Kategorier
Segelflyg

GRAFAS MAXI

 

 

 

 

Testflugen i 3 timmar efter justeringar.

 

 

 

 

Jag är den lycklige… ägaren till en Grafas Maxi,
som är  en elseglare med 3.5 m spv.

Den tillverkas av TopModels i Tjeckien.

Glafiberkropp och sprygelvingar med klaff.

Mitt första problem var tyngdpunkten. För att
kolla tyngdpunkten
låter jag modellen glida och
kollar om den har tendens att pitcha upp

eller tappa nosen.

Modellen måste vara både statiskt  och dynamiskt
balanserad.
Statiskt balanserar jag genom att hänga upp
modellen i snöre.
Dynamiskt balansering innebär jag flyger modellen
och ser hur luftkrafterna påverkar min modell.

För att få den att glida utan stall,  fick jag placera
tyngdpunkten
mycket långt fram. Det medförde,
att modellen fick flyga
med lite nosupp moment.

Jag kan tänka,  att anfallsvinkeln på vingen borde
ökats med 1.0 –  1,5 grad. Profilen är en Martin Hepperle

32, vilket är en utmärkt profil för F3F…(snabba hangmodeller)

Problem två var,  att stabbens rörelser begränsades
av balsastaven, 
som sitter limmad i bakkanten
av fenan och håller sidorodret.

Jag fick ta isär, ta ur oket för den rörliga stabben
och kapa det, 
så det gick fritt.  Allt för att förändra
roderverkan, som var  mycket dålig på höjdrodret.

Detta gjorde mig misstänksam mot konstruktören
av modellen, vad gäller
profilvalet.

Efter modifieringen av oket,  fick jag bättre
höjdroderverkan.

Ett klassiskt sätt att förbättra höjdroderfunktionen,
är att flytta
tyngdpunkten bakåt.
Jag provade det, men det medförde en i
luften mycket
oharmonisk flygning.

Vidare har stabben en mycket vass framkant…
jag hade valt en mjukt
rundad framkant,  för att
underlätta en laminär strömning vid
större rörelser
av stabben. Med en vass framkant kan du överstegra
din stabbe vid kraftiga förändringar av anfallsvinkeln
på stabben.

Ett tredje problem är,  att trots mycket
differentierade skevroderutslag, att 
Maxin vill “tappa”
stjärten i svängarna. Det kompenserar jag normalt
med
sidorodret. På Maxin är, enligt min synpunkt,
fena och sidoroder för små.

Så nästa åtgärd blir att bygga nytt sidoroder 50 % större.

Jovisst går det att flyga termik med den.
Allt med vingar kan flyga…
I går fick jag 3 timmar i fin termik
och det gav ju mig
erfarenheter av modellen.

Jag ska ge modellen en chans att komma tillbaka
efter ombyggnad av
sidoroder, för att se om modellen
blir mer harmonisk.

Med tanke på profilen Mh32,  måste modellen flygas
med relativ hög hastighet
, för att man ska ha full kontroll.

Jag ifrågasätter valet av profil på modellen.
Det finns andra mycket
bättre profiler för en elseglare.
Som exempelvis en profil ur serien AG24/25/26…

Därför Mh 32 ställer vissa krav.

Men som sagt, modellen är snygg och jag ska inte
ge mig, utan
jag hoppas jag kan få den att flyga,
som jag vill.

Under min googling på nätet har jag läst och sett,
att de problemen
jag beskrivit är kända. Det visar
sig också på de videor,  man kan se.

Lite start- och landningsbilder från min glasögonskalmMobius.

Det kommer mera om Grafas Maxi.

Kanske någon har erfarenheter av modellen ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

KLART JAG VAR UTE OCH FLÖG TERMIK

 

 

 

 

 

…med min trogna HyperAva.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Eftersom jag gillar att flyga och experimentera
monterade jag en kamera på vingen på min Ava.

Genom att använda en furulist ihopsatt med ett
kolfiberrör fick jag en stabil förlängare för
min Mobius.

Syftet var, att jag skulle filma hela mina modell.

Jag tycker,  det blev bra och det gav mig lite annan
syn,  på hur min modell flyger egentligen.

