Kategorier
RC-Utrustning

VARFÖR TRILLAR MAN NER…..

 

när man minst anar det ?

 

Jo, för man har inte gjort preflight check ordentligt !

I går var jag ute för andra gången och testade Franks radio Walkera 2801-pro. Jag hade monterat dess mottagare i min ena Blue Phoenix och avsikten var, som jag tidigare skrivit, att testa om det var skit i min sändare.

Jag flög ju långt bort och väldigt lågt utan problem. Men när jag kurvade bort höjden över fältet,  gick sidorodret ut i ändläge……….

Modellen åkte ner i gräset från 15 höjd och det uppstod inga skador. Men jag ville ju ha reda på , varför det hänt. När jag kom fram till modellen funkade allt som det skulle och inget hade gått i FailSafeläget. Jag testade alla funktioner och det var ok och ua.

Ny start och ny test, inga problem.

                                                         Walkera-2801-pro, 8 kanals sändare. Kan lika mycket så de som är 5 gånger dyrare. Priset…..184 US Dollar……..

Sen i dag när jag kollade i modellen, visade det sig och jag skäms, kontaktdonet till sidorodret satt inte fast i mottagaren ordentligt…………

Detta var felet,  för jag kunde framkalla just det fel, som uppträtt dagen innan. Så det blir att sätta på sig dumstruten !

Jag hade en videokamera ombord när jag flög och på videon hörs tydligt,  att servot kör ut sidorodret och att motorn stänger av,  när jag gjorde det, samt att höjdrodret fungerar,  när jag drar full höjd för att minska nedslagskraften.

Att ha en minikamera rullande,  när man provflyger,  är ett mycket bra hjälpmedel. Man ska helst placera den i kroppen,  där servona finns, så man kan höra servona rassla  och rikta kameran mot stabben för att kunna kolla sido- och höjdroder. Händer det nåt, har man ju ett dokument, som visar,  vad som hände förhoppningsvis.

mats

Kategorier
RC-Utrustning

PROVFLYGNING EFTER VINTERBADET I OCEANHAMNEN

 

Jag medger rubriken låter galen…….

 

 

………men efter att min modell åkte i sjön i lördags, var jag ju tvungen att kolla,  om allt fungerade efter reparation och byte av delar.

Jag körde med samma mottagare, som jag använde i lördags. För att testa gjorde jag räckviddstest och det var 55 m cirka,  med reducerad effekt. Skall enligt manualen vara ca 30 meter, så räckvidden verkade ok.

Sen iväg och jag provocerade verkligen mottagaren. Jag flög mycket lågt och mycket långt bort. Naturligtvis inte ett ryck…….Hur jag än svängde nära marken och bakom buskar funkade radion 100 %.

Jag önskar den hade funkat lika bra i lördags, när jag flög över den invallade bassängen i Halmstad Hamn.

Sammanlagt flög jag i 1.5 timma. Varför så länge ? Jo för att detta var en perfekt höstdag för modellflyg på Höka. Solsken och vindstilla. Man var ju som vanligt ensam flygare här, för antagligen var resten av föreningen aktiva med sina inomhusmodeller.

Termiken var stark och det var torrtermik. Alltså typiskt för hösten vid stabila väderlägen men med labil skiktning och inversion.

Vad jag såg på fältet var,  att vildsvinen varit inne och bökat vid och på gräsbanan. Jag vet inte,  vem som sköter avspärrningarna, men det är nog läge att sätta upp elstängsel nu, annars har vi ingen bana inom kort utan en plöjd åker.

Ett tips: Av egen erfarenhet vet jag,  hur bra det är med en rejäl skruvdragare och det specialverktyg,  som finns,  när man skruvar in isolatorerna i stolparna. Det underlättar fantastiskt. Kanske finns på Jula eller BilTema, annars har Granngården verktyget. Sen är det lätt, att sätta linan 35 cm över marken och ingen som heter gris kommer att gå in.

Eftersom jag träffade Arne Olveng i lördags, var jag hemma hos honom på Vallås och pratade bilder. Jag tog några snabba bilder på hans Sparmannjagare, som ju var ett mästerligt bygge. Jag känner mig stolt, att jag fick flyga den på flyguppvisningen på F14 1984 Arne !

Ja, som vanligt några bilder. Jag videofilmade min flygning från modellen, men som vanligt hade jag inte kollat objektivet på kameran och det var bemängt med något fett, varför kvaliteten inte blev bra. Nu är det rent, så nästa gång….

