Dessa bilder blev “över”. men de kan ha sitt intresse oxå.
Jag har publicerat mer än 500 bilder på min blogg från årets tävling med klassiska bilar och det får räcka !
Det tar ju lite tid att fotografera, editera och göra 15 poster på bloggen. Men jag vet att bilderna uppskattas det är därför jag gör det.
Det är också så, att jag känner det som en kulturgärning att dokumentara gårdagens motorsport. Du vet ju, att tiden gå så fort.
Tiden tycker jag går lika fort, som om man satt på en bänk vid en station och ser ett tågsätt med många vagnar ånga förbi. Det kan tyckas oändligt långt, men plötsligt, innan man vet ordet av, försvinner sista vagnens röda ljus i fjärran i.Så tycks livet vara också…
Än en gång, vill du ha nån bild så maila mig. Du kan lägga en kommentar, så får jag din mailadress.
Vi ses väl nästa år i Falkenberg ?
Ford Anglia
Stort och litet nät.
Ett landskap som jag tycker påminner om Hessen i Tyskland.
Banan och dess publikområden ger mig associationer till Goodwood i England.
Nästan lite parkkänsla…
Publiken kan se banan väldigt bra.
En hare tar det säkra före det osäkra…
…och sätter full fart…
…över banan !
Man behöver inte trängas.
En del människor kan gå genom eld och rök bara för att kunna se på en tävling gratis. Snålheten känner inga gränser. Man bygger flervånings utkikstorn för att slippa betala inträdet. Som denna skapelse vid Nyhemskurvan. Den ser ut som en miniatyrupplaga av Lars Wilks skulptur Nimis vid Kullaberg. Ett monument över snålheten !
Flaggvakterna vid Nyhemskurvan i motljus med contrails i skyn och en blek sol.
Formel Vee fältet var nog det största på tävlingen, vilket säger mig att det är en populär klass och kanske… reltivt billig att utöva.
Jag minns tidigt 70-tal med dessa bilar, som kom lite i bakvattnet efter F3 i Sverige. F3 i Sverige hade sin storhet under slutet av 60-talet fram till mitten av 70-talet. Man jämförde ju alltid formelbilarna med varandra.
Formel Vee tyckte vi var lite mjäkigt. Sen kom något som hetter Super Vee och då blev det lite roligare, då dessa bilar hade bättre prestanda.
Jag kunde inte fotografer alla bilar, men här kommer
några, som kanske visar vad klassen Formel Vee kan
åstadkomma.
Beach Car…tycker den liknar ett badkar med en torkställning för handdukar…
Det riktiga nostalgisvepet måste vara denna klass med små guppande Fiat, rykande Saabar och en DKW.
Jag vet inte varför, men jag har alltid hejat på Fiat Abarth. Den ser utsom en liten bubbla som lite grand bugande på
rakorna tar sig runt banan.
Men förled dig inte, den är snabb !
Som jag skrev förut, så var Olof Wijks Fiat Abarth en av mina favoriter på banorna under 70-talet.
Han slog oftast hundkojorna…
Saab tvåtakt, finns dessa rykande och otroligt varvande bilar någonstans förankrade i den svenska folksjälen ?
Att få se dessa bilar i fint skick och med max trimmade motorer är en upplevelse för ögat, örat och luktsinnet.
Då jag ser en Saab passera kurvan framför mig på tre hjul, då erfar jag mycket eufori !
Det är lite back to basics bland dagens aerodynamik elektronik, DRS och rattpaddlar…
På en Saab…där har man en rattväxel ! Precis som på min faders bil !
Vi som hade lyckan att vara åskådare på 60-talet
glömmer ju inte den färgstarke Picko Troberg med
sin hundkoja…han tycktes ibland vara oslagbar.
En annan deltagare var en 1000 cc DKW Junior.
Ett ganska märkligt namn på en bil;
Deutsche Kraft Wagen, alltså i lite fri översättning
Tysk motor vagn.
Körde inte Sigurd Isacssonen sådan bland annat på Skarpnäck under tidigt 60-tal ?
Den bilen, som vi såg i Falkenberg, lade väl inte
direkt däckgummi i asfalten, men det viktiga är ju,
att föraren deltog och hade roligt !
Å nu kommer lite bilder på ditt och datt !
Sätt dig tillrätta !
Trångt vid ingången till Nyhemskurvan…det gäller att utnyttja curben…
Ge mig för en Saab ? Aldrig !
Gröna bilar och grönt ljus…just nail the throttle !
De två bilar som redan på 60-talet var antagonister på banorna.
En inte helt vanlig racerbil, Austin A 40…tror jag.
Han som har lyckan att sitta bakom ratten ska vara
Peter Svensson. Lycklige man ! Saab rules !
DKW Junior med sin pilot Per Hågeman.
En norsk gutt med sin vackra Fiat Abarth balanserande på gränsen i kurvan.
Snyggt lackad bil som fångar ögat ! Netop !
En 3-hjulig Saab.
Fiat…som äger Ferrari….
BMC och Saab på 6 hjul genom Nyhemskurvan.
Vem kunde tro detta ?DKW Junior 1000 cc smattrar på.
Fiaten ryker lite…ventilstyrningarna ?
En odödlig bil…som nytillverkas, fast den nya ser ut som en frukostbulle nu…
En Saab far förbi det böljande halländska kustlandskapet.Då jag var en ung människa, hade Saab Sportarna, om ägaren
skulle vara en man av värld, en läderrem som säkrade motorhuven.
Jag frågar mig mot vad ?
3 Saabar på gränsen…
Hundkoja som lite diskret lyfter på höger bakhjul…
Man kör så det ryker
Tvekampen.
Redan 1965 kunde man se Hundkojan lyfta
bakhjulet i Lito-kurvan på Ring Knutstorp…
Usch, vad gammal man blivit…men vad är alternativet ?
Var formgivaren fått inspiration ? Tja USA-bilars fenor kanske.
För mig som inte vet så mycket, kan det vara förvirrande med alla indelningar i klasser och underklasser.
Du som kan racing har inga problem, men majoriteten av publiken kan känna viss förvirring…
För oss som äldre…så kopplar vi dagens racing med klassiska bilar till de upplevelser vi haft för 40 år sen på exempelvis Knutsorp eller Dalsland Ring.
Oavsett av vad bilarna kallas så tog jag lite bilder.
…undrar om Jay Lenno har en Sonett i sitt garage ?
Nä, det tror jag inte, då det är en ganska sällsynt bil. Jag vet inte , om Saab tillverkade den som ett svar på P 1800, vilket var en mycket vacker bil.
Tänk dig P 1800 av i dag med en modern motor och nytt säkerhetstänkande…Skulle den sälja ?
Saabs, ska vi kalla det fula ankunge, Sonett är väl inte direkt det som man går och drömmer om. Jag minns ,
då de första kom på gatan. Sportbil med en rykande
tvåtaktsmotor ? Nä, det var nog inget.
Men turligt nog finns det entusiaster, som vårdar och
förvaltar sina Sonetter med öm och varm hand.
