…gästade oss på Västkusten med sitt entourage av nederbörd.

Kvällspressen lovade att Apokalypsens ryttare skulle spränga över himlen då “Hans” anlände.

Det var ingen ända på förväntade eländigheter.

Men som vanligt…bidde det bara en tumme. Vi fick ingen storm, vilket är,  då medelvinden mätt 10 m över marken, under 10 minuter är minst 24.5 m/sek.

Vi hade kuling med enstaka stormbyar.

Syndafloden…tja, under 6 dagar indikerade min regnmätare 117 mm nederbörd. Min mätare är inget vetenskapligt instrument utan en billig elektronisk trådlös mätare från Clas Olson. Men den funkar för mig.

Pressen har inte direkt fingerspetskänsla för proportioner.

Nåväl, nu är det på gång stabilare väder med torrare luft, så vi hoppas , det som återstår av sommaren kommer tillbaka.

För egen del företog jag mig som vanligt min dagliga promenad, eller jag vill kalla det strövtåg nere vid stranden Tönnersa – Lagaoset.

Jag var nyfiken på, vad havet hade förändrat på stranden.

Inte var det mycket, som skett. Stranden såg ut som vanligt. Inga remarkabla strandfynd. Men min 8 km runda klämde jag som vanligt. 4 km strand och 4 km genom skogen.

Min kompis, alltså min kamera,  var med som vanligt, för det kan ju dyka upp något, som jag ville dokumentera.

Det blev lite bilder och här kommer några, så om du orkar…häng med.

Jo, det stämmer, jag tycker om att kommatera. Det gör nog vi,  vilka gick i gamla Realskolan och gymnasiet och som tycker dagens satsbyggnad kan vara en styggelse…du vet…gnälliga pensionärer är aldrig nöjda.

Vågorna bryter Lagans humusvatten mot stranden.

Prima välvuxen julgran på pall säljes med barrförlustgaranti och julgransfot.

Skiltvakt Lagaoset.

Ett äpple förklarar lite om aerodynamikens lagar.

Lagans utlopp i Kattegatt…Lagaoset.

En tax sa,  att han ville till andra sidan…

Detta djuret hade redan börjat anlägga vinterpäls på ryggen.

“Hit med näven, så är vi överens”!

Den norska husbilsägaren glömde en del…på parkeringen i naturreservatet.