Här kommer bilder:

                                                                                       Inkräktarnas spår på gräsbanan

                                                                                    Vindkraftverken stod stilla. Hoppas de som är ägare har lite kärnkraft att ta till….

                                                                                     eller varför inte lite miljövänlig kolkraft från Danmark……

                                                                                Min Red Phoenix som jag använde för att testa mottagaren.

 

                                                                          Svinaktigheter.  

                                                                              Förutom min modell ser ni avtrycken av de flitiga vildsvinen på banan.

                                                              Tänk om varje plans flygning hade markerats med ett streck sen vi började flyga här 1975…..

Kategorier
RC-Utrustning

ÄVENTYR UTE VID OCEANHAMNEN HALMSTAD

Jag har sagt det förut och jag säger det igen…..

 

 

 

 

 

 

 

 

…är jag  ute och modellflyger,  händer i alla fall för mig alltid det oväntade.
Nu är jag väl inte en typisk modellflygare i ett fack, utan jag tycker om
att tänja möjligheter och prova nytt.

Således beslöt jag mig för att åka ut till Oceanhamnen, vilket fruktansvärt
storvulet namn på en kajbit…, för att med hjälp av min Blue Phoenix och
därpå monterad Nyckelringskamera dokumentera,  hur det ser ut efter
den stora branden hos Hansson & Möhring.

Vädret var makalöst fint med sol och nästan ingen vind, när jag kom.
Min mottagare i modellen var en Spektrum fullräckviddsmottagare
med antennerna polariserade en vertikalt och en horisontellt för bästa
verkningsgrad. Start av min kamera, som var inställd på att ta en bild
varannan sekund,  kameran tar i äkta hd och kvaliteten är så bra
man kan begära.

Jag flög runt och täckte ytan,  jag skulle plåta utan problem.
Fotohöjd var mellan 150-30 meter. Inte en enda funktionsstörning.
Efter en stund kommer en man,  som fotograferar fram till mig
och det visade sig vara en gammal modellflygkompis,
Arne Olveng, som var ute för att fotografera med sin fina kamera.

Arne var medlem i Hökaklubben på 80-talet och var en synnerligen
duktig och noggrann byggare, som producerade en lång rad fina
modeller. Jag tänker på Sparmannjagaren, Bellancan, Clipped Wing
Cuben och många andra.

Arne är nu över 80 år ung och still going strong. Jag visade
min GoPro och sa till honom,  att nu ska jag sätta på min
minivideokamera på modellen,  så jag får lite rörliga bilder.

Således på med kameran på modellen, den sitter på vingens
ovansida och iväg. Jag flög lite cirklar för att täcka området och
gick sen ner på lägre höjd över det invallade vattnet för att få
en miljösekvens. Höjden över vattnet var 5-10 meter och allt
funkade ok.

Men……….när jag just passerade den sydöstra vassen,  märkte jag,
att förbindelsen mellan sändare och mottagare var bruten.
Jag ändrade antennens läge för att få connect, men det sket sig.

Enligt lagen om allts djevlighet, så slog min kära Blå Fenix ner
i vattnet just utanför vassen. Den flöt upprätt på vingar och stabbe.
Jag sa till Arne,  har jag tur driver den tillbaka in i vassen och jag
kan hämta den.

Vad tror ni hände ? Vinden blåste åt andra hållet och modellen
seglade iväg över invallningens smula vatten. Nu gällde det ju
att fixa bärgningen snabbt. Jag var tvungen att ha en lina,
så jag kunde kasta en vikt och fånga modellen, för att kunna
dra in den.

Alltså iväg till BilTema där en lina kostade 100 spänn och ett
komplett spö med lina och rulle och en sats blysänke kostade 140 kr.

Det blev det kompletta spöt. Tillbaka till hamnen och koll av läget.
Modellen hade drivit över hela ytan och låg en bit utanför vassen
i den västra delen. Jag sa till Arne,  jag går runt och ser vad jag
kan göra.

Innerst inne tänkte jag , att aldrig att jag släpper min modell till
dess öde ! Vad som än krävs av mig,  ska den tillbaka !

Så jag tog på stövlar och utrustad med spö och tillbehör,
gick jag runt vattnet.

Det visade sig,  när jag kom fram,  att modellen låg 20 meter
utanför vassen, som i sin tur låg 10 meter från strandkanten
med fast mark. Det var bara att försöka kasta med hjälp av
blyvikter fästa på linan.