Det gör, att vi fortfarande kan se bilarna på en bana.
För många år sedan hade vi något, som väl hette Camaro Cup på banorna i Sverige.
Det var häftigt. Varför ? Jo stora bilar, muller från motorerna som kändes rent fysiskt hos åskådaren. Förare med starka personligheter och begynnande stallprofessionalism.
Det var mycket populärt hos publiken, däför dessa bilar symboliserade “Brute Force”. Dessa stora bilar med 600 hp var inte lättkörda. Det var svårt att få ner kraften till banan och de sladdade i kurvorna !
Nu…kör man oxå V 8 motorer. Men inte så mycket hp i motorn och framför allt, det låter inget om bilarna. Ja, jag förstår miljökraven och att man måste inordna sig.
Men dessa bilar skapar i alla fall aningen av en känsla, från den tid då allt begav sig.
Det är nog en av de populärare klassiska avdelningarna på en tävlingsdag.
Här kommer några ögonblick från klassens tävlingar i Falkenberg.
Knyt fast dig och häng med några varv !
Ännu en gång, vill du ha bild i fullt format, så maila mig så kommer det kostnadsfritt. (Denna gången)…
Jag lägger inga okunniga kommentarer under bilderna, för jag vet, att du som besökare har kunskapen, att se vad det bilden föreställer.
Mustang…men var är hästen i fronten ?
När jag ser lackeringen, kommer jag omedelbart att
tänka på Gulf-teamet på Le Mans under 1970-talet.
Roligt att se denna Ford Galaxie slingra sig igenom kurvan med häftig
bakhjulssladd överstyrd som den var, då den var satt under press.
Se på intrycket denna bil ger åskådaren… Den tycks vara lackerad ungefär som en reklamskylt på ett landsortstivoli
…inget genomtänkt budskap direkt….utan mera lite åt var och en…
Se sedan på denna bil. Mera genomtänkt och bilen ger ett budskap. Det tycker i alla fall jag. Fast jag är ju ingen reklamman…
Alla i min ålder känner väl nostalgins vågor skölja över ryggen, då vi ser en Volvo Amazon på en tävlingsbana.
Jag tror inte, det finns något, som symboliserar bilåldern för oss som fyllt 70 mer än en Amazon.
Det verkar, som vi alla haft en eller flera.
Jag hade tre stycken. En B16B, en 122 och slutligen min pärla en californiavit 123 GT.
Som jag modifierade, så gott det sig göras för dåvarande bilprovningen.
Ombyggd fram och bakvagn, sänkt och nya dämpare och fjädrar, motor borrad, ökad kompression, häftig Iskendrian kamaxel, dubbla Weber 40:ior, nytt egetbyggt avgassystem med extraktorrör , liten Abarthljuddämpare, ombyggd instrumentbräda och flyttad växelspak m m. Tyvärr slutade den sitt liv mot en lastbil, som körde mot rött ljus i en korsning.
Men vi kan fortfarande se vassa Amazoner på Classic racing, vilket släcker vår törst efter insugningsljudet på en B18/B20-motor !
Här kommer lite bilder !
Åk med mig bakåt vägen…
Amazon på gränsen i kurvan..
Precis samma lackering hade jag. Californiavit och mattsvart huv…
Cortina…jag hade en röd Lotus Cortina…men jag gillade den aldrig helt. Det verkade vara en bil, som man skulle vaxa och polera , inte köra med…
Marcos
P 1800. Jag skulle vilja ha en sådan med en Toyota Supra motor.
Jag hade en 142:a, som var så rostig, att framskärmarna fladdrade som vingar, då jag körde…
När jag sålde, den vågade jag inte stänga av motorn, som bara gick på 3 cylindrar, vilket
medförde, att då motorn stod och hoppade på 3 cylindrar, flaxade skärmarna som på en
kaja som ska försöka lyfta…
…därför det finns ju så många olika klasser, vilket ställer till det för oss som inte vet så mycket.
Det är dilemmat för motorsporten, om man vill vara en publikvänlig sport, denna indelning i alla sorts klasser.
Kunde man inte ha EN klass med monopostobilar exklusive Formel V ?
Formel V är en stor klass, så de kan ha en egenklass.
Jag tog lite bilder på det, som jag tyckte hade släktskap med gamla F2 och F3.
F3 skapar för mig nostalgiska hågkomster, då vi hade riktigt duktiga förare. Naturligtvis Ronnie i sin Techno med en motor från bröderna Nova i Italien. Reine med sin Chevron också
med en Novamotor. Torsten Palm, Conny Andersson och
icke minst Ulf Svensson som var agent för Brabham.
Vem minns inte Brabham BT 18 eller Brabham BT 24 med sitt
typiska insugningsljud, då man släppte gasen ?
En förare som visade, att han inte bara kunde köra Saab
snabbt i skogen, utan som även kunde ratta sin Brabham
BT 28, var Stig Blomqvist. En osedvanlig förarbegåvning.
Japp, dessa tider återkommer aldrig, men det var storhetstiden för svensk Formula 3 racing.
Nu ser vi på bilder från Falkenberg på bildeer som har lite berörings- punkter med de äldre F2 och F3 bilarna.
Buckle upp and stay fokused !
en March årsmodell 1981 Formula 2 chassie.
En F2 bil från 1978. Det vill säga samma år som Ronnie Peterson blev påkörd av James Hunt som hade blivit trängd av Ricardo Patrese på Monza, vilket orsakade den svenska förarens död. March lyckades aldrig med att bygga en riktigt bra Formula 1 bil. Att de ändå placerade sig berodde på föraren. Vissa av deras F1 bilar var milt sagt fiaskon. De lyckades bättre i Formel 2, där Ronnie överlägset sopade hem EM 1971 med en March 712.
En reminiscens från 70-talet…
Klumpen på sidan av motorn är en strypning av insuget. Men det största “felet” nu, det tycker jag är att man måste ha ljuddämpare !!!
Här ett exempel på nyfunnen aerodynamik för monopostobilar. Man bygger ut golvet, så det sitter lågt, för att förhindra att luft läcker in under bilen. Under bilen vill man ha hög lufthastighet som lämnar bilens bakre del via en diffusor. Hög hastighet på luften ger lägre tryck och alltså sugs bilen mot marken och du kan svänga snabbare i kurvorna.
Jag vet inte, om fonterna på bilen ska anknyta till, att den blivit framtagen
med datorhjälp ? Däremot vet jag, de som konstruerade bilen; Max Mosley,
Alan Rees, Graham Coaker och Robin Herd
Jag tycker den ser snygg ut. If it looks good, it drives good… för att travestera Kelly Johnson vid Lockheeds Skunkworks.
Den blå bilen, varför ska den köra ihop med monoposto ?
Denna bilden berättar lite om miljön Classic Racing möts av i Falkenberg.
Hart Power. En mycket duktig motorbyggare var Brian Hart. Han var känd för att bygga de bästa F2 motorerna . Hans firma lever vidare än i dag.
