
Som förväntat…rakt och stadig på linan.
Koppling
Marko tar tid och håller koll på modellen.
”Hämtare” och tidtagare spridda över Rinkabyfältet.
Markos mästerverk
Lite ironisk text på vingen…
Om du skulle bygga en modell med en…
…sådan vingkonfiguration, hur skulle du lägga upp det ?
En modell med helt annat koncept flugen av en norrman.
Kjell Lindkvist förbereder sin Elminator.
Nu !
Modellen som vanligt flygande perfekt !
Klart Kjell är nöjd.
Fast han håller tummarna…
…och ber kanske en stilla bön.
Kolla linan som stabiliserar vingspetsarna….
Kompen finjusteras.
Klart !
Dags att starta när luften är bra och termikrik…
Modellen klättrar som ett skolexempel.
..och flög en max.
Aktivitet på fältet hela dagen.
Lars-Erik med sin Eastwind
DieselPower !
Motorn Webra. Säkert minst 50 år gammal, men still going stronger.
Flyger man bort är en adresslapp ett måste på modellen.
Dags för start.
En flip på propellern sen…
…går motorn som en klocka…
…och medan frun håller för öronen
startar Lars-Erik kärran.
60 deltagare på SM i OT för friflygande modeller 2014.
Kategorier
KLEMM 25
En Klemm 25 byggd efter Pär Lundqvists ritning.
Sven Larsson, modellflygare i Göteborgstrakten tror jag,
har byggt en Klemm 25 efter Pärs ritning.
Modellen försedd med elmotor. Vilket gör allt enkelt.
Modellen är något okonventionellt uppbyggd med kärnor
av frigolit klädda med gråpapper.
Jag fick två bilder av Sven på hans kärra, då han var ute och sjöflög.
Modellen flög fint.
Här kan ni nå Pär, om ni har frågor om Klemmen, eller
om ni söker efter en ritning:
http://www.per-lundqvist.se/modellflygverkstaden/
Klemm 25
(C) Bilder Sven Larsson
Kategorier
SM I OT-FRIFLYG RINKABY 2014.
Fredagens flygningar del 2/2.
Det mest överraskande som hände på fredagen, var väl när ett hundratal tjurar
kom galopperande förbi, där vi skulle flyga.
Det är stora köttdjur och det kändes i marken, då de rusade förbi.
Imponerande djur, som betar och håller växtligheten nere, så vi som
är modellflygare kan utnyttja fältet.
Denna delen visar, de som flög på fredagen, dels trimstarter och dels
tävlingsstarter.
Jag försöker hitta olika infallsvinklar till motivet för att hålla intresset
levande och ibland lyckas det och ibland floppar jag.
Men eftersom jag förstår, att bilder är, det vad besökarna på bloggen
är mest intresserade av, så kommer det en packe nu.
Förresten…..ibland undra jag, hur friflygare vågar släppa iväg sina
modeller utan att kunna styra med radio…?
Att inte fler flyger bort….men dessa äldre herrar är duktiga på att hitta
bortfluget.
Dock, 3 modeller försvann på lördag/söndag. Jag redogör för, hur det gick
sedan.
Nu är det bildtime !
Alla bilder tagna med min Sony systemkamera med normalobjektiv,
vilket betyder, att jag tappar skärpa vid stora uppdrag,
men det får du leva med.
Kommentarer till bilderna kommer sen, i den mån det behövs.
Martti flyger sin Wakefield
…tur det var en trimstart.
Kjell med sin som alltid välflygande ”Slicker 50”
Fundera över varför modellen ser ut som den gör med en vinge på en pylon.
Den stiger som en raket
En Knivf från Finland
Men varför så barsk?
Modellen flyger ju fint
En promenerar och en flyger åt samma håll…
Frede Juhl med sin adept.
”Nu ska du göra så här”, säger Frede
Inge Sundstedt släpper
Göran spanar med stöd för kikaren.
Vi var 60 deltagare med 167 modeller.
Frede släpper sin lärlings modell.
…fast den dra åt vänster…
…men piloten räddar planet ur det dåliga läget och får upp den till urkoppling.
Någon kommer att gör en något burdus landning…
Huka dig !
Det gick vägen och hatten sitter kvar
Just denna modellen nu…dåligt glidtal.
Armar uppå sträck…
Göran har släppt
Karl-Erik Widell startar sin Wakefield
…som alltid placerar sig bra i resultatlistorna.
Markku spanar efter sin modell.