Första kastet var fel och vid invevning av linan fastnade
blysänkena i vassen, varför jag, stressad som man var, drog.
Vad tror ni händer ?

Just precis, sänken lossade och kommer som en projektil och
träffar precis under vänster öga. Resultatet blev svullnad och
blåtira. Men det står jag ut med.

Efter ett par försök fick jag tag i modellen med lina och sänke
och jag vevade in mycket försiktigt,  så inte minicamen skulle lossa.
Problemet var bara det , att ytan var isbetäckt !

Jag fick in den, så den var ca 5 meter från vasskanten och
alltså tillsammans 15 meter från den fasta stranden. Vad gör man ?
Jo, man tar av byxorna, det var 0- gradigt och jackan,
binder upp skortan, går ut i vattnet med stövlar på fötterna
och hämtar modellen.

Om jag blev blöt ? Japp, det blev jag upp till bröstkorgen.
Men det sket jag i,  för modellen var i hamn.

Sen på med byxor och med modell, spö och klafs i stövlarna
tillbaka till bilen.

Hem och byta om, spola all elektronik med varmvatten,
på med varmluftspistolen, på med  fuktutdrivande spray
och göra en skadeinspektion.

Modellen var hel, det var inga problem. Acken var ok
efter laddning. Motorn gick och kameran fungerade.

Men gick inget sönder ? Jo, reglaget var kortslutet. Det var inte
så dyrt, 150 spänn i Kina och såna hade jag fler.

Min Minicam hade fått fukt på sensorn, vilket jag fick torkat ur.
Men jag måste köpa verktyg,  så jag kan torka ren sensorn 100% ,
annars kan man se prickar på bilderna. En sensor är väldigt
känslig för smuts, fukt och damm.

Kan jag fixa det,  är det ok, men för säkerhets skull beställde
jag två nya.

Ja,  där ser ni,  vilket äventyrligt  liv man lever som modellflygare !

Det är nåt annat än att glo på TV eller gå och kolla om man
fått textmeddelande på mobiltelefonen !

Det blev både flygfoto och vinterbad, plus att jag fick träffa Arne.

Klart man är nöjd med dagen

Jag hade hopp om,  att jag skulle kunna visa videon från kraschen,
men tyvärr var filen korrupt och den lät sig inte repareras.
Synd, annars hade det varit roligt att se.

Men här är lite stillbilder från äventyret. Bilderna på min
modell i vattnet har tagits av Arne Olveng. Resten är min
GoPro Hd 2 kamera.

Som sagt man blir lång och slank i eftermiddagssolen…

Arne Olveng är nyfiken på min GoProkamera.

Arne fotograferingsutrustad.

Visst känner vi igen honom !

Min olycksfågel med GoPro-kameran hängande på vänster kroppssida. 

Här seglar min Blue Phoenix på böljan den blå…….Arne sa jag skulle bygga flottörer.

Varför min modell slog i vattnet ? Ingen aning. Avståndet till
modellen horisontalt ca 75 meter. Modellens höjd över marken ,
när funktionsstörningen kom var ca 10 meter.

Om jag tappat kontakt med mellan sändare-mottagare,
borde modellen gått in i FailSafeläget. Det gjorde den inte.
Dagen efter testade jag samma modell med samma mottagare
nere på Höka. Jag flög 1-2 m över marken långt bort utan
problem…….

Ibland misstänker jag att den digitala biten i min Mc-24
felfunktionerar.
Nu har jag fått låna en annan 2.4 gHz sändare och mottagare
av Frank.
Dessa är kompatibla med Spektrum i alla avseende.
Så kan jag flyga med detta utan några som helst problem
då kan det ju vara sändaren som är knackig. Men för mig
själv låter det långsökt.

Vad jag såg efter landningen i vattnet var att sidorodret
och höjdrodret
låg i ytterläge. Det visar att FailSafen inte hade gått in !
Kanske en Burnout i mottagaren ? Jag vet inte. Men det
är tredje gången det händer med någon av mina modeller.
Ska bli intressant att testa Franks sändare och mottagare.

Vi får se hur det går. Rapport kommer.

Kategorier
Segelflyg

HÄR FLÖG VI HANG FÖRR I TIDEN….

 

Att återse ett hang,  som man flög på för 30 år sen,  skapar nostalgi….’

 

…..dock märkte man i den barska verkligheten att allt är inte som förr. Naturen ändrar sig snabbt. Antingen genom dess egen försorg eller med hjälp av människan.

