…en storm som var döpt till “Gorm”

hade passerat västkusten.

 

 

 

 

 

 

 

Ett ettrigt lågtryck hade lite överraskande seglat in från Atlanten mot Skandinavien.
Med det följde kraftiga vindar och kvällstidningsträsket lovade som vanligt
jordens undergång.

Namnet på stormen,  “Gorm”,  kommer från namnet av en kung i Danmark,
” Gorm den gamle” på 900-talet,  som var fader till Harald Blåtand.

Jovisst blåste det, men vi överlevde. Det mest påtagliga där jag bor, var att
delar av ett tak på ett mindre hyreshus blåste av. Om det är orsakat direkt
av stormen eller uselt byggeri, det vet jag inte.

Dagen efter var jag nere, som vanligt, vid havet och jag tog en drös bilder.
Dels de jag visar här, som visar hur  havet ser ut, då det värsta blåst över
och vidare en del till som visar,  att skvättande vågor mot stenarna inte ser
ut som man tror… egentligen.

Häng med ut på havet och förstå,  varför jag vill bo vid en kust med fri horisont.

Mina bilder tog jag 1515 på eftermiddagen och ljuset var dåligt,
men bilderna visar,  hur havet ser ut dagen efter hårda vindar.

Vågorna kommer lugnare och rullar in. Det är i inte samma hastighet
som under en storm och de bryter lugnare och på längre sträcka.

Eftersom vågorna är en cirkulär rörelse och vi ser bara
toppen på vågen, betyder det att det cirkulerande vattnet
bromsas upp vid beröringen av botten och…

…det betyder att den cirkulära rörelsen bromsar och vågen kollapsar och börja bryta…

…så den får en final i vitt skum.

Kolla den röda punkten överst och ni ser,  att rörelsen är cirkulär.
Den nedre radens röda punkt visar,  där vågen bromsas av botten,
vilket du kan se själv,  då du badar vid västkusten. Föremål i vattnet
åker fram och tillbaka över dina fötter…

Jag räknade periodiciteten på vågorna och var 7.  våg 
inledde en serie med större,  efter hand avtagande vågor.

Fortfarande på måndagen hade vi medelvind på 14 m/sek.

Där jag fotograferade,  är det fortfarande ganska djupt, vilket gör,
att vågorna som rullar in kan få en bättre höjd,  innan de bryter.

På de ställen i världen där djupet i havet är stort, får man höga vågor
som exempelvis surfarna utnyttjar. Tänk på Portugal eller Englands
västkust mot Atlanten.

Här får ni en uppfattning om våghöjden, där jag stod.
Jo, jag blev blöt. Tur jag hade en plastpåse som skydd
för min nya kamera…

Som sagt det kommer en post till om dagen efter.

Som handlar om, varför skum från skvättande vågor inte ser ut,  som det  man tror…