I slutet av kriget beslöt myndigheterna, att Sverige på grundval av krigserfarenheten, skulle konstruera och bygga en lastseglare, vilken kunde transportera trupp och material.
En lastseglare är ett motorlöst glidflygplan som kunde lösa logistiska problem, innan helikoptern fanns.
Uppdraget gick till AB Flygindustri i Halmstad som var en väl fungerande och effektiv produktionskälla för segelplan.
Man hade utrustningen och framför allt skicklig personal.
Lastseglaren döptes till Fi-3, vilket betyder “FlygIndustri Projekt 3.”
Planet hade två piloter och kunde ta 10 utrustade soldater.
Planet fick en modern konstruktion, jämför med modernare plan som Hercules eller Caribou.
Kroppen var av svetsade stålrör och byggdes i jiggar.
Vingen var konventionellt uppbyggd och var kanske planets akilleshäl.
1944-1945 lades produktionsfabriken i Halmstad ner och flyttades till Malmö, där Kockums övertog projektet.
Det byggdes 4 lastseglare. Planet provflögs 1944, men under den
fortsatta flygutprovningen uppstod troligen ett brott på vingen,
vilket orsakade ett totalhaveri med förlust av plan och pilot.
Piloten lämnade planet men fick en felfunktion på sin
räddningsskärm och omkom.
Kanske skärmen var av den konstruktionen, där utlösningslinan
var fäst i planet ? Någon som vet varför skärmen inte fungerade ?
Man beslöt, att med hänsyn till detta en kort tid efter, att skrota projektet. Dessutom hade möjligheterna kommit att köpa in helikoptrar för vertikala förflyttningar.
Så vitt jag vet, finns inget av de skrotade lastseglarna kvar.
Jag hade den ofattbara turen att träffa Kurt Persson, som var montör vid AB Flygindustri och som kunde hela historien, om vad som producerades där och vad som skedde.
Dessutom fick jag kopiera hans fina fotoalbum, med kan jag lova helt unika bilder. Jag är mycket tacksam för det.
Tidigare har jag publicerat hundratals bilder på min blogg om AB Flygindustri. Skriv “Flygindustri” i sökrutan upp till höger, så finner du bilderna. Det är det värt, om du är intresserad av svensk flyghistoria.
Copyrighten på alla bilder tillhör Kurt Persson Halmstad.
Här kommer några bilder och du ser att denna konstruktion är avsevärt modernare, än de vilka användes av tyskar eller allierade under kriget.
Fi-3 bakkropp med longeronger och spant och linor till höjd- och sidoroder.
Förarkabindel Fi-3.
Stålrörskonstruktionen till kroppen Fi-3.
Framåt mot cockpit.
Kropp Fi-3 och till höger Björn Andreassons första
motorplanskonstruktion, vilket var prototypen till BA-4.
Kroppen där man kan se den relativt tunna vingprofilen.
Närmast Kurt Persson monterande hjul till Fi-3.
De 4 lastseglarna som byggdes klart. En provflögs
och havererade, resten skrotades.
Jag har försökt, att med tillgång till avfotograferade bilder ur Kurts album, ge betraktaren en känsla och bild
av en epok av flyget i Sverige under 40-50-talet,
med tonvikt lagd på segelflyg och produktion.
Dessutom ville jag försöka ge en bild av tiden och
människornas vardag, som ju totalt skiljer sig från dagens.
Vilket inte är konstigt, med tanke på allt som förändras,
på gott eller ont.
Att presentera bilder som är 75 år gamla, kan vara ett dilemma. Ska jag ta med även sådana bilder, som inte är tekniskt bra ?
Jo, jag tog med bilder, som inte var tekniskt bra,
detta på grund av det värdet och budskapet bilderna förmedlade.
Kurts bilder är ett viktigt dokument i flygindustrins och Halmstads historia, som för de flesta nu levande är okänd.
Kanske det jag presenterat väckt intresse hos någon, det skulle glädja mig, för då har jag delvis nått mitt mål.
Bilderna jag lägger upp på min blogg nu, är sådant,
Till Kurt vill jag som flygintresserad bara säga:
Tack för jag fick tillgång till dina bilder och att jag fick träffa dig !
Här kommer de slutliga bilderna från Kurts album, så håll tillgodo !
En SG-38 startar i vinschen på Civila Flygfältet.