Hanget jag besökte är egentligen resterna av en Litorinavall, vilket ni kan googla på, så får ni reda på vad det är, vilken vi använde, när vi flög med våra termik/hangmodeller på 70-, och 80-talet. Vi hade inte så stora krav då, utan det viktigaste var att flyga till varje pris.

Hanget var som alla inlandshang turbulent och ett bra ställe att ligga och avvakta termikblåsorna på. Man gick från hanget in i blåsan, kurvade med upp och sen kunde man, om man ville, flyga hela dan.

När vi var här då, fanns det vall/gräs mellan de nu två “öarna” av gräs. Platsen är ju en fornminnesplats med gravhögar från järnåldern och heter “Haga”.
Den stora gräsytan möjliggjorde att landa på ett enkelt sätt och hanget var tillgängligt med bil. Nu har jordbrukaren plöjt och sått mellan fornminnena, så man kan säga, att hanget är i sig ett minne….

Jag körde dit för att kolla hur det var och tog lite bilder.

Det är ju så, när man är flygsugen, att jag måste bara ut och och flyga. För min personliga del klarar jag inte att hänga framför dator eller tv och se på meningslösheter. Även om flygomständigheterna inte är bra, så skiter jag i det, bara jag får se någon av mina modeller i luften.

Kan man sen kombinera flygning med lite foto och video, så når man ett mål till. Man dokumenterar och då kan jag sitta hemma och återuppleva flygningen.

Så här kommer lite bilder, som visar det sydhalländska kustlandskapet och hur nära kusten skogslandskapet  går. Kanske man skulle skriva hedlandskapet i stället för skogslandskapet, då skogen planterades på 1800-talets slut till stora delar.

Vassego, här är bilder:

                                                      Här syns resterna av Litorinavallarna. Områden mellan är nu kultiverat, förut var där vall/bete.

                                                         Ser ut som ett djur från tertiärtid….

                                                                         Höstens färger i landskapet

                                                                           Naturen ändrar sig fort. Det ser inte ut som det “brukade”…

                                                             Halländskt kustlandskap riktning söderut.

                                                           Gammal gubbe som leker med sina flygplan…

 

Här är en liten sightseeingvideo:

 

mats

Kategorier
Okategoriserade

NÄR DET ÄR SÅ FINT VÄDER SOM I DAG SÖNDAG…

 

då måste jag ut och flyga !

 

                                                                              Föreningens logo

Eftersom jag tillhör de, som alltid är flygsugna, har jag ständig span på väderläget. Höstarna är ju inte så roliga med lägre temperatur, dis, regn och dålig sikt.

Men i dag var det utsikt till bra väder. Yr.no hade lovat nordväst 3-5 m/sek, vilket lovade gott för lite söndagsflyg på Hovs Hallar. Dagen började med nordlig vind och det såg bra ut. Så klockan 0830 var bilen lastad med hangkärror och kosan ställd mot HH.

Fast resan blev inte lång. Flaggorna indikerade västlig vind och den var nästan noll. Således hem, byta modell till en enkel Blue Phoenix, som dock har den egenskapen,  att den är välkonstruerad och vältrimmad, så den är en fröjd att flyga. Vidare tog jag med min nya GoPro och en Keycam # 16.

Ner till Höka, montera modell och GoProkamera. Måste medge att kameran såg tung ut på Blå Fenixen…..Men den flög bra i alla fall.

Jag behövde inte stå i kö för att få flyga eller trängas…..jag var ensam på fältet.

 Eftersom vinden var noll,  var det  en piece of cake att flyga. Det enda , förutom min modell,  som var i luften,  var några hundra kanadagäss vid fågelskyddsområdet. Efter att ha plåtat 800 bilder med GoProkameran, som tar en bild varannan sekund, bytte jag och hängde på min nyckelringskamera för att få lite video.

Vare sig bilder eller video är väl några mästerverk, men skit samma, jag fick vara ute och flyga min modell. Det är det jag gör helst på min fritid. Det gäller att ta tillvara tiden och tillfällena ! De kommer aldrig tillbaka……

Efter mig kom Peter Slovak med sin välflygande P-51 Mustang. Den flyger väldigt realistiskt. Med det menar jag , den far inte runt som ett flarn i luften, utan man kan se,  den har en relativt mycket  massa, precis som originalet, vilket ger den fina och realistiska rörelser i luften.

Förresten,  vet ni vad P- står för i P-51 ?

