Etikett: grafas maxi

Kategorier
Termikflyg

JAG FÖRBÄTTRAR MIN GRAFAS MAXI..

 

 

 

 

 

…bit för bit.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som du läst, hade jag problem med tyngdpunkten
på min modell, dålig höjdroderverkan och fel lateral-
centrum.

Tyngdpunkten har jag placerat, där min modell inte
stallar eller accelererar.

Om jag flyger och trimmar modellen i  planflykt, så
flyger den nu jämt och fint.

Den dåliga höjdroderverkan har jag kompenserat
genom att mixa in klaff på höjdrodret.
Detta gjorde modellen mycket mera välflygande.

Det som återstår, är att få till rätt mängd klaff till
höjdroderutslagen.

Lateralcentrum (sidoprojektionen) av modellen ligger
för långt fram.

Det tänker jag förbättra med ett 50% större sidoroder.
därigenom kommer den att flyga renare i svängarna.
Att flyga rent då man kurvar termik är viktigt,
därför då stiger du bäst.

Sen får vi se.

I dag var vi ute tidigt, jag och Lasse, för flyga termik.

Vi var drabbade av ganska stabilt skiktad luftmassa
med lite termik. Luften var antagligen ganska genomvarm,
varför hävningen var dålig.

Dock så kunde vi genom intensiv gnetning,  hålla oss uppe.

Vid 13-tiden blev vårt väder påverkat av sjöbrisen, som gjorde
att Cu-bildningen slutade just vid vår flygplats.

Så ville vi upp,  fick vi flyga lite österut och ta blåsorna.

Klockan 1515 lade vi av efter att ha fått ett par långa pass
i termiken.
Det var ju också varmt, men tursamt nog kunde vi sitta
i våra stolar i skuggan och flyga.

Nästa gång ska jag finjustera klaffinmixningen.

Vi tog lite bilder,  som kommer här.

Jovisst det var varmt. Men jag vet, hur det är i november
med 2 grader varmt, regn och blåst, så jag klagar inte.

 

 

 

Den gamle flygaren…ser han inte lite dimmig ut ?

Ja, där sitter jag i min stol och flyger. Det är tillåtet här.

Min Maxi på väg…

Här ser du,  då jag drar höjd, att klaffen samtidigt
går ner för att öka lyftkraften på vingen.

Min Maxi med min GoPro på sidan för att dokumentera.

Lasse startar sin fina och superlätta modell.

Elefantastiskt

Just innan sättning

Lasses modell över den sydhalländska bygden.

Det är svårt att plåta en annan modell i luften från en egen modell.

Lasses modell glänser i kolfibervingarna.

Vy över fältet.

Två modellflygare med betoning på flygare.

Modernt jordbruk utmärks av rätlinjighet

Jag är närmare modellen än vad det tycks på bilden.

Min modell på final

Den gamle sitter och jäser…

Efter landning ligger Maxin och tar igen sig i gräset medan…

…en kvinnlig säsongsarbetare från Litauen visar upp sin bästa sida…

 

 

Kategorier
Segelflyg

GRAFAS MAXI

 

 

 

 

Testflugen i 3 timmar efter justeringar.

 

 

 

 

Jag är den lycklige… ägaren till en Grafas Maxi,
som är  en elseglare med 3.5 m spv.
Den tillverkas av TopModels i Tjeckien.

Glafiberkropp och sprygelvingar med klaff.

Mitt första problem var tyngdpunkten. För att
kolla tyngdpunkten låter jag modellen glida och
kollar om den har tendens att pitcha upp
eller tappa nosen.

Modellen måste vara både statiskt  och dynamiskt
balanserad.
Statiskt balanserar jag genom att hänga upp
modellen i snöre.
Dynamiskt balansering innebär jag flyger modellen
och ser hur luftkrafterna påverkar min modell.

För att få den att glida utan stall,  fick jag placera
tyngdpunkten mycket långt fram. Det medförde,
att modellen fick flyga med lite nosupp moment.

Jag kan tänka,  att anfallsvinkeln på vingen borde
ökats med 1.0 –  1,5 grad. Profilen är en Martin Hepperle
32, vilket är en utmärkt profil för F3F…(snabba hangmodeller)

Problem två var,  att stabbens rörelser begränsades
av balsastaven,  som sitter limmad i bakkanten
av fenan och håller sidorodret.

Jag fick ta isär, ta ur oket för den rörliga stabben
och kapa det,  så det gick fritt.  Allt för att förändra
roderverkan, som var  mycket dålig på höjdrodret.

Detta gjorde mig misstänksam mot konstruktören
av modellen, vad gäller profilvalet.

