Ett av de mest spännande koncepten inom modellsegelflyget är Dynamic Soaring, förkortat DS.

Att flyga enligt ovanstående har varit känt sedan 1975, då det upptäcktes av fullskalasegelflygare, dock utan att utnyttjas på det sättet, som vi modellsegelflygare gör.

Vad som krävs för att kunna flyga DS är ett hinder i terrängen. En ås, bergskam, en kulle eller till och med en trädridå eller större byggnad duger. Det andra är en vind som blåser mot hindret. Det tredje, som inte krävs, men som är en fördel, är att det är stabilt skiktat så vinden är i huvudsak laminär.

Det fjärde man behöver, naturligt nog, är en modell. Om du är nybörjare, kan man ha en Zagiliknande modell eller en F3F modell.

Modellen ska var i sådant strukturellt skick, att man kan belasta den i tyngdpunkten.Man belastar modellen, för att man ska få större “motor”, det vill säga man gör det för att hålla fartmomentet uppe under flygningen.

När jag testade DS , då jag egentligen var vid Hammar för att flyga skärm, hade jag min Arrow belastad med 400 gram bly. Platsen jag flög vid var “baksidan” på Skolbacken. Denna ås eller höjd ligger ca 50 m över omgivande terräng.

Skolbacken där texten står. DS möjligt på SV-vind och S-vind

Baksidan av skolbacken med vägen ner till parkeringen som finns vid vägen mot Kåseberga innan Hammar.

Eftersom vinden kom från havet var den relativt laminär. Jag slängde iväg modellen ut på hanget, alltså mot vinden, klättrade så högt jag kunde och började flyga det mönster man ska flyga för DS.

När jag passerade de olika luftlagerna hörde jag då och då  en “duns” när man passerar gränserna.  För varje varv märkte jag att hastigheten ökade. Det indikerade att jag flög inom de ramar som krävs för Ds-flygning.Eftersom det var första gången på ett hyfsat DS-hang var jag försiktig. Glädjen över att det fungerade var oförställbar. Jag tänkte att det är inte bara på filmerna på internet det funkar, utan även här med en gammal Arrow går det.

Om det gick fort? Ja, det gjorde det så vitt jag kunde bedömma. Jag hade ingen radarpistol med mig, men det rörde på sig.

Inte flög jag länge, men så länge flög jag, att man var ganska stinn med adrenalin.

Tyvär är det enda gången jag flugit där.

 

Jag tog bilden när jag hängde under trasan och stället för DS är i bildens nedre vänstra hörn. Platsen nås om man kör upp till Hammar, parkerar och promenerar 5 minuter mot Kåsebergahållet. Baksidan av hanget har en superstark rotor bakom hanget vid SV vind.

Här är del av den platsen jag beskriver enligt ovan. Det är högre än du tror.

 

Hemmavid har vi toppen på Hovs Hallar, som skulle fungera på “baksidan” ner mot dalen.

Problemet är att kunna få upp höjd och fart. Här skulle man kunna prova med en relativt snabb modell med elmotor, om förutsättningarna finns för DS flygning.

Själv har jag varit på de ställen runt Halmstad, där man kan tänka sig att flyga DS, men endast ett ställe har funkat halvbra och det är vid Vapnö kyrka och grustaget där.

Så principen för DS flygning är:

Ta höjd. Dyk ner enligt bilden genom lärotorn. Gå upp över hindret. Sväng igen ner genom lä osv osv. Låter enkelt, men är hindret dåligt eller vinden dålig är det inte så enkelt.

Skissen nedan förklarar principen bra.

Hastigheterna man uppnår med DS-flygning är otroliga. Världsrekordet för en DS-modell är till dags dato 631 km/tim. Rekordet sattes i september i Californien vid Bakersfield på Mount Weldon. Piloten heter Spencer Lisenby. Modellerna är ju hitech och byggda i kevlar/kolfiber för att kunna stå emot de väldigt höga belastningarna som uppstår i svängen. Hur många g? Vet ej men 40 g låter rimligt.

Vidare kan man ju föreställa sig, vad som händer med en modell, om roder börjar fladdra….då exploderar modellen och faller till marken som konfetti.

Om ni googlar på Dynamic Soaring kan ni hitta mycket om ämnet. Här är en sida med mycket info och filmer:

http://www.dynamic-soaring.de/

 

 

Den röda parabeln visar flygplanets bana

 

 

 

 

Tänk om vi hade dessa förutsättningarna hos oss….