Svar: Pursuit =Förfölja

Jag såg att någon, troligtvis ordföranden Christer P ,varit ute och provat betesputsen efter vår nu nyrenoverade traktor. Bra jobbat med traktorn, ni som har hållt i verktygen !

Ja, här är lite bilder, om ni glömt,  hur det ser ut runt Höka:

                                                                                 Hökafältet.

                                                                                 Hökaklubbens klubbfält här sen 1975.

                                                                                             Höstfärger nu.

                                                                                  Fågelskyddsområdet, E6 och Fylleåns utlopp i Laholmsbukten.

                                                                                       Fler höstfärger.

                                                                              Pilkington Floatglas, en mycket lång fabrik.

                                                                                     ….undrar var vindkraftentusiasterna får ström ifrån när propellrarna står stilla…??

                                                                                 Halmstad

                                                                                     Min Blue Phoenix, just landad efter en fotosejour.

                                                                                 Så här enkelt är det att videofilma från en modell.

                                                                                  Inget är så tyst som ett modellflygfält utan aktivitet.

                                                                           Från höger GoPro, Mc-24/spektrum och min trogna Blue Phoenix.

                                                                             21 oktober 2012 Hökafältet.

Här är en liten video:

Onboard video from a Blue Phoenix from mats strömberg on Vimeo.

 

mats

Kategorier
Modellflygklubbar

ÅLLEBERG MODELLFLYGKLUBBS BYTESMARKNAD 2012

 

går av stapeln den 27 oktober.

 

Ållebergs Modellflygklubb arrangerar sin bytesmarknad i Medborgarhuset med nytt och begagnat. Radiostyrda modellflygplan, bilar, båtar samt tillbehör, gamla leksaker och tåg.

Säljare är både privatpersoner samt hobby-handlare ifrån hela Västsverige.
Kaffeservering med korvförsäljning mm från kl. 09:00.

Boka bord redan nu!

Platsen är Medborgarhuset och hittas lätt efter en googling. Har ni frågor så kontakta ordföranden Rolf Maier:
Frågor om:


Bordsbokning:  rolf.maier@swipnet.se
mobil Rolf: 0702-155565

 

Ållebergs MFK

52142 Falköping

Tel: 070-2155565

 Hemsida under uppbyggnad:  http://www.rcflyg.com

Så här såg det ut sist:

Passa på tillfället att träffa likasinnade och gör en god affär.

mats

Kategorier
Naturbilder

OLIKA DJUR

 

träffar man på under sina promenader….

 

Jag går ju nästan var dag en promenad vid havet i Laholmsbukten. Söderut mot Lagans mynning och sen 180 grader längs skogsvägen till parkeringen. Det blir ca 10 km med alla kringelkrokar. Som jag skrivit flera gånger,  ger denna promenad fina upplevelser av djur och natur.

Så skedde även i dag måndag. Trots ett sisslande regn var det behagligt väder med svag frånlandsvind. Det gjorde att havet låg blankt som en spegel så gott som.

Fågellivet var inte överväldigande. Det var de vanliga man såg,  måsar, trutar, storskarv och  sträckande småfåglar, vilka för mig var omöjliga att artbestämma. Senare i skogen såg jag en större hackspett flyga och sätta sig i ett träd,  där jag passerade. Den var dock skygg och jag kunde inte plåta den, som jag ville.

De andra djuren jag mötte,  var två större hundar av okänd ras och en ung dam,  som var ägare. Hundarna var okopplade och var direkt aggresiva mot mig. En knäade jag i bröstet,  så han backade och en sparkade jag. Jag fick en mindre skråma i baksidan på låret. Kvinnan fick en barsk order av mig att koppla hundarna,  eftersom hon saknade all kontroll över djuren.

Jag tänkte,  vad skulle hänt om jag kommit med en mops till exempel ? Mopsen hade blivit ihjälbiten. Eller om ett litet barn varit med och börjat skrika ? Då hade barnets skrik triggat hundarna ännu mer.

Jag stod hela tiden still och hävdade mitt revir gentemot djuren,  så gott jag kunde. Kvinnan var totalt handlingsförlamad.

Nästa gång, om det inträffar,  kommer inte vare sig hundarna eller kvinnan att komma undan, det lovar jag !

Men nu, bilder.

Vassego

                                                             Finns det något mer typiskt höstlikt ? Gulnande björkar och en blöt väg….

