Modeller från Pär Lundqvists flygplansfabrik.
När jag besökte Pär Lundqvist, fotograferade jag av
några av modellerna, han byggt. Man kan ju inte säga,
att han byggt det lättaste konstruktionsmässigt,
men varför ska allt vara lätt ?
Jag vet inte, hur många modeller han fått ihop under
åren, men det ligger säkert över, än under 100.
Hur många av dessa som varit byggsatser, vet jag
inte, men de kan nog räknas på ena handens fingrar.
Många av modellerna har gått som byggskola i Allt Om Hobby.
Min uppfattning om hans modeller är, att hans bästa
konstruktion är Dart Kitten.
Den var relativt enkel att bygga och hade utomordentliga
flygegenskaper tack vare dess låga vikt. Modellen var i
skala 1:4.
Ser jag på hans segelmodeller var ju Dryaden bäs
prestandamässig, men ska jag väga in både utseende
och prestanda var hans 3 meters Kestrel Glassfluegel
bäst.
Jag tror att hans mål, när det gällde att konstruera
och bygga är att, modellen ska vara lätt, den ska vara
stark, den ska se ut som originalet utan ändringar och
den ska vara funktionell.
Det vill säga, med funktionell menas , att den ska
flyga som originalet, den ska gå att demontera lätt för
transporten och den ska vara lätt att serva.
Här följer några av Pärs modeller från ett modellflygarliv
med lite kommentarer.
Varför visa gamla modeller, kanske förståsigpåare undrar ?
Det är enkelt, hans modellbyggande är en del av den
svenska modelflygkulturen, som är värd att bevara.
Så enkelt är det.
Den som inte vill läsa om det kan ju kila vidare till
förslagsvis “Blondinbellas” blogg.
Detta är den första konstruktionen från Veinge. “Debutant”,
som är en segelmodell uppbyggd på konventionellt sätt i balsa
och klädd med siden. Spännvidd 250 cm och med snälla flygegenskaper.
Undrar hur många Debutanter som är byggda i Sverige.
Fast jag byggde aldrig nån…..kanske man skulle och sätta in en elmotor…
En tidig bild från Hovs Hallar med Pär och hans Debutant vid kanten.
Fast jag tycker V-formen är väl häftig…..eller är det, som han tar upp ?
Tidpunkten för fotot bör vara 1970-1971 cirka.
Det är faktiskt 40 år sen…inte konstig vi är gamla.
“Debutanten” erövrar skyarna vid Tönnersa Strand eller
möjligtvis vid Mellbystrand. Jag tror, Pär lät ta bilden
för att visa modellflygarna, att ett hang inte behöver vara
så högt för att bära en modell.
Fotograf här: Bertil Dahlqvist.
En omslagsbild på pilot och modell. Modellen är “Debutant II”
en vidareutveckling av hans första segelmodell “Debutant”.
Denna Debutant II ljöt döden, när Pär kom tryckande ut
på hanget, när det var kraftigt lyft. Planet klarade inte påfrestningarna
utan regnade ner som konfetti.
När det gäller motormodeller så är detta “Drabant”.
En helbalsamodell för .25 till .40 motorer.
Detta var oxå en modell som flög bra och som
byggdes i många exemplar.
Sidovy av “Drabanten”. Ganska snygga linjer, när man
jämför med vad som fanns på tidigt 70-tal på marknaden.
En radio förknippad med Pär är ju Skyleader.
Den importerades från England av Rune Svenningsson i Gislaved
och hade en stor marknadsandel under 70-talet. Detta tack vare
att Rune hade bra service och att servona var vettigt uppbyggda.
Om du kom till en hangtävling 1975 så vill jag säga att 40 % hade
Skyleader. Jo jag hade oxå en sån radio efter min första Futaba.
1974 kostade en Skyeader med 4 servon ca 1875 spänn.
Vad blir det i dagens penningvärde ? 10000-15000 ?