Min uppfattning är,  att anfallsvinkeln är för
för låg på vingen. Det har jag haft en känsla
av under lång tid…

Jovisst, lite hög nos har man,  då man kurvar
termik,
men i detta fallet anser jag,  att jag ska
öka anfallsvinkeln
på vingen, vilket kommer
att sänka kroppens exponering
mot den passerande
luften.

En förändring av alfa på vingen torde räta kroppen i
förhållande
till horisonten.

Eftersom det är all-flying- stab på Avan, möter den
inga problem
vid förändrad anfallsvinkel.

Den som lever får se,  hur det går…

Håll tillgodo med bilder och videosnutten !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Många promenerare…

Vackert vädersmolnen bullar upp sig…

Det jag helst sysslar med…

Denna dagen innebar för mig “gammaldags högsommar”.
24 grader varmt , solsken och vita ulliga moln på himmeln.

Detta tillsammans med de överväldigande dofter naturen
med sina blommande örter bjuder på,
skapade för mig en intensiv
sommarupplevelse som den jag upplevde hos min mormor och morfar,
då man bodde hos dessa på sommarloven för 60 år sedan.

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

HYPERAVA

 

 

 

 

Min reparerade HyperAva provflugen och klar.

 

 

 

SONY DSC

 

 

Jag testflög min Ava häromdagen i mycket fint termikväder.

Modellen var nylagad efter en olycklig smäll och jag var nyfiken
på om den flög som förut.

Det gjorde den.

Jag startade kl 1000 och landade klocka 1430. En kort paus tog
jag då jag spankulerade runt och tog lite bilder.

Förutom modellen provade jag min nya Picolario, som funkade
precis som förväntat, alltså utmärkt.

En mycket härlig dag då jag satt i min stol och gladde mig åt
för det första fint väder med mycket termik, en modell som i alla
avseenden flög som förväntat och en vacker natur med underskön utsikt.

Det kan inte bli bättre.

Här några intryck från min fina flygdag vid Tjärbyhanget:

 

 

SONY DSC

Min HyperAva. Alla vet hur den ser ut nu, så inga fler Avabilder i denna post.

SONY DSC

Måtte det bli åska över Tjärbyhanget, så blixten kan slå i björken…

SONY DSC

De små örterna har redan börjat blomma ut.

SONY DSC

De vackra blommorna i förgrunden under uppsikt av Tjärbyhangets revirbock i bakgrunden…

SONY DSC

Cumulusmolnen blommade i det fina vädret hela dagen.

SONY DSC

Jag tycker ekarna verkade inte så gröna i år…

SONY DSC

På en liten yta vid Tjärbyhanget finns en rik flora. Även orkideer.

SONY DSC

Små blommor förekommer i regel rikligt. Ungefär som fiskstim med små fiskar.

SONY DSC

Vad arten heter ? Ditt svar är så gott som mitt…

SONY DSC

Jag säger bara: Livskraft !

SONY DSC

Vad detta belätet är eller gör…nån sorts trägris kanske…som diar sin mor…

SONY DSC

Denna nyfikna varelsen behöver raka sig…eller så har han kört nosen i en myrstack…

SONY DSC

Kraftig torso och liten skalle…och munnen full av mat…

SONY DSC

Jag tyckte först det var  Lennart Bodström f.d. utrikesminister…

SONY DSC

Den  entandade  trädklåparen.

SONY DSC

Denna gossen, med inte speciellt vackert tandgarnityr, sa att han bestämde här.

SONY DSC

Dessa växter är inte stora, men de var många.

Se den komplicerade uppbyggnaden av den vackra blomman.

SONY DSC

Klaga inte på termikflygvädret.

SONY DSC

Ser ni att sjöbrisen snabbt och säkert sopar bort termiken närmast kusten ?

SONY DSC

Termiken var inte våldsamt stark, men den var allmänt förekommande

SONY DSC

Min hitech vindvisare.

SONY DSC

Min landningsyta. Ser ni veden till vänster…?

det var min Avas stupstock för 5 veckor sen.

Kategorier
Segelflyg

EN VARIOMETER…

 

 

 

 

…som heter Picolario.

 

 

 

renschler

En variometer, det måste ju vara något, som mäter det som förändras eller ?

