Kategorier
Segelflyg

HANG- OCH TERMIKFLYGNING…

 

 

 

 

…blir det Hamikflygning om man slår ihop det ?

 

 

 

P1000703

 

 

 

Som ni kanske läste i min förra post, körde jag ånyo ner till Tönnersa
Strand i dag för att försöka flyga DS och det men en enkel Zagimodell.

Den visade sig för lätt och inget bly hade jag med. Den behöll inte hastigheten,
utan den flög mer som ett flarn för vinden.

Eftersom jag var flygsugen, gjorde jag en omgruppering till Tjärby Kyrka
för att få mig en sväng på hanget där.

Det var lite vårkänsla i luften och jag hörde försynta drillar av sånglärka.

Vinden låg lite snett från VSV och styrkan var ca 4 m/sek.

Inte perfekt, men hur ofta är det perfekt ?

Så jag monterade min Spirit och kastade ut, så hårt jag vågade
för att få lite höjd.

Som vanligt vid sned vind var det turbulent närmast kanten, men
det tog sig, ju högre upp jag kom.

På ca 40 m höjd var det problemlöst att flyga. Det kan vara spännande
att flyga på ett litet hang under lite svårare omständigheter. Alla hang
har sin tjusning och kräver speciellt av piloten.

Jag märkte, att termikblåsorna kom vältrande från väster och jag lyckades
kurva upp mig ordentligt. Med sådant väder som idag, kom man upp fort,
men man kom lika fort ner.

Under turbulenta omständigheter gäller det, att styra med alla roder.

Med det menar jag, att sidorodret inte ska sitta som död last, utan man måste
använda det i turbulensen.

Styr du bara med skevroder, är det stor möjlighet du snaprollar in i en spin
och är du på låg höjd, så är det kanske kört.

Så lär dig använda ditt sidoroder. Går din modell i spin på låg höjd,
tänk inte tanken att gå ur spinnen med motsatt skevroder.

Därför, då blir det sju resor värre. Ligger du i höger spinvarv och försöker
häva spinnen med vänster skev,  vad händer ?

Höger skevroder går ner och vänster upp. Det betyder att anfallsvinkeln på
höger vinge ökar med det nedfällda skevrodret och vingen blir än mer
överstegrad.

Vad du ska göra:

Neutralt höjdroder, motsatt sidoroder, följ med i spinnen
med lite höger skev och då planet blir stabilt neutralisera skevroderna igen.

Efter lite mer än en timma i luften landade jag, packade och åkte hem.

Det gäller att passa på. Ögonblicken kommer aldrig tillbaka !

Jag hade inga flitecams med mig, så det blir bara statiska bilder…

 

P1000704

En favoritflygplats än så länge. Perfekt då man vill var ensam och flyga.

P1000718

Min Spirit som är en favoritmodell, med osedvanligt goda egenskaper.

P1000722

Det kändes som våren är och tassar i förstugan.

P1000726

Har inte naturen fått en anstrykning av klorofyll ?

P1000730Här ser ni att vinden låg i stort rakt på.

  Vindkraftverken, teknikmonoliter som förstört det
kustnära Sydhalländska landskapets miljö,
kan i alla fall visa vindriktningen.

Kategorier
Segelflyg

MÅTTE VINTERN VISSLA FÖRBI FORT.

 

 

 

Jag erkänner oförbehållsamt,

att den mörkare årstiden

blir svårare och svårare att leva med,

ju äldre jag blir.

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

Ljuset påverka oss starkt.

Eller vill jag säga, det påverkar i alla fall mig personligen mycket.

Allt blir lättare, då det är ljust och varmt.
Nu, på hösten är det grått, ostlig vind
och 5 grader varmt.

Det är ljust mellan 0800-1600. Inte mycket till dag.

Kanske man skulle leva nånstans vid Medelhavet. Jag har varit i södra Spanien,
då jag skärmflyger och där är fint. Men för torrt.
Kanske någonstans vid
Adriatiska Havet vore bra.
Eller om man ska vara djärv vid Svarta Havets
kust.

Ju äldre man blir, desto fortare går tiden, tycks det beroende på perspektivet .

Minns,  då du var 10 år. Sommarlovet var oändligt långt. Inte mer så i dag.