Varför en vit katt bland hermelinerna ?
En del piloter kunde ta svängen med kontrollerbar 4 hjulsdrifting.
Att plåta tävlingsbilar är inte lätt, såvida du inte är ackrediterad pressfotograf.
Det betyder jag är hänvisad till publikplats för att få till det med bilder.
Så att välja plats är inte lätt. Jag vill ha en plats, där jag har god överblick av banan. Jag vill ha en bra bakgrund som inte stör objektet, jag ska plåta.
För egen del valde jag “Nyhemskurvan” eftersom den platsen ger mig möjligheter att komma nära, det jag vill plåta.
Nackdelen kan vara, att det är svårt att fotografera enligt modellen “Medsvepning” för att få bilen skarp och omgivningen suddig, vilket är till, för att skapa ett intryck av hastighet.
De flesta bilderna tog jag med 1/5000 sekund spot on. Men jag tog oxå ett antal svepbilder. Det ser du, om du kollar mina bilder.
Många av bilderna är tagna med normaloptik, det finns ingen anledning att använda zoom på dessa korta avstånd.
Bättre att plåta enkelt. Det blir bäst kvalitet.
Bilderna har jag försökt indela, så gott det går. Alltså, det är min, den okunniges, sortering…men det viktiga är ju bilder !
Jag kommer att lägga upp en post varje dag. Sammanlagt blir det ca 5-6 poster med bilar i aktion.
Om någon skulle vilja ha en bild i fullt format så maila mig, jag skickar den free of charge. Denna gången…
Jag börjar med Austin A 35, som jag tror var publikfavoriten. En osannolik anakronism, som ger i alla fall mig associationer till Kalle Ankas bil…som finns som ingressbild längst upp.
Tobias Svanberg heter den stolte ägaren.
Fighting face…vem har inte det ?Visst är bilen snygg !
Skulle jag välja att få köra denna Austin eller en Lamborghini……då hade det blivit engelsk kvalitet…
“Power and precision” !!
Här passerar Tobias färgvallen…
Karossdesign av…vilken italienske designer ?
Nu står vi på !
Det gäller att lätta på gasen med en så potent
räserbil, då det är en Safety Car på banan !Denna räserbil är en prydnad för vilket bana som helst. Monza, Hockenheim, Brands Hatch, Suzuka…you name it !
Jag tror inte Tobias är skrockfull…
Han känner sin bils potential !
Då jag ser Tobias Austin, kommer jag att tänka på, de kakor som
kallas “Dammsugare”…. De är ju klädda med grön marsipan…
dock inte denna bil…fast tänk om ?
Nu går det riktigt fort…kanske han kopplat in DRS-paketet ??
Här susar Tobias A 35 förbi en konkurrent i hi speed ! Även om konkurrenten stod stilla på grund av problem, så är en omkörning en omkörning !
Hej då medtävlare…synd att ni bara får se min bil bakifrån…
Här får du de sista bilderna, jag tog under mina promenader
i depån. Jag har många, men jag inte publicera allt.
Jag har med bilder på, vill jag påstå, publikens favoritbil, en Austin A35, som grönlackad pilade runt falkenbergsbanan
som en liten bakelse av grön marsipan.
Bara att se denna något anakronistiska bil på banan, är ett bevis på, att allt är möjligt i motorsport…nästan i alla fall.
Denna lilla gröna bil med sina runda former ger mig lite Walt Disney vibrationer.. Denna bil skulle kunna förekomma i en Kalle Anka tidning…? Den hade där gett precis rätt intryck i seriernas värld.
Jag säger inte detta som något nedlåtande, utan det är ett intryck, jag erfar.
Förresten en kuggfråga…
Vilket bilnummer har Kalle Ankas bil i seriernas Ankeborg ? Ditt svar är helt korrekt. Den har nummer 313.
Du kan sortera in bilnumret i din hjärna under avdelningen
“Onödigt Vetande”.
Den kommer troligtvis… aldrig att vinna, men den sprider
glädje och gör fin propaganda för den finaste arten av motorsport, vilket ger glädje åt åskådaren.
Heder åt bilens ägare och förare Tobias Svanberg !
Här blir det bilder.
En Austin A 35 fighting face. Bäva månde konkurrenterna !
Inte direkt Pinifarinasom har haft hand om designen…
Kanske inte en tiger i tanken, men en tank i kofferten i alla fall.
Hade jag varit miljardär, skulle jag sponsrat ägaren, med vad
som krävdes för att krama ut absolut max ur denna motor !
Snygg logo i alla fall. Googla om den så får du information om dess utseende.
Ja, nu står det T 41018 på regskylten. Jag tycker Tobias ska göra en ny,
där det står 313 ANKEBORG
Vem kunde ana runt 1962 att denna osannolika design
skulle köra klassiska lopp 60 år senare ?
Den berömda lutande bakrutan. Undrar hur smutsig den blev under regnväder, eftersom rotorn bakom kanten torde föra skiten rakt mot bakrutan.
Lars Göran begrundar sina bilar…
Lola Mk III
Så här borde Formula I sett ut. Mera omkörningar
mindre elektronik och aerodynamik.
Rejäla doningar. Detta är inte beräknat med CAD/CAM.
Cooper ett klassiskt namn inom motorsport. Fast det första jag kopplar
det till är boxning…till Henry Cooper, som var känd för att ha
boxningsringarnas absolut sköraste ögonbryn. Han boxade till hög ålder,
men till slut lämnade han ringen och denna värld för gott 2011.
Ganska spartanskt.
John Cooper byggde förutom bilar, motorer också egna växellådor.
Tänk att få ratta denna bilen….
BMC
Mycket och komplicerad mekanik.
Min favorit nummer två. DKW Junior. DKW = Deutsche Kraft Wagen.
Kolla generatorns placering, fläkt och kylare. Ganska innovativt.
Man kan väl säga att den hade ett avantgardistiskt utseende då den kom.
Framvagn. Jag tycker om att se, hur man löser problemet i framänden rent tekniskt.
Som du ser här så är det annan utformning på bärarmarna. Pressad plåt i stället för de vanliga Y-armarna i rör.
Föraren ställer in hjulvinklarna, så den ska bli lättkörd.
Jag får lite Lotus 49 vibbar då jag ser bilden…
Du ser instrumentet där bak för att ställa in vinklarna.
Merlyn kunde i alla fall göra snygga inredningar…
Ser du ett H där bak ? Hewland växellåda.
Novamotor. Där Ronnie Peterson köpte motorer till sin Techno F3. En perfekt kombination. Vi som var med och såg honom köra, förundrade oss över, att motorn kunde varva så mycket med sina stötstänger…
Härlig bil. Fiat Abarth 1000 cc. 45 år sen den kom…minst.
Snyggt motorrum utan plotter.
Delar av depån söndagmorgon.
Austin Healey SpriteMk II. För oss som inte kunde köpa
den stora med en rak 6-cylindrig motor.
Det ser lite avigt ut med denna höga störtbåge…på en Formula V.
