Kategorier
Segelflyg

DET KÄNDES SOM EN BEFRIELSE…

 

 

 

 

 

…att kunna bege sig ut i vackert väder…

 

 

 

 

 

 

 

 

…och få njuta  vindstilla, sol och härlig flygning.

Efter att ha upplevt OT FriFlyg SM i Bollerup med
regn, blåst och 15 C, kändes det mycket förväntansfullt
att få ge sig ut med en segelmodell i fint termikväder
bara en vecka senare.

Om inte annat är det en bekräftelse på vårt omväxlande
skandinaviska väder.

I fredags var det vindstilla…Förutom den lilla vind,
som uppstår
då en termikblåsa släpper och luft sugs in
för att ersätta
den stigande luftmassan.

Det var 24 grader och i skyn hade vi 3/8 Cumulsmoln
med mycket nybildningar.

Kombinerat med i stort sett obefintlig vind startade jag
min Ava Pro 1045 precis.

På 50 m fick jag en anslutning till en stark blåsa.
Den var inte så stor till en början, men sedan…
Det blev hiss rakt upp !

Det  enda jag gjorde,  efter att min variometer glatt
tutade under hela termikvarvet, var att sätta mig i
min flygstol och njuta av mitt flygande och naturen.

Jag har sagt det förut, något  som alla termikflygare
vet; Det är inte svårt att komma upp, det kan vara 
svårt att komma ner,  då termiken är stark. 

Man måste ha aerodynamiska bromsar.

I dag var termiken över 100 m mycket stark och
framför allt utbredd över stora områden.

Kunde inte vara bättre. Vilken tur man är 
modellflygare, så man får njuta av tillfällena
till flygning.

För det är så med mig, att jag flyger eftersom
det är  så roligt i dubbel bemärkelse.

“Rolig” betyder ju på danska “Lugn” och det är
just vad det är.

Mina inre batterier är i regel fulladdade efter
en dags flygning.

Märkligt nog observerade jag inga migrerande
ormvråkar…Det är ju dags nu för de att flytta
till Spanien eller Nordafrika.

Då klockan var 1400 inträffade något märkligt,
då vinden på 30 sekunder vände 120 grader.

Efter att vinden varit NO drog den snabbt över på
väst. Den ökade till 5-6 m/sek verkligt snabbt och
temperaturen sjönk ett par grader.

Naturligtvis förstod jag som segelflygare,  vad det var.
Det var sjöbrisen, som började pumpa in sval laminär
luft
från havet. 

En vanlig process då inlandet värmts upp och där
luften stiger.

Då sugs sval luft in från Kattegatt för att jämna ut
förhållandet mellan kall respektive varm luft.

Så det var bara att avbryta försöken att flyga termik.
Det fanns ingen adiabatik under  250 m !

Men jag fick flyga från 1045 till 1410 ! Inte dåligt  !

Så en nöjd och glad modellflygare drog sin kosa
hemåt efter en dag med det han helst gör: Flyger  !

 

 

 

 

 

Jag har mer än 1200 timmar i luften sammanlagt på mina Avor nu…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Landningsplats för UFOS vid Haga.

 

 

 

 

“Hinner inte flyga. Plockar svamp”…

 

Kategorier
Modeller värda att se på

MAN KAN JU BARA INTE LÅTA BLI…

 

 

 

 

 

…att ta med sina termikmodeller ut för att flyga…

 

 

 

 

DCIM112GOPRO

 

 

 

 

…i det makalöst fina väder som rådde i dag tisdag.

Det var hyfsat varmt, även om natten varit kall med frost. I ett högtrycksbetonat läge
gör en molnfri himmel, att all värme från marken strålar ut uppåt under natten, så marktemperaturen
blir därför låg.

Dock solen värmer ganska snabbt redan nu i början av april, så jag förväntade mig bra
väder för termikflygning.

På förmiddagen var det stabilt skiktat med dålig termik, men vid 1100-tiden kom
torrtermiken igång och gjorde flygningen njutbar.

Redan klockan 1200 började det blomma Cumulus och molnbasen var ganska hög.
Detta lovade gott för dagens övningar med min Ava.

Molnbasen låg på 770 meter,  vilket jag märkte då modellen gick in tunna slöjor där.
Jag har ju höjdmätare och vario i mina  modeller, som hela tiden håller mig uppdaterad.

