Jag har funderat lite på platser att utöva friflyg på. Det jag kommit på, är att det är tur för vår hobby, att vi överhuvudtaget kan finna en plats att flyga på.
Att flyga friflyg ställer krav på terrängens karaktär och att det finns fria ytor.
Som tidigare skrivits är det en gåva från skyn… att Bo-Eskil lyckats utverka tillstånd för vår tävling på Bollerup Lantbruksgymnasiums marker.
Alla OT-piloter och OT-intresserade skickar en tacksamhetens tanke till ordföranden i SMOS.
Som vanligt kommenterar jag sparsamt, för jag hoppas, du ser budskapet med mina bilder.
Säkert kommer det med dubbletter, men bättre fem
för mycket än en för lite.
Om någon vill ha bild i full storlek, så kan du maila mig. Adressen finner du på min blogg under rubriken: “Welcome to my blog”.
En vacker modell. Jag tycker det vackra sitter i förhållandet mellan vinge och stabbe. För det mesta har modeller som representerar tiden stabbar med lågt Re-Tal. Denna modells konstruktör har tänkt till, vilket gett bättre flygegenskaper.
Utan spaning ingen aning…
Martin och Fredde.
Lars reder ut det…
Matti en duktig modellflygare med mycket erfarenhet och kunnighet.
…för att kunna göra upp om titlarna inom mästerskapen för OT-Friflyg.
Att tävlingen hölls vid Bollerup, som Bo-Eskil hade ordnat, berodde på att ett dåligt beslut fattats i riksdagen, att de militära övningsfälten inte får användas av civilpersoner…
Ett märkligt och ihåligt beslut, som inte ens Fortifikationsverket kan hantera.
Vi får se vad som händer, för Rinkaby är det absolut bästa stället för ett friflygmästerskap.
Jag åkte ner till Bollerup på fredagen, därför det var den enda av de tre tävlingsdagarna, vilken jag kunde vara där.
Som pensionär är som alla vet, de flesta dagarna inbokade…
Väderläget fredag var ca 23 C, vind VSV 4-7 m/sek och 2/8 Cu.
Vinden lite för stark, men det var gott om lättflugen termik.
Platsen var bra, där man tagit skörden och där man nu hade en klövervall. Alltså skonsamt att landa i. Dessutom var det stora ytor, då modellerna drev iväg i vinden.
Jag gick runt och fotograferade i 5 timmar med min enkla utrustning.
Personligen strävar jag inte efter teknisk perfektion, för det klarar jag inte. Jag har inte tid att klabba med alla
inställningar. I stället vill jag fånga ögonblicket mer eller mindre, för att få en bild som kan skapa en känsla hos betraktaren.
Med betraktare avser jag en person med viss kunskap om friflyg.
Jag kommer att publicera 150-200 bilder i 4-5 poster.
Bilderna kommer i hyfsad tidsföljd i regel utan kommentar, för jag vill inte avslöja min okunskap, väl vetande att mina
besökare besitter oändliga kunskaper om OT-Friflyg.
Under dagen såg jag inte en enda haveri…och alla piloter var nöjda… och glada. Resultatlistor finner du så småningom här.
Här kommer bilder, för jag vet bilder…det vill mina gäster på bloggen ha.
Jag gjorde så gott jag kunde som fotograf…
…och det kommer säkert att dyka upp dubletter…but who cares ?
Briefing fredagsmorgonen Bollerup
De som gjorde det…
Fliteline Bollerup
Så här såg marken ut.
Fredde och Martin…
Martin pillemarisk ?
Fredde…en ung pojk, som alltid sprider glädje !
En liten skalmodell…är inte stor…
…men den flyger !
Per Q:s kärra får inställt motorns komp och bränslenål.
“Vänta tills ni får se den flyga ” !
Ett strävsamt par på väg ut…i rödklövern…
Lars med fru.
Lars kärra på linan.
Jo, det var en klövervall.
