Jag har publicerat mer än 300 bilder, så jag tror det räcker nu.
Hoppas det givit en känsla hos betraktaren, hur en OT-tävling
går till.
Har ni möjlighet så åk på en sådan och se på. Det är en upplevelse !
Information om tävlingar och meetings hittar ni på SMOS hemsida:
Som sagt här är de slutliga bilderna.
Vassego !
Kanske man skulle anse sig mätt på modellflyg efter att ha
varit närvarande i 2 dagar på OT-SM i Bollerup.
Jag är i alla fall inte mätt på modellflyg. Tror aldrig jag blir det
nånsin.
I tisdags var det väldigt labilt i luften och goda utsikter till termik.
Så klockan 1200 kuskade jag mellan regnskvättarna till Tjärby,
för att om möjligt få mig en sväng med Avan.
Det var grått då jag anlände, men i kanterna klarnade det upp
så jag bidade min tid…
…ihop med två bilar tyska turister som skulle se på stenarna.
Således blev jag guide i en halvtimma och berättade det jag visste
om de resta stenarna och bygden.
Vädret klarnade upp och jag startade.
Termiken var stark och utbredd. Jag klättrade till den höjden jag
ville ha och höll mig där.
Under de gånger jag flugit här, har jag nog aldrig upplevt så
utbredd termik som idag.
Tur min modell har termikbromsar.
Nåväl, efter 1.5 timma i luften landade jag, då det kom åska.
Men jag fick min chans i termiken och jag tog den.
Tur man inte dvalade framför en tv !
Eftersom det hade regnat, som följdes av solsken, kände
till och med jag de starka dofterna från naturen.
Härligt.
Högsommar.
Efter jag plockat ihop kom en glada och lät sig glatt fotograferas.
Här lite bilder som jag upplevde dagen;
Termiken kommer rullande…med en och annan regnskur.
Blomsterdoften och doften av natur var nästan överväldigande efter regnskvättarna.
En regnskur över Laholmsbukten.
I Halmstad…åska ?
Detta är lite blandat, men som jag tyckte värt att visa…
Ovanstående tre bilder har jag fotograferat av från bilder Tyko hade med sig.
Är det någon som har info om modeller och piloter ?
Den nedersta är väl Anders Håkansson med sin ???? ?
Anders med sin Wakefieldmodell “Tjosan”.
Bilden har jag helt samvetslöst och medvetet
kopierat från en Modellflygnytt år 1956.
Länk:
så kan ni läsa mer om modellen och där finns också ritning.
Ibland går det ju inte som man vill…
Modeller flyger bort och man måste leta.
Vår flygplats var vaktad i vindriktningen av vetefält, betfält och ärtfält.
Alla har en medfödd förmåga att maskera och gömma även en
i en skrikig färg målad modell.
Allt enligt lagen om allts djevflighet…
Men en friflygare ger sig inte, då det gäller att få tillbaka sin
ögonsten, även om det kostar blod svett och tårar !
I Bollerup var det vanligt, att piloter gick och till synes planlöst
botaniserade på de sådda ytorna.
Att vara friflygare, det ställer krav på fysisk spänst.
Tursamt är ju medelåldern låg på OT-flygare…så vi orkar.
Naturligtvis har ju friflygare lärt sig att bedöma avstånd på ett hyfsat sätt.
Likaså att man tar kompassriktning från startplatsen, dit modellen tycktes landat.
En del har pejlutrustning i modellen.
Kanske man skulle placera en man, där modellerna dimper ner, som
är utrustad med en radio, så han kunde kommunicera med startplatsen ?
Vidare att han var utrustad med en pejlkompass, som ger kompassriktningen
från den kända platsen, han står på ?
Då kan man ju få någon sorts krysspejl härifrån och från starten,
vilket avgränsar sökområdet.
En del hade det svårt att hitta modellen till exempel i de fält,
som hade en gröda, vilken var en meter hög.
Jag erbjöd mig att plåta från luften för att se, om jag kunde hjälpa
till att lokalisera deras bortflugna ögonsten.
Annars är ju risken, att modellen slutar i en sädsilo, efter att tröskan
kört av fältet och modellen reducerats till bitar stora som ett vetekorn….
Men även om har tillgång till flygspaning, kan det vara svårt, intill omöjligt
att finna en bortflugen modell.
Hur många bortflugna plan ligger det i den svenska naturen ???
Här kommer nedan en illustration, hur vi upplevde det.
Längst till höger Freddy Dahlstrand, till vänster om honom Göran Larsson,
vilka letade efter sina modeller,
hjälpta av längst vänster stående Freddy Dahlstrand junior.
Både Göran och Freddy fick tillbaka sina modeller och flög sedan max !
Som sagt, bilder vill betraktaren ha och bilder kommer här,
så håll tillgodo !
Förberedelser och flygning med sina två modeller tillhörande och flugna av Sten P
Så här kan det gå…
när draget blir hårt…
Turbulator.
För att hålla kontroll på gränsskiktet när Re-talet kniper.
Ett turbulent gränsskikt har mycket bättre
stall-egenskaper än ett laminärt.
Likaså håller en turbulator kontroll på separationsbubblan
så den inte växer sig för stor och löser av vingen.
Normalt sett är gränsskiktet laminärt innan omslagspunkten,
eller skulle jag vilja säga omslagsytan.
Vid denna yta uppstår en seperationsbubbla
då den strömmande luften återgår till vingytan.
Genom denna strömning kommer bubblan att rotera.
Blir bubblan för stor, kommer strömningen över vingen att
lösa av och då är det ingen lyftande vinge mer.
En seperationsbubbla är ett roterande skikt på ovansidan
av vingen som skiljer laminär från turbulent strömning.
Att hålla seperationsbubblan i schack är utomordentligt
viktigt om vingen ska fungera optimalt.
Speciellt på tryckcentrumstabila profiler.