 

Planering för landning

 

Även flygande vingar kan användas

 

Flygande vingar byggda mycket stabilt. Förvånansvärt höga hastigheter kan nås med dessa enkla modeller.

Världsmästaren, Spencer Lisenby, andre man från vänster med en av sina modeller.Vikt på modellen ca 4.5 kg.

 631 km/timmen !!!!!!!!!! utan motor……

 

 

Start

 

mats

 

En sak var inte med oss under 2009: Vindhastigheten och vindriktningen.

För att flyga på hushanget Hovs Hallar krävs ju vind från Västnordväst till Nordnordost. Denna riktning var  på “Den gamla goda ” tiden allmän under vår och höst. Så icke i år. Till och med sjöbrisen, som förra året möjliggjorde framför allt skärmflyg på HH dag ut och dag in lyste med sin frånvaro.

Varför? Bra fråga.

Men icke desto mindre, har jag och andra modellhangflygare kört ner till HH ganska många gånger i år och fått i alla fall några riktigt fina flygdagar.

Vad är en fin flygdag för mig?

Jo, det kan vara en dag med 1-2 m/sek rakt på på det höga hanget, när man kan flyga med en lätt modell exempelvis en Blue Phoenix eller en stor och lätt termikseglare. Har jag med min 3 m Ava, brukar jag vid dessa tillfällen montera en video eller stillbildskamera på modellen för att få lite film eller pics.

De som har varit med på Hovs Hallar  vet, vad begreppet “Glida fram på hanget” innebär. Att låta modellen sakta flyta fram i lite men stabilt lyft i absolut turbulensfri luft. Det är en estetisk upplevelse och ger begreppet “Modellflyg” en substantiell innebörd. Det är vid dessa tillfällen jag upplever en samhörighet med flygningen och naturen.

Det andra exemplet med fina flygdagar är när det blåser 5 m/sek och uppåt. Du kanske undrar, i hur hård vind man kan flyga på HH? Svårt att säga, det beror på din modell. Men generellt vill jag säga, att mer än 15 m/sek, då är det inte behagligt att flyga. Med denna starka vind bildas mycket starka rotorer på och bakom kanten, vilket gör en kontrollerbar landning mycket vansklig.

 Problemet vid landningen är, att ytorna vi landar på är små.

Således måste man bedömma ner sig väldigt exakt. Kommer du för högt och försöker trycka ner din modell för att bli av med höjd, resulterar detta i på en högvärdig modell att farten ökar kraftigt och då har du nästa problem.

Om du försöker göra S-svängar på baslinjen och finalen riskerar du, att turbulensen tar befälet över din modell och slänger den som ett gammalt konsumkvitto i vinden.

Hur många gånger har jag inte lagat knäckta vingspetsar, avslagna kroppar, just för att modellen i ett ovan beskrivet läge landat på vingen och sen hjulat runt bland stenarna.

Min Arrow i en vänstersväng med bra speed!

 

Min favorit på hang är min Arrow, som egentligen heter Freddy, men som döptes om av Staufenbiel i Tyskland. Den görs av Valenta i Tjeckien och du hittar den här:

http://www.valentamodel.cz/index-aj.htm

Gå till:

Models for sport and amusement.   Välj “Fredy” till vänster. Fredy är Arrow. Den finns både med V-stabbe och T-stabbe.

De är snabba med leveranser och har mång attraktiva modeller både för tävling och söndagsflygning.

Men blåser det låt oss säga 4-7 m/sek, då är det superbt på HH. Lyftet är mycket starkt och du kan med en modell som har kapaciteten flyga snabbt.

Med min Arrow glider jag lätt i ett sånt läge med 150 km/timman utan att förlora höjd. Vill jag busa ,klättrar jag till 250 m till höger och trycker förbi mig, för att tjusas av farten och profilljudet från modellen. Härlig upplevelse!

När man gör en sådan tryckning ska man inte göra den för nära kanten, för risken är att du flyger in i kantrotorn och då är det, som en häst sparkar till din modell!

Du kan också flyga aerobatik med din modell under dessa förhållanden. Loopingar som vid utgången gör att du befinner dig högre än vid ingången, oändligt långa rollar och rollande cirklar är en enkel match.

Ha r du aldrig varit vid Hovs Hallar ställer jag gärna upp och guidar och hjälper till. Som jag sagt fler gånger innan, kan du flyga med nästan vad som helst. Zagi med eller utan motor, Blue Phoenix, elseglare eller vad du har.

