Några ögonblick från en dag

 

 

 

 

 

 

 

Fredagen var en härlig dag med solsken och minus 5 grader. 

Vinden ostlig omkring 5-7 m/sek. En högtrycksdag av högsta dignitet.

Ingen vind som passar hangflygning dock,  eller som fick mig ut
medförande någon annan eldriven modell.

Det fick bli en sväng i naturen upp till Torvsjön för att strosa runt slingan där.
Den är 8 km och mycket fin att gå.

På vägen dit såg jag några dovhjortar beta på en av de platser,  där man brukar
finna djuren.
I Stjärnarp finns sedan länge ett större hjorthägn, varifrån många djur
har rymt, vilka senare har etablerat sig på olika platser,  där djuren finner
biotopen vara lämplig.
Där jag jagar,  finns det nu gott om frilevande hjortar och populationen ökar stadigt.

På Torvsjön var det blankis. Jag tänkte,  att om isen håller en människa,
då kunde man ju…och frågan besvarades nästan omedelbart med ett ja,
av de åkare  som  på sina   långfärdsskridskor med lugna skär svepte förbi
på den inbjudande isen.

Förhållandena var antagligen ideala för denna  motion.
Jag har själv åkt med denna typ av skridskor några gånger och det är en
härlig upplevelse av fart och förbiilande natur.

Om ni ser en person med stavar eller ispikar åkande i lugnt men vägvinnande
tempo på isen,   tar de sig fram troligtvis  utrustade med  långfärdsskridskor.

Hur tjock isen var ? Ingen aning för jag mätte aldrig, men eftersom skridskoåkarna
var aktiva,  bör den ha varit över 5 cm, vilket väl är minimitjocklek för sötvattensis.

Det  det ska bli rejält kallt ytterligare i alla fall 10 dagar .
Vi kan räkna med en tillväxt av istäckets tjocklek på ca 1.5  cm per dygn .

Då kan jag flyga med mina modeller på isen om två dygn,  utan risk att behöva
uppleva det jag upplevde med min Sparky förra vintern…

En familj,   som liksom jag stod på stranden och var avundsjuka på skridskoåkaren,
kom jag i samspråk med  och under vårt samtal framkom det, att de skulle köpa en hund,
som ersättning för den de hade haft,  vilken de på grund av hundens sjukdom varit
tvungna att  ta bort.

Jag fick ju chansen att prata mig varm för en mops naturligtvis och jag tror,
jag fick de intresserade. De skulle i alla fall kontakta en uppfödare i södra Sverige.
Mitt starkaste argument som gjorde intryck var nog att:

Har ni en mops, har ni aldrig tråkigt,  för mopsen är en hejdlös glädjespridare utan broms !

Som sagt,  några bilder utan större ordning blev det, så om ni vill så häng på !

En ejderhane i praktfull dräkt…fotoavstånd 50 meter.

En feederbåt väntar på att anlöpa kaj,   liggande på svaj vid  Halmstad Redd.

Denna meningen innehöll lite fackuttryck. Låt mig förklara:

Feederbåt är ett fartyg som transporter enhetslast i form av container, tankar eller flak,
som kan lastas i ett fartyg byggt för containers. Feederbåtar kommer till exempel från Hamburg
där de fått last, som tidigare lossats av stora containerfartyg från exempelvis Asien,  för att gå
sina fasta turer upp till Skandinavien och Östersjön.

Att anlöpa är ett begrepp som betyder att fartyget går till kaj.
På engelska blir det:  to birth.

Ligga på svaj gör man genom att lägga ut en ankare i fören, så båten ligger och “svajar”
i vinden under det att,  man väntar för att få  komma till kaj.

Halmstad Redd är den anvisade plats,  där fartyg i väntan på lossning/lastning avvaktar .

Att angöra Halmstad Hamn innebär pro forma,  att man kommit till “Halmstad Angöring”,
vilket är en boj 2.5 sjömil från Halmstad Fyr.

Fastän bara 3 sjömil ut, kan du  erfara horisontens och jordens krökning.

Torvsjön – Blankis -Smaskis !

Då jag var yngre…åkte jag och många med mig mycket skridskor just här.
Platsen var populär,  då isen snabbt lade sig vid kyla.

En dovhjortsget håller koll på mig, där jag  stod vid en gärdsgård 150 m bort.

En liten flock dovhjortar…

…övervakade av den kapitala bocken med den stora hornkronan.

Har ni märkt hur dofterna från ett rinnande vattendrag som denna ån kan variera ?
På sommaren känner man en rik nästan sötaktig doft från det humusrika vattnet,
medan man på vintern erfar en tillbakahållen doft av en kall jordkällare…Ovan Fylleån
vid Simlångsdalen, vilket  är en säker observationsplats för en riktig dare-devil,
det vill säga strömstaren.

På Torvsjön har en räv spatserat i snön, packat den under
trampdynorna. Sen snön försvunnit, finns fotspåren starkt
framträdanden  kvar i det starka motljuset.

Några knölsvanar kom resande skapande ett ljud då luften passerade
deras vingpennor, som påminner om ljudet från 5 celli. Som mina läsare
vet är “Celli” pluralis av Cello vilken i sin tur är ett klassiskt stråkinstrument.
Jag tycker knölsvanarna har minskat och sångsvanarna har brett ut sig…

En man med långfärdsskridskor kom förbi
dansande en vals på det hala underlaget…

…och här är han på väg att dansa omkull i en piruett…

…men han var snart igång igen.
Här kan ni se, hur just denna typen av skridskor ser ut.
Längre skenor och kort avstånd mellan hålfot och skena,
troligtvis för det ska vara bekvämt…

De avslöjande spåren från en skridskoåkare manifesteras i blankisen…

Har ni funderat på fysiken och mekaniken, varför det går framåt,
då man åker skridskor ? Just det, det är inte så enkelt, som det ser ut,
utan det är en sammansatt  ganska avancerad fysisk/mekanisk rörelse.
Försök konstruera en robot som kan åka långfärdsskridsko …

..smygande runt uddarna.