Efter att ha flugit med mina segelmodeller i många år, träffade jag på en
hangtävling John Knudsen från Landskrona, som hade med en termikkärra
som var utrustad med en variometer !

Det var en innovation för modellflyget,  som var en milstolpe.

Jag blev mycket intresserad av att få mina händer på en likadan och
letade i tidskrifterna efter någon som sålde.

Efter viss möda lyckades jag ringa till en person i USA, som tillverkade en
variometer. Jag beställde och fick den efter en vecka.

Det flygburna paketet ca 4 x 1.5 x 12 cm stort.

Mottagare var en stor plåtlåda med en 120 cm lång antenn.
Frekvensen 48 mHz.

Om den fungerade ? Jodå, men det mätte bara stig/sjunk.

 

min picoLogik- och sändarmodul.

Ni får ett begrepp om storlek, om ni ser på SD-kortet.

Så småningom såg jag i Tyskland för 12 år sedan en vario,
som heter Picolario. Den kunde förutom att ange stig/sjunk
också ange höjd och mottagarens batterispänning.

Alltså köpte jag en sådan.

Det har jag aldrig ångrat. Jag är övertygad om, att Picolario
är det bästa du kan få för pengar, om man ser på produktens
tekniska kvalitet och vad den kan.

picolario 2

Logikdelen stor som ett litet batteri.

Jag har tre Picolarios och jag fick min sista för en vecka sedan.
Den heter Picolario 2 och är försedd med 432 mHz sändare.

Det vill säga, du avlyssnar telemetridata via en 432 mhz mottagare.

Den nya Picolario 2 har logikdel och sändardel uppdelad.

Den är lätt att placera i modellen och jag har just testat den under
nästan 4 timmars termikflygning. Den fungerar perfekt.

Ingen inställningsförändring eller programmering gjordes,
utan den togs ur kartongen och sattes i drift.

Jag rekommenderar eventuella brukare att använda “Defaultinställningarna”.

Räckvidden är långt mer,  än vad du kan se modellen.

Picolarion kontrollerar jag med en tre-vägs switch på min sändare.

Läge 1=avstängd

Läge 2=normal drift

Läge 3=information om exakt höjd just nu och mottagarspänning

Man får ytterligare en information “på köpet”.
Skulle du få ett avbrott i din mottagare, märks det,  genom att du får
brus i din mottagare för telemetri, under förutsättning att du inte
aktiverat brusspärren på variomottagaren.

Får du brus,  är det kanske läge,  att ta sig ner snabbt.

Hur fungerar en variometer?

Enkelt uttryckt:

Den mäter förändringen i det statiska lufttrycket
då din modell stiger eller sjunker.

Höjdangivelsen du får,  baserar sig på samma mätdata.

Här kan du läsa,  hur en variometer fungerar:

http://en.wikipedia.org/wiki/Variometer

Alltså om planet stiger,  sjunker det statiska trycket.
Då trycket sjunker, passerar luft ut från ett litet kärl och påverkar
en elektronisk komponent, som kan mäta, den utpasserande luften.

Denna förändring skickas till piloten som en ton, som beroende på
om modellen stiger eller sjunker, låter olika.

Det är en ytterst liten mängd luft som rör sig, så mätresultatet måste
förstärkas ett antal 1000000 gånger, för det ska kunna detekteras
och skickas till piloten.

Vi vet ju alla, att tekniken inte sätter några hinder idag. Inget är omöjligt.

Vad innebär det för piloten, att han har en variometer ?

För mig blev det ett lyft…bildligt och bokstavligt att flyga med en
Picolario.

Det återknöt mina till mina erfarenheter,  sen då jag flög fullskalasegel
med mitt nuvarande modellflygande.

Du flyger mycket effektivare med en Picolario. Därför du vet,
vad som händer
i realtid.

Efter flygningen kan du hämta loggfilen till din dator, om du vill studera,
vad
som egentligen hänt.

Med en Picolario blir du bättre flygare, för du får mer kunskap, om hur
termiken beter sig.

Speciellt tidigt på dagen eller sent, då lyftet kanske är 0.25 m/sek, då
har du nytta av en Picolario för att kunna gneta dig upp.

Nackdelar med Picolario ?

Jag har inte hittat några !