Från en flygdag på Civila Flygfältet. Tiden är jag osäker på, men bör var 1943-1944, eftersom man normalt sett borde haft förevisningen på F 14.
Notabelt är de myckna åskådarna, som kommit för att uppleva lite spänning.
En Fw-Stieglitz“bombar” ett nybyggt hus. Mannen jämte beredd att tända fyr på huset för att simulera bombträff.
J 22, den svenska Fw-190.
Finns en renoverad i Sverige, men tyvärr inte luftvärdig. Hoppas man kan få det luftvärdig, men enligt uppgift kommer det att kosta mycket pengar att nå dit.
Om man jämför detta plan med tyskarnas Me-262,
ser man hur långt framme de tyska
konstruktörerna var i konstruktion och teknik.
Detta plan ser ut som en propellerkärra, man satt jetmotorer i.
Som enda operativa jetflygplan i FN-koalitionen i Korea
visade det sig vara totalt underlägset Mig-15 i dogfight
och drogs ganska fort ur till förmån för snabbt
producerade F-86 Sabre.
Kurt har plåtat en B18, som svischar förbi med sina DB V-12:or.
Personligen minns jag dessa plan, som makligt kravlade fram i skyn.
SE-HAD
Googla registreringen och läs om helikoptern.
En framtidsvision Kurt plåtat. Kan det vara en flygande tv-sändare ?
En Mosquito eller S-30 som den hette i Flygvapnet.
Vi köpte ett 60-tal och 23 havererade på grund av strukturella svagheter. Man misstänkte roderfladder. Kärran, byggd i trä, tålde inte det svenska klimatet, utan slutade som skjutmål på marken för FV.
Kurt(?) framför en B 18 från F 14 Halmstad.
Varmkörning av motorerna.
En liten notis angående varmkörning. Jag träffade en tysk pilot 1994 i Neustadt-Glewe och vi pratades vid,
om hur det gick till, när man fick order att snabbstarta för att avvärja
angrepp av de allierade. Jag frågade just om varmkörning. Hans svar
var, att varmkörde, det gjorde man under uttaxning och i luften. Det var bara att veva igång
med inertia-startern och starta.Under utflygning till samlingspunkten sa han, det gällde att hålla koll på oljetryck/temp och kylvatten temperaturen. Det säger kanske lite om den tekniska kvaliteten på Daimler-Benzmotorerna.
Halmstad Flygklubb, grundad 1936, hade sin hangar jämte AB Flygindustri i den västra kanten, av det som i Halmstad kallas Civila Flygfältet.
Därför var det naturligt för en flygintresserad Kurt att vara medlem.
Kurt Persson var segelflygare, vilket väl hoplänkat med hans arbete vid Flygindustri som flygplanbyggare.
Förutom att Kurt var segelflygare, var han också en aktiv modellflygare.
Ordförande för modellflygsektionen i flygklubben var Bertil Dahlqvist, en i Halmstad och speciellt Laholm känd fotograf och modellflygare.
Att Halmstad Flygklubb hade Flygindustri som granne, var en stor fördel med tanke på material, reparationer och inte minst information om, vad framtiden hade i sitt sköte.
På SM-tävlingar där Halmstad Flygklubb deltog, var nästan hela laget anställt vid Flygindustri, vilket gjorde laget till, vad vi i dag skulle kalla professionellt. Men nu var det mitten av 40-talet och då hade man annat att ägna sig åt, som var väsentligare.
I Halmstad Flygklubb var Kurt byggledare, vilket innebar ansvar för underhåll och reparation på segelplanen.
Ett ansvarsfullt arbete.
Viktigt i en flygklubb med segelplan och skolning var att planen hölls i skick och kanske lika viktigt var, att de som skötte vinschar och vinschbilar kunde sitt jobb.
Utan vinsch i stort ingen skolning.
Jag var själv som pojke ofta vid fältet och såg avundsjukt på, då eleverna startade i SG-38 som den tidens hjältar…
Tänk om…var tanken i mitt huvud.
Den förverkligades, då jag var lite äldre och hade flyttat till Västergötland.
Halmstad Flygklubb flyttade från Civila Flygfältet med plan och hangar upp till F 14 1956.
Hangaren står fortfarande kvar uppe på den nya platsen.
