Kategorier
Naturbilder

HÅHÅJAJA…INGET FLYGVÄDER…

 

 

 

 

…som lockar ut mig med en modell just nu.

 

 

 

 

 

 

 

Ibland sätter vädret en käpp i hjulet även för mig.
Trots jag är kroniskt flygsugen, finns det gränser.

Till exempel som det är nu med 10-12 m/sek VNV

Jag är ingen självplågare, som drar till HH för att
flyga hang
under rådande vind och framför allt rådande
temperatur.

Denna senvår har vi ca 10 grader.

Att modellflyga vill jag att det ska vara en positiv
och angenäm
upplevelse.

Inte att jag ska stå med rinnande ögon, genomblåst
med en modell galopperande i turbulensen på
Hovs Hallar.

Nä, jag bidar min tid för den kommer. Vi kan förvänta
ett
väderomslag om ett par dagar med markant höjning
av
temperaturen. Fast det innebär också nederbörd,
då olika
luftmassor möts och det bildas fronter,
som passera vårt land.

Men det gör inget att det regnar. Vi behöver få 500 mm,
för att våra grundvattennivåer ska återhämta sig.

Å andra sidan talade jag med en ägare av ett större
jordbruksföretag häromdagen och han sa att denna
våren
har vädret i de flesta avseenden varit perfekt.
Han tog just nu sin första vallskörd, som artat sig bra.

Håller sig vädret kommer nästa skärd av vallarna att bli
ännu bättre vad gäller protein, socker och andra
näringsämnen.

Så vad gör jag, om jag inte kommer ut och flyger ?
Tja, man kan ju alltid ladda ackar som terapi…men jag
föredrar att promenera eller cykla.

Så det blev en vända ner till stranden. Där jag i
strandskogen
såg att länsstyrelsen släppt ut hästarna i
området, så de kan
hålla ner beväxningen.

Om 14 dagar kan vi nog förvänta oss att se fårflocken,
som
är en utmärkt maskin att hållande nere slyn.

Ibland längtar jag efter en riktigt rejäl storm…
…därför det skapar möjligheter.

En storm transporterar upp nya fynd på stranden,
vilka brukar vara objekt att
fotografera, då de
stimulerar min och kanske betraktares
fantasi
med sin former och uttryckssätt.

Vi har haft liten kuling på sista tiden, men fynden
har varit
glesa vid Laholmsbuktens stränder.

Det jag funnit,  är något överraskande bärnsten.
Vad jag nu ska
ha det till…
Vill jag samla bärnsten,  gör jag det enklast vid
Ravlunda-
Kivikstrakten.

Vad man som betraktare märker, oavsett om det
varit storm
eller inte, är hur kusten ständigt förändras
genom hav och vind.

Mynningen av Lagan ser olika ut för nästan varje dag.

Dynkanten förändras genom vindens försorg. Den rasar,
eroderar ner och byggs på i ett ständigt Pater Nosterverk.

Det brukar alltid påpekas,  hur den stigande havsnivån
förstör
kusterna i de klimatängsliga journalisternas
reportage.

Jag har promenerat vid laholmsbukten i 44 år och
inte
märkt av de teser som klimatjournalisterna hävdar.

Men jag är ingen expert, bara en enkel iakttagare.

Hur som helst, i stället för flyg blev det promenad på
en enslig strand endast beledsagad av gråtrut och
förbisträckande
storskarvar.

Lite bilder blev det  oxå..

Har du lust så häng med och kolla bilderna !

 

 

 

Sandskummaren var märkbart fokuserat på något…

Två kvistar är mer än en stock…ja du förstår vad jag knyter an till.

Laholmsbukten mot Hovs Hallars näsa.

Den dubbelpucklade spetsnäsan låg och blängde…

Den större spetsnosade strandkotten på ständig jakt efter något ätbart.

“Hej, kom och ge mig lite hjälp” !

Jaha…du får själv artbestämma !

Bay Of Skulls

Lagans mynning i Kattegatt.

 

 

liten uppdatering…

 

 

Jag ändrade mig framemot eftermiddagen. Vädret bättrade
sig, vilket innebar mindre vind och temperaturen steg
till något behagligare läge.

Egentligen skulle jag bara ta en extra promenad i dag
vid stranden, men flygsuget var för starkt och då jag hade
min Spirit i bilen, fortsatte jag till Hovs Hallar.

