FÖRSTA FLYGNINGEN MED “TIGRA 1.4” AV ANDERS.

En flygande vinge från Polen.

Anders från Halmstad ringde mig i dag och frågade,
om jag ville hänga med, då han skulle testflyga sin
nya modell, Tigra, vilken är en flygande vinge tillverkad
i Polen.

Jag märkte, att Anders var mycket sugen att komma
ut och flyga och den känslan känner jag av egen erfarenhet
väl till, så jag hängde med.

Vinden var västlig och framme vid hanget, vilket var
Tönnersa vid Laholmsbukten, märket vi, att vinden
var ca 4 m/sek rakt på.

Inte var vinden bara rakt på, den var också helt laminär,
vilket innebar turbulensfritt lyft.

Modellen är en flygande vinge med attraktivt utseende
och snygga linjer. Det finns en dimunitiv stjärt med
en fena för stabilitetens skull.

Kroppen i glasfiber snyggt gjuten och vingarna utskurna
kärnor plankade med 0.4 poppelfanér.

Poppelfaner är ett klassiskt material för flygplansbygge
och det användes mycket vid bygget av fullskalaplan
före, under och efter Världskriget.

Även för modellflyg var poppelfaner ett viktigt material,
eftesom modellflygarna under kriget var avhända från
balsan och fick använda det som fanns till hands.

Första starten gick perfekt, men efter en stunds flygning
konstaterade Anders, att tyngdpunkten låg aningen för
långt fram, varför det blev landning och tillbakaflyttning
av acken.

Sen flög den mer harmoniskt. Inga konstigheter och
framför allt svängarna fungerade bra.

Modellen lagom snabb för den inte så väldigt erfarne,
men efter vidare trimning och försedd med ballast i
tyngdpunkten, tror jag att den blir riktigt snabb.
dessutom väldigt agil, följsam i luften. Ska den flyga
bra så kräver modellen hastighet. Alltså inte en modell
som du ska ligga och gneta med.

Naturligtvis inte så snabb som en riktig F3F-modell,
men tillräckligt bra ändå.

Skevroder/höjdroder finurligt upphängda i inbyggda
gångjärn.

Jag fick tillfälle att flyga modellen och ska jag jämföra
med exempelvis en Gryphone från 1970, var detta 10
gånger bättre.

Modellen hade ett fint glid, vilket Anders märkte,
då han skulle landa på stranden.
Den ville inte ner…

Men han kom ner och modellen var efter dagens
flygning hel.
Jag tror Anders ska vara nöjd med det Tigran presterade.

Ska jag vara kritisk…så hade jag minskat kordan
på vingen med 20% och ökat spännvidden från 140 till
175 cm för att få upp Re-talet.

Den hade blivit snabbare. En flygande vinge bör ha
en tryckcentrumstabil profil och stabilitet kostar motstånd.

Det är bara att acceptera.
Det är därför, en flygande vinge inte har en chans i
en F3F-tävling.

Värt att veta om flygande vingar är, att föregångsmännen
bak flygande fullskalalvingar, bröderna Horten från
Tyskland, redan 1942 konstruerade en flygande vinge
med mycket goda flygegenskaper ,som hade glidtalet (fluget) 1:34.
Dessa glidtal blev allmänna inom fullskalasegelflyget först
i början under 60-talet.

1945 konstruerade och byggde bröderna sin Horten VI,
vilken hade beräknat glidtal av 1:43. Man byggde
två prototyper, som togs som någon form av krigsbyte
av amerikanarna och transporterades till USA.

Tigra 1.4 en vacker och bra flygande modell, som attraherar
ögat och lusten att flyga.

Här lite bilder och en videosnutt i all hast.

Stolt ägare av en ny “Tigra 1.4”.

Bäst ta en bild på modellen före provflygning…

På väg till hanget i längs den efter regnet intensivt gröna lövsalen.

Trångt. Mottagare med telemetri väger 2.4 gram…
kolla säkringen av huven med en bit persiennlina.
En kolfiberhuv ligger på ett par hundra kronor med frakt.