Att flyga…bild 1.
bild 2
bild 3
bild 4
bild 5
bild 6
bild 7…en fena
Flyg !!
matti suomalaiset ilmailijat
Eskos modell
Esko en modellflygare från broderlandet Finland som behärskar att bygga och flyga.
Jag blev betagen av modellen…
…eftersom jag ibland är estet…
Lars-Erik ger sin Slicker 50 en uppiggande spruta intravenöst inför starten… Off she goes…Ett ganska osannolikt utseende på en flygapparat. Men det är erfarenheten, som säger, att ett plan i denna klassen ska se ut ungefär så här för att flyga bra. Planet har passerat färgvallen. Landskapsfågeln…gladan. Andrea håller sin “Hector” i strama tyglar… Aktivt luftrum…
S-31 Supermarine Spitfire. Reginald Mitchells mästerverk. Bilden säger mig mycket.Per Q kollar sin motor…övervakad av frun…
Eftersom vi modellflygare av outgrundlig anledning, vilket sägs vara ett Riksdagsbeslut/Fortifikationsverksbeslut, som slår fast att militära övningsområden inte får användas för vår verksamhet, var vi tvungna att ha en annan plats, där vi kunde ha SM för
friflygande OT-modeller.
Platsen var möjlig att finna, tack vare Bo-Eskil, vår ordförandes arbete, ordnade så vi kunde vara på markerna i närheten av häst- och jordbruks- gymnasiet i Bollerup.
Platserna vi flög på var ok, men problemet är, att vi kan vara där först, sen man tagit av åkrarna, vilket lägger vår tävling i september.
Som du vet, är vädret då mera osäkert, med ofta inrullande lågtrycksfronter från väster med tillhörande regnområden.
Naturligtvis drabbade det oss.
Hur kan det lösas ? Tja inte vet jag, men eftersom det enligt anslagna skyltar vid Rinkaby sägs, att Allemansrätten gäller på övningsfältet, så kan vi väl vara där ?
Jag anser, vi ska köra en liten träff där och se, vad som sker. Personligen tror jag inte vi blir bortmotade, om inte övningsverksamhet pågår.
Värt att testa. Fungerar det, kan vi avverka tävlingen i Juni där då.
Med tanke på att man hade scoutmeeting där i somras med flera tusen deltagare, borde, anser jag, ett gäng äldre modellflygare få flyga där under två korta dagar ?
Ja, detta bara en idé.
Här kommer lite fler bilder och som jag påpekat, var det svårt att fotografera med tanke på det usla ljuset, som begränsade möjligheterna.
Här är en bild på kameran som tog de flesta bilderna !
Här får du de sista planerade bilderna från Bollerup och det Svenska Mästerskapet för Friflygande OldTimermodeller.
Hoppas mina inlägg har gett dig en känsla för vad friflyg med modeller konstruerade för 50-80 år sedan innebär.
Själv var jag tvungen att lämna tävlingen kl 1300 på lördagen, så vad som hände därefter, har jag inte dokumenterat. Vi ses vid nästa års SM, om allt är med oss !
Detta är bilder från lördagens tävling.
Blåsigt och lite regn då och då.
Svårt att fotografera men lite bilder blev det.
Ånyo är bilderna tagna med en systemkamera,
men flera bilder är från min Mobius “Kepskamera”
därav grynigheten.
Det kommer en mindre post med bilder till så håll ut !
Bilder och text (C) hangflygning.se
Modell, regnställ och stövlar. Standardutrustning SM i OT-friflyg 2017
Ser ut som en paradox, att man flyger med OT-Modeller på ett fält, som ser ut att var planterat med vassa pinnar…
Markku startar
Hur många av oss springer på en leråker då vi är 92 ?
Det var frisk vind, vilket frestade modellen…
…vilket Markku försökte lösa genom att spring med vinden…
…och försöka koppla ur…
…för att rädda sin modell…
..men det är svårt…
…och vingen lossade varvid…
…Markku kunde bara åse hur delarna…
…singlade ner som konfetti…
…här syns kroppen på väg ner i marken…
Dock detta haveri visade på ett utmärkt sätt, vad
begreppet “rotation” runt en bäryta innebär,
då vingarna roterade sig fram i en cirkel i luften.
