…upplevde jag i torsdags.

 

 

 

 

 

 

 

Det var utlovat av yr.no 2- 3 m/sek ostlig vind och solsken.
Borde vara fina  indikatorer på bra termikförutsättningar.

Så jag packade in min gamla HyperAva från dess plats
i mitt förråd, där den hängt sen i höstas,  in i bilen och
for söderut.

Framkommen möttes jag av fint termikväder. Visserligen
torrtermik men som jag bedömde det,  borde det vara en 
piece of cake att kurva upp sig.

Monterade modellen, vilket är snabbt gjort, hängde på
en GoPro för att dokumentera lite av min flygning och
sedan start mot sydost, eftersom vinden kom därifrån.

Märkte under stiget att det var mycket vertikala rörelser
i luften. Redan på 60 m stängde jag motorn och började
kurva. 

Termiken var stark, men det var turbulent. Tidigt på
våren är termiken starkast, vilket märktes.

Snabbt klättrade jag ackompanjerad av variometerns
glada pipande till X20 meter.

Det var en härlig känsla att sitta i min termikstol och
njuta av mitt flygande i det vackra vädret.
Jag begär inte mer av livet faktiskt.

För att göra en lång historia kort, så flög jag 2 timmar
uppdelat på två pass. Jag fick i 468 mA i min acke då
jag laddade den vid hemkomsten. 

Så jag flyger energiekonomiskt. Det är en segelmodell
jag flyger, inte en motorkärra…

Min HyperAva har loggat 927 timmar i termik nu.
Jag har kollat min logg för att få rätt sifffra.

Kanske det blir 1000 timmar i termik under 2020 ?

Nöjd for jag hem. Bättre att flyga än att ligga i dvala
framför en tv.

Bilderna tagna med min Mobius och min GoPro.

 

 

 

Tjärbyhanget flygbart på västlig vind

Den numera enarmade eken.

Brottplatsen

Mitt flygställe fotograferat från en osannolikt välväxt tall.

Plöjt och harvat.

Min trogna HyperAva färdig för start.

…ska bara slå på kameran.

Iväg !

Landning

 

 

 

Där sitter den !