                                                                 Jag blev nyfiken hur gammal denna tall var och räknade årsringarna

                                                                   …just precis den var 67 år och var ca 30 cm i diameter.

                                                                 Den syns inget vidare, men den finns där i trädet, den större hackspetten.

                                                               Så här ser den ut egentligen…

                                                                      Detta djuret hade fåttt lite nosdropp i höstrusket.

                                                            Ordning och reda !  En skarv på varje stolpe ska det vara ! Utom den hitersta, för där ska jag sitta….

                                                          Plötsligt kom denna varelse springande på stela ben i strandkanten påtagligt jäktad och med näsan i vädret…

                                                           Sen kavade han sig ut i vattnet för ett svalkande morgonbad.

                                                              Strandens konung, Rex Limbus, gör ett imponerande intryck ! Här muckar man inte gräl i onödan…

                                                              Detta är en sällsynt bild. Den visar faktiskt den behornade större sandslingraren nere vid Lagans mynning.

                                                              Fast jag tycker han är aningen underbettad, eller så har han tappat hakan vid åsynen av mig….

                                                             När jag ser dessa höstkulörerna,  tänker jag på äpplen och päron, som oxå har dessa färger.

                                                            Här är hundarna som flög på mig. Hunden i förgrunden har just fått sig en välriktad spark som straff för han satte 

                                                             tänderna i mig !

                                                            Kan det vara icke rasrena hundar med mycket av  arten Rhodesian Ridgeback  i sig. ???

mats

Kategorier
Hangflyg modell

SKITVÄDER FÖR HANGFLYG….

 

var det i dag söndag till 100 %.

 

      Träden i kustbandet lever ett hårt liv…

 

Vinden var sydostlig och det innebär för vår del boende vid västkusten av landet, att vi stod utan hang. Visst,  det finns små inlandshang, där man kan flyga med mindre och lättare modeller, men det lockade inte idag. Det var dessutom regnigt.

Därför drog vi ner till Hovs Hallar för att bara lukta på våra fina hang där….. Naturligtvis hangen låg kvar och de som besitter rätten till marken hade börjat röja buskarna, vilket är lovvärt,  då buskarna hotar ta över. Man har hållt på nu i 3-4 år med mekanisk rensning, vilket är det enda,  som duger.

Vi som är där och flyger har tjatat på  dels de som har marken och dels på Länsstyrelsen i Kristianstad,  att man borde använda  får som ytföryngrare.

Det verkar som,  vi nu är bönhörda , då det fanns  får betande. Det är viktigt med denna arten,  då de betar av de nya skotten,  som kommer bland annat från vresrosen, som är en snabbt spridd buske i naturen. Vresrosen är en främmande art för Sverige och hör inte hemma här, varför den borde med alla medel utrotas.

Nåväl, kunde man inte flyga,  kunde man ta lite bilder.

Vassego !

En blek oktobersol skymtade mellan molntrasorna.

      Lite av den veckade berggrunden skymtar fram, som visar att Hallandsås är en horst. Det har nog Banverket

                                                             lärt sig nu, efter att ha spenderat ett antal miljarder i onödan vid tunnelbygget.

  Ett av de typiska klapperstensfälten vid Hovs Hallar. Hallands Väderö i horisonten.

 

Ett större torrlastfartyg kryper fram som en kålmask  i horisonten.

    Klapperstenen kan nästan lura ögat eller……

Naturen närmast havet mot nord.

Bilden tog jag inte för att visa vilda nypon, utan fastmer för att visa de väl utvecklade taggarna.

                                                             Ni kan tro,  det är en utmaning att bärga sele och skärm, om man landat i dessa buskar vid skärmflygning…

I horisonten skymtar silos i hamnen i Halmstad. De som finns kvar efter den stora branden i Oceanhamnen.

       Här är bra att starta och landa modeller vid nordvästlig vind.

Här går oxå bra att starta både modeller och skärmar.

Attribut från var sin ände(-a)…..

      Jaha, vad är detta för fågel ?

Naturvårdarna. Får.

Kolla höstfärgerna från skyn till gräset………

        Den nyuppsatta bänken för trötta hangflygare vilken sort det än månde vara..

     Är det oskördat vete? så här sent.

Alla hus är inte lyxhus här.

Storskarven torkar vingarna nedanför Norrviken.

Hoppas nästa inlägg från HH blir med modeller !

mats

Kategorier
Flyghistoria

OM DU HAR TID ÖVER…….

 

kan du fördriva några minuter med denna video.