Hur aktiviteten är i flygklubben nu vet jag ej, men de har det nog, som många andra klubbar svårt att hålla igång, på grund av de höga kostnaderna och konkurrensen från andra fritidsintressen.
Här kommer det ni antagligen vill ha…bilder från Kurt Perssons arkiv
och de har alla ett samband med Kurt !
OBS: För att kunna se min blogg ok, se till ni har rätt skärmupplösning.
Tryck Ctrl samtidigt som du använder scrollhjuletpå musen, så ändrar du till en upplösning, som passar din dator om du kör windowsbaserat.
En kort beskrivning av Halmstad Flygklubb 1944 i en tysk segelflygbok utgiven 1945 i ett avsomnat förlag i München
Man ser att titlar är synnerligen viktigt…
En luftskyddsövning(?) i Halmstad efter kriget med hjälp av flygklubbens Grunau Baby, som i alla fall ser aningen havererad ut. Platsen är korsningen Storgatan/Klammerdamsgatan.
Lite rök ökar ju dramatiken…
Piloten…ligger livlös på trottoaren…
En detalj i bilden; Den livlöse mannens skor har tåjärn.
Det var vid en tid då man vårdade sina skor, som var dyra.
Därför hade man järnbeslagna pjuck.
Gunnar Brenkner stående längst till vänster i overall och ridstövlar
har landat på stranden i Frösakull en marsdag.
Man kan se att det finns is på stranden.
Stort reportage i lokaltidningen och en dag av berömmelse för piloten.
En SG-38 på finalen på Civila Flygfältet under skolning.
Notabelt är att denna SG:n saknar spänntornet för stagwires…
såvitt jag kan se. Man har i stället monterat stag till vingarna. Vidare ser inte “kroppen” ut som en standardkropp. Jag antar att det är en modifiering från Flygindustri.
Även Grunau-9, Anfänger hade spänntorn.
Så här ser en SG-38 som står på Wasserkuppe museum.
Spänntorn och stagwires för vingarna.
SG-38 utan spänntorn ?, men med vingstag, dessutom modifierad fena.
Huset till höger står fortfarande kvar. Området bakom planet är helt bebyggt och det hyste vid denna
tid cirkusplatsen i Halmstad där Cirkus Scott, Cirkus Altenburg,
Cirkus Strassenburger och Zoo Cirkus slog upp sina tält. Jag minns då jag som liten grabb stod nere vid staketetoch avundsjukt
såg på, när luftens erövrare for till vädersi en SG-38 med ett rasslande
i vinschlinan och ledsagadeav bruset i stag och wirar på SG:n.
Birger Nilsson en av delägarna i Kanoverken sittande i en SG-38
En SG-38 med “Ägg”.
Grunau-9, Anfänger med “Ägg”
En Grunau Baby som landat i en hönsgård. Utan större skador tycks det…
En Baby på väg upp i vinschen.
Under kriget nödlandade två B-24 Liberator på Civila Flygfältet. Kurt var ögonvittne till det. Detta planet skrotades då det var allvarligt skadat.
Undrar hur många “souvenirer” som plockades från flygplanen och var dessa finns idag …
Men “Princess Konocti” lyckades med ett nödrop starta från fältet,
efter man lättat planet på allt som gick.
Halmstad Civila Flygfält
Förberedelser för flygning med Babyn
Här vilar inga ledsamheter…identifierbara av mig är Brenkner i båtmössan, Bernt och Kurt Persson samt längst bak Bengt Klausen.
Kurt vid Babyn han brukade flyga. I Bakgrunden en Klemm 35.
Det som förr hette Flygindustri,
har nu fått en ny skylt “Widengrens”, där man syr skjortor…
Kurt framför en av flygklubbens bilar med en kompis
Vinschbilen, ett av fundamenten i en flygklubb vid denna tiden
Kurt uppställd för fotografering.
En Focker F VII A, byggd 1928 och såld till Sverige 1946
Klart det var en sensation, när ett så stort plan landade. Tydligen flög man passagerare, som här är uppställda inför sitt livs äventyr…
Det är alltså inte så länge sen, man flög med ovanstående…
Att notera är den tjocka vingprofilen.
En ganska tidstypisk flygklubbsbil.
Bernt skojar till det på fältet.
Vinschbil nummer 105 (?) Ni som vet, är det en Chevrolet ?