Parkerade på en ganska tom parkering, förutom de
sedvanliga tyska
husbilarna förstås, monterade modellen
och promenerade ner
till Segeltorpshanget.

Vädret var soligt och vinden ca 5 m/sek rakt på.

Kan inte  bli bättre, så jag fick 2 timmar i luften helt
problemlöst.

Efter flygningen spankulerade jag omkring och tog några bilder.

Bilderna kommer här och de är tagna vid 16-tiden.

Så du ser…man ska aldrig säga aldrig …då det gäller modellflyg !

 

 

 

Först några bilder från stranden Laholmsbukten med större
strandpipare och en produkttanker på väg söderut.

 

 

 

 

Segeltorp

När vi var yngre simmade man ut til stenen och solade , då det var fint väder.

Naturen har startat upp…

 

Förgätmigej eller…

 

Havet indikerar ca 5.5 m/sek genom dess rörelser.

Minns ni när regeringen Palme förbjöd tillverkningen av maskrosvin…?

Havet vid Hovs Hallar antar ibland en medelhavsblå färg.

 

 

Kategorier
Naturbilder

MONSTERPARKEN VID LAGAOSET LAHOLMSBUKTEN

 

 

 

 

Vill du se djur,  du inte trodde existerade ?

 

 

 

 

 

DSC02120

 

 

 

 

Då ska du ta dig till Lagaoset, som på nutidssvenska betyder ” Ån Lagans
mynning i havet “.

Här kan du,  om du strövar omkring,  få se de mest osannolika väsen,
som har  sin biotop vid en sandstrand.

Klart de vill vara här, därför här är vackert och man kan här uppleva
en stillhet och ro, som kontrasterar skarpt mot trafikinfernot på
motorvägen 2 km bort.

En motorväg som utmärks av  dårarnas tävling i vänsterfilen och
långtradarnas
aldrig upphörande malande  fordonståg…
Har ni sett,  de som ligger i vänsterfilen och stressar…hur fort dessa
fartblinda med kompenseringsbehov än kör, så kommer alltid någon
bakifrån, som vågar köra
ännu fortare.
Ett Moment 22 för de som alltid ska ligga främst i kön.

Nä,  då strövar jag hellre nere vid stranden, där just denna dagen
allt präglades av begreppet lugn. Ja jag vill kalla det stillhet.

Vinden var nästan noll. Havet låg platt, skyn var utan dramatik
och allt gjorde,  att  jag och en jag mötte,  vi var överens om,
att känslorna de 
nästan överväldigade oss på ett sätt.

Vi, jag och en promenerande kvinna,  var överens,  att vi upplevde
lite overklig verklighet.

Det kan du uppleva i den riktiga världen, du gör det aldrig framför
en dator eller tv.

Trots det inte varit någon riktigt hård vind under hösten, hade en del
spolats upp på stranden. Främst är det sådant,  som har kommit flytande
i Lagan och spolats upp på land.

Ska du göra strandfynd, så åk till denna stranden efter en västlig storm.
Då är den garanterat strösslad med fynd,  som stimulerar din fantasi.

Längs den långa sandstranden såg jag,  hur naturen återställer de
skador,  som uppstod efter de senaste stormarna och ni vet,
vilka stormar jag avser.

Naturen strävar efter jämvikt eller balans, vilket vi ser på stranden.
De branta väggarna vid dynernas kanter mot havet är nu rundade
och påbyggda av sandflykten. Strandrågen etablerar sig och binder
sanden.

Just nedanför  dynkanten  har saltarven börjat sprida sig,
skapande stabilitet i sanden. Därmed möjliggörande att andra
växter kan etablera sig.

Så jag märker,  eftersom jag ofta är här,  hur relativt fort naturen
tar tillbaka
förlorade revir.

Länsstyrelsen har rensat beväxning i dynerna och i gränsområdet
mot strandskogen för att skapa en bra biotop för fältpiplärkan,
som häckar här.

Jag ser,  när jag går omkring,  att naturen nu tar tillbaka de ytor
som för några år sen blev iordningställda .

Svårt att jobba mot naturen…vi får jobba  med naturen i stället,
så gott det låter sig göras.

Har du inget att göra, gör det vid Lagaoset,  så ser du ljusare på din
framtid…

Här lite ögonblick från min slumpmässiga  promenad;

Som mäklarna säger:
“Strandnära läge…luftig konstruktion…för den händige”

Här har en alstock fått ett litet barn…

DSC02063

…som något yrvaket ser sig omkring…

DSC02068

Varför kör djuren huvudet i sanden,  när jag fotograferar ?