Om du är intresserad läs här och förstå.
…och piloten kan bara stå och se på…
Men som du ser blev det inga större skador på modellen.
Hämeenlinna modellflygklubb
Pär Q
Helkoncentration från Pär.
Aurikel…ett säkert kort.
En modellflygdag i Skåne.
Lars modell på väg mot marken.
Svåra skador, men lagades i bilen för att åter kunna flyga.
Martin, Fredde och Lars-Erik.
I väntan på termik ?
På vårt boende Österlens Gästhärbärge. Floda, Martin och Fredde.
Om vi inte hade bra väder, så hade vi som bodde hos Henry på Österlens Gästhärbärge ett mysigt boende med en utmärkt frukost, som sörjde för vårt energibehov långt fram på dagen.
Söker ni en plats att bo så kolla på Österlens Gästhärbärge.
Ni kommer att få en fläkt av tidigt 60-tal…
Tävlingen fortsatte avbruten eller störd av intermittent nederbörd. Men som tidigare sagts, dåligt väder stoppar inte en sann modellflygare.
Vi körde på och vi genomförde tävlingen även om vissa betingelser var emot oss.
Nu blir det bilder. Tagna med min systemkamera och min “Kepskamera” en Mobius.
Jag ville visa att flyga en canard inte är enkelt…
Fena och sidoroder på en av Markkus canarder. Det som syns just framför fenan är…vingen.
Är stabbens tiltning…för modellen ska kurva…
..nja, tiltningen är nog i häftigaste laget.
Så Ove från Danmark och Andrea rättar till det.
En Kalle Anka klar för start.
Sammanlagt 140 års modellflygerfarenhet ! Respekt
Markku ska släppa Mattis “Bernfest”.
Bernfest, en mycket välflygande modell…
Jag har sett och dokumenterat flera sådan modeller och de flyger alla mycket bra.
Ska jag ha en teori varför den har så fin flygkaraktär, vill jag peka på V-stabben. En optimal V-form, rätt stabbprofil och hyfsat Re-tal.
Man kanske inte väger in Re-talet på stabben alltför ofta…kanske man bör göra.
Jag tycker med min erfarenhet, att en V-stabbe med mindre V-form flyger bättre. Detta gäller rc-modeller avsedda för termik. En stabbe med moderat V-form borde även gynna en friflygande modell.
Markku drar upp Kalle Anka, en av sina canarder.
Det ser märkligt ut med en modell, som tycks flyga baklänges på linan…
Än så länge allt under kontroll…
…men börjar inte stabben ändra anfallsvinkel nu ?
Jag med min dåliga kunskaper i friflyg tycker,
att modellen fusar på linan ?
Kolla stabben…
Kalle Anka fusar ner eller snurrar ned av annan orsak.
Linan sitter ännu fast i kroken.
..och Kalle Anka närmar sig Terra Firma.
Där släppte linan.
Modellens beteende efter den hade släppt linan var väl som då den fusar.
En märklig modell, canarden. Canard betyder anka på franska.
Snart nog…
…landar den oskadd.
Bo-Eskil ordförande SMOS Sverige.
En vacker modell med klassiska kännetecken för sin epok.
Här redovisar jag lite sekventiella bilder, för att ge dig en annan infallsvinkel.
Det finns också lågupplösta bilder tagna med min “kepskamera”, vilket är min Mobius som är fäst med kardborreband på ovansidan av skärmen på min mössa.
De lågupplösta bilderna är på ca 300 kB jämfört med de andras 5-10 mB.
Kameran inställd på att ta 4 bilder/sekunden. Jag kan kontinuerligt plåta i 90 minuter.
Ett bra hjälpmedel om man ska följa ett pågående event, där du inte vill missa för mycket. Visserligen med låg upplösning men man ser, vad det föreställer i alla full fall !