Månaderna ramlar iväg lika fort,  som man river av kölapparna i en affär.

Så är det.

Jag tänker tillbaka, på de goda ögonblicken av fina flygningar man haft,
just då det var varmt och ljust.

Vid lite rotande bland mina 100000 bilder plockade jag fram några från i somras,
då allt var med mig,  då jag var ute…

Från Tjärby och en termikflygning. Livet blir lättare,  då man återknyter till bilderna
för då vet jag,  att till våren, sommaren kommer fler tillfällen.

Då gäller det att utnyttja de chanserna.

Inte sitta och vänta på något som aldrig kommer eller inträffar utan fånga
ögonblicket med dess möjligheter.

Så häng med och minns tillbaka. Kom ihåg,  att det är drömmarna,
som ger dig hopp…

 SONY DSC

Kommer du ihåg grönskan ? Är det inte vackert ?

Personligen upplever jag naturen mycket starkare idag,
än för låt oss säga för 20 år sedan.

Det finns nog i våra gener inprogrammerat.

DCIM118GOPRO

Se som det var i juli. Shorts, kortärmat och sandaler.

I dag om du ska flyga är det overall, vantar och grova skor…

 

Kategorier
Segelflyg

NÄR DET ÄR SVÅRT ATT SLUTA…

 

 

 

 

 

 

…flyga sin modell, därför förhållandena är så bra.

 

P1100682

I måndags lovade yr.no ostlig vind ca 3-6 m/sek och växlande molnighet.

I mitt stilla sinne tänkte jag, att det kan bli fint termikväder.
Att vinden var  ca 5-6 m/sek bekymrar mig inte, för min Ava har en profil,
som gör att den penetrerar bra mot vinden utan större höjdförlust.

Jag hade avtalat med Theo, som är en modellflygare boende i Tjärby, att vi
skulle träffas, där jag flyger.

Kl 1000 var jag i luften med kärran, bara för att landa genast, då jag satt i en tom
LiPo…

Byte av acke,  fram med laddaren så den tomma acken fick sig en duvning.

Sen iväg och det var i den östliga vinden turbulent på låg höjd.
Men väl uppe på 100 m var det ok och det var kraftig termik.
Blåsorna var små utan styrsel och form men upp gick det för min
Ava, som har mer än 600 timmar i termik !

Efter 2 timmar i luften landade jag, tog en paus och inväntade lite vatten
som Theo skulle hämta.

Är man helt inne i flygandet, är det lätt att glömma tillförandet av vätska.

Efter en timmas paus märktes att vinden hade nästan helt stillnat.
Ibland blåste det till till och med  från väst.

Det var kanske en liten aning inverkan av sjöbris, som stångade mot den
förhärskande ostliga tryckvinden.

Molnen var 5/8 Cu och molnbasen var nu avsevärt högre.
Molnen var också mycket fastare i konturerna och såg inte så
“vattniga” ut som förut.

Allt tillsammans gjorde, att kärran åkte upp  utan problem.

Sen var det bara att glida…och det gjorde jag och jag njöt varje sekund !

Jag njöt till kl 1545, för då landade jag i gräset.

Inte för jag tröttnat, men jag hade en resa att förbereda.

Ett fåtal bilder som visar min dag på Tjärby blev det,
som kanske ger er en aning om, hur jag gillar att flyga.

Det kommer en video från Tjärby senare som är
3 minuter lång.

 

DCIM156GOPRO

Theo fotograferad med min GoPro sittande i min modell.

 

P1100562

LiPo-byte.

P1100596

Kl 1000

DCIM158GOPRO

Start !

P1100668

Min trogna Ava

P1100679

Hon ska få en renovering till vintern. Jag ska klä om mittdelen av vingen.

Den är sliten nu efter små landningsskador. Styva strån har perforerat klädseln vid landningar.
Som jag tejpat som lagning…men som sagt, till våren ny Oralightklädsel på.

P1100681

Trots sliten klädsel, hon flyger superfint.

Därför modellen är perfekt trimmad och jag är väl förtrogen med egenskaperna.

 

Ingen symbolik med avsikt i denna bild…men tolkningen är fri.