Den första modellen man utförde höjdstart med.
Detta är 6. delen av min redovisning av det Svenska Mästerskapet för Friflygande OT-Modeller.
Jag är övertygad om att det är bilder ni vill ha…
…så här kommer det en påse…
Martti i väntan på en tävlingsstart
Markku Tähkäpää filosoferar vid sina modeller.
Världspressens representant i form av en journalist från “Ny Teknik” besöker oss
Lasse Larssons modell skär ut, men han får tillbaka den på rätt kurs.
Vacker silhuett i skyn
Som sagt elen erövrar OT-flyget.
Jodå, det fanns playboys redan 1941…
En väl använd modell.
Hasses fru håller upp.
Emancipation…
En kärra i i fin termik…
Thomas monterar, Tyko kollar i bakgrunden, så allt blir ok…
…allting går med elektricitet…
…utom dessa ty de ha havremotor…
Martin släpper Freddys modell.
Koppling…
och kurvning.
Matti startar en av Markkus modeller.
Vackra elliptiska vingar…
Matti Pyykkö ser nöjd ut.
Markkus modell…kolla vingformen.
Lätt att bygga …?
Försök !
Matti startar
…och kopplar
Markku startar en för modellen ödesdiger flygning…
…det var just nu stark vind…
…som frestade konstruktionen…
…och detta hände…
1.
2
3
4
5
6
Impact !
Dags för, som jag förstod det, den första tävlingsstarten.
Nu gäller det…
Modellen flög mycket bra !
Ånyo säger jag, modellflyg är vackert !
Byggaren, flygaren längst till höger…visst ser han nöjd ut !
Här häller jag fler bilder från tävlingen över er kära besökare …
När jag ser ovanstående bild av en modell från 70-talet, slår det mig
att fullskalasegelkärror i dag ser ungefär likadana ut !
Ännu en gång ser vi att utvecklingen leds av modellflygare !
Freddy Dahlstrand släpper.
Modellen går spikrakt på linan.
Koppling i en blåsa förhoppningsvis…
Kurvroder 1.
Kurvroder 2.
Kurvroder 3.
Glada glädjer glidflygarna galant.
Martin knegar och bär…
Så här ser en bra flygplanslåda ut. Den stora “prylen” är en fixeringsjigg för vingen.
Elen erövrar mer och mer…
Pilot och modell från modellflygvapnet i Anderstorp…
Climb baby…climb !
Över hästhagen…
“Keep ém coming”,, säger Pär Lundqvist…
Karl-Henrik Widell med sin tror jag KHW 53, som flög suveränt som vanligt.
Det är nu det syns….all möda vid byggandet och alla trimstarter…tävlingsstarten avslöjar allt.
Jo, det blev en max !
Fru Lars Larsson skickar makens fina modell.
Tävlingens nästvackraste modell !
Nosblocksmontaget
Norman Blacklockmodell.
Sista justeringen…
Belöningen för mödan.
Överst modellen-undertill inte en fladdermus utan vimpeln som hjälper till att dra ringen av kroken.
Ingvar Nilssons New Yorker.
Klart Ingvar är stolt över sin fina kärra !
…för den flyger ju !
Ingvar ser nöjd och belåten ut eller …
En start med en friflygande segelmodell…
…är det essensen av modellflyg
Det är inte mycket att orda om, utan vi fortsätter vår vindlande färd i en friflygande OT-värld.
Mina kommentarer blir sparsamma. Hoppas bilderna talar för sig !
Håll i er och häng på !
Explosionsmotor ??
Depån i sent eftermiddagsljus.
Lars-Erik mekar …
…sin Silvermås
Stabbe och kurvrodermekanik på en mås…
Sten planterar…
…staglinor så han kan ladda Power till sin modell.
Testflyg
I väntan på…
…bra förhållanden…
…så man kan fånga termikblåsan då den lyfter.
Slicker
Gunnars modell.
Som inte var helt resonlig i dag.
Våra finska bröder hade så mycket modeller, så det krävdes en lastbil…
En så vacker stabbe…
…och modellen går inte av för hackor…
MFK Fladdermusen med sin snygga logga. Jag tror…det är Per Qvarnströms modell.
Kurt Strömdahls Cyklon 53. Lika välbyggd som hans andra modeller.
Hela stabben fälls upp via gångjärnen vid fusening.
Glad och förväntansfull naturligtvis.
Chefen för sekretariatet Birgit med Thomas jämte.
Karl-Erik Widells välflygande modell.
En påse modeller…
Frede Juhl om jag har rätt…
Stabila grejor från Finland.
Ingmar Knif
Tävlingens i mitt tycke vackraste modell.
Matti Pyykkö Finland
Matti kan verkligen visa upp en modell.
Åke och Anita förbereder
Nu !
Vackert…jovisst ! 
.. 
Ett SM i OT-friflyg är en till synes avslappnad föreställning.
Man upplever som utomstående ingen direkt tävlingsstress,
vilket man märker vid andra grenars mästerskap.
Tävlingen flyter stadigt fram som en skånsk mindre å
gör under sommartorkan vid dess färd genom landskapet.
Men, man ska inte låta lura sig. De tävlande, får jag säga
gräddan av Sveriges ungdom…, går in för sin uppgift
helhjärtat och fokuserat.
Jag, som inte är aktiv OT-flygare, utan jag är rc-pilot och allmänt
flygintresserad, jag åker på dessa träffar, för här upplever jag
den anda, som jag söker inom modellflygvärlden.
Deltagarna ställer upp i en strävan att skapa gemenskap,
tävlan och kamratskap.
Man letar inte efter fel, utan man ser till, att träffen har en
positiv anda, vilket gör, att det blir en berikande upplevelse för alla.
Därför åker jag på dessa träffar och tävlingar, för efteråt känner jag
mig glad och kanske har jag fått tips och inspiration till något nytt.
