…i mitt liv.

En promenad längs stranden…

tar jag , om det inte ösregnar eller blåser storm.

Blåser det storm, vilket betyder mer än 24.5 m/sek
medelvind, då besöker jag med glädje stranden
dagen efter.

Allt för att kunna registrera eventuella omvälvande
förändringar i naturen som ett resultat av de aldrig
tröttnande vågorna eller vinden.

I dag hade det skett, att gamla träd som kämpat med
vinden i många år, de hade fått ge sig och fått lägga sig
uppgivet på rygg.

Vädret var nästan lite vårlikt, då jag gick inne i
strandskogens skydd och lä. Det luktade lite vår också,
talldoft och lukten av blöt skogsmark.

En föraning om den vår som kommer

På stranden observerade jag några sillgrisslor,
som vilade sig. Troligtvis var de utmattade, efter den
hårda vinden som varat i ett par dagar.

Sillgrissla är en vanlig fågel och kan normalt ses i flockar
en bit ut från stranden, 3-400 meter, där de håller till
under sina matsök.

En person släppte lös sin hund på stranden, trots skyltarna
vid parkeringen påminner om, att det är naturskyddsområde,
vilket betyder, att hundar ska hållas kopplade.

Hunden gav sig på en utmattad sillgrissla i strandkanten,
som vilade sig och som jag kunde konstatera försvarade
sig väl.

Hoppas hunden eller ägaren fick ett tjyvnyp av näbben !

Men trots allt, jag hade en lyckad dag och min telefon sade
jag promenerat 6.8 km.

Som du märker i mina skildringar från mina strövtåg,
det händer alltid något oväntat…Inte alltid dramatiskt som idag,
men jag får uppleva något oplanerat.

Därför tycker jag om stranden.

Häng med…