…med fåglar och imaginära strandmonster…
Jag var ute och flög i går, så flygsuget var inte uttalat i dag.
Men eftersom vädret var bra, i alla fall varmt för årstiden och jag inte kan
sitta inne och dvala, var jag tvungen att ge mig ut för att uppleva!
Jag hade inte gnista att cykla, eftersom jag gjort det så mycket sista halvåret.
Vinden var sydvästlig och det gjorde flygning på hang omöjligt.
Men som sagt det hindrar inte man promenerar längs hanget.
Så jag körde ner mot Lagans mynning via Fladje och Snapparp.
Efter passagen av Genevadsån och kommen uppför backen, såg
jag att fälten var fullsatta av gäss.
Visst jag stannade och tog fram kameran. Gässen var inte skygga,
utan bara de som var närmast vägen vaggade sakta iväg.
Det var grågäss i mängder och bland dessa ovanligt många
vitkindade gäss.
Jag tog lite bilder i alla fall och förbannade mig själv, att jag
inte hade med mitt stora zoomobjektiv. Men så är det.
Nere vid Lagaoset var det tomt på människor. Däremot var det
väldigt gott om storskarv, eller som jag tycker de ska kallas
cormoraner.
Vet ni hur mycket en slik fågel konsumerar i form av fisk varje
dag?
Den äter mellan ett halvt till ett kilo fisk om dagen.
Uppskattningsvis fanns det här och nu 250 skarvar.
Det betyder de sätter i sig ca 200 kg fisk om dagen.
Det är 6000 kg varje månad.
Nog förstår jag yrkesfiskarnas aversion mot dessa predatorer.
Jag bara strövade längs stranden i den ljumma sydvästliga vinden,
fastslående att nere vid Lagaoset kan man flyga hang på sydvästlig vind…
Hanget är bara 2 m högt, men det räcker för en lätt modell.
Måste testa när tillfälle ges.
Min promenad sträckte sig bort till Tönnersa Strand under vilken
jag fotograferade nödigt och onödigt…
Tillbaka till utgångspunkten gick jag via vägen och stigen i skogen.
Eftersom det är ett naturvårdsområde, låter man naturen sköta sig själv.
Det betyder att nerblåsta träd ligger kvar och detta har skapat en ganska
trolsk natur. jag har sagt det förut, men man får lite John Bauer känsla
när man strövar här.
Nästan under hela min promenad hade jag en ormvråk flygande och
ideligen varningsropande en bit ifrån mig. Undrar vad han ville ?
Efter nästan 2 timmar i naturen packade jag ihop och styrde kosan
för att kolla på en häst.
Som vanligt kommer här bilder, på vad jag upplevde.
Håll tillgodo, jag är inte världens bästa fotograf, men det är jag, som tagit
alla bilderna i alla fulla fall!
Man gör så gott man kan…
Grågås en vanligt förekommande gåsart i Sverige.
Ser ni noga efter ser ni de vitkindade gässen i fågelskocken.
Landningsvarvet.
Insvängning på finalen
Till vänster ser du en vitkindad gås.
Grågässen är mycket goda flygare.
Den överbefjädrade sandreveln vid Lagans mynning,
där skarvarna står skuldra mot skuldra.
En sommarstuga med luftig planlösning.
Nåt ormliknande som gapar stort…
Ser lite hajlikt ut eller ?
Cormoranens profil är hotfull…
Gråtrutarna flyger oavlåtligt spanande fram och tillbaka längs stranden
för att hitta något ätbart.
Han tigger med alla 7 händerna…
Den smala individen till höger sa till den stabila damen han uppvaktar:
“Ska du med hem och se på mina tavlor”?
Men föremålet för hans kärlek tycks rygga bakåt lite på hans invit…
Jag undrade först vad detta var…
…men till slut slog det mig…
…det är ju en trätax som stoppat huvudet i sanden…
Detta är för mig dagens absoluta monster…
…för det är ett sällsynt exemplar av den Större Strandgalten…
Ser ni vilka utväxter han har på trynet ?
…han har ett utseende som bara modersuggan kan älska…
…och de enda han tänker på är mat, för gapet är alltid på vid gavel.
På Tönnersa Strand växer ibland alarna upp och ner…
En trädgren bryts ner på 2-3 år. Hur lång tid tar det för en plastblomkruka ?
Nästan så man förväntar sig att skåda Apokalypsens ryttare spränga fram över himmeln…
3. November och över Kattegatt blommar det Cumulus Congestus.
Varför så mycket snäckskal ? Naturens sätt att säkra artens fortbestånd.
Uppe på kullens topp…det är min pilotplats.
Jag har skrivit om dessa björkar förut.
Hur länge dröjer det innan de är borteroderade ?
Den lilla örten tänjer sin växtperiod in i det sista. Den är inte mer än 4-5 cm i storlek.
Fast dettas växtperiod ligger nog på 15 år, innan den är nedvissnad.
En mussla….
…bara tänk vilken lång DNA-sträng som behövs för att styra tillväxten av skalet….
Denna bilden tog jag vid Tönnersa, för att visa hur långt
Lagans vatten flyter längs stranden.
Ni ser att vattnet är humusfärgat brunt.
För 20 år sen fanns det trägångar att gå på. Ni ser hur naturen har ändrat sig.
Sanden har växt över med ett par meter.
Trätrallen sticker rakt ut från dynen.
Jag hittar aldrig ätliga svampar…nästan
Naturskogen som växer, som den själv vill…
…varför växer en tall som den gör ? Varför är inte grenarna raka ?
Fast ännu finns det blommande växter som inte ger sig.
Ännu mer oätliga svampar.
Råkornas hotfulla siluhett