Det råder bland OT-flygare en lättsam och generös anda,
som gör att dagen går fort och att man längtar till nästa
tävling eller träff.
Kunskaperna hos denna grupp av modellflygare är djupa och
breda efter ett mångåriga liv som aktiva modelllflygare.
Dessa kunskaper delar man med sig, så vi som inte är så erfarna
kan lära oss något nytt. Det kan gälla både teoretiska och rent
praktiska kunskaper i samband med byggandet och sedan flygandet
av modellen.
Fast jag tror, att för majoriteten är det inte tävlandet, som är viktigast,
utan det är den social kontakten, samtalet, idéutbytet och nostalgiserandet
vilket är det väsentliga.
Jag upplever heller inte, att någon med modellflygintresset som bas
marknadsför den egna personen, utan här ser man till allas väl och
intresse i en positiv anda.
Detta hindrar ju inte, att tävlingsmomentet finns där och att man
slåss fram till målsnöret.
Det som har underlättat skapandet av denna atmosfär och fungerat lite
som det sociala umgängets katalysator, är nog det faktumet att andelen
kvinnor som är med i gruppen är högt.
Nog med ord, nu kommer det bilder !
OT-RC Segel
Depån Bollerup.
Blue Phoenix
Taktiksnack…
Lasse Larsson
Christer Jönsson Blue Phoenix.
Nöjd pilot och medhjälpare tycks det vara…
Ännu en fint byggd Blue Phoenix
There she goes…
Modellflyg…visst är det vackert att se på !
Jag finner det lätt, att skapa mig en rörlig bild av vad som händer och vad som kan hända…
Det byggs många blå fenixar…därför de flyger mycket bra.
Thomas koncentrerad.
Thomas en av stöttepelarna tillsammans med sin fru Birgit…för SMOS.
Denna modellen ser ju modern ut. Men man kunde som sagt redan då.
Christer Jönsson assisterar vid Thomas start.
Klart !
Christer till höger, en välbyggare av modeller.
Ja, nu gäller det…
Modellflyg
Koncentrerad…säkerligen.
Matti Pyykkö med en Salmiak.
Här drar Markku upp sin modell.
Lite segkopplat eller…
En för friflygare välkänd profil.
Markku Tähkäpää Finland
F-knarr jämte vetet.
Freddy tar det coolt…
Jag är intresserad av mekaniken…enkelt och ändamålsenligt.
En kontradiktion vill jag säga med eftertryck…
Konsten att döpa en modell…
Torque-roll eller ?
Så ska det vara. Cumulusmoln och en modell som vill ha termik.
Martti Bogdanoff ska ha fart på fusen i blåsten…
Martti klar med modellen och Bo-Eskil klar att trycka på klockan.
Martti sponsrad av Posten ? I så fall Luftposten väl ?
Spända anleten.
Martti mycket erfarenhet och en stillsam människa.
Jaha, då ska vi se säger Bo-Eskil…
Markku i sin typiska stil med linan.
Provstart tro jag.
I bakgrunden kyrktornet.
Man ser det är byggt också som ett försvarstorn,
med höga smala skottgluggar och en rund form
En smålands- och en hallandspilot.
Gissa vem som byggt denna vackra modellen …
Kan ni se namnskylten ?
Vårt tävlingsfält.
Undrar vem modellen ska lura ?…med tanke på namnet…
En konstnär och en modellbyggandets ekvilibrist.
Matti släpper för Markku
Andrea…presterar alltid bra med sina modeller.
Starkt gjort att kunna ta sig till tävlingar med stor flygplanslåda utan att äga bil !
Jag tog flera tusen bilder vid tävlingen och det är svårt,
att redovisa de på ett bra sätt.
För att göra det enkelt, så redovisar jag i den ordning,
jag fotograferade.
Det betyder, att jag hoppar mellan klasser och ämnen.
Men det får ni stå ut med.
Det blir en slingrande och oförutsägbar resa…
Eftersom ni har mycket mer kunskap om modeller
och piloter, än vad jag besitter, kommer jag inte att
kommentera sådant i detalj.
Men har ni information om något, ni tycker
jag ska lägga till mejla gärna till mig, så kan jag
komplettera. Till exempel om pilot, modell eller
något anekdotiskt hörande till vad jag presenterat.
De enda kommentarer jag skriver, är om det jag vet.
Mina kameror var Sony A58 . Två med normalobjektiv,
vilka jag använde till 90 % av bilderna och en med zoom
till 300 mm.
En del bilder är bra, andra är mindre bra, men min
avsikt är att försöka återskapa lite av den känslan, hur
tävlingen upplevdes av en betraktare, vilken inte har djupa
kunskaper om friflygande OT-modeller.
Om någon vill ha bilder i stort format så mejla mig.
Min mejladress hittar ni under rubriken “Welcome” på första sidan
längst upp till vänster på bloggen.
Ok kära betraktare, här kommer ögonblicken, som min kamera
såg det.
Således människor, modeller och miljöer från tävlingen:
Kurvroder till Mattis modell från 1945.
Matti Pyykkö, en skicklig byggare och flygare.
Vem har inte byggt Lill-Klas ?
Kostade 2 kronor och 10 öre för en byggsats i
sportaffären i Halmstad, där jag handlade 1954.
SM OT-friflyg 2015 Bollerup
Kanske den överhuvudtaget bästa nybörjarmodellen.
Blue Phoenix.
En av världens mest sålda segelmodeller.
Kopierad till många versioner men originalet aldrig överträffad.
Vem säger, att det inte behövs prylar till friflyg…
Ingvar Nilsson har dubbla väskor !
En glad smålänning !
Trädallen till Bollerups gård.
Lars Larsson laddar inför Rc-klassen.
En hängiven modellflygare
En glad man.
…som nästan slår knut på sig själv i inlevelsen med sin modell.
Det är bara lite fintrimning som krävs, sen går det piccobello !
Flygkontrast
Fly baby !