Denna bilen lackad i Gulfs racingfärg…
…liksom denna Mustangen.
Själva verket…
Depågatan Falkenberg. Minns förr på tävlingarna…Svindyr depåbiljett
för att få gå där. Men verkligheten kom ifatt bilsporten tack vare konkurrens
från all media. En annat fjanteri jag minns med avsmak…var att man
mitt under tävlingen höll en paus på minst en halv timma!!! för att publiken
skulle köpa korv . Jag vill inte betala för en paus, jag vill se tävlingar ! Då avser jag de tävlingar, som gick slutet av 60-talet till slutet av 70-talet.
Vem minns inte detta märke ? Minimarcostill exempel ?
Denna bilen misstar man sig inte på.
Inte direkt Motorhomes som på Formula I tävlingar. men det går i alla fall.
Jag presenterar mera bilder från depå och publikområden med detta inlägg.
Att gå runt i depån är en upplevelse. Här får jag se fina bilar, kärleksfullt hållna i skick av entusiaster. Jag får träffa människor som är hängivna motorsport och speciellt då Classic Racing.
Så mycket kunskap och erfarenhet det finns ! Jag hoppas innerligt, att denna kunskap kan föras vidare till nästa generation racerförare !
Mina kommentarer under bilderna ska du se som en
okunniges små reflexioner. Ta de inte för allvarligt !
Rätta mig gärna om jag talar i nattmössan !
Nog med prat, nu blir det bilder så buckle up !
Det kan nog inte vara bättre !
The prancing horse gör ett språng !
BMC Cooper
Att få dessa förgasare att fungera tillsammans…ingen lätt inställning.
En 70-tals monoposto…
En vacker SAAB och är den från vårt grannland Finland ?
SAAB Sport. Många grabbars drömbil 1965…
En sådan vacker inredning ! Vem minns inte ratten ? Jag minns den efter att ha hållt i några träflisor och krokiga aluminiumbitar,
då jag planterade en SAAB Sport in i en buxbomshäck 1966…
Allt perfekt.
Jämför denna anblicken av motorrummet med en bil av idag….
Saaben fäller upp huven och säger “Goddag”!
Jag bara gillar denna lilla loppa ...
…med dess kraftpaket ?
Jag får sympati för denna bilen då jag ser den på banan .
En förarlegend och mekaniker specialiserad på Fiat Abarth;
Mr Jerry Davis, sen många år hemmahörande i Halmstad.
Fiat Abarth. Numera återuppstånden och produceras igen.
Jag minns Olof Wijks Fiat Abarth då han spöade Hundkojorna !
Abarthen rörde sig på ett speciellt sätt. Den lufsade sig framåt
på banan lite grann som en småspringande elefant…
Så sant…
Saab herrgårdsvagn. En som det sas, en riktig ” bonnabil”…
Dessa foton visar i någon mån…
…för oss okunniga hur en framvagn är konstruerad.
SAAB 96. Undrar hur mycket en Saab tvåtaktare tillåts varva ? Jag menar, det finns ju inga ventiler som kan rida ?
Austin A40 Futura. Hur kunde man sälja en sådan bil vid denna tid ? Jag minns en kompis som i början av 70-talet köpte en Austin Princess. Han sa, att om man kallade det en dålig bil, hade det varit ett beröm utan gräns !
Är detta Göran Tjärnlunds RPB ?
Paulina har i alla fall en kvinnlig färg på sin racerbil…
“Hur ska jag få ihop detta” ?
En klassisk Mustang målad i Gulf Racing färger.
Ford Vinglia…som den lite styggt kallades.Berämd för sin lutande bakruta.
En liten episod, då jag som grön lastbilschaufför skulle backa min lastbil efter att ha lossat gods till systembolaget på en gata i Helsingborg,
för jag skulle kunna komma ut. Jag kollade backspeglar och jag kollade
spegelbilden i affärens stora skyltfönster att allt var klart. Jag backade
3 meter och hör ett krasande ljud bakom min lastbil. Då jag kollade
backspegeln stod en äldre dam och pekade på något. Jag hoppade ut och
märkte till min förskräckelse, att jag backat av taket i stort sett, på en
Ford Anglia med lutande bakruta.
Lyckligtvis inga personskador. Föraren hade kört in sin bil under överhänget på lastbilen, då det var ont om plats ! Lastbilen hade inget skydd mot underkörning då, 1965.
Det tragiska var att den stackars ägaren till Anglian just hade köpt den
och var ute på en invigningstur.
Ingan blev skadad, vilket jag var tacksam för. Jag tror åkaren gjorde upp
i godo med den stackars mannen med sin Ford Anglia.
Fiat äger Ferrari !
Merlyn, som jag minns sen sent 60-tal som F3 bil.
Princip för en bakhjulsupphängning.
Drivlinan; Motor, koppling, diff och växellåda.
Vem har inte kört Amazon bland oss som är 70 år unga ? Jag hade ett antal 122 S och min sista var en 1968 Amazon 123 GT som var californiavit i sin elegans.
4 cylindrig stötstångsmotor ca 1000 cc.
Conny Abrahamsson Ford Escort. Denna lackering såg
jag sist på Picko Trobergs Camaro 70-talet.
Cooper S, på sitt sätt min ungdoms drömbil. Eller ännu hellre en Cooper SS !
Den snyggaste Alfa Romeon.
Det bästa med Alfa…motorn och växellådan.
Rosten får man som en fri bonus…
En tidig logga för Saab.
Här två sällsynta bilar. En Sonett med fyrtaktsmotor…
…och en Sonett med tvåtaktsmotor.
Vem känner inte igen detta motorrum ?
…Volvo B18/20
Insugningstrattarna till Volvon. Varför avskärmning ? Ja, ska jag som okunnig gissa, är det kanske för att förhindra att varm luft ska sugas in i motorn. Med sval luft får du bättre fyllnadsgrad vilket ger mer power.
Luftutsläpp kylare på en formelbil. Vet du om att utsläppet ska vara 3 gånger större än insläppet ?
Det är för att få venturieffekt och förbättra kyleffekten på motorn. Har du tvärtemot, stort insläpp och litet utsläpp får du luft, som stannar upp och packar sig.
Förresten, om du inte använder glykol eller liknande i kylarvätskan, så kommer något som heter “Sideneffekt” att uppträda.
Det betyder att heta väggar i motorn som ska kylas kommer att beläggas med massor av små luftblåsor på mantelytorna och vi vet, att luft är den bästa isolatorn. Alltså blir det dålig kylning.
Det viktigaste att blanda i kylarvätskan, är ett medel som eliminerar ytspänningen. Flygmotorer under WW11 hade glykol i kylaren av just det skälet. Inte för man var rädd, motorn skulle frysa i första hand. Såedemede.
Motorsportens enda tillställning som jag vill delta i som åskådare, det är Falkenberg Classical, vilken avhålls varje år i september på Falkenbergs Motorbana.