Ett gäng flygintresserade framför hangaren mitten av 40-talet.
Ganska intressant att studera klädseln…alla tidstypiska
attribut från slutet av 40-talet finns där.
Han som äger bilen…lycklig gosse.
Fast han med motorcykeln äger ju också status. Mannen med bilen är, enligt Kurt en verkmästare på F 14.
En kritisk publik kollar hur eleverna flyger i vårsolen utanför flygklubbens hangar. Kurt den som står upp.
Några hårdingar från Halmstad Flygklubb. Mannen i mitten, var han taxichaufför ?
En annan sak man märker på bilder av denna
typ från 40-talet och 50-talet är att många rökar på bilderna…
Det är ju något som inte förekommer i dag på liknande bilder.
Hela flygplanflottan av segelkärror i Halmstad Flygklubb uppställda.
I skyn blommar cumulusmolnen som en fin segelflygbakgrund
och en förutsättning för termik, som ju är segelplanets motor.
En Baby från Halmstad Flygklubb monteras av Bengt Klausen,
Kurt Persson och en okänd uppe på Ålleberg. Kolla mannen på denna sidan planet och hans klädsel.
Kan det bli mer 40-tal ?
Trenchcoat, golfbyxor, rutiga knästrumpor, läderskärp och osannolika bottiner.
En Baby kommer in för landning från havet på Civila Flygfältet.
Stolpen som håller vindstruten står ännu kvar.
En Olympia och en Weihe
Kurt och Bernt vid vinschen
Bengt Klausen tillsammans med andra piloter från Halmstad
har rest upp till Ålleberg för att i Babyn uppgradera till C-Diplomet
En pilot som heter Samuelsson sitter på “Karin”,
sträcker fram foten och visar sina tåjärnsförsedda skosulor.
Att man döpte planen vid denna tid var vanligt. Det skapade antagligen ett mera personligt förhållande mellan elev och hans plan han flög under utbildningen till C-Diplomat.
En representant för flygplan konstruerade i Tyskland på 20-talet. Tyskland hade restriktioner på max motorstyrka, vilket tvingade konstruktörerna att för att få ut prestanda använda vingar med högt Re-tal och bra profiler.
Det blev lite segelplan över kärrorna.
Exempel på plan förutom ovanstående bland annat Klemm 25 och Klemm 35.
Klart att börja bogsera, på en som synes fin flygdag
med skyn full av cumulusmoln, segelflygarens bästa motor.
Babyn släpas iväg, vilket kunde vara tungt, då babyn inte hade hjul utan en skida.
Denna typ av De Havillands plan flyger än.
Ållebergs Moth är världens äldsta luftvärdiga Moth..80 år gammal.
En B-24 Liberator stående på nosen och en Bücker Bestman hitom.
I bröstfickans dragkedja hänger en bricka som är beviset att han har erövrat A-Diplomet, vilket var första delen i strävan att bli, det som kallades bland segelflygare: “C-Diplomat”.
En pilot kallad “Göken” sitter på “Karin”…
I Olympian en nöjd Birger Nilsson
Olympian Halmstad Flygklubb.
Sven-Gustav poserar vid en Baby.
Klädd enligt modet. Golfbyxor, märklig jacka vit skjorta, slips och skolmössa. Även Sven-Gustav försedd med brickan, som visar hur långt han kommit i kampen för att erövra C-Diplomet.
En SG-38 med sin luftiga cockpit…
Olle instruerar en nybörjare in för första testet. Olle med overall, försedd med tygmärket med två vingar,
som säger han klart B-Diplomet.
Kanske det viktigaste med B-Diplomet var, att man då fick flyga Grunau Baby.
Rudolf Abelin stående utvändigt och i Olympians cockpit Birger Nilsson
Cumulusmoln i skyn innan sjöbrisen kommer.
Skymd vid vingspetsen,
en av de drivande krafterna i Halmstads flygliv, Rudolf Abelin.
Bernt checkar Bücker Studenten innan flygning
Gunnar kollar och torkar rent på Bücker Studenten.
Naturligtvis iförd den tidens obligatorium, rutiga golfstrumpor
och inte minst ärmhållare.
SG-38, Grunau Baby och Klemm 25 (Bücker)? framför flygklubbens hangar
Hütter 17 , första planen Flygindustri byggde på licens.