Picolario och deras olika versioner, det finns Picolario som integreras med
sändaren, är konstruerade av Uwe Renschler, som driver ett företag i Stuttgart,
vilket heter Renschler Instruments.

Jag har servat mina Picolarios hos honom och jag kan bara säga, jag är mycket nöjd
på det sättet, han skött om mina variometrar.

Det tar inte en månad,  utan variometern går fram och tillbaka på ca 10 dagar.

Picolario 2 med 432 mHz modul kostar ju en del, ca 2600 kr, men jag kan lova,
du får en kompis för lång tid i ditt segelflygande !

Picolarion väger med logikdel och HF-modul 15 gram…

Picolaro kan du köpa direkt från:

http://www.renschler.de/eng/pages/intern_e/frmint1_e.html

Har ni några frågor ska jag försöka besvara dem, om ni mejlar mig.

Min mejladress finner ni under “WELCOME” längst upp på första
sidan av min blogg.

Bilderna tagna från Renschlers och Thommys Modellbaus hemsida.

Kategorier
Segelflyg

TERMIKFLYG

 

 

 

 

……våren är den bästa tiden för termikflygning…

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

….därför då är termiken  tätt förekommande
beroende på, att om det är labilt skiktat och solsken,
så släpper blåsorna på löpande band.

Termiken så tidigt som nu, är inte optimal,
eftersom solen fortfarande står relativt lågt.
Därmed värms inte marken upp så starkt.

En annan nackdel nu tidigt på vårkanten
är,  att molnbasen inte ligger högt.

Jag vet exakt hur högt den låg klockan 1200:
Den låg på 440 meter. Annars under sommaren
ligger den normalt på 1200 upp till ca 2400m
om allt är perfekt.

I dag var det 2 m/sek väst och det innebar,
att det var  goda utsikter för flygning med
en termikkärra på Tjärbyhanget.

Som jag beskrivit tidigare, är detta hanget
mycket bra att ligga och glida på och sam-
tidigt spana efter blåsor, som kommer och
löser ut mot kanten.

Sen är det bara att åka med. När du plockat
tillräcklig höjd, avancerar du mot vinden,
för att vinna terräng i lovart.

Det var precis, som jag gjorde idag.
Som jag sa,  så låg molnbasen lågt,  vilket betydde ,
jag kunde gå högre än 400 m.

Spelade ingen roll för med en högpresterande
modell som en Ava, har man mycket gratis
redan med modellen, om man kan flyga den !

Att sitta i sin stol i lä med sol och med modellen
i en blåsa och hörande variometern pipa på
och få informationen om höjden var 10. sekund
då telemetrin säger, att på 10 sekunder stiger jag
med 30 meter, mer kan jag inte begära.

Jag startade kl 1000 och jag packade ihop 1315.

Det blev nästan tre timmar i termiken !

Här kommer dagens bildskörd.  Jag ska oxå
lägga upp en video, som filmar sido- och höjdroder
då jag flyger.

DCIM102GOPRO

Första start 1000

SONY DSC

Min fina Ava på väg upp i en blåsa.

SONY DSC

Inte lätt att fotografera och flyga samtidigt.

Sikta med höger öga genom sökaren, titta med vänster öga
på modellen, låt hjärnan kopiera ihop till en bild
och tryck på avtryckaren när kameran mätt avståndet.

Samtidigt ska du styra din modell….med vänster hand.
Har du provat ?

Inte helt lätt, men med träning så löser det sig!

  SONY DSC

Min utrustning för ett par timmars termikflyg.

 En bra modell, en HyperAva.

En bra radio att styra med.

En mottagare för telemetri, alltså vario, höjdmätare, och spänning, som Picolarion fixar.

En bekväm stol att sitta i. Jo man får sitta i stol här och flyga och vi får sitta var
vi vill, när vi flyger, för avsikten med vår hobby är att den ska vara lätttillgänglig
för alla även för sådana, som har kroppsliga skavanker.

Dessutom ska man ha roligt, då man utövar sin hobby.

SONY DSC

Japp, radio, Mobiuskameran och min mottagare.

SONY DSC

Avan cruising

SONY DSC

DCIM103GOPRO

Just innan landningen på det jämna gräset.

 

mats