Luta dig bakåt, här kommer ögonblicken från Bollerup.
Översikt
Lars-Erik, Per och Lasse vid ankomst till fältet lördag förmiddag.
Det såg inte välvilligt inställt ut mot pappersklädda vingar, men det visade sig, att stjälkarna var relativt mjuka.
Pär Qvarnström filosoferar inför lördagens starter…
Karavanen som irrade omkring som en färglad kålmask i det sydskånska odlingslandskapet.
Söndagspromenader ? Nä, men friflygare som ska hämta sina modeller efter flygning på torsdag/fredag.
Jo, i Skåne campar OT-flygare mitt ute på en lerig åker…
smooooth…
Carioca
Markägaren som lät oss låna sin åker, så vi kunde genomföra delar av tävlingen.
En jordbrukare med sina barn. Tack vare vår ordförande Bo-Eskils kontakter löste det sig med tävlingsplatser på bygden.
Martin assisterar Fredde med sin Carioca.
Lite teknik på Freddes maskin.
Ok, nu kör vi !
Ser bra ut. Det blev också en max.
Bernfest… bergfast. Matti Pyykkö med sin framgångsrika och välflygande modell.
Kvinnan i ett väl samarbetande familjeteam.
Fly baby !
Bo-Eskil förbereder och gör en start.
Men man har ju alltid tid för lite prat…
Klart att Bo-Eskil är glad…fin modell och härligt väder …
Det finns något vädjande i Bo-Eskils blick eller ?
…men det hindrar inte modellflygare att genomföra sin tävling.
Jag vet, de flesta är intresserade av bilder från tävlingen. Som jag tidigare sagt, var det dåligt ljus, vilket påverkade möjligheterna att få till bra bilder. Det gäller i alla fall med min enkla utrustning. Men det blev som det är.
Flera av bilderna är tagna med min Mobius kepskamera,
som ger bilder som storleksmässigt bara är på ca 250-300 kB.
Detta kan förklara “grynigheten” hos en del bilder.
Bilderna är ordnade i tidsföljd något så när. Mina kommentarer håller jag sparsamt, då jag vet mina besökare har mycket mer kunskap om friflyg, än vad jag har.
Här kommer lite bilder från trakterna av Bollerup.
Ett bestående minne från torsdagens och fredagens flygningar,
om inte man hade något annat, så var det leran under stövlarna,
som gjorde att fotbeklädnaden kändes viktmässigt, som om vore
de dykarskor.
Fältet på torsdagen. Hade det inte varit för vädret så…
Anders Sellman…
…startar.
Lars-Erik Fridström på finalen…
Lars som alltid har trim och ordning på sina modeller för en tävling.
Ingvar Nilsson från Brämhult hade med sin husvagn, som undergick en pågående ombyggnad.
Sekretariatet inhystes i ett hästtransportsläp. En innovativ idé !
Campare på den skånska bygden ?
Ja, du ser vad modellen heter.
Göran
Startsekvens
Gudarna ska veta, det var svårt att plåta i det dåliga ljuset, om objekten rörde sig, vilket kräver kortare slutartider, för det ska bli hyfsat skarpt…
En OT pilots fighting face
Ryggen tillhör Lars-Erik från den småländska metropolen Anderstorp.
Hasse Bengtsson Halmstad med medhjälpare i duggregnet…
Hasses modell som flög utmärkt.
Det enkla är det bästa och lättaste.
En av våra norska vänner förbereder en start.
Kanske jag haft med denna bilden förut, men den får åka ett varv till.
I stolen Bo-Eskil tagande skyl i sekretariatskärran. Utanför alltid glade Fredde Dalstrand från Alingsås.
…fast sanningen var, att vi hade regn, regn och regn. Kryddat med
byiga vindar toppade med turbulens efter sin färd över det skånska jordbrukslandskapet.
Oldtimerflygare är dock ett segt släkte och låter sig inte hindras av
tråkiga väderförhållanden. Det går att flyga, även om det driver lite regn.