Ingvar Nilsson HiTech vev.
Ingen campingplats utan depå vid SM för Friflygande OT-Modeller 2015.
Göran Larsson med vidhängande välkända husvagn…
…och på marken några av hans modeller.
Ingvar vevar upp sig…
…å då blir han så här glad…
…så han fixar till en fin flygning.
Det är kvinnan bakom allt…
Koppling !
Några av piloterna.
Det behöver inte vara komplicerat för att flyga bra.
Känslan hos piloten efter en fin flygning är lika stark
efter en flygning med några pinnar och gummiband,
som det är efter en flygning med en skalamodell,
som krävt 2000 timmar i byggtid.
Gunnar Wivardssons osannolika modell…
…som flög sagolikt fint förra året…
…så jag var spänd att se den i skyn…
…men enligt Gunnar var den inte på flyghumör just nu.
Den ville inte samma som…
….Gunnar ville…
…trots god omvårdnad och lämpor.
Inte bara själen behöver sitt, utan Bollerups ambulerande korvkiosk besökte oss båda dagarna.
Uppskattat !
En ung pilot startar sin segelmodell i den byiga vinden…
…och belastningen blev lite väl hård…
…så vingen gick av…
…och singlade ner som ett flarn…
…mot marken tillsammans med…
..kroppen.
Men det är ingen katastrof. Det är sådant som händer
och det är lättlagat.
Sten Persson kör prefightcheck på sin utomordentligt
framgångsrika modell Contestor.
I väntan på…
…det rätta ögonblicket.
Sten lade sin Contestor rakt in i en blåsa !
…och modellen kan man säga upplevde något, som vi kallade
“Kry korkverkan” ,
då vi fullskalasegelflög och det var fin termik.
Självklart är Sten glad och belåten.
Ja detta var några bilder.
Det finns många kvar att visa så stay tuned !
Det efterlängtade SM:et i friflyg för OldTimermodeller avhölls 23-23 Juli i Bollerup.
Egentligen skulle tävlingen gått i tre dagar, men på grund av förväntat regn
kortades tävlingstiden till 2 dagar, om inget ändrats i sista stund.
Men jag utgår från, att det blev kortat till 2 dagar.
Bollerup är en lantbruksskola, vilken drivs av en stiftelse.
Det är en stor och modern anläggning som tar emot ett stort antal elever.
Genom vår ordförande Bo-Eskil, som har arbetat vid skolan, fick vi möjlighet
att både tävla på markerna och utnyttja skolans elevförläggningar.
Förläggningen var mycket bra till ett facilt pris.
Tävlingsplatsen var en relativt nyslagen vall, som var vaktad av fält med
betor, ärtväxter och brödsäd.
Det är ju alltid svårt med friflygande modeller om de landar i högt beväxta
odlade fält. Ett par modeller flög bort och om alla blev upphittade, får vi väl
reda på så småningom.
De brukar dyka upp förr eller senare.
Som vanligt hade vi gäster från Finland, Norge och Danmark, som tävlade.
Efter orientering och briefing av Bo-Eskil hölls en tyst minut för hedra
minnet av en av våra kamrater, som för en kort tid sen hade avlidit.
Kurt Sandberg boende i Halmstad, avled i början av veckan 90 år gammal.
Med honom förlorade vi en framstående flygare och en god kamrat, som
under sin mer än 70-åriga tävlingskarriär nådde stora sportsliga framgångar.
Tävlingen började därefter och den var naturligtvis påverkad av vädret,
som bjöd på sol och ca 20 grader varmt med relativt byig vind upp till
8 m/sek.
Nu är det så, att friflygare är ett segt släkte, som inte ger sig för lite byig vind,
utan flygandet gick igång omedelbart.
Vad resultatet blev, redovisar jag sen.
Här kommer nu några inledande bilder inför tävlingen som en introduktion.
Jag har massor med bilder på gång och jag har nog aldrig lyckats så bra
med bilderna som denna gången….om jag får säga det själv…
Troligtvis blir det 5 redovisningar med massor av bilder, så häng på låset
Piloterna samlas för briefing och orientering.
Bo-Eskil håller briefing utanför vår förläggning.
Hela karavanen på väg ut till platsen för SM-tävlingen.
Tävlingsplatsen vid den för dagen rådande vindriktningen.
Platsen en nyslagen vall.
En illustration av modernt jordbruk…
Tänk er en jordbrukare från 1700-talet som sett dessa ax…?
Hustrun till en pilot som är expert på att släppa sin mans modell.
…om du betänker, att det är högsommar och semestertider.
Normalt sett, alltså om havet varit varmare, skulle stranden varit
fylld med badgäster.
Men jag tycker denna sommaren är väldigt lik förra årets…
…alltså inte så varmt och en evig blåst.
Blåst, det vill jag som hangflygare i och för sig ha, för att kunna flyga med mina
modeller vid Tönnersa Strand.
Vinden var ca 5-6 m/sek då jag kom och 2-3 m/sek, då jag lämnade.
Solen sken och det var en behaglig, för modellflygare i alla fall, luft-
temperatur.
På väg ner till flygstället träffade jag en mamma med sin dotter, som
skulle tillbringa ett par timmar på stranden.
Vi talade lite om strömmar i vattnet, varvid jag påtalade att strömmen
kan vara stark vid VNV vind.
Men som sagt, jag gick till mitt vanliga flygställe, monterade och
startade.
Lyftet var helt ok, vilket möjliggjorde långa flygningar längs kanten.
De enda människorna jag såg, var förutom mig själv, mamman och hennes
dotter samt ytterligare en kvinna. Så vi behövde inte trängas.
Borta vid Lagaoset höll kiteflygarna på och seglade på sina brädor,
burna och dragna av sina drakar.
Efter 1 timma i luften flyttade jag mig mot stigen, som leder från stranden
mot parkeringen.