Pilot i kostym, vit skjorta, slips och flyghuva framför klubbens Moth
Hela flottan ute igen.
De små “husen” är bränsle och oljeförråd. Företaget som har sin logo på förråden finns fortfarande
enligt min googling på nätet.
Kurt och Bernt kör vinschen nere vid Västra Stranden Halmstad.
En sådan mössa som Bernt har, hade jag också…då jag låg i barnvagnen.
Hela härligheten
En Baby på väg in för landning
Gummirepsstart från marken…japp det gick bra och användes vid skolning.
Det var vi som gjorde det !
Mannen längst till höger, Gunnar Brenkner ägde en Klemm 25, som han flög upp till Luleå, dit han flyttat för att tjänstgöra som segelflyginstruktör. Vid en flygning till England med sin kärra fick han motorstörningar
över Engelska Kanalen och var tvungen att landa på vattnet.
Tack vare att vädret var lugnt, att ett fartyg var just i närheten,
plockades Brenkner upp och kunde kvittera ut försäkringspengarna
för flygplanet. Gunnar Brenkner, född Jönsson,
avled 1975 vad jag lyckats googla.
Bengt Klausen vid en Weihe
Halmstad Flygklubbs Moth
En titt in i hangaren med vinschbil och en Baby
Om amerikanska piloter kan måla figurer på sina plan, kan vi segelflygare göra samma sak eller…
Här fortsätter jag redovisa, vad Kurt Persson berättade om
AB Flygindustris verksamhet i Halmstad.
Alla bilder har att göra med Kurt Persson, eftersom han är
centralgestalten i min berättelse om AB Flygindustri.
Fabriken var placerad i sydvästra hörnet, av det som kallades Civila Flygfältet på Söder i Halmstad.
Det var ju en naturlig placering, då flygplansbygge krävde ett
fält för utprovning av flygplanen.
Vid samma plats på fältet hade Halmstad Flygklubb sin hangar.
Kurt berättade, att 30-40 personer arbetade där som montörer. Montör, det innebar, man skulle kunna utföra alla arbeten i stort sett, som krävdes vid byggandet av segelplan.
Vissa specialkunskaper fordrades, till exempel vid svetsarbeten, då man var tvungen att inneha licens, vilket bevisade, att man hade kunskap och erfarenhet att gassvetsa med lod av olika sorter.
All svetsning vid Flygindustri i Halmstad utfördes med acetylen,
syrgas och olika lod och flussmedel.
För mig, då jag lyssnar till Kurts berättelse, verkar inte personalomsättning ha varit hög. Man var ett väl samarbetande team.
Materialet som flygplanen byggdes av var helt hemmaproducerat.
Det krävdes trä av olika arter och dimensioner, plywood av olika kvaliteter, bomullsduk/linneduk att klä med, lim och olika lacker, wire, pianotråd, instrument samt stålrör av god kvalitet.
Allt ovanstående var anskaffningsbart i Sverige. Man ska betänka,att det var krig och att vi därmed var avskurna från mycket material utifrån andra länder.
Min personliga åsikt är, att man var hängiven sitt arbete och stolt över det.
Stolt, för detta med flyg var spetsteknologi då och det betraktades som något, som låg i framkanten på den tekniska utvecklingen. Ungefär som rymdfart i dag…man kände sig lite som föregångsmän.
Fabriken i Halmstad var igång till årsskiftet 44-45, då det blev bestämt, verksamheten skulle flyttas till Malmö/Bulltofta.
1945 drogs det igång i Malmö och dit hade bland annat Kurt Persson följde med. Kurt arbetade där tills ungefär 1950.
En del bilder har jag visat förut och det beror på, att vissa bilder är kopplade till flera ämnen, men det får ni stå ut med.
Det kommer ett inlägg till, som hänger ihop med detta om
fabrikationen i Halmstad.
Förresten, om någon skulle ha bilder eller historia från
denna epok inom flyget i Halmstad, skulle jag gärna
vilja ta del av det, så vi kan delge fler flygintresserade av vår
gemensamma flygkulturella historia.
Min mejladress och telefonnummer finner ni under “Welcome” längst upp till vänster på första sidan på min blogg.
Häng med !
Arbetsstyrkan AB Flygindustri Halmstad.
Flygfoto av Civila Flygfältet ca 1941
En Weihevinge under byggnad.