Bara man har viljan.
Vi hade tävlingen på marker runt Jordbruksgymnsiet Bollerup
utanför Tomelilla.
Vår ordförande, Bo-Eskil, har tidigare arbetat vid lantbruksgymnasiet
som lärare och har värdefulla kontakter med jordbrukarna i omgivningen,
vilket naturligtvis underlättade för oss, då det gällde att hitta lämpliga
fält för friflygande modeller.
Att anordna ett SM för friflyg är inte enkelt. Vi måste för det första
ha ytor att flyga på, vilket vi förr hade, då vi kunde vara på övningsfältet
vid Rinkaby, men det är stäckat nu, tack vare ett riksdagsbeslut,
som tycks vara grundat på ett svart hål av okunskap.
Bo-Eskil med sina kontakter har lyckats ordna platser,
där vi kan vistas med vår flygaktivitet.
Vi kan alltså inte ha SM förrän grödorna är tagna, så vi kan vistas på markerna. Det gör att vi tidsmässigt hamnar i början av September,
vilket medför risk för dåligt väder.
Naturligtvis hade jetströmmen över norra Europa tagit en annan
bana nu och lågtrycken kom över södra Sverige som på ett
pärlband bogserande sina tillhörande nederbördsområden.
Det tredje som måste tillgodoses, är möjlighet till boende och
det löstes genom att vi bodde hos Henry på Österlens Gästhärbärge
i Glemmingebro. Det kan jag rekommendera, då det är ett billigt
och bra boende med en anstrykning av sent 50-tal och tidigt 60-tal.
Så tre olika kriteria måste uppfyllas, för att vi ska kunna genomföra
en friflygtävling. Rätt plats, rätt tid och bra logi. Inte lätt att tillfredsställa alla deltagares alla önskningar.
Men tävlingen genomfördes med hjälp av regnkläder, gott humör
och lite djefvlaranamma !
Att fotografera dessa tre disiga och regniga dagar var inte lätt.
Det var dåligt ljus, vilket naturligtvis påverkade bildernas
kvalitet, i synnerhet då jag använde zoomobjektiv.
Men bilder i någon form blev det och jag kommer att redovisa de i något så när tidsföljd med kommentarer, där jag kan
lämna det.
Bilderna tagna med systemkamera och min kepskamera,
en Mobius som tar 4 bilder/sekunden i Hd.
Vi flög torsdag-fredag-lördag. På lördagen var jag tvungen
att köra hem kl 1230, så vad som skedde efter denna tidpunkt,
har jag inte dokumenterat på bild.
Resultatlistor kan ni så småningom läsa på SMOS hemsida
och kanske jag får de skickade till mig, så jag kan publicera de
på min blogg.
Ok, upp med paraplyerna, luta dig bakåt så kommer det lite
inledande bilder på SM för friflygande OldTimerModeller 2017
tagna av en fotograf som inte själv är friflygare, utan som bara är
intresserad av OT friflyg, vilket naturligtvis styr mitt sätt att välja
motiven !
Bollerup med eller utan modellflyg, det är värt ett besök.
Bollerup var privatägt men donerades till staten under vissa betingelser. Är nu lantbruks- och hästgymnasium.
Hela anläggningen i mycket fint skick.
Med flera historiska byggnader.
Vad tror du utbyggnaden är ? Just precis, så såg det ut förr i tiden innan man drog i ett snöre…
OT karavanen börjar anlända.
Briefing av Lasse och Anders.
Tycho, Lasse och Anders
Modellflygnestorn i Norden, Markku Tähkäpää 92 år ung ! I bakgrunden Matti Pyykkö.
Förste man ut Lars-Erik Fridström från Anderstorp
En innovation för 2017: Sekretariatet rymdes i ett hästtransportsläp. Praktiskt och enkelt med tanke på vädret !
Kanske de lokalt boende undrade, vad det var för galningar,
som skulle tälta på en lerig åker nu ???
…men det är friflygarvindskydd.