Men här är lite bilder, som visar, vad som kan möta en hangflygare sommartid
på Tönnersa Strand.
Visst är det något särskilt med nordiska kvinnor !
Alla bilderna tagna med en av mina Goprokameror.
För er som inte kan få nog av warbirds…
…å här kommer landningarna och förbitaxning.
Min, nu till perfektion trimmade Hyperava,
är den ultimativa flygupplevelsen för mig.
Efter lite motorstrul och servobyten är den nu så bra,
den kan bli i stort sett.
Jag ställer inte några högre, vidare krav på min modell,
för den är i alla avseenden mycket flygbar.
Det betyder, den flyger, som jag förväntar mig,
den är agil och producerar rätt output, då jag ger ett kommando
via mina roder.
En vältrimmad modell är en förutsättning, för att jag ska kunna
njuta av flygningen.
Om den är i bra flygtrim, då kan jag utnyttja modellens inneboende
potential fullt ut.
En Hyperava är normalt sett mycket lätt.
Om jag är tvungen att lägga i 100 gram bly i nosen för att få CG,
där jag vill ha den, tvekar jag inte i valet, utan gör det.
En modell som är alldeles för baktung, kommer du aldrig att bli nöjd med,
då du inte kan få fram och utnyttja de fina egenskaperna,
som ger din Ava sin unika flygkaraktär.
Jag var tvungen att lägga bly i nosen, på grund av att jag bytt mina
servo i fenan.
De gamla servona vägde 8 gram styck, de nya väger 22.5 gram styck.
Det är ytterligare 29 gram, jag måste kompensera för genom mer tyngd i nosen.
Kroppen är ju en tvåarmad hävstång och att väga upp 29 gram i fenan
kostar på i nosen av lättförståeliga skäl.
Vad jag kan göra ytterligare, är till exempel att pröva med olika trimning
på höjdrodret i olika hastigheter för att kunna observera
hur planet reagerar i olika avseenden.
En Ava ska inte flygas för sakta, då flyger den inte effektivt,
eftersom dess fina profil inte kan utnyttjas fullt ut.
Avan kan flyga sakta, men den har en hastighetspolar,
som är mycket gynnsam, om du flyger med högre hastighet.
Alltså om du ökar hastigheten behöver du inte betala det med
en kraftig höjdförlust.
Således flyger vingen effektivt även i högre hastighet tack vare en utmärkt profil.
Nåväl, i fredags var det utomordentligt goda betingelser för att flyga termik.
Lagom temperatur, solsken och så gott som ingen vind var förutsättningarna.
Start klockan 0955 och sedan termikflyg, tills jag utförde sista
landningen 1405.
Det blev minst 3 timmar i termiken sittande i min goa Biltemastol.
För dig som söker en bekväm stol, om du har något fysiskt handikapp,
som gör det svårt för dig att stå och flyga, rekommenderar jag den varmt.
Under min flygning kunde jag njuta av kontinuerliga cu-nybildningar,
som gav mig en rask skjuts uppåt.
När vädret är med segelflygaren, blir det en storartad flygupplevelse.
Inga problem att hålla sig uppe och med hjälp av de aerodynamiska
bromsarna kunde jag reducera höjd, då jag så önskade.
När jag flyger under en längre stund, är det en nästan en meditativ situation
jag upplever.
Flygandet av min modell blir mitt mantra.
Tiden går för mig mycket fort, då begreppet tid mister sin vikt och
jag går helt upp i flygandet av mitt plan.
Härligt !
Efter en flygning upplever jag, att jag är uppladdad på nytt med
psykisk energi, som möjliggör och initierar andra aktiviteter
genom att verka som en katalysator.
Bättre att lyckligt få flyga en timma, än gå omkring förgrämd och
bitter tänkande om jag hade…
I de korta pauserna mellan flygpassen flanerade jag omkring
med min allestädes närvarande kamera.
Det kan ju dyka upp något…fast gör det inte det, kan jag ju försöka
ta några naturbilder.
Det blev några hastiga snapshots.
Kallas det impressionism, om jag och min kamera tecknar
en känslomässig bild av min verklighet ?
Min flygning i fredags och naturupplevelser, det gjorde mig
glad och på gott humör !
Nybildningar som hela tiden poppade upp vid mitt flygställe.
Platsen där jag landar. Vaktad av vältor och en trädridå…
…att landa i sidvind kräver planering och vaksamhet.
Min trogna…i väntan på start.
Jag tycker hägern är en ful fågel !
Lite blomsterbilder illustrerande begreppet… överflöd .
The evil eye… på Tjärbyhanget
“Jag vann”, sa han som svettig kom i mål och sträckte upp armarna…
Se på frönas aerodynamiska bihangs utformning, så de ska spridas för vinden…genialiskt !
Kallas evolution.
Detta var en dag i mitt modellflygliv.
För mig innebär begreppet “Modellflygare” just vad det säger.
Att jag flyger mina modeller !
Fast jag ser med förväntan fram emot SM i OT-friflyg nästa vecka.
En friflygande modell som kurvar upp sig till ett par hundra meters höjd utan radio…det är imponerande !
Bilderna från tidigare tävlingar.
Platsen är Bollerup, som ligger en bit från Tomelilla i Skåne.
För den sanne entusiasten är detta en av modellflygårets höjdpunkter.
Du bjuds på hängivenhet, skicklighet, dramatik, taktik och rävspel
och inte minst estetiska flygupplevelser av rikt mått.
Vill du veta mer så sök på “OT friflyg“ i sökrutan till vänster.
Klicka sen på rubriken på den post du vill läsa.
Här kan du läsa om tävlingen (hämtat från SMOS hemsida) :
Den 23 – 25 juli 2015
Förläggning och matsal i Lantbruksgymnasiets anläggning,
som ligger 16 km norr om
Ystad. Samlingarna äger rum vid matsalen.
Torsdag 23 juli. Klasser: A, B, S1, F-klassisk och OT-RC segel.
