En ny modell skulle provas…

“Inside”, ett något märkligt namn, är en F5J-modell med knappt
3 m spv försedd med elmotor.

Den väger med 1200 mA acke och variometer under 900 gram. Det är bra.

Frankie och jag skulle ut, trots att det blåste 8 – 10 m/sek.
Det är ju inte det bästa vädret för denna lätta termikmodell.

Men jag hade förhoppningar, att det skulle fungera, eftersom
vingprofilen, Ag 25, torde kunna penetrera bra i motvind.

Modellen flög efter start absolut perfekt. Inte ett enda knäpp
på trimmarna behövdes.

Trots blåsten, som på 50 m var minst 10-12 m/sek, var modellen
lätt kontrollerbar.

Klaffarna har tre lägen. Indragna, 30 grader och 80 grader, var
mycket verkningsfulla. Modellen gick att “helikopterlanda” med
full kontroll.

Modellen har sidoroder, höjdroder, trottle och klaff.
Sidoroder/ fena och stabbe är byggda enligt konceptet
högt Re-tal, vilket gör deras verkningsgrad hög.

Byggsatsen är laserskuren och allt passar perfekt. Den är
tillverkad med tysk grundlighet.

Eftersom modellen är så lätt, följer oundvikligen problemet,
att den är mycket spröd.

För mig är det så, att jag smäller inte mina modeller,
då jag flyger, jag skadar dem, då jag passerar stora dörrar,
eller går i trappor…

Så man måste vara försiktig.

Modellen kostar knappt 2000 spänn.

Här kan du köpa den.

Frankie filmade lite med sin drönare, vilket inte var
lätt i den relativt starka vinden. Men några stillbilder
kunde jag klippa ur filmen.

Jag kan tänka mig modellen i svag termik och svag vind
kurvande…eller på Hovs Hallar då det blåser max 1 m/sek.

Det ser jag fram emot.

Jag kommer med mer film på modellen, då vinden lugnat ner sig…

Här lite bilder klippta ur film från drönare, Mobiusfilm och
min systemkamera.

Det blev som det blev.

Redan efter 10 sekunder kände jag att allt stämde…

Motorn drog snabbt upp modellen.

Det var en piece of cake att landa tack vare klaffen.

Man fick hålla ordentligt i modellen i den hårda vinden.
Här kan du se konfigurationen på stabbe/fena-sidoroder.

Drönarbilder: Frankie

Trots den starka vinden, flög jag några termikvarv.

Modellen kan kurva utomordentligt tight.

Pilot och drönarpilot, som trotsade vädrets makter,
men som belöning fick provflyga !

…tänk om något oväntat sker.

Jag har ett flertal gånger hävdat, att de enda som anser
sig kunna förutsäga framtiden är journalister och politiker.

I någon mån kan vi räkna in meteorloger i samlingen, då
de också har att framsvärja postulat om framtidens väder.

För egen del, med det aktiva liv jag försöker leva för att
skaffa mig positiva upplevelser, händer ofta det oväntade
som ett resultat av mina göranden. Det må handla om
modellflygeri eller mina strövtåg i naturen.

Ofta…sker det något oväntat, vilket naturligtvis sätter krydda
på min tillvaro och gör den intressantare och för mig i alla fall
meningsfull.

Jag tog en mycket lätt segelmodell, 400 gram
och åkte tidigt på morgonen och flög hang nere vid Tjärby.

Härligt väder med 2-3 m västlig vind, vilket är perfekt för detta
inlandshang.

Det borde, trots svag vind, att gå fint att kana på hanget
och invänta blåsor, som kom rullande över åkrarna och
vilka löste ut mot hangkanten.

Jag gick fram till kanten kollade att allt fungerade på modellen
och kastade ut, för att omedelbart se min lätta modell pitcha upp
och hamna i en looping…på grund av att höjdrodret stod uppåt.

Varför det stod uppåt ? Det hade fått sig en smäll i bilen och oket
på servot hade kuggat över.

Jag lät modellen loopa ett varv och hade den sen under kontroll,
men då var jag mitt över kronan på eken, så jag kunde inte komma
framåt då min höjd över trädet var 5 cm.

Under och efter modellens eleganta looping drev drev den bakåt
och lade sig elegant tillrätta som en gammal trött örn längst upp
i en av de gamla ekarna vid hanget.

Förstå läget för mig. Jätteflygsugen, fina flygförutsättningar.
Allt detta drömmar som jag insåg sakta krossades , då jag studerade
min i trädkronan häckande segelmodell…

Ok, landat i träd har jag gjort många gånger. Det sker, då man
flyger under kärva förhållanden eller om jag slarvat med
förberedelserna.
Inget att gnälla över.

Problemet var enkelt att definiera: Hur får jag ner modellen ?
Det var gamla ekar, som saknar grenar nertill så klättra upp
var uteslutet.

Modellen satt perfekt inkilad och låst i grenverket, vilket sa
mig, att detta blir inte lätt att lösa.

Min uppfattning var, att antingen låta den sitta och låta den
blåsa ner så småningom, med de risker det kan medföra för
skador.