Denna bilden visar lite grand, hur bedrövligt ljus det var i det skånska diset och regnet.
Inte direkt kristallklar sikt…
Men vi flög så färgen inte hängde med…
Allting sägs gå med elektricitet, men här går det i alla fall med gummiband.
Det kommer mycket mer bilder. Ge mig lite tid bara.
Frågan tycks befängd för mig, då min tid inte räcker till tycks det…
Jag har inga svårigheter att fylla mitt dygn med aktiviteter. För mig är det så, att aktiviteter skapar nya aktiviteter.
Men jag trivs med det, då jag är en person, som inte kan ligga i dvala framför en tv. Livet är för kort att ödsla på ett liv i passivitet, om man har förmågan att vara fysiskt aktiv.
…med flera bilder. Jag har fortfarande många på mitt lager från OT-SM Rinkaby.
De presenteras fortlöpande här. Eftersom det är grått väder och ostlig vind, är det inte väder vare sig för termik- eller hangflygning idag. Så jag kan ladda upp, det de flesta vill se: bilder.
Jag skrev om att pejla en sändare, som sitter på modellen. Efter att ha googlat runt har jag flera uppslag och idéer jag ska
kolla och testa.
Resultatet kommer jag att redovisa här. En pejlsändare på modellen kan vara bra till alla modeller, som man flyger på ett sådant sätt, att man riskerar bortflygning. För egen del flyger jag ju med mina termikmodeller ofta långt bort och då kan man flyga väck sin modell. Eller om jag får en felfunktion på hög höjd och modellen dimper ner långt i från mig.
När det gäller hangmodeller, som ofta ligger på 150-200 cm spännvidd, kan det vara problematiskt att finna en sådan modell, som slagit ner i exempelvis i något av Hovs Hallars risiga snår. Själv har jag använt pipare i modellen för att kunna lokalisera den. Den har jag använt ett par gånger, då jag flugit i dåligt lyft då modellen vikit sig och ramlat
ner vid Segeltorpshanget. Utan pipare helt omöjligt att hitta modellen i snåret.
Det går inte att planlöst irra bland de taggiga buskarna.
Här kommer nästa laddning bilder. Hoppas de duger…
En tornfalk får representera rovfåglarna. Tyvärr ingen obs av havsörn, som vi brukar kunna se vid Rinkaby.
San Jose
Lasse Larsson funderar…
San Jose un modelo agradable
Vinnare i Rc-tävlingen.
Sten Persson bär sin modell…
…och Pär bär vingen som bröts av vid uppdraget…
Det vackraste !
Kolla profilen av modellen …vad säger du ?
Teamet startar modellen…
En glad flygare !
En flygare.
Einar Håkansson
Hasse Bengtsson Halmstad…
…och till höger Hasses fru.
Hej, jag är Bo-Eskil och jag är ordförande för SMOS.
Sans Egal på väg ut…
Chad
En Slicker är aldrig fel.
Göran dragen…
Karl-Erik har släppt…
Så var det 1953…
Flyoff med gemensam start för friflygande kanadagäss…
Sten med sin Contestor
Andrea och Ingmar Knivf
Kurt Strömdahl laddar.
Här släpps kraften lös i hans Cyklon
Inte famnen full av solsken, men med modeller…
Är det meningen att Christer Jönsson ska hoppa på sin Blue Phoenix…
…eller stampa till den…
..här ser det ut som om han hejdat sig…
…eller utför han en rituell dans innan första start…
…nä, jag tror han klev över en stängseltråd.
Alingsåspojkarnas modeller tror jag…
Martin på huk och Fredde spanande.
Den finska lastbilen med modeller
Det är klart det kan behövas en lastbil, med så många modeller man har med sig.
Ett ögonblick från tävlingen.
Ser ni den lilla blå husvagnen med vitt tak, som rymmer en sittande…
Det säkra sättet att transportera modellerna.