Tider: 14.00 samling. 14.30 – 19.00 tre starter utan periodindelning.
Fredag 24 juli. Klasser: D, G-int, S2, S3 och S-int.
Tider: 09.00 samling. 09.30 – 12.00 första start. 12.00 – 16.00 andra
och tredje start.
Lördag 25 juli. Klasser: A1, A2, C, F-nostalgi och OT-RC.
Tider: 09.00 samling. 09.30 – 12.00 första start. 12.00 – 15.30 andra
och tredje start. 11.30 – 13.30 OT-RC. 17.00 årsmöte. 18.00 middag.
Information om tävlingen lämnas av: Thomas Johansson
tfn 046-248 537 samt Sven Landervik tfn 0703 542 401.
Hjärtligt välkomna! SMOS tävlingskommitté.
Som jag skrivit flera gånger tidigare, är det värt ett besök.
I synnerhet om du aldrig sett en OT-tävling förr.
Ta med en bekväm stol, dricka och din kamera.
Du kommer att möta gräddan av Sveriges ungdom !
Varmt välkomna !
Aldrig har jag varit beundrare av exercismässiga uppvisningar,
där man kan få intrycket, att piloterna är robotar kontrollerade
av en osynlig kraft.
För mig är dessa uppvisningar ganska förutsägbara, stela och
stereotypa.
Framför allt, tycker jag de är tråkiga !
Vad jag föredrar att se, det är en uppvisning, där piloten flyger
sitt plan, som vore han och planet ett.
Som Tiger Mothen gör i nedanstående video.
Alltså han utnyttjar planets egenskaper maximalt,
utan att det ser överdrivet eller verklighetsfrämmande ut.
Jag har sett för mycket aerobatik med plan liknande de,
som användes i RedBull tävlingarna.
Långtråkigt och mekaniskt.
Jag tröttnar på eviga kniveggsflygningar, som helt litar
på 400-600 bhp och en lateral yta som håller upp planet.
Eller torque-rolls in absurdum.
Försök göra det med en Tiger Moth med 100-130 bhp !
På 30-talet fanns en berömd flygare i Tyskland
vid namn Ernst Udet.
Han gjorde vad han ville med ett plan,
vilket gav honom världsberömmelse.
Googla på YouTube efter Ernst Udet, så hittar du filmer.
Sitt ner och förundras om du ser på filmerna !
Ernst Udet var en mycket måttfull och blygsam person,
som tillsammans med andra hävdade, att världens
absolut bästa pilot, det var Hanna Reitsch,
som ju var en tysk kvinnlig flygare och sedermera testpilot.
Googla på YouTube på hennes namn.
Har du tillgång till tysk tv, så kan du då och
då på de tyska dokumentationskanalerna
som finns, Dmax, Phoenix och N24, se
dokumentärer om flyg från mellankrigstiden.
En film som ger bra beskrivning av flyg på 30-talet
i Tyskland, är en film som heter “Quax, der Bruchpilot”
med Heinz Rühmann i huvudrollern. Letar du, kan du hitta
en torrent att dra filmen med…
Heinz Rühmann var pilot i verkligheten och tjänstgjorde,
bitvis i alla fall, på papperet som sambandspilot under
kriget flygande en Me 108 Taifun.
Motpolen till ovanstående sätt att flyga är amerikanska
flottans uppvisningsgrupp“Blue Angels”.
Länk: http://www.blueangels.navy.mil/
De flyger F-18 Hornet, som är specialpreparerade.
Visst är det skickliga flygare, men det lockar inte mig att se på.
Det blir för mycket rätvinkligt, om du förstår min
metafor.
Då jag ser filmen med Blue Angels, tror jag ibland,
att det inte är människor med fri vilja som flyger,
utan ..tja, kalla det vad du önskar.
Jo, nu vet jag vad det liknar bitvis: Jag får associationer
till en militärparad med en miljon man i Nordkorea,
som struttar fram över ett torg.
Där rör sig soldaterna lika mekaniskt.
Men smaken är ju olika…och man blir kräsen,
då man sett ett otal uppvisningar med
större eller mindre grupper.
Mitt bästa minne, av låt oss kalla det uppvisning i grupp,
var Patrouille de France och dess uppvisning vid
F 5 Flygdag före flygskolans nedläggning 1995 !
Länk: http://www.patrouilledefrance.fr/
Där fanns inga marginaler vid den flygningen, enligt mitt
och många andras sätt att se det.
Vid en av passeringarna i grupp var två plan mycket nära
att flyga ihop, då de låg efter och under varandra.
Endast tack vare supersnabba reaktioner från piloten,
lyckades han undvika det.
Jag stod ihop med min gamle flyglärare och han sa,
hans hjärta höll på att stanna !
Men här kommer tre videos med dels Ernst Udet,
Blue Angels och enskild Tiger Moth.
Att lägga märke till på Tiger Mothen under de olika rörelserna,
är hur piloten ansätter roderna. Eftersom det går sakta,
kan du se rörelserna bra, då han genomför programmet.
Gissa vilket jag föredrar att se på…
Jag vet det finns piloter, som flyger sina militära flygplan
med fantasi. Framför allt ryska piloter.
Men vi har ju också sett, att flera ryska piloter har totalhavererat,
då de överskridit gränserna med stora förluster i människoliv som följd.
På Flygvapnets Huvudflygdag tyckte jag, att den
enskilda Gripenuppvisningen var komponerad med lite oväntade
rörelser, vilka visade planets förmåga att svänga inom små ytor.
Först vill jag visa en snutt med Ernst Udet från mitten av 30-talet.
Filmen är tagen i USA.
Plocka upp en näsduk från marken med vingspetsen…
…det gör inte vilken uppvisningspilot som helst !
Nedanstående video är en officiell Blue Angelsvideo.
Allting är synkroniserat in i minsta detalj.
Slutligen en video med en Tiger Moth.