Gunnar Wivardsson vertikalstartar…
Modellen ser märklig ut…
Full aktivitet på flite line
Nytt försök av Gunnar.
Ni ser själva…
Mycket kropp och lite vinge
På sitt sätt en modell med ovanlig och stram formgivning.
Den flög för mig i alla fall överraskande väl.
…flög med något vaggande stil som en promernerande gås…
Det startades och trimflögs hela tiden under perioden.
Andrea startar en av sina välflygande modeller.
Andreas modell.
Martti finjusterar sin Wake
En av vår finska gäster? handkastar.
Markkus kärra med geodetiskt uppbyggd vinge…
Lars Karlsson med sin modell i splendid isolation.
Ännu en av Markkus modeller.
Tyko har kopplat greppet.
glada
Lars-Erik Fridström ställer in kompen.
Från höger: Lars-Erik, Kjell och Lars-Eriks fru.
Thomas håller koll.
Boris ska släppa sin Brewster
Inge Sundstedt beundrar Boris modell.
Anders Sellman väntar på ögonblicket…
…då han ska kunna…
…släppa sin Me-109…
…målad i det schweiziska flygvapnets livré.
Boris Brewster Buffalo i finska färger.
Hakkorset på vingarna har inget med nazism att göra
utan det var Mannerheims personliga vapen.
Lars-Erik glad !
Lars-Eriks Slicker 50
Andreas modell…tror jag
Två konkurrenter Lars-Erik och Kjell hjälps åt.
Flyg !
Gunnar Wivardsson och Matti Pyykkö ser på en modell som skär ut.
Norsk modell och pilot trimmar.
Boris fina skalakärra.
En konventionell modell från sin tid.
Med kroppen formad som ett ”ruter”.
Stabben på en av Markkus modeller.
Hur lätt är det att bygga en sådan vinge ? Tänk er att bygga två likadana utan skevhet eller avvikelse…
Boris
Gloster Gladiator
Anders Sellmans Me-109
Kontrast
Thomas ska släppa för…
Karl-Erik startar
Det kommer mera. Mycket mera….
I Rinkaby, som vanligt, avhölls SM-OT friflyg 2014.
Problemet för friflygare är det faktum, att aktiviteten kräver stora ytor.
Ett av få ställen är det gamla övningsfältet utanför Kristianstad, Rinkaby,
som vi kan hyra in oss på.
Till årets tävling var ovanligt många anmälningar inkomna, vilket är på
alla sätt glädjande.
Vad som speciellt är glädjande, var att nya hade kommit till, som sänkte vår
genomsnittsålder radikalt…
Vädret var under de tre dagarna mycket bra.
Fredagen var suverän med termik och svag vind. lördagen bjöd på termik
men kraftigare vind, upp till 5-6 m/sek, men det är ju inget,
som avskräcker en OT flygare.
Söndagen bjöd på makalöst väder med på förmiddagen nästan ingen vind alls.
Termik fanns det, som inte var stark, men som för en del vars fusar inte fungerade
innebar bortflygning.
Att se en segelmodell starta, flyga max och sedan landa nästan på samma plats
där man kopplade….makalöst.
Jag vill inte orda för mycket om modellerna, utan jag vet, ni betraktare vill ha bilder.
Bilder har jag flera tusen från tävlingen och jag har editerat en del, vilka jag presenterar
utan några kommentarer. Jag har inte haft tid att kommentera, men det kommer nog så småningom.
För ni känner säkert till piloter och modeller mycket bättre än bloggaren, som har skrala
kunskaper om modellerna.
Har ni någon information eller kommentarer om någon eller några bilder,
skicka de till mig, så lägger jag upp det.
Här kommer ett sjok bilder så håll i er !
Bilderna jag redovisar i denna posten, är hälften… av fredagens bilder,
så håll ut ni som inte varit på bild, ni kommer i nästa inlägg….
Briefing på fredagen
Idel kända ansikten…
Thomas informerar i för dagen tjusig hatt.
Kanske sista briefingen här på Rinkaby…
Då vi kom till flite line passerade en mängd tjurar i full fart.
Det var stora vackra djur, som imponerade.
Unga tjurar i full galopp
Martin hade med sig en låda handlunsar om utifall att…
En glad modellflygare från Alingsås, Freddy Dahlstrand förfriskar sig.
Kan tyvärr inte skriva ut namnet på modellen…det står nog på vingen,
men säkert vet någon, vad den heter.
Lars Fridström med fru och Slicker 50.
Så här ser maskinrummet ut på Lars Slicker.
Dieselpower !
