…ger mig möten med situationer,
natur och upplevelser.
Min, nu till perfektion trimmade Hyperava,
är den ultimativa flygupplevelsen för mig.
Efter lite motorstrul och servobyten är den nu så bra,
den kan bli i stort sett.
Jag ställer inte några högre, vidare krav på min modell,
för den är i alla avseenden mycket flygbar.
Det betyder, den flyger, som jag förväntar mig,
den är agil och producerar rätt output, då jag ger ett kommando
via mina roder.
En vältrimmad modell är en förutsättning, för att jag ska kunna
njuta av flygningen.
Om den är i bra flygtrim, då kan jag utnyttja modellens inneboende
potential fullt ut.
En Hyperava är normalt sett mycket lätt.
Om jag är tvungen att lägga i 100 gram bly i nosen för att få CG,
där jag vill ha den, tvekar jag inte i valet, utan gör det.
En modell som är alldeles för baktung, kommer du aldrig att bli nöjd med,
då du inte kan få fram och utnyttja de fina egenskaperna,
som ger din Ava sin unika flygkaraktär.
Jag var tvungen att lägga bly i nosen, på grund av att jag bytt mina
servo i fenan.
De gamla servona vägde 8 gram styck, de nya väger 22.5 gram styck.
Det är ytterligare 29 gram, jag måste kompensera för genom mer tyngd i nosen.
Kroppen är ju en tvåarmad hävstång och att väga upp 29 gram i fenan
kostar på i nosen av lättförståeliga skäl.
Vad jag kan göra ytterligare, är till exempel att pröva med olika trimning
på höjdrodret i olika hastigheter för att kunna observera
hur planet reagerar i olika avseenden.
En Ava ska inte flygas för sakta, då flyger den inte effektivt,
eftersom dess fina profil inte kan utnyttjas fullt ut.
Avan kan flyga sakta, men den har en hastighetspolar,
som är mycket gynnsam, om du flyger med högre hastighet.
Alltså om du ökar hastigheten behöver du inte betala det med
en kraftig höjdförlust.
Således flyger vingen effektivt även i högre hastighet tack vare en utmärkt profil.
Nåväl, i fredags var det utomordentligt goda betingelser för att flyga termik.
Lagom temperatur, solsken och så gott som ingen vind var förutsättningarna.
Start klockan 0955 och sedan termikflyg, tills jag utförde sista
landningen 1405.
Det blev minst 3 timmar i termiken sittande i min goa Biltemastol.
För dig som söker en bekväm stol, om du har något fysiskt handikapp,
som gör det svårt för dig att stå och flyga, rekommenderar jag den varmt.
Under min flygning kunde jag njuta av kontinuerliga cu-nybildningar,
som gav mig en rask skjuts uppåt.
När vädret är med segelflygaren, blir det en storartad flygupplevelse.
Inga problem att hålla sig uppe och med hjälp av de aerodynamiska
bromsarna kunde jag reducera höjd, då jag så önskade.
När jag flyger under en längre stund, är det en nästan en meditativ situation
jag upplever.
Flygandet av min modell blir mitt mantra.
Tiden går för mig mycket fort, då begreppet tid mister sin vikt och
jag går helt upp i flygandet av mitt plan.
Härligt !
Efter en flygning upplever jag, att jag är uppladdad på nytt med
psykisk energi, som möjliggör och initierar andra aktiviteter
genom att verka som en katalysator.
Bättre att lyckligt få flyga en timma, än gå omkring förgrämd och
bitter tänkande om jag hade…
I de korta pauserna mellan flygpassen flanerade jag omkring
med min allestädes närvarande kamera.
Det kan ju dyka upp något…fast gör det inte det, kan jag ju försöka
ta några naturbilder.
Det blev några hastiga snapshots.
Kallas det impressionism, om jag och min kamera tecknar
en känslomässig bild av min verklighet ?
Min flygning i fredags och naturupplevelser, det gjorde mig
glad och på gott humör !
Nybildningar som hela tiden poppade upp vid mitt flygställe.
Platsen där jag landar. Vaktad av vältor och en trädridå…
…att landa i sidvind kräver planering och vaksamhet.
Min trogna…i väntan på start.
Jag tycker hägern är en ful fågel !
Lite blomsterbilder illustrerande begreppet… överflöd .
The evil eye… på Tjärbyhanget
“Jag vann”, sa han som svettig kom i mål och sträckte upp armarna…
Se på frönas aerodynamiska bihangs utformning, så de ska spridas för vinden…genialiskt !
Kallas evolution.
Detta var en dag i mitt modellflygliv.
För mig innebär begreppet “Modellflygare” just vad det säger.
Att jag flyger mina modeller !
Fast jag ser med förväntan fram emot SM i OT-friflyg nästa vecka.
En friflygande modell som kurvar upp sig till ett par hundra meters höjd utan radio…det är imponerande !