Kategorier
Naturbilder

STILLHETEN

 

 

Naturen hämtar andan…

 

 

 

Det händer inte så mycket i naturen vid denna tiden på året.

Allt…samlar och sparar på krafterna inför kommande vår.

Jag gick, som vanligt min runda vid stranden och genom skogen, därför det var härligt väder med solsken och i stort vindstilla.

Hade hopp om observation av havsörn, vilket också inträffade vid Lagaoset, där en havsörn just rott förbi i sakta mak med sina mäktiga vingar.

Jag kom en minut för sent, så det blev ingen bild…

Uppe i dynerna höll länsstyrelsen på att återställa sanden, så att fältpiplärkan ska kunna häcka. Bra initiativ.

”Min” större hackspett hördes inte till tyvärr, för i dag hade vi fint fotoljus.

Men det var ändå upplevelserikt att gå stigen genom skogen till parkeringen.

Lite bilder blev det om du orkar…

 

Klockan 0800

Den svaga dyningen bryter mot Lagans utströmmande vatten.

Kråkan tog ett snedsteg…

…och flög iväg.

En solitär knipa låg och guppade.

Frosten ligger kvar.

Det var minus 3 grader tidigt på morgonen.

En säck saneringspulver, som flutit iland…man förebygger kanske ?

Som en stor insekt jobbar grävmaskinen med sanden.

Man tar bort växtligheten …

…för att underlätta fältpiplärkans häckning.

Stigen som jag frekventerar och som bjuder på överraskningar…

…som ett rykande träd…

…efter att solen värmt upp barken.

 

Kategorier
Naturbilder

VINTERN SNUDDADE VID OSS…

 

 

…och gav oss en föraning ...

 

 

 

Det har inte varit mycket med begreppet ”Vinter” än.

Men häromdagen blev det lite kallare och vi blev förunnade 1 cm snö.

Jag kom hem kl 0300 i natt efter ett kalas och då visade min termometer -9.8 grader…

I torsdags gick jag min vanliga 8 km runda vid stranden.

Som vanligt med min kamera, eftersom jag räknade med att kunna plåta den större hackspetten, som nästan är stationär på ett ställe i strandskogen. Men ingen fågel hörde jag.

Jag fotograferar mycket med min Ifåne, som jag anser funkar så bra den kan och som är lätt att hantera. En fördel till,  är att jag har den med alltid, då jag promenerar i naturen.

Vad stranden anbelangar, såg jag hur dynamisk den är tack vare Lagan, vågorna och vinden. Den förändras ständigt och utloppet av Lagan i Laholmsbukten är i ständig förändring. Lagan och dess ström i havet eroderar ner kanterna och bygger upp de igen.

Detta sker över en natt, om förhållandena är de rätta.

Så vi behöver inte ha upplevt en våldsam storm för att se förändring.

Men en rejäl storm frambringar nya objekt på min favoritstrand.

Nåväl, jag tog lite bilder. Ingen dramatik, bara ögonblick ur verkligheten.

Varför så mycket från mina strövtåg längs stranden ?
Jag tycker om att visa, hur naturen ändrar sig i förhållande till årstid, väder och vind.

 

Ismönster

Blomblad av is…

Det evigt arbetande Kattegatt.

Blåsten har fejat bort den lösa sanden och transporterat upp den i dynerna.

Någon ansåg, att stranden borde sopas…

Ett exempel på Lagans erosion av strandkanten.

Efter mycket nederbörd var det fart på Lagans vatten.

Skiltvakten vid Lagaoset är inne på sin åttonde säsong nu…

…och han ser fortfarande barsk ut.

Bäcken som mynnar i Lagan…

…är en reproduktionslokal för uppvandrande öring.

Havets dyningar bryter mot det utströmmande Laganvattnet.

Lagaoset och bakgrunden Hovs Hallar.

Den 2 Januari 2025 och det höstsådda prunkar…

Kategorier
Naturbilder

EN IDOG SKOGSARBETARE…

 

 

 

…i Tönnersaskogen.

 

 

 

Under min dagliga promenad vid Tönnersastranden hade jag svängt upp från stranden och gick skogsstigen tillbaka mot parkeringen.

Det var vindstilla, solsken och tyst. Jag visste, att jag inte kunde förvänta något överväldigande fågelliv, förutom då flockar av grovröstade kanadagäss kom dragande in mot sina betesmarker i lantbruksbygden.

Så jag bara promenerade, upplevde och njöt av omständigheterna.

På en plats där stigen svängde hörde jag ett energiskt hackande i ett träd. Det var inte så marken skakade, men det var förvånansvärt kraftigt.

Jag stannade upp och försökte lokalisera ljudet. Det var inte svårt. 30 m framför mig stod en torr trädstam och där kunde jag se,  att det yrde träsplitter från toppen…

Det som åstadkom detta,  var den större hackspetten. Han höll på att hackaupp  ett hål i stammen. Denna fågel är mycket vanlig i Sverige och den är spektakulärt vacker.

För att få lite bättre bilder närmade jag mig fågeln, med resultat att han omedelbart flög bort 25 m till en tall.
Så fort jag backade tillbaka, återvände han till sitt hackande.

Detta skedde flera gånger, så slutligen fick jag stanna på behörigt avstånd och ta de bilder,  jag kunde.

Han höll alltså på att hacka upp en sprick i trädet, där han kunde placera en tallkotte,  som då blev fixerad, så han kunde komma åt de fettrika fröna.

Hans arbete var imponerande. Det var kraft, frenesi och planering. Placeringen av tallkotten i sprickan gjordes med stor noggrannhet.

Han hackade i trumvirvlar med 10 slag i stöten. Träflisorna yrde och man kunde se,  hur nackfjädrarna rese sig,  då näbben träffade.

Man undrar ju omedelbart, varför han inte slår sig medvetslös och det beror på,  att hans hjärna är upphängd i en stötdämpande behållare.

Jag stod och iakttog fågeln i ca 15 minuter och tog lite bilder.  En större hackspett kan konsumera upp till 3000 tallkottar under en vinter. Under den varma årstiden äter den insekter. Hackspetten har ökat,  beroende på bland annat av fågelmatning.

Ett mycket välanpassat djur med sina uppseendeväckande vackra färger.

Så är du ute i skogen, lyssna efter denna skogsarbetares trumvirvlar i träden.

Här lite bilder, som inte blev så bra,  som jag hade önskat, men man får rätta sig efter verkligheten.

 

Kolla färgerna. Bilderna tagna på 40 m avstånd.

Kotten provas i hålet…

Kanske inte riktigt bra…

Vi prövar så här…

Här ser du hur hackspettens nack- och ryggfjädrar reser på sig, då ha satsar.

Nu ser det bra ut.