Skyleader kallades av en del för “Störleader” då de hade en tendens
att krångla. Skyleader försvann från marknaden, när Futabas nya
radio kom, som kostade 995 kr komplett. Sista spiken var,
när Bertil Beckman kom med Sanwaradion.
Inte bara byggde Pär egna konstruktioner. Jag och
han brukade testa nya modeller för Bertil Beckman
och denna modellen på ett suddigt foto från Hovs Hallar
är en “RidgeRunner” från en engelsk firma.
Jag byggde en från samma företag som hette “RidgeRacer.
De blev väl inga hits direkt på marknaden.
En något ovanlig modell. En “Ogar” som är
en motorseglare från Polen tror jag.
Modellen såg bra ut och gör den det brukar
den flyga bra oxo. Bilden tagen på Tjärbysjöns
is just norr om Laholm.
Ännu en bild på “Ogar”, denna gång på isen på
Stora Skärsjön öster Halmstad.
Så här ser en fullskala Ogar ut. Planet registrerat
i England, där man har en känsla för det udda.
En tidig snabb modell från Pär, “Danae”.
Spännvidd 3 meter, kropp i glasfiber och sprygelvingar klädda
med 0.4 ply. Modellen utrustad med klaff, som var populärt vid
denna tiden. Om inte annat så för att underlätta landningen.
Pär tyckte aldrig om denna modellen riktigt, då han klagade på vikten.
Vidare hade den lite konstigheter för sig i svängarna.
Jag minns med sorg….när modellen slutade sina dagar på
Hovs Hallar i hangkanten uppe på det höga hanget.
Men håll med om att modellen är estetiskt tilltalande !
Här är det mycket komplicerade linkaget till skev, sida och klaff
på modellen. Vid denna tid var inte servona blixtsnabba, glappfria,
utan de var ganska sega milt uttryckt och det gjorde att roderna
var likadana. Med så få servon var man tvungen att ha ett otal
vridpunkter och överföringar som skapade glapp och friktion.
Pär byggde en Grunau Baby, en konstruktion från tidigt 30-tal
helt i skala. Alltså med profiler och andra förhållande exakt som
originalet. Här är Pär ute vid Glänninge sjö för en flygtur.
Om modellen flög……tja, den tog sig fram genom luften som en
Baby gjorde. Lugnt och sakta.Kolla Pärs radio. En Sanwa med
modifierade spakar, som ser ut som wienerkorvar !
Denna modellen tror jag är ett unikum. Den är byggd
med Divynicell som formmaterial, alltså både kropp
och vingar. Men det var den enda modell som Pär har
klätt med plastfilm. Att jag känner igen modellen beror på,
att om jag minns rätt, var nosen rödmålat. Vidare fenans
form tyder på en senare konstruktion. Jag minns den
hade svårigheter att svänga till vänster………
En Klemm utrustad för sjöflyg.
Här taxar Klemmen ut för att ställa upp för start.
Även en oklädd modell kan vara vacker.
Ännu en modell från sent 70-tal, en Dacapo.
En modell som har snygga linjer, som jag tycker den lånat
från den japanska jaktkärran från WWII, Kawasaki Hien.
Detta är ett derivat från Eastbourne Monoplane,
som Pär påpassligt döpte till “Newbourne Monoplan”.
En nybörjarmodell som var enkelt uppbyggd och
som nästan var omöjlig att slå i bitar.
Motorn var en 1.5 ccm Os.
Flög precis som den såg ut, sakta och bra.
“Eastbourne Monoplane” En lyckad modell med
väldigt bra flygegenskaper. En skala 1:5 modell som
kunde flyga med en .25 motor. Det enda jag hakade
mig på var V-formen, vilket Pär sen ändrade och det
medförde mindre gungiga egenskaper. Denna modell
konstruerades som ett alternativ till andra stora
men inte välflygande modeller, som då fanns på markanden.