Håll tillgodo och njut !
Måndagen 13. juli kom med vackert väder.
Med lagom temperatur och en nordvästlig vind enligt vindmätaren
nere vid Hovs Hallar.
Som upplagt för att fara ner och få sig en avslappnad glidaredag
på Segeltorpshanget.
Fast jag gjorde ett fel under ditresan. Jag körde genom Båstad.
Där det var stillastående trafik på den trånga genomfarten.
Antagligen var det någon sorts idrottsevenemang, om jag ska döma
efter antalet bilar.
Men det är bara att rätta in sig i kön och ta det lugnt.
Nere vid parkeringen på HH var det inte speciellt många
besökande, som parkerat.
Troligtvis det usla sommarvädret, som skrämt bort turister…
Koll av flaggan vid värdshuset, den visade nordväst.
Så ut med min flygplans- och flygväska med radio
och annat för en promenad ner till hanget.
Där det satt besökare och njöt utsikten.
Innan jag monterade, tog jag fram min vindmätare,
som är en Stiga och den visade 3 m/sek.
Flygbart och snabb montering.
Jag märkte efter utkastet, att lyftet var inget vidare.
Hanget var stört av termisk vind (Luft med termik som kommer rullande
och stör den dynamiska laminära vinden från havet), som
gjorde att trycket mot kanten hackade. Alltså ibland bra och ibland
dåligt lyft.
Min modell, en Spirit, har effektiva klaffar, så det var inga problem att
hålla sig flytande. Jag märkte hur hanget producerade lyft med
helt olika egenskaper under min modells färd längs den långa kanten.
Dessa områden förändrade sig hela tiden, så det gällde att flyga
rent och effektivt.
Att göra en icke planerad landning är inget att sträva efter här,
då terrängen bjuder på hinder, som lätt skadar en lätt balsamodell.
Om jag försöker landa i en buske, är risken, att klädseln blir allvarligt
skadad av alla taggarna.
Landning på marken…det finns mycket sten.
Dock, jag landade, monterade min kamera och startade igen.
Någon frågade, var gör jag av alla bilder ?
Väntar på att hitta BILDEN !
Också har jag det som dagbok från mina flygningar. En ombordkamera
gör ju allt så enkelt och vid hemkomsten är det spännande, att kolla
upp alla bilder jag tagit. Något kan ju bli bra…
Trevliga människor träffar jag, då jag flyger här. De flesta mycket nyfikna
hur det här med radiostyrt segelflyg fungerar på ett hang.
Speciellt ett äldre danskt par var intresserade, där kvinnan fick dra iväg
sin man ifrån mig, då han var så intresserad!
Jag ser, när jag flyger, att HH är en populär plats att ströva på, genom
alla som kommer förbi gående eller cyklande.
Har du aldrig varit där ? Åk dit och få en fin naturupplevelse,
avsluta med middag på värdshuset.
Då reser du därifrån belåten av upplevelser och förtäring.
Som sagt, jag tog lite bilder med min GoPro monterade i nosen,
på min fint flygande Spirit Elite.
Spirit Elite kan du köpa till bra pris hos HAB i Ljungby:
http://www.hab.se/spiritelite-2m-seglare-gp-p-4262-c-348.aspx
Då jag flyger, som sker varje dag vädret tillåter, då händer
för det mesta något oväntat.
Så och i dag. Kolla bilderna !
Jaha, nästan klart för start. Jag ska bara montera min kamera på nosen.
Jag tröttnar aldrig på detta !
Det skulle vara optimalt med en glasbur med värme här…för den kalla säsongen alltså.
Landning nummer två…
Men vad är det som ligger rakt fram på marken ?
…ja ni ser själva eller…
Tunga steg av piloten för att…
(förresten jag rekommenderar verkligen Echo sandaler !)
…hämta modellen efter att den…
…gjort en perfekt anlagd, slirig landning i en nylagd komocka…
..vilket väckte en viss munterhet hos åskådarna. Jag vaskade av modellen i en bäck,
då den var såg ut, som vore den doppad i spenatsoppa.
Sen är det bara att flyga igen !ert…
…men det gick fint och jag kunde packa ihop efter ännu en fin dag på Hovs Hallars Segeltorpshang.
Eftersom jag varit verksam i hamnen i Halmstad nästan hela mitt liv,
är det naturligt för mig att återvända till platsen och dess omgivningar.
I lördags hade jag sammanträffat med en modellflygare, som skulle övernatta i
sin husbil i området och efter vårt möte, tog jag min kamera och spatserade i väg.
Jag flanerade längs den öppna delen av hamnutfyllnaden, där det finns ett grönt område
mellan vatten och väg.
Marken är mycket mager, vilket danar växtligheten. Min plan var att försöka
fotografera små örter, som blommar just nu.
Min kamera var min första Sony SLT med normalobjektiv. Den har brukat funka bra.
Jovisst fann jag blommande växter. Det gäller att bara vara observant.
De små örternas blommor är ofta mycket iögonfallande, för att locka pollinerande
insekter.
Det blev lite bilder, som jag vill visa er.
Förresten, på söndagen flög jag termik vid Tjärby.
Det var en sån där dag, då allt stämde. Det var ingen vind och trots att det var dålig
solinstrålning, var det gott om termik.
Ingen braktermik, men 1-2 m/sek gick det uppåt med. Förutsättningen med ingen
vare sig mark- eller höjdvind gjorde, att man inte drev iväg, vilket gjorde allt så
mycket njutbarare och lättare.
Eftersom det var söndag, kom mycket folk till platsen, då det är ett välbesökt fornminne där.
Alltid roligt att få dela med mig kunskaper och vetande om modellflyg
till trevliga och glada positiva människor.
Två äldre damer hade kaffekorg med och jag blev bjuden på saft.
Jag fick 2 timmar och 15 minuter i termiken.
