För det blev strövande i stället för hangflyg.

 

 

 

 

 

 

 

 

Förresten,  vet du,  att ordet “Rover”, som bilmärket,
betyder “Strövare” på engelska…

Strövare, det är,  vad jag är.

Eftersom jag var vid stranden,  tog jag en promenad
till mynningen av Genevadsån och tillbaka, vilket
är 8.7 km enligt min GPS.

Tur man är ung och vital…?

Vackert i naturen nu då den väntar på att dra igång
växtligheten.

Hela promenaden i skogen var jag beledsagad av
vanvettigt spelande bofinkar,  som exekverade hela
sin vackra sångmelodi.

 

Det du…det är annat än det som kallas “Melodifestival”
på svensk public service tv !

Lite ögonblick fångade med min kamera blev det.

Jag tröttnar aldrig att promenera i naturvårdsområdet.

Alltid något nytt händer under promenaden.

Det gör det aldrig,  då man ligger i dvala framför en tv.

 

 

 

Ser du skillnaden på vattnets färg?
Det är Laganvatten, respektive Kattegattvatten.

Reveln som var försvunnen dagen förut…
Nu byggs den åter upp.

Som sagt…den fria horisonten utan granar.

Tja, vad säger du om bilden ?
Jag vågar inte säga nåt…

Under mina strövtåg längs stranden har jag märkt svenskens önskan
att bygga monument av olika slag. Här är ett med en vakare som centralelement.
Fast bilden ser av någon anledning ut som ett gulnat vykort från 1963…

Den tönnerska trämarulken låg och rullade med sina stora ögonvitor…

Glädjeupplevelse under den lång promenaden på grusvägen…
en citronfjäril som flög sin osannolika aerobatik i luften
ungefär som ett torrt löv,  vilket far omkring i virvlarna,
då vinden blåser runt en husknut.

…och strandpiparen sprang på sina pinniga ben framför mig och åt
vad han fann. Klart fågeln är hungrig efter en lång flyttning.

En hydrofoil av kevlar och kolfiber. Kostar nog en 1000-lapp.
Trodde först en hangflygare glömt sin flygande vinge…