DCIM155GOPRO

P1100644

Naturligtvis hade jag kritiska åskådare, som sa till mig att:

“Vi  har sett det mesta så flyg ordentligt” ! P1100619

“Nä”, sa fåren, “Detta flygandet var inte nåt att se på, utan nu går vi och käkar.” !

 

Kategorier
Segelflyg

LITE AVIGT…

 

 

 

 

 

 

 

…men inga AVA-rter i alla fall.

 

 

 

SONY DSC

 

 

Då  jag ger mig ut med min Ava känns det aldrig avigt, tvärtom så ser jag
fram emot varje flygning med min välflygande Wladimirmodell..

I dag torsdag bjöd vädret på termik och 24 grader. Molnbasen ca 3500 ft
och 4/8 Cu. Vinden svag väst med dragning på VNV.

Dessa förutsättningar pekade ut Tjärby som en lämplig plats att flyga på.

Dels för att hanget bär vid denna vindriktningen och dels för att termiken
är bättre här än närmast kusten av lätt förstådda skäl.

Sjöbrisen tar längre tid på sig att komma in till hanget, varför man får en
viss respit
, innan det är kört.

Kommer sjöbrisen, kan det ändå finnas nybildningar av Cumulusmoln,
då sjöbrisen som är kall luft rinner under den normala luften som finns.

Ovanför sjöbrisen finns luft, som beter sig som om den vore i kontakt
med
marken och som då den släpper och stiger, kondenseras fuktigheten i den
och det bildas
vackert vädersmoln.

Men för att kunna fånga termiken måste man upp ca 250 m.
Det vet jag erfarenhets
mässigt,  att den höjden måste man ha
för att få anslutning.

Men då jag startade,  fick jag en stark blåsa på redan 40 m höjd,
som jag hängde med till 450 m.

Jag landade, då Pär kom, för jag ville plåta, då han startade
sin OT-modell.

Efter Pärs start skulle jag själv flyga igen efter att ha hängt
på en kamera, men
det visade sig, att termiken var borta…

Märkligt, men det funkar här med ganska bestämda intervall.
Termiken småpuffar
inte, utan den släpper i stora sjok med
tidsmellanrum. Jag startade just då det var
dött, så det blev
att kana fram och tillbaka på hanget i stället för att flyga termik.

Dock släppte ett stort sjok och vi åkte båda upp. Jag brukar säga,
att når du 250 m,
då är det lugnt. Då har man så mycket marginal,
som behövs för att kunna hålla sig uppe
säkert.

Jag flög i alla fall i 3 timmar i dag och om inte annat,
testade jag min fasilsafefunktion ordentligt.

På 75 m höjd i lovart stängde jag sändaren, för jag ville kolla,
hur modellen reagerade.

Det första som hände var full broms, sen full höjd och
lite sidoroder.

Naturligtvis stängdes motorn av.

Efter 2 varv i luften hade Avan stabiliserat sig i en sjunkande sväng.
Svängen var flat
och sjunkhastigheten stor.

Eftersom Avan var på väg ner just vid kanten av en sädesåker,
lät jag den landa själv.

Det gick utmärkt. Modellen tog mark och landningen blev perfekt
för att vara en FailSafe landning.

Inga skador. Efter landningen slog jag på sändaren igen och
mottagaren band omedelbart, efter 2 sekunder, till
sändaren och allt var ok.

Det kändes skönt att veta,  min inställning för FailSafe var ok.

Kl 1500 landade jag och var nöjd med dagens flygande.

Så här såg det ut där jag flög, om ni skulle glömt det….

SONY DSC

Denna björk bjuder på magnetism för vissa modeller….

fast den börjar se liten vesen ut…

 

SONY DSC

Det var verkligen fint termikväder…

 

SONY DSC

…med nybildningar hela tiden.

 

SONY DSC

Monsterbocken på Tjärby har fått ett om inte blått så i all fall ett gult öga…

 

SONY DSC

kustbygd

 

SONY DSC

En varelse med skarpskuren näsprofil…

 

 

 

SONY DSC

…han hade behövt lite mer markerad nos…

 

 

 

SONY DSC

När man ser grenverket på vintern, kan man inte tro det producerar så mycket löv…

 

SONY DSC

Någon sträcker huvudet mot skyn…

 

 

 

SONY DSC

Att ett träd kan behålla livskraften med en sådan ankommen rot…

 

SONY DSC

…jag menar, hur kan den klara det ?