Träffen, jo jag kallar det en träff, även om det är tävling i botten är mycket trivsam och har i sig en stämning, som gör, att man gärna åker dit.
Att spankulera i depån och prata med förare och mekar, som i regel är av stadgad ålder, är intressant och man finner, att man har många gemensamma beröringspunkter och
upplevelser. Bilarna man tävlar med är i stort 1930 – 2000…ungefär.
Du blir förvånad, om du ser, hur man kör med dessa dyrgripar… En 1960 års formelbil kan betinga ett värde på 1.000.000 kr !
Men oavsett det så kör man, så det glöder !
Jag kommer att presentera ett par inlägg med statiska bilder,
alltså bilder från depå och allmänt och därefter 3-4 inlägg
med tävlingsbilder från Falkenberg Classic 2019.
Bilderna har jag tagit ur den okunniges perspektiv.
Det vill säga, jag vill bilderna ska vara beskrivande och förklarande.
Kommentarer under bilderna är mest mina kuriosaanmärkningar,
för jag vet, att mina besökare besitter oändlig kunskap
om dessa bilar…
Jag tog en stor mängd bilder och mitt problem var att
sovra i materialet.
Som vanligt om någon vill ha någon ha bild eller bilder
i full size, maila mig så skickar jag free of charge.
Kommentarer och rättelser tar jag emot med glädje.
Längst ner på sidan finner du: “Leave a comment”.
Klicka där så kan du kommentera !
90 år en respektabel ålder. Lika gammal var racerföraren Erik Berger, då han körde på denna banan med sin Escort !
Denna Formula Junior har väl ett värde som motsvarar två nya Volvo personvagnar…
Så här ska en riktig racerbil se ut. Inga vingar, spoilers eller ducts !
Växelspak i en formelbil från ca 1960…inga rattpaddlar här inte.
En formelbil från tidigt 60-tal. Kolla bladfjädern !
L-G Sjöbergs backspeglar som håller koll, på de som är bakom….
Kan tänka mig att stagen till bakvagnsupphängningen
inte kan köpas på Biltema…
Just…L-G Sjöbergs bil.
En ung pojk som kör sina racerbilar, Lars Göran Sjöberg, Swebe Cooper och Cooper T 59.
Nu kommer ett antal motorrum till beskådning.
Y-länkarmar i pressad plåt ?
Jag gillar motorns gröna färg. Klassiskt
Marcos en vacker bil med tidlöst utseende.
Det finns mycket professionalism i Classic Racing…
…vem var kommer alla pengar från…?
…men är du entusiast är du beredd att försaka annat för din hobby !
Det är väl det som skiljer en Slacker från en Doer ?
Formel V. Med en VW-motor som kraftkälla.
Föraren har tagit sig en stund för inre samling och kontemplation innan racet.
Jaha…så ser det ut där fram på en monopostobil.
Grundläggande instrument. Viktigaste kanske oljetryck.
Björn Davidsson studerar och grunnar på sin Pontiac TransAm.
Den effektfullaste lackeringen…
Mattsvart lackering och fenixröda dekaler.
Perfekt kombination för att väcka uppmärksamhet.
Luftutsläpp från bakre hjulhus. Undrar hur det påverkar turbulensen/laminära
strömningen bakom bilen ?
Luftutsläppet kommer att sugas upp mot spoilern eftersom trycket där är lågt
och då kan man misstänka, att vingens funktion och effektivitet påverkas negativt.
Har man airducts och diffusers under bilen blir det ytterligare komplicerat då utloppet från dessa med dess relativt höga lufthastighet (Venturieffekt) kan störa strömningen under bakvingen och orsaka turbulens .
Men innovatörerna har kört en simulation i datorn och fått mätvärden från vindtunnelförsök, så jag pratar väl i nattmössan.
Fördelen med spoilers för utsläppsluft enligt ovan, är att det kan minska det inducerade motståndet på bakvingen. Inducerat motstånd eller lyftkraftsmotstånd är priset du betalar för att skapa lyftkraft. Motstånd, Cd kostar energi och ska betalas med mer power från motorn.
Att komma ihåg är, att en bakvinge förändrar passerande lufts riktning.
Man kan se det tydligt då en F1 bil kör i regnväder. Då syns hur vingen riktar
om den passerande luften uppåt.
Det är Newtons lag som regerar, vilket gör att bilen presssas i motsatt riktning, det vill säga nedåt.
Porsche är ju alltid Porsche…
Ganska attraktiv utformning av nosen på bilen.
Ja på 70-talet skulle bilarna i aerodynamiskt avseende se ut så här.
Allt i ett om man är i bilsportbranschen.
Försäljare som säljer nödigt och onödigt…
Denne gossen hade kört från Aachen i Tyskland för att sälja sina böcker och dekaler.
Man kanske skulle sätta i en sådan motor i sin Golf…
Är detta en Ginetta ? Bilen har nog en BMW motor enligt frontmärket.
AC Cobra. Om det är en original…värd en förmögenhet.
En bil som man var sugen på i ungdomens glada dagar. Men jag fick hålla tillgodo med min californiavita Amazon 123 GT.
Det blir lite skav mellan bilarna, som synes.
Är du sugen, så varför inte börja med en “Grålle”.
Denna bilden är på sitt sätt för mig unik. Här finns två bilar, som har samband med svenska racerförare. Den första är en March 782, där 78 står för årsmodellen och 2 visar det är formula 2. Ronnie Peterson
omkom 1978 på Monza i sin Lotus. Innan dess körde han March Formula 3 med en March 693 och sedan
March F2 där han blev europamästare. Hans F1 karriär inleddes med March 701 i Monaco, där han i sitt premiärlopp blev placerad som 7. Bilen bakom, en Lola T 492 är ett derivat av Lola T280, vilken Joakim Bonnier körde på Le Mans 1972.
Bonniers Lola hade en Ford Cosworth 3 000 cc V-8 motor. Bonnier fick sladd…i hög hastighet på en
raksträcka, bilen lyfte och for in i skogen, där den kolliderade bland annat med ett träd. Bonnier dog omedelbart. Lolans aerodynamiska egenskaper i hög hastighet kan man kanske idag ifrågasätta.
Man kanske till fullo då inte förstod, hurBernoullis Lag påverkade en bil.
Bernoullis Lag = Då hastigheten på en vätska eller gas ökar,
då sjunker trycket.
Lola T 492
Lola T 280 /1972…snart 50 år sedan…vem säger tiden går sakta ?
Du ser de väl utformade avgasrören. Som du vet, finns det
bara två sätt att öka effekten på en Otto-motor.
Det är att minska friktionen eller öka gashastigheten.
Skivorna så nära mitten som möjligt. Allt för att minska ofjädrad vikt.
Ser du förarens blick ? Vad tror du snurrar i skallen ?
Till helgen avhålls i Falkenberg på motorbanan ännu en upplaga av “Classic Racing”.
Vill du ha ditt lystmäte tillgodosett av racerbilar från 1930-talet och framåt så är detta evenemanget du ska besöka.