Efter modifieringen av oket,  fick jag bättre
höjdroderverkan.

Ett klassiskt sätt att förbättra höjdroderfunktionen,
är att flytta tyngdpunkten bakåt.
Jag provade det, men det medförde en i luften mycket
oharmonisk flygning.

Vidare har stabben en mycket vass framkant…
jag hade valt en mjukt rundad framkant,  för att
underlätta en laminär strömning vid större rörelser
av stabben. Med en vass framkant kan du överstegra
din stabbe vid kraftiga förändringar av anfallsvinkeln
på stabben.

Ett tredje problem är,  att trots mycket
differentierade skevroderutslag, att  Maxin vill “tappa”
stjärten i svängarna. Det kompenserar jag normalt
med sidorodret. På Maxin är, enligt min synpunkt,
fena och sidoroder för små.

Så nästa åtgärd blir att bygga nytt sidoroder 50 % större.

Jovisst går det att flyga termik med den.
Allt med vingar kan flyga…
I går fick jag 3 timmar i fin termik och det gav ju mig
erfarenheter av modellen.

Jag ska ge modellen en chans att komma tillbaka
efter ombyggnad av sidoroder, för att se om modellen
blir mer harmonisk.

Med tanke på profilen Mh32,  måste modellen flygas
med relativ hög hastighet, för att man ska ha full kontroll.

Jag ifrågasätter valet av profil på modellen.
Det finns andra mycket bättre profiler för en elseglare.
Som exempelvis en profil ur serien AG24/25/26…

Därför Mh 32 ställer vissa krav.

Men som sagt, modellen är snygg och jag ska inte
ge mig, utan jag hoppas jag kan få den att flyga,
som jag vill.

Under min googling på nätet har jag läst och sett,
att de problemen jag beskrivit är kända. Det visar
sig också på de videor,  man kan se.

Lite start- och landningsbilder från min glasögonskalmMobius.

Det kommer mera om Grafas Maxi.

Kanske någon har erfarenheter av modellen ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

PROVFLYGNING AV MIN GRAFAS MAXI

 

Lite regn…det står vi ut med eller…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I måndags hade jag visst hopp om,  att vädret skulle vara
så stabilt, så jag äntligen kunde provflyga min Grafas Maxi…

Jag har gått runt hemma som en äggsjuk höna ivrig att
komma ut med modellen.

Den borde flyga bra, om den är rätt trimmad, så jag hade
stora förväntningar.

I uppehållsväder for jag söderut till vårt fält, där jag skulle
träffa Johnny, som oxå ville ha sig en tur med någon av
sina modeller.

Johnny har byggt 4 + 4 Leprachaun segelmodeller.
4 stora och 4 mindre. Jag har presenterat båda på bloggen.
Om du vill ha tag i en fin segelmodell enligt 40-talsstuk,
kan du kontakta mig.

Vid framkomst blev det montering av modellen. Drivacken
var en LiPo 3600 3 s-acke. Batteriet placerades, där jag
förutsatte det skulle sitta.

Ok, dags att starta. Johnny släppte Maxin och den flög ut
perfekt.

Johnnys första kommentar var .”Den flyger ju makalöst bra” !

Min åsikt då, var att den flög som förväntat.

Men då jag svängde,  såg jag den svängde orent…alltså
beslöt jag att landa för att kolla alla roder och då speciellt
mixningen för sida/skev.

Jag flyger med mina termikmodeller,  där jag mixat sido- och
skevroder. Allt för att flyga rent och eliminera eventuell
skevroderbroms, som kostar motstånd och höjd.

Vid landningen märkte jag , modellen hade högt glidtal,
så jag drog 70 grader klaff, vilket sänkte farten.

Dock märkte jag,  att då jag skulle hålla upp nosen innan
sättning hur det innebar svårigheter…jag kunde inte få upp
nosen som förväntat.

När jag efter landning kollade sidorodret,  då det var inmixat
till skeven, gick det åt fel håll…?

Generalfel av mig så klart.

Jag skämdes för lapsusen, men rättade till det. Ny start.
Nu testade jag svängarna och nu svängde den ok,  utan
att flyga med släpande stjärt i svängarna.

Som lök på laxen kom naturligtvis regnet, vilket till en
början jag ignorerade, men slutligen landade jag.
Då smattrade regnet glatt mot Oralighten på Maxin.

Jag är extremt försiktig med regn på min sändare. Därför jag
har dålig erfarenhet av det.

Johnny flög med sin lilla ASW,  som han lackerat om,  så den
var riktigt snygg.

