I stället för att sväva på lätta vingar idag…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…blev det något mera tungt marknära…och höstlikt.

Jag hade sett  stora mängder flyttande tranor häromdagen och
beslöt att åka till ett “säkert” ställe för tranobservationer.

Naturligtvis medförande en modell.  så jag förhoppningsvis skulle
kunna klämma bilder på fåglarna från modellen…

Väderläget just nu domineras av ett mycket kraftigt högtryck över
Skandinavien, som kan nå 1045-1060  hPa, vilket är nära rekordet.

Det högsta lufttrycket som uppmätts i Sverige är 1063,7 hPa.

Lufttrycket är det tryck luften ovan jordytan utövar. Högtryckets
vindar roterar medsols på norra halvklotet, vilket ger oss envisa
ganska kraftiga vindar nu från NO-SO.

Inte så där superbra för flygning…

Nå, jag gav mig iväg och var på plats öster om Halmstad kl 0900.

Inte en trana…men eftersom platsen är vacker,  såg jag mig omkring.
Märkligt inga tranor fanns här, då det är en vanlig rastplats och också
häckningsplats för strötranor.

De enda fåglar jag såg,  var korpar,  som flög omkring högljutt
knarrande,  så det ekade mellan bergknallarna,  då de bevakade sina
skogsrevir.

Efter fruktlöst spanande flyttade jag på mig,  som du ser på mina bilder.
Men det fanns lika lite tranor där ! Den enda fågel jag såg,  var en
björktrast flygande mellan björkarna.

Eftersom jag inte såg eller hörde en enda trana,  gick  jag jag en lång
runda och tog lite bilder. Platsen är en vacker höglänt mossmark med
berg i dagen.

Där berget går i dagen har man en trianguleringspunkt
från Lantmäteriet. Alltså en punkt noggrant uppmätt med triangulering.
En trianguleringspunkt i ett berg ser ut som en triangel med en punkt
i mitten.
Det var detta man använde för vid kartering,  innan gps blev allas egendom.

Marken är överströdd med,  kan vi kalla det, flyttblock. Både stora och små.
Dessa flyttblock som kanat under inlandsisen eller i inlandsisen under dess
utbredning och tillbakadragande. Fältet med dessa flyttblock är ca 20 km
långt.
Mycket intressant att se på blocken, som består av granit och gnejs, hur
de påverkats av transporten.
De är alla mer eller mindre rundade i kanterna efter att ha utsatts
för friktionen mot mark och andra block. Du kan också se ränder i blocken,
som uppstått,  då blocken suttit infrysta i isen och skrapat mot underliggande
berg eller större stenblock.
Tänk efter vilka krafter som var i rörelse ! Som kan skära ränder i granit/gnejs…

Stenblocken kan också vara rundade,  om de transporterats av de ofantliga
isälvarna, som skapades av det avsmältande istäckets vatten. Det var ju
isälvarna,  som skapade våra moränåsar,  då isen drog sig norrut. Det som
återstår av inlandsisen,  är glaciärerna i vår fjällvärld.

Om du vistas vid våra kuster,  kan du på stenhällarna se den typiska
stöt- och läsidan.

Här är mycket vackert och ni kan se på skylten,  var det ligger,  25 km öster
om Halmstad just vid sidan av vägen mot Ljungby.

Säregen natur och sällsynta växter.

Nu blir det bilder om sten, en mosse och hösten. Men inga bilder på
modellplan eller tranor...

Jag skrev rubriken “Stenriket”,  för jag kom att tänka på Wilhelm Mobergs
storslagna epos om Kristina och Karl-Oskar. Karl-Oskar som var härskare
i sitt eget stenrike  Korpamoen i Ljuders socken Småland.

Häng med mig på en liten  höstvandring…

Ett kargt men ändå frikostigt landskap.

Tänk dig  denna sten infrusen i isen, som rör sig mot underlaget,
så förstår du ränderna i ytan.

Ytan av en häll som är tillknackad av passerande stenblock .

 

Tänk dig vilka krafter som krävs, för att skapa dessa räfflor i gnejsen…

Det stora blocket till höger tycker jag liknar ett rynkigt huvudet på en flodhäst…
…och stenen till vänster får mig att tänka på en på sidan vilande sjöelefant…med lite fantasi.

Innan man hade elstängsel eller taggtråd, då byggde man gärdsgårdar för att hålla
inne kreaturen. Försök förstå hur  mycket  arbete som lades ner ! Utan andra
maskiner mer än de mänskliga musklerna och viljan !

Du ser kanterna är rundade…

Tur man inte hade näsan i kläm här…

 

En mot marken slipad häll.

Här finns inte en rak stam högre än 3 meter. Vinden håller tillbaka höjden
och det se ut som björkarna knäar för att slippa vinden, då platsen ligger högt och utsatt.

Det enda flygande väsendet jag såg. En björktrast.

“Där uppe  finns inga tranor”,  säger denna vän
av ordning, i det han pekade uppåt

Enarna blir inte höga innan vinden knäcker dem.
Sen blir de nersågade och blir stående många år på grund
av sin motståndskraft mot röta som en skulptur i lingonriset.

Det enda som flög på högre höjd än 100 m över mig.
En Airbus enligt FlightRadar på ifånen.

Sista chansen att plocka lingon…

…eller blåbär…

Ljungen som torkade bort tar chansen och blommar nu istället…

Lingonen blommar om…kanske tack vare regnskvättarna som kommit efter årets torka.

Vi har nu ett stort nederbördsunderskott i Sverige. Minns att domedagsprofeterna
i samband med FN:s konferens om global uppvärmning i London lovade,  att vi skulle
drabbas av  enorma nederbördsmängder i Sverige…jaja, den som lever får veta.