Har  du inget kan du få låna av mig. Jag vågar nästan lova att du fastnar på hangflygning!

Här nere några bilder när vi, entusiasterna, var där sist. Vinden blåste med ca 10-12 m/sek, vilket vi tyckte var i mesta laget, men skit samma, flög gjorde vi, så vi blev nöjda!

Enda modellskadan var min Arrow, som fick en skada på stabbens infästning, vilken dock kurerades hemma ned Honkong-CA.

 

Blommans Arrow flyger förbi den sneda horisonten. (Den var sned just i dag)……

Blomman funderar och ser pillemarisk ut.

 

Ännu en Arrow i luften

Ni ser det blåste bra. Revad stor och liten genua. Men god gång.

Björn Ekström, en pigg pensionär från Hyltebruk, som flyger små lätta och enkla plan med tanke på att kunna varsomhelst utan att vara beroende av stora fält.

 

Daniel och hans Blaster hämtar andan

Blomman mutar en kviga. Blomman till höger.

 

mats

 

För många av dagens modellflygare är ju hangflyg något ganska okänt. Det är ju inte “häftigt” att hangflyga tror man.

Nä, nu ska det vara färdigbyggt aerobatic för minst 10000spänn för det ska nå en grad av häftighet.

Då ska man ha i minnet att hangflyg, det var ett av de första sätten människan kunde flyga på tidigt. Hela segelflygutvecklingen hade som bas hangflyget.

Vad gäller den så kallade häftigheten så kan jag tala om att världsrekordet på ett hang i hastighet närmar sig 600 km/timmen. Rätt häftigt eller…….Det sättet man flyger då på är DS eller Dynamic Soaring.

Vad det är? Googla Dynamic Soaring så får ni se.

I halmstadtrakten har vi ganska gott om hang. Se i min hanglista. Det som står främst är ju Hovs Hallar. Det i mitt tycke bästa hanget i Sverige, när det gäller genererat lyft, som ger de högsta hastigheterna.

Allt hangflyg är inte bara hög fart. Jag flyger lika gärna på ett hang i dålig vind, då man måste plocka fram erfarenheter och flygskicklighet, för att planet ska hålla sig uppe.

 Inte heller behövs det en helkompositmodell för 6000 spänn, utan det går lika bra med en modell av typen Blue Phoenix.

Ållebergs Modellflygklubb, där jag är medlem ordnar varje år två hangläger nere i Ystad vid Hammars Backar eller Ravlunda. Boendet sker i stugbyn vid Sandskogen i Ystad, där man hyr en stuga till hyfsat pris.

Vi brukar vara 30-40 personer som flyger. Antalet ökar för varje år. Jag har lagt upp lite bilder, som jag hoppas ger en bild av vad vi gör där nere.

Går man alltid hemma på fältet tenderar man att bli lite enögd. Det är alltid inspirerande att åka ut och få nya erfarenheter och infallsvinklar.

Ållebergsklubbens medlemmar är verkligen entusiaster under sin dynamiske ledare Roffe Maier.

Om någon är intresserad av att pröva på lite hangflyg så kontakta mig och häng med till Hovs Hallar, så kan jag ta med en enkel modell ni kan provflyga. Jag lovar det blir en magnifik upplevelse!

 

 

Roffe Maiers kärra den gröna. Båda modellerna av frigolitliknande material.

 

Hitechmodeller i komposit.  Speciellt konstruerade för hangflyg, vilket innebär snabba och agila.

 

Får man inte lite tankar på kriget i Pacific, när man ser bilden? Kärran kan vara en hangarbaserad japansk störtbombare och fartyget i horisonten kunde vara ett amerikanskt hangarfartyg.

 

Last men standing……

 

Platsen där vi flyger. Dels vid Hammar, Kåseberga, Ales Stenar och vid Löderup söder om Kåseberga.

 

Robban kastar iväg en modell av större kaliber…..

 

Starten vid Löderup, som är vårt stamflygställe i Kåseberga.

 

 

Tja, vad säger man….

 

 

 

 

Roffe flyger ensam.

Kolla gärn ai galleriet nedanför. Klicka er framåt. Vill ni återgå till annan del av galleriet klicka på bilden, så kommer ni tillbak till nytt valläge.

Galleri

 

[nggallery id=28]

Mats