En liten del av deltagarna vid Sveriges största modellflygtävling, både vad gäller antalet tävlande 50 st som deltagande modeller
149 st vid OT-SM 2016 Rinkaby.
Jag skriver inte så mycket, eftersom bilderna förhoppningsvis
förmedlar så mycket mer än ord.
Har du tänkt på, vad begreppet “Friflygande ” modeller innebär ?
Som jag ser det, är detta essensen av modellflyg. Man bygger en modell, som efter starten ska klara sig själv under flygningen, vilket är ett resultat av många trimflygningar och ett grannlaga utfört arbete vid byggandet.
Du kan inte påverka din modell efter start eller urkoppling. Det är något definitivt över begreppet “Friflyg”. Sista fysiska kontakten
med din modell är då du släpper den, eller då startlinans ring glider av
din startkrok på modellen.
Flyger du radiostyrda modeller, har du möjlighet att påverka trimmen på din modell, då du är i luften.
Friflyg är en helt annan filosofi. Du måste ha en modell som kan flyga,
dessutom ska den tävlingsmässigt kunna prestera!
Dessa två krav kan vara i konflikt. Därför måste friflygaren väga samman alla egenskaperna, vilka skapar en högpresterande friflygande modell.
Det är det som ligger till grund för din modells prestationsförmåga.
Därför kommer jag att presentera ett sjok bilder en gång i veckan på just klassen OldTimer, friflygande modeller.
Om någon har önskemål, om vad jag ska redovisa maila mig, så ska jag försöka ordna det.
Jag har 10000 bilder på friflygande modeller i OldTimerklassen i mitt arkiv..
En av vår danska vänner har släppt en modell.
Till vänster Ronald Borg, om jag inte har fel.
Visst, det är lite balett över medhjälparens rörelser vid starten
av en segelmodell på lina. Det är, som om Inge Sundstedt,
då han släpper modellen, med sitt kroppsspråk kungör:
“Kolla, jag kan också flyga” !
Estetik är en av de bärande egenskaperna hos friflyget.
Hvornaer flyver en OldTimermodel best ?
Hvergang !
Bo-Eskil, vår ordförande i SMOS, hämtar luft inför släppet av Cikadan.
En norrman med V-stabbe på linan.
Ja, alltså varken linan eller norrmannen är utrustade med V-stabbe….
utan modellen…
Hasse från Halmstad släpper Kurt Sandbergs SM-Vinnare 1948
Livlig flyg- och linaktivitet.
En svensk Curt flyger följdriktigt med sin Viking.
Curt har alltid mycket välbyggda och vältrimmade modeller med sig.
En, för mig i alla fall, estetiskt tilltalande modell. Pilformade vingar för att öka längdstabilitet och flytta tyngdpunkten, utan att lasta för mycket bly i nosen.
Dessutom ger pilformade vingar en illusion av rörelse framåt.
En bild som minner om sommaren med modell, grönska och den röda stugan.
Färgerna, gult, blått, rött och vitt, kan det bli mera symboliskt nordiskt ?
Här går modellen upp på linan.
Tomas släpper en modell.
Steady as a rock…
Startar Bo-Eskils modell, eller är det Marttis Wakefield ?
Hur som helst…det blev ingen max…men modellen visade, den kunde stå på nosen…
De främsta i Wakefield.
Från vänster italienaren Mario Gialanella med sin Ellilä, Karl-Erik Widell Danmark, Sune Stark 93 år världsmästare
i Wakefield 1951 och Åke Gustavsson från Sverige.
PimPim mopsdam hade inte med sig någon modell denna gången…
Briefing med, för OT-intresserade, idel kända profiler.
Snart landning i grönskan
Ett stillastående ögonblick från Rinkaby…
Friflygaren
Ett glatt danskt gäng med unga pojkar.
“Nu, ska du sagtens kun bare flyve”!
En av grabbarna från Alingsås, Martin Larsson aktiv både inom
modernt friflyg och inom Old Timer flyg, släpper, Freddes modell
med en gest som säger mig: “Skyn tillhör dig nu” !