Därefter packade vi ihop och åkte hem. I bilen hade jag
emellertid en gnagande tanke i min hjärna att:

Tyngdpunkten kan inte vara ok. Detta med tanke på att
det var svårt att få upp nosen vid landning. Dessutom
märkte jag på glidet att något inte stämde.

Hemkommen hängde jag upp modellen med allt  i och
jag noterade att tyngdpunkten var fullständigt galet
placerad…

Alltså kollade hos HAB, som säljer modellen, var  CG ska
ligga. Såg det var angivet, att  den ska ligga 40 mm från
vingens framkant.

Jag tycker det är långt fram men ok.
På ritningen som följde med modellen är angivit 60 mm
från framkanten. Jag har justerat så jag valde ett värde på
55 mm.

Vi får se hur det flyger

Det betyder oxå , att jag får ändra om lite i inredning i
modellen, så jag kan få batteriet,  där jag vill ha det,
alltså mycket längre bak. Jag lyckades flytta acken
bakåt så tyngdpunkten hamnade där den ska vara.
Skulle det visa sig att jag måste flytta tillbaka cg längre
fram,  då är detta lätt gjort genom att flytta fram
acken igen.

Nu var min acke onödigt stor 3600 mA. Den ska jag byta
mot en 3-cells 2200 acke, för det är en segelmodell och
inte en motorkärra. Det borde hjälpa justeringen av
tyngdpunkten.

Proppen var för stor,  så den ska jag byta mot en 12 x 6.

När detta är gjort, jag övertygad om,  att modellen
kommer att flyga mycket bättre och ge mig många fina
stunder i luften.

De korta  flygningarna jag gjorde, visade för mig att modellen
har potential och ett högt glidtal, vilket spännvidden 353 cm
och profilen  en Martin Heppele 32 borde borga för och en
bra polar.

Det kommer en ny rapport om förnyade testflygningar.

Jag tog lite bilder med min Mobius sittande på solglasögonen,
vilket är ett fantastiskt bra sätt att dokumentera sina flygningar.
4 bilder i sekunden utan bekymmer. Du plåtar det du ser på !

Vi ses !

 

 

 

Biltemas stol, segelflygarens bästa vän. Både att lägga modellen på
och att sitta i,  då man har dålig rygg och flyger långa pass.

Inget dåligt fält eller vad säger du ?

Första starten.

Fly baby fly !

Alltid spännande med första starten…

  En low pass…

Johnny tog bilden med min Sony

30 grader klaff

Jag tycker man kan se på modellen, att den vill flyga…

Den gamle snubblar iväg modellen…

En passering sakta med klaff.

Ungdomen är ute med sina modeller i duggregnet..
We are the gutsy people !

Några bilder på Johnnys kärra. Det var mycket dåligt ljus, därför den lite dåliga kvaliteten.

Fullskalasegelkärror har i dag ungefär ovanstående utseende.
De har härmat F3B flygarna…

Det är ju snart något som kallas Halloween. Som jag tycker inte har den ringaste
anknytning till vår svenska kultur. Men bilden kanske associerar till begreppet…

Man kan knappt se färgerna på modellen i det gråa vädret..

En tryckare.

Min Grafas Maxi ligger till ro i gräset efter testerna.

 

 

 

 

 

Kategorier
Modellflyg teknik

AVBROTT I EN LIPO ?

 

 

 

 

…är något jag inte önskar mig i mina modellers elsystem !

 

 

 

 

 

 

 

Jag hade ivrigt spanat på YR.NO och deras prognoser, eftersom jag
suktade efter nordlig vind, så jag kunde åka till mitt hushang HH.

Så en dag för en vecka sen var det lovat sol, 2-4 m/sek nordlig vind.

Självklart lastade jag bilen och for iväg tidigt till HH för att inte
missa något.

Nedkommen till parkeringen visade vimpeln NNO ca 3 m/sek.
Kan inte bli bättre och fylld av förhoppningar och behängd med
allt som behövs för hangflygande,  klättade jag upp på Platån.
Det är rätt besvärligt att ta sig upp,  då stigen är söndertrampad av
de lösgående klövdjuren.

Men trots det,  anlände jag till absolut högsta punkten och möttes
av perfekta förhållande.

Montering av modell och slutförande av alla förberedelser för
flygning.
Sen gällde det att kasta ut Spiriten vid rätt ögonblick och vid rätt
plats!

På toppen snurrade rotorn,  så det  blåste i nacken. Alltså valde
jag att dra mig mot höger, där jag vet,  att rotorns utbredning inte
är lika besvärlig.
Jag kollade två gånger alla roder med fulla roderrörelser och
att de gick åt rätt håll.
Inga problem med det allt var ok. Så,  då var det väl bara att kasta ut…

Japp,  jag kastade iväg med all kraft,  jag kunde uppbåda.
Modellen flög igenom rotorn, jag såg den lutade lite åt vänster,
så jag korrigerade med skeven…men inget hände…

En sekund senare blev det full dyk och modellen dök från 10 m höjd
rakt ner i branten!

