Ibland kan tingen vara emot en som modellflygare. Det fick Rolf-Erik erfara på Löderup. Han förberedde sin gamla väl utprovade modell och startade.
Bara för att se den gå ner i en störtspiral och smälla ner i hangkanten.
Otur och det blev skador. Modellen kropp bröts av, en vingen knäcktes. Det kan tyckas katastrofalt, men det är inte speciellt svårt att laga.
Rolf-Erik kommer att få sin fina modell i luften igen.
Men vad hände ? Rolf-Erik en mycket erfaren pilot, han gör inte sådana här generaltabbar utan det måste ha varit något mekaniskt eller elektroniskt fel.
Det var det oxå…Rolf-Erik hade omedvetet (?) under förberedelserna lyckats reversera skevrodernas rörelseriktning…
Om jag ska försöka förklara hur det funkar då, så är det som du cyklar med korsade händer.
Prova ska du se.
Om modellen svänger vänster vid utkast kommer jag
som pilot att svänga emot åt höger…Men är skevroderna
felprogrammerade blir ju felet bara värre.
Det var detta som skedde. Alla som flyger mycket har
varit ute för det. Även jag. Så jag kollar inte bara att roderna rör sig,
jag kollar också att de rör sig på rätt håll.
Som du ser var det dimmigt på morgonen tack vare
varmluften som drev in och kolliderade med det kalla havet.
Men vi flög i alla fall.
En bra dag blev det trots allt.
Den som behärskade hanget vid Löderup var tornfalken.
Fint väder på gång på HH, så jag packade och drog.
Kom till ett tomt HH och var klar att kasta ut kl 1000.
Vinden 1-2 m/sek NV och solsken. Om det var varmt ? Nä, inte direkt, men jag var bra påbyltad av erfarenhet.
Först ut min Blue Phoenix. Den är alltid flygbar. Modellen utrustad med elmotor, om jag måste rädda den från ett dåligt läge.
Startade vid fortet på Platån. Lyftet dåligt, men jag flög i alla fall…
Så småningom, då jag gnetat upp mig, var det problemlöst att flyga i den laminära vinden.
Yr.no hade lovat ett vindomslag vid lunchdags och det stämde precis. Kl 1130 vände vinden till NNO och ökade till 4-8 sekundmeter.
Därför beväpnade jag om till min Spirit. Efter att ha farit igenom en mycket aggressiv kantrotor, for jag upp som en hiss i i den laminära vinden och möttes av ett
jämnt och starkt lyft.
Sen var allt en baggis.
Fick en timma i luften och som tur var, kunde jag stå i lä bakom ett buskage för vinden.
Nöjd, glad och belåten hoppade jag in i min bil, för att efter min verklighetsflykt mötas av dagens realiteter med en pandemi.
Vilket jag försöker undvika genom att ytterligt begränsa mina mänskliga kontakter oavsett.
Hemma är det välförsett i frysar, kylar och skafferier.
Vi hoppas på det bästa och får vara glada, att man kan bege sig ut på hangen, där det inte är trängsel.
Häng med !
Samtliga bilder klippta ur en Mobiusvideo.
Pilot och Blue Phoenix på väg till hangkanten.
Blue Phoenix rules the skies !
Höjd 59.9 meter och stig med 0.2 m/sek.
Efter landning.
Skuggspel
Som du ser hoppar det bra vid starten
Men bara jag kommit upp i den laminära havsvinden så…
En modellflygare och hans modell på Hovs Hallar
Spirit Elite
Piloten sitter på sin pilottuva…
Mycket blått…
Hoppsan…
Koll av planén inför landningen
Dags för landning. Full klaff för att komma ner under ordnade former…
Ser du vildnyponbusken till vänster…
Jepp, just i den landade jag. Turligt nog utan några skador.
Jag tog med denna bild för att visa det fina låset på grinden.
