..men visst, termiken finns där.

 

 

 

Temperaturen var på väg mot 15 grader , så jag
tog min cykel och kameraväska och for ner till hamnen för att
se,  om jag kunde få korn på kärrhöken.

I hamnområdet pågår varje helg ett ganska intressant inmutande
av revir.

Det är husbilsägarna,  som kivar om de bästa uppställningsplatserna.

Varför man ställer sig här ? Jo det är gratis. Än så länge, men det
kommer enligt kommunen att skyltas upp,  att övernattning i husbil
inom kommunen är endast tillåtet på plats avsett för husbilar.

Men det är så,  att har man en husbil för en mille, då svider det att
behöva betala 100 kr för en övernattning…

Jag satte min cykel vid handikappbadet och gick runt och tog
lite bilder.

Någon kärrhök hade jag ingen chans att fotografera,
men jag såg den i alla fall.

Med tanke om kommentaren om biskötsel…jag såg många
humlor, som verkade yra av vårglädje.

Kan en humla vara glad..?

Som vanligt var hamnområdet nedskräpat med byggavfall
och vanligt svenssonskräp.

Jag kan inte förstå, att inte återvinningsstationen har öppet
dygnet runt,  så folk kan åka dit, i stället för att slänga i naturen.

Men det är är som i övriga samhället: “Nån annan får ta det”…

Under rundvandringen  i hamnen,   träffade jag en man från
Thüringen i östra  Tyskland, som berättade, om hur det var att
bo bakom muren.

Vi började prata,  eftersom jag försökte fotografera två sädesärlor,
som satt på taggtråden, vilket omgärdar Retlogs område.

Den tyske promenerande mannen stod just,  där jag stannade
för att fotografera.

Han berättade, med aningen ironisk ton,  att Sverige hade sålt
den rostfria taggtråden, som fanns vid gränsen och spärrade in
den  egna befolkning.
Jag frågade,  om han var säker. Jo, det var han.

Östtyskland köpte förutom taggtråd också Volvobilar
av lyxigare variant till kommunistpartiets pampar.

Platsen där pamparna bodde kallades i folkmun för Volvograd….
berättade mannen.

Nåväl, det som kallades Tyska Demokratiska Republiken, av de
rättroende i Sverige,  är kastat på historiens sophög…
…tillsammans med svensk rostfri taggtråd.

Vädret blev så bra,  att det kröp upp läge för lite termikflygning.

Så jag cyklade hem och laddade om med en Ava, for till Haga och flög.

Jag har aldrig tyckt om att flyga i disigt väder. Vare sig fullskala eller modell.
Varför ? Sikten blir dålig.

En modell, även en 4 m Ava, tenderar att försvinna i flicker,  när det är soligt
och disigt.

Jag hade ingen aning om,  hur termiken kunde vara, för det var ju torradiabatik.

Alltså det blev inga Cumulusmoln.

Det var termik,  som släppte med hyfsad regelbundenhet på fälten framför,
där jag stod.
Den var stark, men blåsorna var små och oregelbundna.
Men att kurva upp sig var ingen större konst…

Som vanligt kom gladorna och piggybackade på mig och varje gång,
kunde jag flyga från fåglarna i termiken. Jag tror en kråka flyger
bättre termik än en glada !

Ett par flockar med tranor kom i den sydliga till sydvästliga vinden
kurvande i termikblåsorna.

Man hör ofta tranorna innan man ser  fåglarna. Detta beroende på
att de är högljudda. De har mycket starka röster och deras eviga
diskussioner i luften hörs på långt håll.

Undrar vad de pratar om ?

Jag försökte få bilder, men avståndet var för stort.

Varför tranor flyger så mycket termik….? Det beror på, att de har
inte muskelmassa,  så de kan flaxa sig fram hela tiden.

Se hur en trana ser ut, det är ju bara ben, hals och fjädrar.

Jämför med exempelvis en grågås, som också flyger bra,
men den har muskler,  som vore den  uppfödd på stereoider.

Nöjd med dagen ?

Hur mycket som helst, då jag får göra, det jag helst vill,

vilket är att flyga.

Lite bilder som bitvis beskriver min lördag :

Den gamla vassen är intensivt gul och är en perfekt biotop för anpassade fåglar.

Ja tycker grågäss blir snygga att fotografera.
Inte just detta fotot kanske,  för det är taget på långt
håll, men tack vare deras muskelbaserade sätt att
flyga, blir det ofta bra rörelse över bilden.

Hantverkare, som har gjort området vid utfyllnaden
till en för dem bekväm soptipp.

Uppsynen på en grågås påminner mig om det stränga uttrycket min
lärarinna,  fröken Carlsson, hade i småskolan.

(Googla småskola,  ni som är unga).

Det enda som fattas, är att hon skulle  fjädrarna på huvudet uppsatta i en knut.

När jag träffade en man från Tyskland,  kom vi att prata om taggtråd,
som jag skrev.
Det var därför det kom några sädesärlor  och satte sig på
Retlogs taggtrådsstaket jämte oss.

Som vanligt suddig bild, men det var inte tid för några finessinställningar här !

Några intensivt gula blommor…gör betraktaren på gott humör och snäll.

Japp, nu ska den gamle mannen starta sin Ava vid Haga.

De höstsådda växterna har kommit långt och sprider sin typiska lukt.

Min nyrenoverade Ava. Flyger bättre än bra !
Stolen finns att köpa på Biltema och är lätt och stark
samt mycket bekväm att sitta i,  då man flyger !