…än att ligga i dvala framför en tv .
Det är nu på våren, som termiken är som bäst. Jag vill säga från
början av Maj till slutet av Juni, då råder bäst förhållande för
termikflyg i Sverige.
Termiken är vid denna tid normalt stark och utbredd. Om man önskar
hög molnbas, är det då du finner den.
Häromdagen var det fint väder med sol och nästan ingen vind. Så det bar iväg
till ett av mina flygställen. Min modell var min HyperAva, som närmar sig
700 timmar i termik !
Klart den är ärrad och sliten. Det blir en modell, man flyger mycket med.
Men den är i perfekt flygande skick. All mekanik är 100% och framför allt,
så är den precis så vältrimmad, som jag önskar. Enda avvikelsen är,
att jag vill ha den något aningen baktung.
Men det handlar om 4 mm förflyttning av Tp.
Framkommen möttes jag klockan 0930 av blåa skyar och 14 grader.
Utsikten jag hade kan du se på bilden överst mot Hovs Hallar över
Laholmsbukten.
Kan ju inte bli bättre. Så montering, påslag av variometer och preflightkontroll.
Allt ok, så jag startade i den obefintliga vinden. Under stiget tutar ju min nya
Picolario glatt, men redan på 50 m märkte jag en ökning i variometerns frekvens,
varför jag stängde motorn. Jovisst, efter lite justering låg jag mitt i en redan på
låg höjd stark blåsa.
Så det blev att hänga med upp till 450 m. Jag provade trimmet på modellen,
genom att låta den glida lite i planflykt. Jovisst, tack vare att jag har tyngdpunkten
lite bakåt, så finns det ju en tendens till ett mjukt och långsamt stalliknande glid.
Men det är lätt att kontrollera.
Min erfarenhet med mina olika Avor är, att de inte ska flygas för sakta.
Det är bara ineffektivt, då man betalar sin ökade anfallsvinkel med ökat
lyftkraftsmotstånd.
Bättre låta den glida, för som jag sagt, har Avans profil en mycket fördelaktig polar.
Det betyder att ökad hastighet behöver inte betyda, man måste betala det med mycket
ökad höjdförlust.
Det blir alltid en avvägning mellan hastighet och höjdförlust. För det är med höjdförlust
du betalar ökad hastighet.
Efter nästan en timma i min flygstol landade jag för en paus, där jag passade på tillfället
att gå runt och fotografera lite.
Omkring klockan 1300 kom kustens förbannelse för termikflygaren:
Sjöbrisen.
Jag märkte, att sjöbrisen kom, som om man tryckt på en knapp. Den gick snabbt upp
till ca 5 m/sek väst och vinden var kall, eftersom den kom från havet.
SJöbrisen betydde, att termiken var just gone with the wind !
Så jag plockade ihop min modell och lyckades naturligtvis köra en vingspets igenom
klädseln på ena yttervingen då jag lade vingspetsarna i sitt fodral. Ok, det betydde,
jag fick lite sysselsättning i min verkstad att reparera. Jag tycker aldrig, det är
tråkigt att laga modeller och jag vill alltid göra det omedelbart, så det blir klart.
För jag är en doer. Inte en follower.
Jag fick 2.5 timma i luften och min acke för motor och mottagare med servo hade
förbrukat 788 mA under dagens övningar.
Undrar hur länge min gamla Mega-motor håller ? Den är 9 år gammal nu. Visserligen
har jag bytt lager men ändå.
Låt mig säga bara: Tack gode Gud för elmotorerna för vårt modellflygande !
Här kommer lite diversebilder från min flygdag och som ni förstår, det är svårt
att plåta den egna modellen, då man flyger samtidigt.
En Airbus Airbus A319-132 från SAS på väg plocka upp turister .
9000 fot enligt Flightradar.
Kanske den modell som givit mig mest under längst tid.
En HyperAva från Wladimir Models i Ukraina. Inköpt 2008.
Björkarna är nu ljusgrönt skira. Ett löfte om sommar…
Överallt har växtligheten triggats av ljuset och värmen.
Dessa vitsipporna var nästan utblommade, men trots det…
De fint paketerade knopparna på ett vildäppelträd.
Min landningsbana då jag är på ett av mina termikflygställen.
Kan vara sämre eller ?
Denna bondens lada fick ge upp kampen mot en av stormarna.
Blev plockepinn…
Vildnyponen har kört igång. Landa i en sådan buske och
din vingklädsel kommer att se ut som konfetti…
Ekens knoppar är senare…men eken har ju tiden för sig…
Jag tycker ibland att bocken på Tjärbyhanget ser lite frågande och virrig ut…
Säger han “Håhåjaja” ?
Här ligger min Ava efter dagens sista landning. Jag kunde aldrig tro, då jag köpte den,
att denna modellen skulle leva under så lång tid och få så många flygtimmar i luften.
Gulsipporna växer, som om någon strösslat fröerna…
men det är naturen…överflöd.