 

SONY DSC

Man kan förstå, att skeppsbyggarna för 300 år sedan hade eken som sitt favoritträd.
Byggarna kunde ju med eken få ut just de former, som behövdes på spant och annat.

Den stora ekskogen på Visingsö planterades av bland annat Per Brahe och av staten på
1830-talet för att säkra vår flottas behov av virke till fartyg.

Numera byggs ju örlogsfartyg icke av ek, men skogen har levererat ek till “Göteborg”,
Wasamuseét och andra byggen.

 

SONY DSC

Denna monolit eller ensamma sten restes under bronsåldern eller
tidig järnålder.

Dessa perioder omfattar tiden 1200 F.Kr-1000 E. Kr. alltså ca 1000-3000 år sen.

Jag har skrivit om det tidigare, men hur tror ni det lät,
när människorna som gjorde jobbet 
diskuterade under resningen
av dessa stenar ?

Undrar om det fanns diskussion överhuvudtaget…
Eller om en bestämde, att så ska det vara !

Jag tror inte, man diskuterade sättet att resa. Man hade
tusentals års erfarenhet
hur att göra det att luta sig emot.

Likaså undrar jag, hur mycket man behandlade stenens yta,
så den blev hyfsat jämn…

Tror ni denna är behandlad på nåt sätt ?

Tänk om man kunde spelat in, vad som sades då
för 2000 år sen i samband med arbetet….för man
måste ju ha pratat.

Jag skulle ge  en peng för att få veta, hur det lät…

SONY DSC

Ingen monolit här inte, utan här kommer en gosse med ungdom i sinnet.
Ingen stugsittare i alla fall

 

SONY DSC

Färdig för start…

 

SONY DSC

Kom igen Pär…

 

SONY DSC

Sådärja…

 

SONY DSC

Nu gäller det bara att gneta upp sig.

 

SONY DSC

För annars finns risken, man hamnar i träd eller buskar…

 

SONY DSC

…men erfarenheten segrar.

 

SONY DSC

Och Sm 2-an från 1951 svävar på…

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

 

SONY DSC

 Det är en estetisk upplevelse att se solen
lysa igenom en sprygelvinge klädd med siden.

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

…av tidens tand oberörd…

 

SONY DSC

Den gamble ska landa sin Ava…

 

SONY DSC

…vilket här är en piece of cake…

 

SONY DSC

För här är fritt från hinder och god plats.

 

SONY DSC

Så det är ju bara att hämta hem…

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

..och förbereda hemtransport…

 

SONY DSC

…nöjd efter dagens 3 timmar i termik.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

DET ÄR JU BARA SÅ MAKALÖST ROLIGT ATT MODELLFLYGA…

 

 

 

 

 

 

…så jag behöver aldrig leta efter argument,

varför jag ska ut med mina modeller…

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

Det är bara för mig att sticka iväg utan någon
inre överläggning, om vad
jag ska göra.
Jag har hur många argument som helst, varför
jag ska flyga !

Sen finns det de,  som kallar sig modellflygare,
vilka letar efter de motsatta
argumenten, så de
slipper modellflyga…

Har ni hört deras argument ?

Jag har inte laddat, jag tror jag har en skruv
som är lös, jag ska bara limma en balsabit,

det blåser för mycket, det blåser för lite, det
blåser från fel håll, det kan bli regn,
det kan
bli snö, det kan bli sol, jag ska hem och klippa
gräs, jag ska hem och se på tv,
jag ska tanka min bil…..

Resonerar man så , är man inte modellflygare
Då är det bättre att börja virka
grytlappar. 

Det är inte väderberoende…

För egen del känner jag alltid en speciell
förväntan, då jag drar iväg för att flyga.

Man kan ju aldrig veta,  vad som ska hända.

Modellflyg är en aktivitet, som innehåller
många variabler, vilka kan påverka utfallet.

Men när jag kör ut,  har jag i regel ett mål
för min flygning.

I dag skulle jag testa synligheten på min Ava,
efter att jag sprutat
vingarnas undersida mörkblå.

