…är något jag inte önskar mig i mina modellers elsystem !
Jag hade ivrigt spanat på YR.NO och deras prognoser, eftersom jag
suktade efter nordlig vind, så jag kunde åka till mitt hushang HH.
Så en dag för en vecka sen var det lovat sol, 2-4 m/sek nordlig vind.
Självklart lastade jag bilen och for iväg tidigt till HH för att inte
missa något.
Nedkommen till parkeringen visade vimpeln NNO ca 3 m/sek.
Kan inte bli bättre och fylld av förhoppningar och behängd med
allt som behövs för hangflygande, klättade jag upp på Platån.
Det är rätt besvärligt att ta sig upp, då stigen är söndertrampad av
de lösgående klövdjuren.
Men trots det, anlände jag till absolut högsta punkten och möttes
av perfekta förhållande.
Montering av modell och slutförande av alla förberedelser för
flygning.
Sen gällde det att kasta ut Spiriten vid rätt ögonblick och vid rätt
plats!
På toppen snurrade rotorn, så det blåste i nacken. Alltså valde
jag att dra mig mot höger, där jag vet, att rotorns utbredning inte
är lika besvärlig.
Jag kollade två gånger alla roder med fulla roderrörelser och
att de gick åt rätt håll.
Inga problem med det allt var ok. Så, då var det väl bara att kasta ut…
Japp, jag kastade iväg med all kraft, jag kunde uppbåda.
Modellen flög igenom rotorn, jag såg den lutade lite åt vänster,
så jag korrigerade med skeven…men inget hände…
En sekund senare blev det full dyk och modellen dök från 10 m höjd
rakt ner i branten!
Har du märkt, den speciella känsla man får, då man väntar på en
krasch ?
Tanken blir ju: Hur illa blir det ?
Jag vet, att Spirit är ett väldigt sprött flygplan, som inte tål mycket
vid en smäll.
Jag hörde, det deprimerande dunket och krasandet, då min Spirit
slog i kanten.
Jag gick fram till modellen, som lyckligtvis hade slagit ner på
hangkantens övre del.
Hade modellen fortsatt 5 m framåt, hade den försvunnit ner
bland stenarna och då hade det blivit totalhaveri.
Då jag går fram till modellen i detta läget efter en till synes oväntad
krasch, känner i alla fall jag mig märkvärdigt tom i huvudet.
Modell låg med vingarna skilda från kroppen. Nylonskruvarna hade gått
av vid smällen och därmed begränsat skadorna. Men, men det var illa,
som det var.
Sprickor i kroppen som är tillverkad i tunn glasfiber, högervingen
skadad vid vingfästet, men framför allt vänstervingen
söndertrasad vid vingroten. Det såg ut, som om man slagit en
trädgren mot vingroten framifrån och rakt igenom vingen.
Jag har av erfarenheten lärt mig, att då jag samlar ihop modellen efter
en smäll, då gäller det att få med alla bitar.
Men, det första jag gjorde var att kolla radion. Funkar det ? Nej, det
var dött. Sändaren och mottagaren var bundna, men inga rörelser för
servona.
Jag kollade displayen på sändaren hur spänningen var i mottagareacken.
Den var 3.4 Volt….
Det förklarade, varför mottagare och sändare var bundna, men att så
fort jag försökte köra ett servo, så lade systemet av.
Alltså en belastning på acken sänkte spänningen, så det blev avbrott.
Jag måste medge, jag kände aningen av en befrielse, då jag blev
medveten om problemet.
Nu visste jag, varför modellen hade dykt.
Jag lät min modell ligga en halv timma, sen slog jag på radion igen
och märkte efter en minut, att höjdrodret gick till full dyk, samtidigt
som spänningen i mottagaracken störtdök.
Donedeal !
Acken som satt i modellen, testade då jag kom hem. Den var kass,
så den gick till återvinningen.
Hemma hade jag dåligt med balsa, så jag åkte till en modellflygkamrat,
Johnny i Laholm, som har ett superlokal för modellbygge och gott
om balsa.
Dessutom är Johnny en mycket duktig hantverkare och byggare.
Efter 2 timmar hade vi (läs Johnny) fått ihop min vinge, så den var i
skick som ny.
Återstod att slipa och spackla vingen för att sedan klä den. Vingarna
ser lite spräckliga ut med olika färger på klädseln, men jag ska klä
om båda vingarna med Oracover, när jag får hem mer vit film.
Sen blir modellen som ny !
Då jag var hos Johnny fick jag syn på en DLG i en kartong från
HobbyKing.
Inte bara var där en kartong…där var två stycken. Som Johnny
felaktigt fått sig tillskickade från HK.
De ansåg det inte var lönt att skicka tillbaka, så Johnny fick behålla
båda free of charge !!
Johnny hade monterat en av modellerna, men sa den var omöjlig
att flyga…
Jag lovade att försöka få ordning på den, om jag kan…
Ska bli spännande att prova den, efter jag att jag utfört nödvändiga
modifieringar på den.
Modellen är fint byggt och är superlätt.
En annan modell som kommit till min hangar, är en Grafas Maxi
från Tjeckien.
En segelmodell byggt i lättvikt med 350 cm span och utrustad med
elmotor.
Ja, jag vet det är lite “fegt” med elmotor, men varför klabba med
gummirep, vinschar då man ska upp ? Det är enklare med en elmotor.
Jag vet modellen flyger utomordentligt bra och jag ska ha den till
termikflyg och då jag vill söndagsflyga på HH i svaga vindar.
Kvaliteten på byggsatsen är mycket hög. Som vanligt, då det gäller
modeller från Tjeckien.
Jag är spänd på att flyga den.
Ja, detta var historian om min Spirit och lite annat.
Det händer alltid det oväntade, då jag är ute och flyger !
Nästan klart…detta området var flis.
Johnny med en av sina Raven, som inte vill flyga.
Grafas Maxi
En vacker kropp…