Det är en makalös upplevelse att gå runt i depån och prata med entusiasterna om deras bilar. För oss födda runt 1950 är det en orgie i nostalgi med Amazoner och tvåtakts Saabar !
I onsdags for jag till HH för att få mig några rundor i luften med antingen min Gillette eller min Spirit.
Vädermannen hade lovat 4-6 m/sek NNV för att sedermera öka till 5-7 NV.
Men vind och dess riktningar på Hovs Hallar är ett kapitel för sig. Vädret är ofta, vad gäller vindar, avvikande från prognoser.
Då jag anlände 0900, hade vi N 5-7 sekundmeter.
Alltså var det läge, att bära upp vad som behövs till
Platån.
Där jag möttes av relativt frisk vind rakt på.
Ute över Kattegatt åt syd en molngata med höga och
välutvecklade Cu-moln. Det var bara att hoppas, de inte
drog sig norröver med sin eventuella nederbörd.
Bra, tänkte jag, det är till att montera min Gillette och
kasta ut.
Jag gick bort till bortre delen av Platån för att kolla vinden. Då märkte jag, att vi hade en topprotor av osedvanlig styrka och utbredning. Stod jag på toppen, blåste det 5-6 sekundmeter i nacken på mig. Alltså det blåste ut från hanget på toppen.
Detta komplicerar det hela, då det gäller starten. Inte
bara topprotorn är besvärlig, det innebär ju start i
medvind och att även kantrotorn snurrar energiskt på,
just under de omständigheter som rådde .
Eftersom topprotorn var kraftig, pressade den kantrotorn ut från hanget. Det skulle medföra för en modell dåligt lyft, dels då jag kastar ut på toppen, dels att jag inte skulle vara hjälpt av kantrotorn vid starten.
Så jag monterade min Spirit, eftersom den är snällare att flyga jämfört med min Gillette, som kan vara en elaking.
Att kasta ut Gilletten i detta läget hade varit ett renodlat kamikazeuppdrag. Det var ingen “Gudomlig Vind” som ju ordet Kamikaze betyder.
Startar jag på Platån, finns det två möjligheter . Antingen i östra eller västra delen. Vid dessa två platser är påverkan från rotorer minst.
Så jag fick vackert vänta i startläge, tills omständigheterna var gynnsamma.
Alltså startade jag, då jag kände topprotorn tillfälligtvis
tappat andan. Det sket sig. Modellen kastades åt höger, utan att jag kunde hålla emot med skev och sida.
Tursamt nog landade modellen i en enebuske, varför inga skador uppstod. Mer tur än skicklighet.
Nåväl, nytt försök och nu gick det med ett nödrop. Min Spirit for som ett torrt löv, då jag startade, men då jag kommit ut 20 m från kanten, fick jag den laminära vinden, som skapade ett starkt lyft.
Sen var det enkelt att flyga, så jag kunde avslappnat sitta på min flygtuva och njuta.
Som vanligt på Hovs Hallar var det mycket flanörer,
vilka kom förbi, vilka stannade och frågade hur det
fungerar. Alltid lika roligt att försöka omvända flanörer till
modellflygare !
I modellen satt min GoPro i nosen. Vilken fick fotografera en ung gråtrut, som ville flyga rote med mig.
Efter 45 minuter i luften landade jag, vilket du kan se
på mina bilder. Inte helt enkelt att ta sig ner, men gör du som jag,
brukar det lösa sig.
Flyg rejäla banor, så får du tid att bedöma din höjd och kan komma in rätt. Att ha klaff är nästan ett måste,
då du flyger här. Det ger dig möjlighet att säkert reducera din höjd och kontrollerat landa bland diverse taggiga buskar.
För nästa start monterade jag min Mobius på en pinne vid ena vingspetsen. Allt för att få en annorlunda bild av min Spirit. Kameran väger 25 gram och pinnen 50 gram. Pinnen som håller kameran är en furulist laminerad med ett kolfiber fyrkantrör.
Detta innebär en vikt på ena vinghalvan, vilket jag måste kompensera med skevrodret, som du kan se på bilderna.
För övrigt påverkade det inte flygningen, utan jag fick de bilder jag önskade. Bilderna från min Mobius är klippta ur en videofilm. Jag kan inte nog uppskatta min Mobius goda egenskaper. Då jag kommit hem beställde jag en till, om den nuvarande skulle lägga av.
Varför en Mobius slutar funka ? Det är vid flitigt användande
utsatt för ett mekaniskt slitage. Det går inte att undvika.
Men den tar lika bra bilder, som då den var ny. Vad som man ska vara uppmärksam på med en Mobius är två saker: Laddaren till batteriet ska helst vara enligt modellen Ifåneladdare som ger bra med ström
Du ska ha ett bra SD-kort med bra prestanda. Låg
kvalitetkort ställer till besvär. Vilka kort du ska använda,
kan du se i RC-Groupsmycket omfångsrika tråd om
Mobius.
Efter hand som timmarna gick, minskade vinden och
vid ett tillfälle kom det termisk vind, som effektivt spärrade hanget för den laminära vinden.
Det fick jag erfara, då jag flög, eftersom lyftet markant minskade, men det var inget problem att hålla sig upp.
Vilket däremot en skärmflygare fick erfara. Han kom smygande under kanten, vilket är sämsta platsen vid detta väderläge. Han skulle gått längre ut från kanten för att få lyft.
Skärmflygaren flög riktning Kattvik utan att få lyft, men vände och flög västerut.
Hoppas han kom säkert ner framför värdshuset eller nere vid Segeltorp.
Jag såg honom inte mer sedan, så antagligen hade han packat ihop och åkt hem.
Efter en kort stund kom en laminära vinden igång igen och jag kunde klättra så högt jag ville.
Jag hade startat 0945 och klockan 1435 landade min modell på gräset bakom fortet.
En härlig dag lade jag till handlingarna.
Man upplever mycket, då man modellflyger !
Hemkommen lade jag märke till, då jag laddade, att jag
förbrukat 826 mA ström. 6 servo +telemetri krävde det.
Sammanlagd tid i luften ca 3.5 timma.
Foto är klipp ur video tagen av min Mobius, stillbilder från min goda GoPro och några bilder från min Sony systemkamera.
Om du vill, häng med !
Min Spirit utrustad med två kameror. En GoPro i nosen och en Mobius på ett spröt vid höger vingspets.
Ett mäktigt Cu Congestus.
Ser du elefanten med sin saluterande snabel ?
Som du ser regnar det ur molnet. Min bror befann sig i Helsingborg och han hade samma moln framför sig. Då får man en aning om den stota utbredningen av ett Cumulusmoln som växt på.
Min Spirit på väg ut. Kolla höger skev, som kompenserar för vikten av min Mobius.
Modellen landade utan kontroll i en enebuske sedan rotorn tagit befälet.
Här ser du hur turbulent det kan var i vid start genom en rotor. Dessutom kan jag informera att mitt sidoroder låg maxat åt vänster.