 

Videon visar provflygningen med en B-25, vilket alla vet var ett medeltungt tvåmotorigt bombplan som USA använde med början under WWII.

Planet blev väl mest berömt när Doolittle startade från “Hornet”med 16 B-25:or och bombade Tokyo 1942 till japanernas överraskning och fasa. Att starta från ett hangfartygsdäck med B-25:or var det ingen som kunde förutse. Mer än sedermera general Doolittle.

Här kan ni läsa om planet: http://en.wikipedia.org/wiki/North_American_B-25_Mitchell

Här kan ni fördjupa er i Doolittles räd mot Tokyo : http://www.nationalmuseum.af.mil/factsheets/factsheet.asp?id=1514

Det gjordes en relativt bra spelfilm om räden som heter: Trettio sekunder över Tokyo. Dessutom finns ett flertal böcker utgivna om räden.

Njut av filmen och framför allt ljudet från de två 400cc Moki 5-cylindriga stjärnorna.

Modellen är imponerande och flygs på ett realistiskt sätt. Alltså med rätt hastighet och lugna rörelser. Ska jag klaga på nåt ? Egentligen inte, men jag har en undran om anfallsvinkeln för vingar och stabbe är ok ? Men eftersom byggaren/flygaren är mycket erfaren, förutsätter jag han har rätta vinklar.
Även fullsizeplanet hade en tendens att under vissa omständigheter “hänga” något med stjärten.

Detta hittade jag om B-25:an, som bekräftar ovanstående:

 Since the aircraft normally cruised in a slightly nose-high attitude, about 40 gal (150 l) of fuel was below the fuel pickup point and thus unavailable for use. The flaps-down setting gave the aircraft a more level flight attitude, which resulted in this fuel becoming available, thus slightly extending the aircraft’s range.[

 mats

Kategorier
Okategoriserade

HANGFLYG PÅ ÅLLEBERG

 

Jag fick ett mail från min ordförande i Ålleberg Modellflygklubb,

 Rolf Maier, som berättade om flygning uppe på berget i dag måndag.

 

I dag var det finfint på på Ålleberg för hangflyg med 4-6 m/sek västlig vind. Det betydde, man flög på Västhanget naturligtvis. 6 man hade dykt upp med sina segelmodeller. Det fanns storseglare, nostalgiseglare och moderna kärror.

Ålleberg Modellflygklubb är en klubb,  som flyger och bygger. Inte så mycket prat och vänta och se, eller avvakta så länge……….man kör på efter fastlagda linjer. Att det går bra för föreningen, beror bland annat på, att man tar hand om sina nybörjare på ett förtjänstfullt sätt. De nya medlemmarna bygger sin Blue Phoenix i klubbens bygglokal under överinseende av någon mera rutinerad medlem. Att bygga sin första modell från en balsabyggsats är mycket värdefullt. Då lär man sig, hur en modell är uppbyggd för att vara lätt och stark. Man lär sig olika tekniker vid bygget, limning, hur man får en vinge stark och överhuvudtaget,  hur en modell i balsa är konstruerad.

När nybörjaren kommer med sin kärra till fältet för provflygning,  är ju detta ett stort ögonblick. Jag föreställer mig , att om man byggt sin egen modell från grunden från en låda med pinnar, så skiner stoltheten om en vid testflygningen. Det handlar ju om känslan att “Jag har gjort detta “.

Till skillnad om man köper så kallat färdigbyggt. Bygger man en välkänd och välflygande byggsats, då vet du vad du får. men köper du en färdigbyggd modell,  har du inte en susning,  vad du får för flygegenskaper.

Detta är en av flera orsaker varför Ållebergsklubben är framgångsrik.

Här kommer lite bilder som Rolf skickade mig:

                                                            Conny packar upp sin modell som konstruerades på 30-talet.

 

                                                             Conny har monterat och Rolf i bakgrunden. Hangaren tillhör KSAK.

 

                                                               Detta handlar modellsegelflyg om !

 

 

                                                        Tranorna flyttar och utnyttjar hang och termik för att komma söderut. De är experter på att flyga termik

                                                         därför de är tvungna. De har inte de muskler som krävs för ett flaxande ner till Afrika eller runt Medelhavet.

                                                          Även här i Halmstad passerade i dag flockar med sträckande tranor. Vinden var ju nord till nordväst

                                                          vilket gav fåglarna medvind söderut.

 

 

                                                          Stellan vid sin hangpremiär på berget.