En modell av ovanstående hänger i taket på Flygklubben i
Halmstad tror jag. Den byggdes av Johnny Johansson som
då flög i flygklubben med sin fullskala aerobatkärra.
Eastbourne Monoplane och Pär L
En Ryan STA med klädsel av 0.4 ply på kroppen.
Inget lätt jobb att göra det med ply! Han monterade
på hjulkåpor på modellen, som ofta medförde stopp
när han taxade, då stenar gick in och låste hjulen.Skalan var 1:8
och han deltog i skalflygtävligen på Barkaby med den med hedervärt resultat.
En Moth Minor från De Havillandfabriken i England.
En konstruktion av sent 30-tal. Pärs modell med 1.5 ccm
motor, motorkåpa av offsetplåt och på bilden grundlackad
inför testflygningen.
“Boxer”, nästan en Bulldog. En 80-talskonstruktion med
många innovativa lösningar. Den var lätt att demontera
för transport, vingarna hade en konventionell fastsättning
med vingstål från Graupner och motorn var en Os .40 4-takt.
Flög bra och finns fortfarande i flygande skick i hans hangar.
En Boxer klart för take-off i kvällsljuset med startklaff.
Cirka 1980.
Detta är förlagan till enligt min mening Pärs bästa plan, en Dart Kitten.
Ovanstående fullskalaplan hör hemma i England
och det har varit ett program på Discovery Channel om
planet, där man redogjorde för dess öden. Modellen, kan man se,
är ju mycket lockande att bygga som en lätt konstruktion. Originalet hade
en Jap-motor med väldigt få hästkrafter. Däremot hade flygplanet mycket
vingyta, precis som Klemmarna, vilket gjorde att man kunde hålla igen
på motorn och kostnaden.
En bild på Pärs modell. Inte en superbild men den får duga.
En modell framifrån.
Pärs modell var, som vanligt enkel att demontera och frakta med sig.
Jag och Pär var i Stockholm på skalaflygdagarna på Barkaby, för att
se oss omkring och sammanträffa med Art Schroeder, vilken ju var
chefredaktör på Model Airplane News, en av världens största
modellflygtidningar.
Denna modellen kan jag inte erinra mig hade något namn,
utan den är en produkt av Divinycell – och plywoodperioden.
glasfiber/expoxieplast och vingarna formade i Divinycell och
sen plankade med 0.4 mm ply.
Pär byggde denna modell för att ha en modell för kraftig vind.
Alltså en modell för storm. Därför kan man se, att han byggt
vingarna stabila med ganska lång korda i spetsarna. En snabb
hangmodell hade ju normalt sett kraftigt tapererade vingar.
Just denna modellen blev senare omyggd med nya vingar med
ca 4 m spänvidd till en termikseglare. I allra sista skedet blev
den ombyggd till en Canard. Vet ni inte, vad en canard är
så googla. Det är ett franskt ord och betyder anka, sen kan
räkna ut resten själva. Platsen modellen ligger på är gärdsgården
på det låga hanget vid Hovs Hallar. Fast vad är det för färg du använt Pär…?
Tre av Pärs segelmodeller. Framifrån en SB9, sen en Brequet
och lägst bak en Kestrel Glassfluegel. Kestrelen var min favorit hos Pär.
Den var snabb, vändbar och djäkligt snygg.
Ja, detta var ett mycket litet urval av de modeller som kommit ur Pärs händer.
Hoppas det har givit er en uppfattning om Pärs modellflygfilosofi som det
uttrycks i modellval och sätt att bygga.
Det kommer mer nostalgi så stay tuned !
Alla bilder är tagna av Pär Lundqvist och Bertil Dahlqvist. (C)
Vill ni veta mera om förlagorna till hans modeller
så Googla och du finner oändligt med info.
Undrar vad spindeln kan fånga vid denna tiden på min balkong….