Det är Björn Andreassons BA-4 som står jämte .
Glada gossar Kurt, Nisse A, Nisse J och Blacki.
En nytillverkad Weihe.
Weihe betyder kärrhök på tyska.
Treplansritning “Weihe”
Ett glidflygplan av typen SG-38. SG-38 betyder Schneide Grunau – 38, inte Schulgleiter 38. Luftig cockpit i alla fall……samt sponsor från Tempo.
Undrar vilket Re-tal vingen hade månntro?
Om man säger vingens korda 145 cm och flyghastigheten 60 km/timman,
då blir Re-Talet: 68459 x 16.7 x 1.45 = 1.657.773, vilket inte är så pjåkigt.
När jag ser konstruktionen, får jag associationer till transportplanet “Hercules”
i dagens flygvapen. Se på kroppens uppbyggnad, fenan,
ställets konfiguration, cockpit och urlastningen.
Detta flygplan byggdes i 7 exemplar och visade sig ha överlägset
bättre egenskaper jämfört med utländska konstruktioner. Efter ett haveri då ett plan fick vingbrott och totalhavererade, krävande
två liv, som berodde på en felaktigt utförd svetsning och ett rent
konstruktions/hållfasthetsfel, skrotades de resterande lastseglarna.
Cockpit för pilot och andrepilot. Kroppen uppbyggd av svetsade stålrör.
Vy bakåt i kroppen på Fi-3. Man ser uppbyggnaden med spant och longeronger.
Linorna är till höjdroder, sidoroder och höjdrodertrim.
Kroppen i stålrör till Fi-3.
Allt svetsad med gas och lod. Ingen Mig eller Tig här inte.
Ser ut att vara en ganska spartansk instrumentering.
Det finns vad som krävs.
Laget monterar den egenbyggda Fi-1 på SM i segelflyg vid Ålleberg 1944.
Här har kärran landat i en havreåker och i stressen observerade piloten inte gärdsgården.
Resultatet blev detta. Piloten oskadad tack vare den starka stålrörskroppen som tog upp energin vid smällen.
Tur att piloten inte fick benfrakturer.
Man kan se hur långt cockpit var demolerad med ledning av styrspakens läge.
Här har Sven Rågwall Halmstad,
som ännu är aktiv friflygare av OT-modeller,
byggt en skalamodell av en Fi-1 i slutet av 40-talet.
Tänk om någon kom klädd på detta sättet till en modellflygtävling i dag…?
Jag menar trenchcoat, hatt och snyggt arrangerad halsduk.
Kanske han har gummibottiner oxå…man ser att tiden går och modet växlar…
men modellflyget finns kvar och består.
Björn Andreassons BA-4 tillverkad vid AB Flygindustri Halmstad
BA-4
Kurt till höger ?
En BA-4 jag minns från början av 70-talet, var Simonssons då nybyggda maskin. Flög bra och den hade rejäl motor i, som kunde dra runt den.
Björn Andreasson vid sin BA-4.
Den sista versionen av motorn som BA-4:an flugits med hade 180 bhp. Den första skulle ha cirka 25, men troligtvis hade den mindre än 20 bhp !
Jaha, detta är en Weihevinge som färdigställs utomhus.
Hütter var egentligen det första licenstillverkade planet vid först Kano-Verken, sedermera AB Flygindustri.
I bakgrunden Galgberget och den stora byggnaden är Brunnsåkerskolan.
En Grunau-9 även kallad Anfänger (Nybörjare) med “Ägg” tillverkad vid Flygindustri Halmstad.
SG-38 med ägg. Man anbringade en inklädnad för piloten, så han skulle vänja sig en täckt cockpit innan han flög exempelvis Baby.
Egentligen har ju Weihen ett ganska enormt sidoroder eller …
fast det är klart, med dåtidens vingprofiler blev det rejäl
skevroderbroms, om inte skevroderna var rejält diffade.
Som jag skrev, det kommer en artikel till om Flygindustris verksamhet i Halmstad, så häng med !
Denna artikel uppdaterar jag kontinuerligt under resans gång,
om jag får tag i nytt adekvat material, så häng på låset !
Allt material på denna blogg, hangflygning.se är skyddat enligt Lagen om Upphovsrätt. (C)
Fi-3 bakkropp med longeronger och spant och linor till höjd- och sidoroder.