Flyger jag högt, alltså högre än 600 meter,
måste man ha så mycket kontrast mellan
modell och bakgrund,  som det är möjligt.

Det är lätt att flyga bort sin modell, om man
tänjer på gränserna.

Om jag ska sammanfatta lite, så känner jag
mycket glädje, när jag flyger.

Känner man inte det, då sysslar man med fel saker.

För då måste man ju bekämpa sin egentliga
personliga övertygelse.

För en tid sen talade jag med ett par tyska
modellflygare i min ålder.

De hade samma åsikter som jag, om varför
de flyger.

Är man ute och flyger i naturen, som jag gör,
eftersom jag  nästan

bara flyger segel, är sannolikheten stor,
man träffar människor,
som är nyfikna på
min hobby.

Så även idag. Man vet aldrig, vilka man
träffar och vilken kunskap
de har, som inte
jag har. Så man lär sig alltid något nytt.

I dag mötte jag ett par, där mannen var
specialist på kolfiber och kevlar-

applikationer. Så där fick jag en lektion.

Som ni kanske märkt idag,  om ni varit utomhus
, var det väldigt labilt skiktat i luften.

Det vill säga det bildades kraftiga Cu-moln,
som slog igenom inversionen
och så småningom
bildade Cb.

Framemot 1200-tiden hade vi flera stora
celler över södra Halland,
producerande åska
och nederbörd.

Dock inte så kraftiga som man kunde förväntat.
Under ett av Cb-molnen
kunde jag se en kraftig
rotation och detta kunde utgöra fundament för en

kraftig tromb. Men, det blev inget, utan energin
försvann eller rättare sagt
omvandlades.

Pär kom med sin specialbyggda japanska sportbil…
han skulle plocka smultron…

Jag flög i 3 timmar (1000-1315), sen var jag nöjd.
Jag hade tagit 3000 stillbilder och lite bilder med min
vanliga kamera som en dokumentation av min flygning.

Vädret var ju ca 20 grader varmt, vinden västlig
3-6 m/sek, vilket betydde, att
vinden låg rakt på
hangkanten på Tjärby.

Så metodiken då man flyger där, är att glida
på hanget tills man får indikationer

på att en blåsa släpper och då ta blåsan och
klättra upp till bekväm höjd.

Precis vad jag gjorde. Som vanligt då förhållandena
är bra, är inte problemet
att komma upp, utan
problemet är att besinna sig och inte klättra för högt.

Jag har telemetri ombord och det är förvånansvärt,
hur snabbt man
stiger i en bra termikblåsa.

I dag kollade jag lite i termiken, hur mycket
lyft jag hade. Stiget låg på,
när jag flög på ungefär
150 m,  3-5 m/sekunden.

Det betyder, att på 30 sekunder får du 150 m höjdvinst.

Så det är bra motor, som hissar modellen.

Min princip, som inte är benhård, är att jag
inte klättrar högre än XXX meter.

Man ska inte utmana ödet onödigtvis !

Bilder….jomenvisst, här kommer några.

SONY DSC

Här ligger min Ava färdig för take-off.

Förväntan.

SONY DSC

Pärs japanska oneoff-bygge…Ser ni så snabb den är ?

Den har nästan inte stannat,

trots den står stilla….paradoxalt nog.

 

 

SONY DSC

Här håller det första Cb-molnet på att förbereda sig och samla sina krafter…

SONY DSC

Stenarna resta under yngre järnålder eller bronsålder.

Undrar hur det lät, när dåtidens människor reste dessa megaliter ?

Jag menar, hur tror ni det  lät, då de pratade
och diskuterade under arbetet med resningen …
hade vi kunnat förstå något…?

SONY DSC

Beskriver inte denna bilden något typiskt svenskt och den tid,
som  visar upp den finaste grönskan…

SONY DSC

Plötslig uppenbarar sig ut från grönskan…
en smultronplockare.
Pär Lundqvist.

DCIM118GOPRO

Denna bilden, där jag ser mer galen ut än vanligt,
genom att mina ögon tycks sitta lika tätt som
Björn Borg, beror på att min GoProkameras lins
speglas i mina solglasögon.

Dock en rolig bild.

DCIM118GOPRO

Det är dags nu.