Eller så skulle jag försöka få ner den med ett kastlod och lina.
Jag hade inget kastlod och jag hade ingen lina.

Goda råd var inte dyra, men det stod få möjligheter till buds.
Jag beslöt att försöka åstadkomma något redskap, som kunde få
ner modellen, utan att skada dess mycket spröda konstruktion.

Vad hade jag i bilen som kunde tjänstgöra som lina ?
Tursamt nog, hade jag besökt Biltema och köpt 4 rullar eltejp.
Således drog jag ut 15 m tejp, vars ena ände jag fäste i ett träd.

Nu kom en innovativ ide, då jag tog fram min Ava jag hade i bilen.
Här fäster jag tejpen i propellern och körde försiktigt igång motorn
och kunde på det eleganta sättet spinna tejpen, så den blev aningen
lik ett spunnet rep.
Dessutom blev den starkare. Utrustad med detta hjälpmedel i vars
ände jag fäst en plastflaska fylld med lite sten, gick jag bort till
eken och skulle försöka fippla ner modellen utan för mycket skador.

Efter en mängd försök fick jag linan, där jag ville ha den och
genom ett fantasirikt manipulerande, fick jag modellen att rasa
ner… 1 meter.
Där den satte sig fast ännu värre än förut.

Hur som helst, efter 1.5 timmas idogt arbete fick jag med hjälp
av lite hopskarvade grenar, min tejplina och flaskan petat och
draget ner modellen.

Den kom ner med en enda skada, vilket var ett litet hål i
stabben.

Så det var bara att kolla allt och kasta ut igen och det resulterade
i en lång flygning på hanget. Vinden var svag men termiken var
stark.
Modellen flyger mycket bra om än något instabilt, då den är så
känslig för turbulens.

Det gick förvånansvärt lätt att gneta upp sig till vad jag anser
säker höjd. Sen var det bara att sätta sig lutad mot en av gravstenarna
på Litorinavallen vid kyrkan i Tjärby och bekvämt flyga.

Kom sen inte säg, att inget händer, då jag är ute med mina modeller.

Det känns mycket belåtet och på något sätt belönande,
att kunna åka hem med en, vad som kunde vara en förlorad
modell liggande hel i bagaget !

Vid hemkomsten filosoferade jag, att nu händer inte mer i dag..
tills en kvinna ringde och frågade, om jag kunde hjälpa henne
med hennes mobiltelefon.

Inte för jag är expert på androider, men man vill vara hjälpsam.

Jag högg i sten. Problemet var att hennes dokumentation över
telefonen icke existerade !

Hon hade tre olika e-postprogram och operatörer.

Ingen av dessa anslutningar hade hon sparat lösenordet till..
Vad gör man ?

Hennes Facebooksida kunde hon inte logga in på, då hon inte
noterat lösenordet. Att få tillbaka lösenordet är inte helt enkelt.

Hon bad mig para ihop telefonen med hennes wifi hemma.
Just precis, hon hade inte noterat lösenordet till sitt nätverk,
vilket medförde ett febrilt letande efter lösenord i en kökslåda
med diverse lappar.

Hennes telefon 2 år gammal och hon hade inga Pin- eller
PUK-koder noterade.
Kul om hon stänger av sin telefon och ska logga in på den igen….

Jag frågar, vad hon gjort med telefonen och hon berättade,
att goda vänner hade hjälpt henne med allt.. Håhåjaja.

Jag höll på i en timma, sen sa jag stopp. Jag återkommer
med min laptopdator i morgon, så vi kan använda den
för att fixa nytt lösenord till hotmail.

Här ska du höra vad jag gjorde dagen efter för att försöka
komma åt lösenordet till hennes Facebookkonto:

Jag gick hem till henne med en av mina laptopdatorer.

Där jag försökte logga in på hennes hotmail-konto eftersom hon
angivit ett Hotmail-konto i samband med reggningen hos FB.

Men eftersom hon inte hade lösenordet till sin Hotmail,
var detta problem nummer ett. Jag kunde inte logga in på
hennes Hotmailkonto.

Klickade i att jag blivit av med lösenordet och angav min
e-postadress som arbetsadress under recoveryprocessen.
Fortsatte och ombads fylla i personliga detaljer för
kontoinnehavaren av Hotmail-kontot.

Dock vid sista frågan som skulle underlätta autenticeringen,
hade hon glömt den väsentliga uppgiften, vem som var
hennes bästa barndomsvän…

Detta innebär, enligt Microsoft, att hon får vänta en vecka på
validering av hennes behörighet och identitet. Så om en vecka
får hon möjlighet att gå vidare och få ett nytt lösenord, så hon
kan logga in på Hotmail.

Men det är inte slut med det än. När hon kommer in på sitt
mailkonto, kan vi försöka få tag i ett nytt lösenord till Facebook-
kontot. Det vet jag är krångligt.

Du får hålla med om, att det är enklare att skriva upp lösenorden
och användarnamnen i en anteckningsbok eller ?

Vi får se hur det går. Bäst att generalresetta kanske.

Ja käre läsare, sådan var min torsdag, då inget egentligen skulle hända…

Alla bilder mobius.