En dansk “Cumulus”
Bilden som visar, vad det handlar om i flera avseenden.
Frede Juhl från vårt grannland Danmark.
Åke Gustavsson släpper Per Nilssons modell.
Ännu en bild på det “Danske hold”.
Du förstår nog, att detta med friflyg är roligt !
Sista sekunden justering.
Up she goes !
En Wakefieldmodell har just lättat från startbordet
Att en modell, som denna Wakefield, kan prestera så mycket med det förhållandet, som finns mellan kropp och vinge ?
En bild på en klassisk modellklass: Wakefield.
Detta är modellflyg, när det är som bäst ! Jag tycker bilden förmedlar
mycket till betraktaren. Vacker och välbyggd modell som presterar
på topp. Konstruerad för 70 år sen…
Veteranplan-Novispilot
Matti Pyykkö , en skicklig byggare och pilot från vårt broderland Finland.
Nytt för i år är RC-klassen segel. Många Blue Phoenixar och andra modeller
deltog. Kommer att bli populärt och underlättar rekrytering av nya
OT-flygare. Vid Ålleberg Modellflygklubbs Höstmarknad fick jag indikationer
på, att flera rc-flygare ville ställa upp nästa år. Det får vi , som medlemmar
i SMOS tänka på , så vi informerar i rätt forum och tid inför tävlingen.
Nöjda och glada piloter. Klart man är belåten, om man är förunnad att flyga Blue Phoenix !
Innan start
En Blue Phoenix i sitt rätta element…eller som vi säger på latin…Mobilis in mobili ! Detta latinsk uttryck kom jag ihåg från den gången, då jag som 10-åring läste
Jules Vernes bok “En världsomsegling under havet “. Den galne kapten Nemo hade
ju som måtto för sin farkost “Nautilus” just ovanstående uttryck, som betyder: “Rörlig i (eller med) det rörliga elementet”.
Vet ni hur många Blue Phoenix, som byggts ? Jag vet inte, men det är
antagligen den mest byggda och flugna 2-metersseglaren i världen. Modellen Blue Phoenix och den friflygande Cikadan är konstruerade av Leif Eriksson Sverige. Båda modellerna tillhör de främsta inom sina klasser
på grund av att konstruktören lyckats förena positiva grundegenskaper i sin
konstruktion.Bra jobbat Leif ! När kommer du med nästa modell ?
Kamske en uppdaterad Blue Phoenix som kan döpas till ett lämpligare
“The New Phoenix”….
Jag hävdar, att en Blue Phoenix med en enkel elmotor är det absolut bästa konceptet för en nybörjare. Byggsatsen är bra och den blivande
piloten lär sig under byggandet, hur en klassisk modell är uppbyggd ,
vilket ger kunskap, så man kan laga efter haverier, då man förstår
konstruktionen och hur allt hänger ihop.I min klubb Ålleberg
ModellFlygKlubb, används Blue Phoenix som en instigsmodel för
nybörjare med mycket gott resultat.
En intensiv Tomas håller koll på sin rc-modell.
Matti med sin “Salmiak”
Salmiak ja, det vet jag, vad det är. För då jag hör ordet, väcks minnen då jag
i 12-årsåldern hjälpte en släkting, som var plåtslagarmästare , att löda
stuprör och hängrännor. Mitt första uppdrag var att “Hämta salmiaken och gör ren båda lödkolvarna”..Lödkolvarna var stora bensindrivna monster, som
liknade någon sorts massförstörelsevapen… själva lödspetsen vägde säkert ett halvt kg.
Salmiaken var en stor vit klump med spår efter lödspetsar som gjorts rena. Ja det var en liten utvikning från modellflyg, men så hängde det ihop för mig.
Mot skyarna !
Gunnar Wivardsson lägger in varv i den lååånga kroppen på sin modell.
Käre besökare !
Det kommer mycket mer bilder om
OT-Friflyg, så häng på låset!
San Jose
San Jose 
Den finska lastbilen med modeller
.. 