Lars Larsson packar upp inför tävlingen. Lars flyger förutom OT även modernt friflyg.
Se på de vackra formerna på stabbe och kropp till Slicker 50.
Ingemar Knivfs modeller….
Denna friflygande modell för tankarna åt Ju 52-hållet, men planet är en fransk
Wibault-Penhoet 283.T12 .
Gjorde tjänst hos Air France från maj 1934. Planen var döpt till Le Glorieux vilket betydde
i grova drag, den glorifierade.
Planet kraschade den 24 december i Böhmen.
Maxfart 198 km/timman, 3 x 350 hp Gnome-Rhoene radialmotorer.
Modellen drivs av en gummimotor i kroppen. Mycket vackert bygge.
En Focker FIII
En rejält gjuten motor.
Byggsatsen tillverkad av Carl Goldberg
Två av Markkus segelkärror uppbyggda på likartat sätt.
Denna vinge är nog en av de absolut vackraste jag sett i mitt flygarliv !
Försök sätta er in i arbetet och förberedelserna det kräver för att åstadkomma detta.
Detaljer av stabbe och kurvroder. Ganska komplicerat och allt ska fungera…utan radio.
Vad säger man om formerna ?
Pojkarna från Finland hade en lastbil för sina modeller.
Denna modell tillhör Matti Pyykkö.
Matti håller sin modell som han beskriver i ett mail till mig:
Tack för Mats igen, om de fina bilder från Rinkabyfältet.
Jag förstår, att Matts och många andra tror de alla modeller med längre vingar
är byggd av Markku.
Den, med raka-V,och långa vingar bygde ändå jag.( Spjutet?).
Året var 1969, ( fina tider ), jag byggde först en likadan med en ganska tjock profil,
men före finska mästerskapen på Jämijärvi, fick jag färdig den,
som jag håller i handen nu i Rinkaby.
Det var aftontävling, och fint väder. Spjutet flög som en ängel, och jag vann
,fastän det var på den tiden några andra med också.
Profilen tog jag av Aeromodeller. Den är kopierat av ungerske segelflygarens
Erno Vörös ritning.
Profilen är bara 6 % tjock, lite mera camber, än den berömda B6356b.
Om man bara hade lite mera möjlighet att variera strukturen på Oldtimers,
skulle jag bygga nya vingar med kolfiberbalk i vingen…..
Ursäkta, om för lång språk, men modellen tappade sina bästa prestanda redan 1969,
när jag skrapade bort det tunna ursprungliga Modellspanen, och satte på siden
(som ändrade de bästa egenskaperna på av profilen med överkrympning ).
Sånt är livet, ( och modellflyg ).
Matti.
Undrar vad den heter ? Ganska lik ett spjut…Kanske Sagitta ?
Matti Pyykkö, en duktig finsk modellflygare.
En av våra norska vänner.
Han drog upp modellen själv utan medhjälpare.
Här fusar norrmannens modell. Kolla stabbens vinkel så ser ni.
…å här går den upp igen.
Sans Egal startar.
Sans Egal är ju franska och rådbråkar jag min skolfranska,
så vill jag översätta det ungefär med
”Utan liknelse” i överförd betydelse.
Eller kanske ”Utan konkurrens”.
Inge Sundstedt släpper
En erfaren och kunnig friflygare, Lars Larsson.
Hela gängets bilpark nästan på fredagen.
Anders Sellman till vänster i alla fall…
Kjell gör en trimstart med sin vidunderligt vältrimmade Slicker 50
Den klättrade som vore den datorstyrd…
En av Markkus modeller på linan
Denna vingkonfiguration är mycket lik det fullskalasegelplan använder idag.
Så vi modellflygare leder utvecklingen…vi följer inte den.
Lars Fridström Anderstorp med sin Slicker 50
Jaha säger Lars, nu ska vi bara ha igång motorn också…
Martin hjälper Kjell Lindqvist med hans Slicker 50
Trimstart av en av de finlandssvenska piloterna.
”Sans Egal” åter i hetluften…
En klassisk startpose
Vackert med elliptiska stabbar. Skapar lite inducerat motstånd.
Inge har hämtat Ingvar Nilssons lilla gummimotormodell.
Matti och en av Markkus modeller.
Kan det bli vackrare ?
Vad modellen ska göra…flyga bra.
Här ser ni den komplicerade uppbyggnaden av vingen, när solen lyser igenom.
Jo, modellen klarade den något hårdhänta landningen
Vår, för mig, okände norrman förbereder inför en tävlingsstart.
