…förhoppningsvis…

…tisdagen den 15 September upplevde vi Sydsverige
en verklig indiansommar.

Får jag skriva “Indiansommar”, jag menar är det
politiskt korrekt i dagens samhälle ?

Jag hade planerat att få en härlig termikflygning med min
“Leprachaun” efter att ha utfört lite justeringar med dess
setup.

Kl 0915 anlände jag till flygstället, som är utmärkt för
termikflygning. Det ligger högt, fritt, med goda landnings-
möjligheter och tillräckligt långt från kusten så inte
sjöbrisen direkt förstör möjligheterna för termik.

Vid framkomsten såg jag en liten gul bil och förstod,
att det var fler än jag, som var flugsugna.

Anders var tidigt ute och uppe i luften med sin Fidelity.

Vädret var redan nu 23 C och praktiskt taget ingen vind.
Ska jag klaga…det var disigt.

Men efter montering startade jag min modell, som på
ett majestätiskt sätt vann höjd.

På 125 m stannade jag motorn, trimmade ut modellen
och letade termik.

Inget fanns, det var absolut noll vertikala rörelser i luften.

Ett par gånger försökte både Anders och jag men noll.

Orsaken till det var inversion, vilken förhindrade all termik.
Inversion är ett spärrskikt med varm luft, som förhindrar
adiabatiken att utvecklas.

Har man tur, försvinner inversionen, då instrålningen från
solen fått verka ett par timmar. Efter någon timma märkte
vi, att vi kunnde förnimma svag och trasig termik.

Vi kunde, om vi gnetade idogt, hålla höjden något sånär.
Men som sagt, vi fick inget drömväder för termik, men vi
fick ändå en fin upplevelse och det är det, vi är ute efter.

Ett väder perfekt att trimma modellen i.
Jag är nu nöjd med flygegenskaperna på min Leprachaun
efter de förändringar jag gjort.

Vad jag gjort, är i princip att jag förändrat en friflygande
modell till en RC-modell, vilket gett modellen de
egenskaper, som jag eftersträvar.

Klockan 14 packade jag nöjd ihop efter 2.5 timma i luften.

Bilderna kommer från min Mobius, som vanligt och från min
Sony.

Häng med om du vill.