Nåväl, efter att ha kommit ut i den laminära vinden var allt bara en njutning !
Landning med utnyttjande av full klaff.
Piloten mycket fokuserad på att landa modellen ok.
Allt under kontroll hittills…
Ser du buskarna…kan skada Oracovern om man har otur.
Men allt gick utan problem.
Vildnyponen perfekta att plocka nu. Smakar mycket bättre än odlade.
Björnbären behöver 10 dagar till. Hoppas det inte blir frost bara. På Hovs Hallar finns ett överflöd av dessa bär.
Om man brygger själv finns här enebär för kryddning av ginet.
En skärmflygare kommer kanande under kanten…
…det är ett dåligt läge…
…dessutom är faran för frontalt inslag stor, om man inte är uppmärksam.
En duvhök ? kom förbi…
eller sparvhök..tror jag
Truten som ville flyga rote…
Vem kunde tro, vi skulle kunna ta dessa bilder för 20 år sen ?
Här sitter piloten på sin tuva och flyger och njuter av livet. Här har vi
inga fjantiga depåordningsvakter, som går och blänger i marken och
letar fel, utan vi som är riktiga modellflygare använder sunt förnuft !
Landning bakom fortet.
Ser du stenen ? Den har kostat några modeller under 45 års flygning här.
Jag lyckades undvika den, men den har kostat modeller !
Vi fick ett lågtryck över oss i veckan som producerade
varmfronter med mycket Stratusmoln.
Som du vet, är ju karaktären på ett Stratus,ett moln
med regn.
Vinden friskade på till 10-14 m/sek.
Som det kallas i Norge blev det “Liten kuling”.
Detta namnet beskriver vindstyrkan, frisk bris,
mera målande, tycker jag.
Eftersom jag är född och uppväxt vid ett hav, dras
jag till stränderna, då vinden ökar och vågorna
rullar in med allt högre höjd och kraft.
Det blir och är en fysisk och sinnlig upplevelse för
mig.
Min resa gick först till stranden söder om Halmstad.
Vågorna inte speciellt höga, då vinden var nordvästlig. Under min spaning ut över det hastigt andandes havet,
tycktes jag skymta en säls blanka huvud…
Fram med kameran men till minbesvikelse var det
inte en knubbsäl jag hade i sökaren utan en surfare
med sin bräda.
Två av surfentusiasterna höll till vid Handikappbadet,
där de ibland fick uppleva vågor med lite höjd, vilka
dög att rida och uppleva friheten på.
15 grader i vattnet…krävde våtdräkter, vilket gjorde,
att de på avstånd till förvillelse liknade sälar.
Min färd forstsatte söderut mot Fylleåns mynning,
där jag brukar spana på fåglar och njuta den fria
horisonten.
Nu var det ingen trängsel i det oroliga lufthavet
med fjäderklädda varelser.
Ett par vilsnastorskarvar vevade sig obestämt fram
i motvinden och några småfåglar flög upp framför
mina fötter under min promenad.
Jag ber om ursäkt om jag störde er !
Just då jag lämnade stranden och hade fotograferat
färdigt, kom regnet och vätte ner stenarna med droppar,
vilka snabbt blev nervätta och blänkte.
Det blev signalen för mig till att avbryta exkursionen
och dra mig hemåt till skyl och skydd.
På hemvägen observerade jag kanadagäss, grågäss
och fiskmås, som var och en på sitt sätt hade ordnat
sig på åkrarna i nästan militär ordning.
Eftermiddagen blev en upplevelse, som trots vädret,
blev positiv.
Jag får intryck, som får min hjärna att fundera. Är inte upplevelser en stor del av våra liv ?
Några ögonblick från mitt möte med havet,
om du orkar…
En knubbsäl ?
Nä, två surfentusiaster som lögade sig i böljorna…
Våglek…
Vågskvalp…
Våg med lockigt hår…
En brädseglare som rider i horisonten som en fjäril…
…med till synes irrationella hackiga rörelser.
Skummet glider av klipporna efter en kaskad av sönderslaget vatten.
Ett brusande hav…jag kan inte vara utan dess lukt,
dess mäktiga ljud och dess oförutsägbara rörelser..
…utan hav blir det inget liv…säger storskarven,
som ror sig sakta framåt i motvinden.
“Följ mig”, säger molngatan, “Så kommer du till Halmstad” !
Skummet yr vid Påarp
Strandkål. Just nu rikligt förekommande. Duger att äta om så önskas.
Regnet kom som att vrida på en kran och blötte stenarna blanka snabbt….
…kanske därför fiskmåsen körde huvudet i jorden…
Kanadagäss, fiskmås och grågäss har ställt upp sig i den friska vinden, Var och en på sitt sätt.
…av Ingvar Nilsson, där mc-förarens och modellflygarens möda framgår
med humor.
Hej Mats!
Jag hoppas allt är bra hos dig, blåsigt som fanken är det dock.
Västkustträffen är flyttad en vecka framåt till 21/9. fan tro’t,
det blåser nog lika mycket då… men det har ju den fördelen
att jag för en gångs skull kan vara med och köra Hylterallyt
som startar kl 10.00 från Örnatorget i Hyltebruk.
Jag har 11 mil dit så det blir transport i min lilla husvagn som fyller 40 år i år.
Som en kuriositet kan jag nämna att jag hade anmält Svalan
M75Lyx från 1953 till Anderstorpsrallyt som startade i Reftele
och Stora Segerstad naturbruksgymnasium. Hit var det 9 mil.
Ja det borde jag klara att köra, sedan dryga 8 mil rally och så
hem igen. 2 veckor innan så nöp kolven igen. Nej – även om
jag fått ordning på kolv o cylinder så vill jag nog veta att den
rullar problemfritt… så jag ändrade till Triumph Tiger110 från
1954 istället. Trajan har sämre körställning än Svalan men – OK
– den är ruggigt driftsäker. jag kör hemifrån rätt tidigigt,
väderprognosen regn och blåst. Det får bli ett s k Allvädersställ.
Efter 500 meter inser jag att det är svinkallt och kör hem och tar på ett vanliga jeans och en tröja till. Kör igen och då slocknar min GPS…
Jaha – ingen spänning till lyset (jag har kopplat spänningsmatningen till GPSen så att den får laddning när bakljuset är tänt) – äsch fan – det är söndag morgon och bara litet duggregn – jag har ju illgul varselväst så jag syns nog och fortsatte. Ibland kom några minuters lyse under färden men mestadels utan lyse.
Rallyt gick rätt bra men det kom en åskskur vid starten. Efter målgång var det mat – rikligt med vällagad söndagsstek och jordgubbspaj efter.
Det regnade hela hemvägen och det var luriga sidvindskast att parera men jag kom hem utan missöden. Nästa dag – felet var att kablarnas ändar var förtennade i plinten på ljusomkopplaren, tennet kallflyter ju och ingen har rört detta sedan 1982.