Har du märkt,  den speciella känsla man får, då man väntar på en
krasch ?
Tanken blir ju: Hur illa blir det ?

Jag vet,   att Spirit är ett väldigt sprött flygplan, som inte tål mycket
vid en smäll.

Jag hörde,  det deprimerande dunket och krasandet, då min Spirit
slog i kanten.

Jag gick fram till modellen,  som lyckligtvis hade slagit ner på
hangkantens övre del.
Hade modellen fortsatt 5 m framåt,  hade den försvunnit ner
bland stenarna och då hade det blivit totalhaveri.

Då jag går fram till modellen i detta läget efter en till synes oväntad
krasch,  känner i alla fall jag mig märkvärdigt tom i huvudet.

Modell låg med vingarna skilda från kroppen. Nylonskruvarna hade gått
av vid smällen och därmed begränsat skadorna. Men, men det var illa,
som det var.

Sprickor i kroppen som är tillverkad i tunn glasfiber, högervingen
skadad vid vingfästet, men framför allt vänstervingen
söndertrasad vid vingroten. Det såg ut,  som om man slagit en
trädgren mot vingroten framifrån och rakt igenom vingen.

Jag har av erfarenheten lärt mig, att då jag samlar ihop modellen efter
en smäll, då gäller det att få med alla bitar.

Men,  det första jag gjorde var att kolla radion. Funkar det ? Nej, det
var dött. Sändaren och mottagaren var bundna,  men inga rörelser för
servona.
Jag kollade displayen på sändaren hur spänningen var i mottagareacken.
Den var 3.4 Volt….
Det förklarade,  varför mottagare och sändare var bundna, men att så
fort jag försökte köra ett servo,  så lade systemet av.

Alltså en belastning på acken sänkte spänningen,  så det blev avbrott.

Jag måste medge,  jag kände aningen av en befrielse, då jag blev
medveten om problemet.
Nu visste jag,  varför modellen hade dykt.

Jag lät min modell ligga en halv timma, sen slog jag på radion igen
och märkte efter en minut,  att höjdrodret gick till full dyk, samtidigt
som spänningen i mottagaracken störtdök.

Donedeal !

Acken som satt i modellen,  testade då jag kom hem. Den var kass,
så den gick till återvinningen.

Hemma hade jag dåligt med balsa, så jag åkte till en modellflygkamrat,
Johnny i  Laholm, som har ett superlokal för modellbygge och gott
om balsa.
Dessutom är Johnny en  mycket duktig hantverkare och byggare.

Efter 2 timmar hade vi (läs Johnny) fått ihop min vinge, så den var i
skick som ny.

Återstod att slipa och spackla vingen för att sedan klä den. Vingarna
ser lite spräckliga ut med olika färger på klädseln, men jag ska klä
om båda vingarna med Oracover,  när jag får hem mer vit film.

Sen blir modellen som ny !

Då jag var hos Johnny fick jag syn på en DLG i en kartong från
HobbyKing.
Inte bara var där en kartong…där var två stycken. Som Johnny
felaktigt fått sig tillskickade från HK.
De ansåg det inte var lönt att skicka tillbaka, så Johnny fick behålla
båda free of charge !!
Johnny hade monterat en av modellerna, men sa den var omöjlig
att flyga…
Jag lovade att försöka få ordning på den,  om jag kan…

Ska bli spännande att prova den,  efter jag att jag utfört nödvändiga
modifieringar på den.

Modellen är fint byggt och är superlätt.

En annan modell som kommit till min hangar,  är en Grafas Maxi
från Tjeckien.
En segelmodell byggt i lättvikt med 350 cm span och utrustad med
elmotor.
Ja, jag vet  det är lite “fegt” med elmotor, men varför klabba med
gummirep, vinschar då man ska upp ? Det är enklare med en elmotor.
Jag vet modellen flyger utomordentligt bra och jag ska ha den till
termikflyg och då jag vill söndagsflyga på HH i svaga vindar.

Kvaliteten på byggsatsen är mycket hög. Som vanligt,  då det gäller
modeller från Tjeckien.

Jag är spänd på att flyga den.

Ja, detta var historian om min Spirit och lite annat.

Det händer alltid det oväntade, då jag är ute och flyger !

 

 

 

 

 

Nästan klart…detta området var flis.

Johnny med en av sina Raven, som inte vill flyga.

Grafas Maxi

En vacker kropp…