DSC02076

Detta är den sällsynta åkryparen, (Aqua terrestialis) som ligger på stranden och spanar.

Under brunsttider kan de vara aggressiva och kan utgöra ett hot
mot människan, då de är utrustade med kraftiga horn.

DSC02103

Den sydhalländska Uppnosen (Nasus Supra) har inga behov
av att köra huvudet i sanden.
Han är som många i mellanmjölkens land en van posör.
För det kostar inget.

DSC02113

Vresros.
En inkräktare från Asien i den svenska floran, som borde utrotas,
då den fördärvar vår fauna i ökande hastighet.
Jag vill sätta den i samma fack som björnloka och kanadagås.

DSC02125

Här skulle det  under normala betingelser finnas en kraftig bäck.
Men efter flera torra år har den försvunnit. Det är,  för er som inte varit ute i naturen,
mycket torrt i markerna,  så hoppas det kommer mycket regn närmaste tiden.
Tro inte på myten att vi fått mycket regn. Vi har lokalt ett stort nederbördsunderskott.

DCIM100GOPRO

 

DCIM100GOPROSå här borde bäcken se ut nu under hösten.

DSC02137

Ännu en oklassificerad art, som sätter näsan i vädret…
han är nog  generaldirektör  för Ofelbarhetsverket.

(1616x1080)200018

Denna arten, Mindre Näsvisenhan var inte på gott humör…
…för han sa,  han hade en vårta på näsan, som irriterade honom…

(1616x1080)200034

…medan stockpunkaren, med sin karakteristiska frisyr,
han bara låg och drog sig i sanden
med morrhåren i vädret…

(1616x1080)200049

En synnerligen flegmatisk sandhäst.
På latin arena equi, som säger vad Arkimedes sa till
de romerska soldaterna innan de högg huvudet av honom;
Rubba inte mina cirklar !

(1616x1080)200071

En för mig okänd art på väg att lägga sina ägg i strandrågen…

(nov 13, 2010 01-57 PM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)

…och under tiden satt denna lilla strandskavaren och studerade ett grässtrå intensivt…

Den överbefolkade kolonin av storskarv,
eller det jag helst kallar de svarta djuren,  Cormoraner !
De konsumerar var och en  ca 0.5 kg fisk varje dygn.

DSC02153

Den mindre långnosade  åbocken vilar sitt trötta huvud efter en lång resa med Lagan.

DSC02182

Den sällsynta strandfräsaren är fångad i en position som vid en hundutställning.
Jag mutade med lakritsgodis, vilket är deras svaghet.

DSC02192

Västkusten där landet  svävar över horisonten.
Allt på grund av jordytans krökning.

Halland, Land der Horizonte !

DSC02200

                                                                                                         En knubbsäl har lagt sig till ro.

DSC02203

Inget förfars i naturen. Vitfågel har haft ett långvarigt kalas.
Man ska visst ringa till Naturhistoriska Riksmuseet,
om man hittat en säl…
…men…

DSC02216

En manet som bitit i om inte gräset så i sanden…

DSC02217

Fotspåret.
Jag säger som Robinson Crusoe sa, då han såg fotspåret i sanden på sin ö:
“Jag stod,  som träffad utav blixten”…

Jag köpte en faksimilupplaga av Daniel Defoes bok.
Det var en upplevelse att avnjuta den i små stycken.

DSC02236

Så fort det går, etablerar sig växtligheten.
Full blomning i mitten av Oktober.

DSC02244

Saltarv
Ser ut som en kulle med gröna träd…

DSC02247

Mindre strandpetimäter; (meter limbus minimalis),  som bara har två korta ben
för att hans mätningar ska bli exakta. Det säger,  de som vet i alla fulla fall.
Observera att hans kropp är alltid exakt 100 cm lång.
Den kalibreras varje midsommarafton.

DSC02251

Rofyllt.

DSC02256

Är detta delar av en  ryggrad eller är det roten till  en vattenväxt ?

DSC02264

Här ser ni hur växtligheten i form av saltarv återerövrar terräng.

DSC02277

En ökänd predator, den storgapande alormen
just innan han hugger in på sitt byte…

SONY DSC

Ja du ser det blommar fortfarande…

SONY DSC

…fast blommorna ser lite  ankomna ut.

(1616x1080)187180
Jag säger bara…detta är strandens farligaste rovdjur.

Den Månghornade stortuggaren.