Nu hade skruven ramlat bort där minusmatningen kommer från batteriet (plusjordat 6 volt Lucas). Men det fanns 2 oanvända plintar så det var bara att ta ena skruven. Ja detta skall väl hålla min livstid ut…
Och Svalan? – jo den har brittisk Panthermotor med en förkrigs
Lucas dynamo som skall ge 35 Watt, men det gör den inte, kanske
25 Watt. Men elsystemet på Svalan (som är byggd i Falun) har Hella
elsystem och det var inte något som var kopplat när jag köpte den
så här vet jag precis hur det elektriska är utfört. Hella-systemet är
givetvis minusjordat men 6 Volt.
Just nu är en rätt ovanlig s k Blåqvarna Sport från 1953 på ingång.
Hustrun skall hälsa på sina systrar och övrig släkt i Krakow så det
är ett bra tillfälle att smyga in denna nätta lilla MC. 120 cc tvåtakt,
upplagt avgasrör och limpsadel.
Den skal vara med på torget i Falköping den 28 september – det är
mikaelsmässjippo på stora torget mellan kl 10 och 14 och min klubb
MCV Falbygden har ombetts att visa gamla motorcyklar. Ja ställer
man upp på sådant här så blir det alltid godwill på ett eller annat sätt.
Här i Borås finns inget för oss med motorcyklar som är aktivt, här är det bilar som gäller, i Östra Frölunda är traktorer och stenkrossar, skördetröskor och sådant.
Jo jag förbereder nästa års flygande litet, den nya friflygande
motorklassen D1. Här blir väl tidsgränsen 1970 eller tidigare
. Lasse Larsson har skickat mig Modellflygnytt nr 2 – 1962 där
modellen “Clear Miss 2” konstr. av Lennarth Larsson finns ritad.
Som motor kan en COX TeeDee användas.
Jag har googlat på “airfoil B-8356-b3 och får massvis med träffar
. Problemet är dock att antingen så är min syn usel eller så är
min hjärna oförmögen att begripa vad fanken det är som visas.
Kan du ge mig litet hjälp så jag kan se ifall detta är något som
ser vettigt ut ? Det är samma profil på vinge som stabbe.
Nedanstående två bilder är mitt omedelbara svar:
Skärmdump Profili
Ingvar, ladda ner ett program som heter Profili.
Jag har använt det i 15 år och det är oumbärligt
för den som vill veta mer om aaerodynamik och
vingprofiler. Du kan simulera vilken profil du vill.
Alltså rita en egen profil och testa om den fungerar. Det är gratis, men jag rekommenderar,
att du betalar 100 spänn för att regga det,
eftersom du då för full tillgång till programmets
alla delar.
Inte har det blivit mycket fluget detta år för mig.
Men jag skall intesifiera mina försök att begripa mig
på termiken.
Har köpt en “plug’n’play” motorseglare efter att knäckt två st Blue Phoenix (halvskabbiga köpta på swapmeetings).
Efter många överväganden blev det en liten men väldigt välkänd Multiplex EasyGlider4. Som jag är usel radioflygare så köpte jag en simulator som jag precis installerat på min laptop.
Ja inte bara termik, med det allt blåsigare vädret
kan man säkert flyga litet hang på fler ställen än Ålleberg Jag har satt radio i den och valde en “glider template”.
Det var intressant att skevarna går 100 % ner men bara
50 % upp i detta grundtemplat för en elseglare (jag har
Multiplex radio) , men såvitt jag sett på gamla flygfilmer
så går skevarna bara ned på t.ex. Piper Cub och de tycks
dessutom gärna hänga ner när vingen är i stillhet…
Min kommentar; Normalt sett går skevroder upp 70 % och ner 30 % av den
totala rörelsesträckan. Detta föratt undvika skevroderbroms,
som får planet att hänga medstjärten i en sväng ochsom
motverkar densamma.
Piper Cub, PA-18 har en speciell upphängning av skevroderna. Det uppfällda rodret “går ner” under vingens profil för att bromsa vingen, vilket till viss del eliminerar skevroderbromsen.
Attse en Cub släpa sig runt med hängande stjärt i en
sväng på grund av dels icke differentierade skevroder och
bristanda förmåga att hålla nosen i horisonten, topp- eller
bottenroder med sidoroderpedalerna, är en styggelse förögat !
Nedre skevrodret till PA-18 och du ser dess framkant,
som går ner under vingens profil för att bromsa,
då rodret fälls upp..övre roder PA-12.
Jag fick förresten en liten bok som var helt oöppnad bortsett
från en dedikation från författaren till “Olle”.
Boken heter Älg-Gustafs pojke och ser ut att vara skriven
av Erik Bratt. Erik var väl knappt tonåring när han var med
och hjälpte till med Uppsalas första privatägda flygplan S-81
som senare blev SE-ADD.
Civilflygplan Pettersson S-81 landar på Malmens flygfält. Tillhör Flygvapenmuseums bildarkiv.
Jag gissar att “Olle” är Sven-Olof Borg, en välkänd modelflygare,
han lever men har antagligen minnesproblem (jag har kontakt
med hans dotter Anette Carlsson, som säger att “pappa tror
att han klarar sig själv, men det är personalen på hans boende,
som är så proffsiga, att han inte märker att dom fixar allting
så han är jättenöjd” ) , men hans grejer har donerats till SMOS.
Alltså denna lilla bok är bara så otroligt underhållande…
— Med mina bästa hälsningar // With my best regards
Bilden av mitt favoritflygställe Hovs Hallar, är taget från Google Earth.
Det är mycket bra kvalitet på Googles kartor och
satellitbilder, som vem som helst kan ladda ner.
Ställ detta emot bestämmelserna, som finns i Sverige om avbildning från luften…då ser du hur absurd lagstiftningen är i landet.
Jag antar, att myndigheterna inte lägger ner energi
på att lagföra flygbilder tagna av den enskilde skärmflygaren eller modellflygaren. Det vore att kasta resurser i sjön.
Vet du, hur många drönare med kamera, som finns
i landet ? Nä, inte jag heller, men de stora aktörerna har sålt 300000…
Andra absurditeter är, att att poliser inte kan skriva begriplig svenska. Polisskolorna, räknas inte det som postgymnasiala utbildningar ? Polisaspiranterna kan inte skriva svenska ?
Jag upphör aldrig att förvånas. De skriver svenska, som är i en del fall obegriplig. Exempelvis avstavar man man ord som,” cykel hjul” ,” men lös”, ” lama djur”.
Varför ?
Ett resultat av redigeringsprogram i datorn ?
Eller kan det var brist på bildning och kunskap ?
Vidare använder man apostrofer utan vett och sans. Exempelvis “Huset´s tak”…” Göran´s Bygg”…
Apostrofgenitiv finns inte i svenskan.
Undrar bara hur de skriver Lars hus med apostrofgenitiv ?
Kanske Lars´s…dock det värsta jag sett var “Lar´s…
Ja, det känns tryggt med henpoliser som är bra på
Ifånefippel, men som inte kan skriva en riktig polisiär
rapport…
Ford Anglia
…och sätter full fart…