Så både lördag och söndag var fyllda av upplyftande händelser för en modellflygare
med betoning på flygare.
Nu ska jag inte orda längre, här kommer bilder och jag kommenterar sparsamt,
men nästan allt jag fotograferat är mycket smått:
Jag kunde inte låta bli: Är det ett gäng vilsegångna folkpartister…
Ser ni grästrået ? Ser ni de små blommorna ?
Jovisst, en tistel är vacker.
Blomman = 10 mm i diameter.
Graffiti i vår gemensamma miljö…
jag kallar det Dårens Dagbok !
Aldrig har jag sett stranden så tom den 11. Juli.
Gnejs insprängt i gråberg/granit. Båda metamorfa bergarter.
Gräs som just ska blomma.
Den gamle just vid starten.
Depå och min flygstol
…den mycket vackra segelbåten “Astarte”.
Hon är en unik båt, en R 10, som byggdes 1907.
Här är första inlägget, jag gjorde om henne:
https://hangflygning.se/?p=31186
Under vintern och våren har jag förgäves försökt komma i kontakt med ägaren, för att
på grund av det stora intresset för båten, förmå honom att kanske starta en blogg,
där han redogör, för det fortgående arbetet med sin båt.
I dag var jag nere, i den byggnad där “Astarte” finns uppställd.
Det var en positiv upplevelse att se henne nu.
Hon var nedslipad och klarlackad många gånger och hade en fin yta.
Skadorna i friborden syntes knappt och hon såg mycket bättre ut,
än vad jag kunnat förvänta!
Teakdäcket var nedslipat och såg ut som nytt. Ruff och sittbrunn
var i mycket gott skick.
Vidare talade jag med en mekaniker, som hade sett över motorn
och vad som hör den till. Han berättade, att allt var ok och han bytt
startmotor.
Den stående och löpande riggen låg vid sidan av båten och jag kunde inte
finna några större fel.
Jag fick reda på, att “Astarte” är till salu.
Om någon är intresserad, kan jag förmedla till säljaren.
Eftersom “Astarte” låg inomhus, var det klurigt att fotografera,
men lite bilder blev det, som visar det ungefärliga skicket just nu.
Då inte ägarrepresentanter fanns där, gick jag inte ombord och
kunde därmed inte fotografera under däck.
Håll till godo !
Nedgångskappen och del av sittbrunnen.
Teakdäcket slipat.
Den vackra rorkulten
Lucka för åtkomst till stuvutrymme på akterdäck.
“Astarte ” just nu i sin vagn.
Friborden blev bättre än vad jag förväntat.
Akterspegel på “Astarte”.
“Astartes” stäv med sitt vackra språng.
Här syns att propellern sitter förskjuten från centrum mot babord.
Del av den långa akterstäven.
Lite svart i friborden, men betänk hon är 108 år gammal.
Blir inte du lite murrig, om du är 108 år ?
Denna R 10 utstrålar “Vitesse” !
På friborden på sb sida fanns det förr skador, men de syns nästan inte nu.
Roder och den vridbara propellern.
Jag antar att propellerarrangemanget går att modifiera med en foldingpropeller…
denna propellern kan man ställa utan anfallsvinkel för minsta möjliga motstånd,
men en folding är enklare och man slipper mekanik.
Undrar hur gammal propellern är ?
Här ser ni mekaniken.
Propelleraxeln och dess hylsa.
Kan vara en gammaldags axel/hylsa, som fylls med segt fett för att hålla vattnet ute.
Ser lite ut som bysmeden gjort detta …
Fallvinsch på masten i brons.
Uppförstorad bild av vinschen.
Mastfoten
Beslag för undervanten
Mera beslag
Masttoppen
Masttopp med fallskivorna.
Rullfocken ……på en R 10 ??
Hmmm. undrar om hon är omriggad till Bermudarigg ?
Ännu en bild på masttoppen. Ser ut att vara av fosforbrons. Håller i evig tid.
bommen
Gaffelstång och bom, om jag inte ser fel.
Masten, skiktlimmad, formad av hyvel och slipad till form.
Masten ser mycket fin och rak ut.
Ingen vanlig gran man gått ut och huggt !
Rejäla knapar på masten för fastgörning av fallen.
Längst upp spinnakerbommen
Jaha, så ser hon ut idag.
Jag hoppas verkligen vi får se henne segla !
Det vi satt och väntade på i värmen, var den enskilda uppvisningen av
Gripen.
Vi förväntade oss något extra, vi fick det också av piloten och hans flygplan.
Det var mycket varmt, jag tror upp mot 30 grader, vilket gör att luften inte
har samma densitet, som om det varit 15 grader varmt.
Det påverkade flygplanen, då de inte hade samma “grepp” i luften.
Ungefär som att åka skidor på lössnö respektive skare.
Men trots det, genomförde Gripen en fin uppvisning, som påvisade
planets goda egenskaper.
Vi kan vara stolta, att vi lyckats ta fram detta system i Sverige !
Jag kämpade med motljus, då jag försökte få till bilder.
Det var en hopplös kamp för mig, men jag lägger ändå upp några bilder
och kompletterar med en video, för att ge er en känsla, hur vi såg det .
Gripen startar flankerade av Bajamajornas i givakt stående hedersvakt…
Piloten flög med hög belastning. Upp till 9 g och han var garanterat svett, då han landat !
Om man ska genomföra en looping på låg höjd, gäller det ,
att man kan inte komma ur loopingen på högre höjd, än då man gick in i den.
Många piloter har för sent insett den sanningen och har fått betala.
Ni ser att piloten drar ordentligt för att komma runt.
Kolla vingarna under hög belastning !
Flygning med hög anfallsvinkel. Alltid imponerande.
Fast det värsta jag sett i den vägen, är amerikanska F-15 Eagle,
vilket vi tänkte, då vi såg det, att detta är omöjligt.
Piloten landar sin Gripen efter en väl utförd uppvisning.