Jag flög termik i  mer än 2 timmar och det var inga svårigheter att hålla sig uppe.
Man lär sig på platsen,  där man flyger,  ganska snabbt hur karaktären är på dels
frekvensen med vilken blåsorna släpper,  dels hur de är utformade, samt  hur stark
termiken är.

Där jag flög i dag,  släppte blåsorna ungefär var 10 minut. Nu räknar jag inte småblåsor
utan bara  de riktigt rejäla. Medelstiget låg på ca 3  m/sek. Som alltid är ju termiken starkast
på tidig vår.

Så jag fick flyga, filma och fotografera. Fast fotograferingen med min systemkamera sket sig,
då jag glömt ladda ett tomt batteri.

Synd, för jag skulle ha kameran hos Pär för att kunna fotografera hans bygge av en Breguet,
efter hand som det fortskrider.

Det löste jag genom att använda min GoPro,  som var inställd på stillbild.
Nackdelen med den kameran är,  att den är automatisk och är det dåligt ljus som i Pärs
källare,  blir det problem, genom att kameran väljer för lång exponeringstid, så bilderna
kan bli suddiga. Men det fick gå.

Efter mitt  flygande och fotograferande kunde jag åka hem nöjd i alla avseenden.

Nöjd efter att ha fått uppleva en dags härlig termikflygning med en fin modell.
Det är ju detta man drömt om under vintern.

Det jag drömt om,  försöker jag på
alla sätt genomföra i verkligheten. Jag sitter inte bara och pratar om det.

Här kommer lite bilder om ditt och datt:

DCIM112GOPRO

Klockan 1200 mot norr. Absolut ingen vind vid marknivå.
På 250 m kanske 1-2 m/sek östlig vind.

DCIM112GOPRO

Avan tar igen sig där hon landade.

   DCIM112GOPRO

Sen ställde jag kosan hem till Pär för att se hur
hans bygge av Bregueten fortskrider.

DCIM112GOPRO

Kroppen börjar man kunna se formen på nu.
Bilderna tagna med min GoPro, som har svårt att
hantera det dåliga ljuset.

DCIM112GOPRO

Som tidigare påpekats, så är det mycket finsnickeri…

DCIM112GOPRO

Men byggaren har mycket energi, vilja och uthållighet.
Det krävs till allt man vill göra, om man ska bli tagen på allvar.

DCIM112GOPRO

När man vill ha en kropp rak med denna byggteknik med
spant, longeronger och andra förband, är det en gyllene regel,
att man ska fixera kroppen. Gör man inte det,  kommer kroppen
att sluta som en korkskruv.

DCIM112GOPRO

Om du fått 10 kronor i timman, för den tid du suttit i din
verkstad Pär under alla år, då hade du kunnat bjuda
mig på en resa till Amerika minst…

DCIM112GOPRO

Kroppen kommer att bli lätt och stark.

DCIM112GOPRO

Clas Olsonklämmor funkar bra.

DCIM112GOPRO

Sen tycker jag att Pär skulle skaffat en riktig stol….

DCIM112GOPRO

Pär Lundqvists patenterade lövsågningsmaskin.

Under bordet en kaninpick med ett kraftigt lövsågsblad isatt.
I bladets övre fäste en bra fjäder som är spänd till ett kvast-
skaft. Skaftet  sitter sen fäst i taket.

Denna konstruktionen gör att  lövsågsbladet hela
tiden hålls sträckt, vilket är en förutsättning för
att man ska kunna såga rakt längs en linje.

DCIM112GOPRO

Här håller Pär sitt “barn” i famnen för uppvisning.

DCIM112GOPRO

Det kan nog bli bra.

DCIM113GOPRO

Man kan redan nu ana linjerna på kroppen.

SONY DSC

SONY DSC

Pär slipar lätthålen i spanten.

SONY DSC

SONY DSC

Pärs lövsågningsapparatur.

SONY DSC

Modellens ritning.

SONY DSC

Indragbart ställ…javisst.

SONY DSC

Ställmekaniken.

SONY DSC

Stjärtpartiet.

SONY DSC

Profilspryglar till stabbfästet.

Det ska bli spännande när bygget avancerat lite längre så man kan
skapa sig en bild av det färdiga resultatet.

mats