 

 

                                                            Stellan startar sin modell medan Roffe håller i spakarna.

 

 

                                                             Nostalgi i luften…….en Harakka.

 

 

                                                         Monterat och klart. Det vänstra planet  är en “Rheinland”.  Läs här om planet: 

                                                          http://www.fva.rwth-aachen.de/index.php?option=com_content&view=article&id=77&Itemid=88                                                      

                                                          Här hittar du  äldre segelmodeller: http://www.aerosente.com/

                                                                                                          

                                                           

                                                

 

 

                                                           Har storleken betydelse ?

 

 

                                                            Ett “spjälstaket” står på hanget mot vinden.

 

 

                                                       Stellan på väg med sin modell.

 

                                                            Kalle startar Rolf-Eriks modell och Conny håller kollen…

 

 

                                                              Roffe flyger……..35 mHz ??

                                          

                                                       Efter flygning är det fikatime.

 

 

 

mats

 

Kategorier
Naturbilder

…ÄNNU MER SVAMP

 

….för jag har ju inte flugit nu på två dagar….

 

Ja, vädret har inte varit sådant, att jag haft lust att flyga hang de senaste dagarna. Fel vindriktning och för hård vind.

För att inte förgås på den tid jag har ledigt,  var jag igen ute och drog ihop lite svamp. Det var inte meningen , jag skulle plocka,  eftersom förråden är ganska fulla, men man kan ju inte låta bli.

Platsen där jag plockade i dag är väldigt vacker. Nästan en John Bauerskog ! Problemet är,  att man gallrat och kört med bandutrustade skogsmaskiner, vilka fördärvad ytlagret av mossa. Sen har vildsvinen kommit och bökat upp resten. Men trots det fanns det mycket trattkantareller. De var inte färdiga utan ska ha ca en vecka tll på nacken. Det fanns stora och de snöt jag till min påse…..

Närmsta dagarna blir det inget flygande, då vi ska till Jylland för att kolla saluislandshästar om de  är bra nog.

Jylland är en vacker del av Danmark och är värt ett besök. Naturen är inte platt utan ganska kuperad. Är man hangflygare,  finns det eminenta hang från Skagen och söderut mot Lökken och vidare mot Limfjorden.

Jag klämde några bilder med min nya Lumix. Enjoy……….

                                                          Här står trattkantarellerna med långa halsar och spanar precis som de är åskådare på en fotbollsmatch…

 

                                                          Vad detta är för svampar ? Ställ inte så svåra frågor….

                                                           I skogen ser man spåren efter de som levde där,  då det var en icke skogsbevuxen hed. Här levde folk

                                                           under primitiva förhållanden till ca 1860, då den sista familjen med hjälp från socknen emigrerade till

                                                           landet av hopp, Amerika. Som minnesmärke finns de gärdsgårdar kvar, som mannen reste för att hålla sina

                                                           djur på plats. Vilket oändligt arbete att resa dessa stengärdsgårdar ensam. Men nu…….inser vi inte , hur mycket slit det

                                                          krävdes, för att kunna dra försorg o sin familj för 150 år sen.

                                                          Hittar man en….hittar man fler !  När jag ser denna bilden,  får jag en association till ett litet avsnitt av Disneys

                                                          julaftonsfilm. Den delen av filmen där Kalle Anka ska filma kolibrifåglar i djungeln. I denna del finns ett avsnitt där termiter

                                                          får korn på Kalles matsäck och genom att använda svampar som trummor, trummas en arme av termiter ihop, för att

                                                          kunna röva Kalle på maten. Det sker oxå och ankan för ett av sina vanliga raseriutbrott.

                                                          Som tur är har vi inga termiter här……men det kunde blivit en bra bild eller….?

 

                                                         Ett vildsvin som har skitit i mossan. Deras spillning är väldigt lik björnspillning.

                                                         Här hänger min påse i gapet på en träbock……..

 

 

                                                           När jag var på väg hem sprang en ung räv över vägen. Jag fick fram kameran och fick en flyktig bild av djuret.

                                                           Det är ju inte konstigt att plåta en räv, det var bara det att denna var trebent. Ena frambenet var av just över knät.

                                                            Om den klarar sig ? Ja den rörde sig helt ok, men frågan är om den kan kompensera det fysiska handikappet med

                                                           ett klokare sätt att jaga ?

                                                           Den lilla hanen såg frisk ut och den hade inte skabb, såvitt jag kunde bedömma. Den hade en vacker svans.

 

 

mats