Martti Bogdanoff vevar upp
Ingvar vevar in power i gummimotorn på sin…
..Tummeliten från 1935.
Klart Ingvar parkerat sig vid Flygvägen…
De tre musketörerna från Alingsås. Kjell, Martin och Freddy lägger upp de taktiska ritningarna.
Jag önskar jag hade varit så duktig, så jag kunde bygga sådana vingar…
…efter att turisterna har åkt hem.
Onsdagen visade på nytt upp fint flygväder med västlig vind
ca 3-5 m/sek.
Pär och jag bestämde oss för Tönnersa Strand, som ju är
ett västhang.
Vi blev förvånade att finna stranden nästan tom….
Sveriges längsta strand…tom?
Men det är så, när semestrarna sjunger på sista versen,
att turistnärvaron upphörlika snabbt, som man stänger en kran.
Vi kånkade ner med våra modeller till det vanliga flygstället,
vilket var jobbigt.
I alla fall för mig som hade ett stenhårt träningspass i
gymmet och 50 km cykling i benen sen i går.
Men det mjukade upp sig efter hand.
Jag flög med min Spirit, vilken var enkelt, även om vinden
hade minskat.
Värre var det för Pärs Lunak, som ju kräver lite vind,
beroende på vingbelastning och övrig konfiguration.
Fast flygningen började dåligt för Pär. Han hade
glömt en skruvmejsel vid sin bil, så han var tvungen
att knalla iväg fram och tillbaka, för han behövde verktyget
att justera klaffvinkeln…vad är det man säger….
det man inte ha i huvudet..osv.
Pär fick flyga mycket försiktigt i den svaga vinden,
men till slut avbröt han, då förhållandena var för marginella.
Bättre att avbryta i tid och bära hem en hel modell
än att chansa och bära hem modellen i en påse.
Min Spirit har ju en låg vingbelastning, så den kunde
jag flyga hela tiden.
Efter vi var klara, gick vi ner på stranden och jag
hade min modell på hanget, då vi gick mot bilarna.
Spiriten gjorde en fin landning i den orörda sanden
som slutpunkt på vår dag med våra modeller på ett kusthang.
Lite bilder blev det med min Mobius och min Lumix.
Tyvärr hade jag skit på uv-skyddet framför sensorn på
min Lumix, så jag fick beskära lite brutalt.
Nu har jag rensat bort skräpet, så det funkar
som det skall.
Pär pustar efter vår promenad.
Min Spirit ligger klar att starta
Pär grejar med sin klaff…och upptäcker
han måste knalla och hämta en skruvmejsel..
.men vi är inte lata eller rädda att röra på oss !
Vi är ju ungdomar .
Hoppas han inte kastar ut i den vinkeln…
…men det går nog bra…
….fast det gäller att snabbt ner med händerna på radion och ta kontroll…
Dags att svänga tror jag…
Nu flyter det på…än så länge.
En modell konstruerad på tidigt 50-tal.
Det Lunaken gör bäst. Flyger.
Ännu ett försök
Fast det blev till att landa. Finns inget lyft…tja då landar man.
Att gå nerför kanten är enkelt….värre att krypa upp med modell i handen
Laholmsbuktens blåa vatten och Lunakens gula färg…ganska svenskt,
om man vågar skriva det, i de PK-tider som nu råder.
Lunaken smyger kanten för att ta tillvara allt lyft.
Han flyger nog med lite klaff eller…
Jag sa till Pär han skulle ökat spännvidden med 15 cm på varje vinge.
Modellen hade flugit bättre då. Dessutom hade ingen märkt,
att han avvikit från originalritningen.
Ingen trängsel på stranden som ni ser.
Pär kommer stapplande ? efter att ha hämtat sin mejsel…
Landning på stranden
Pär säger det blåser för lite för hans modell, så det är dags att avbryta.
Här ligger Pärs Lunak jämte en av Tönnersastrandens vilda alligatorer.
Kan man inte flyga modell gör jag som Ikaros…
Ökenvandring nästan…
Så här är det bara till att bära iväg…
Färdigfluget för idag.
Min Spirit efter en fin landning
Den mångbenade strandspindeln på låg i sanden
och tog igen sig. Fast vi tyckte han var lite torr i kroppen…
Jaha, det var lite, om hur två aktiva pensionärer fördrev
en del av onsdagen med flygning. Vad flög du i dag ?
De kommande veckorna åker vi på semester till olika
meetings i Europa. Bered er på mycket bilder och reportage.
Pär håller ställningarna på hemmahanget, när vi är borta !