Av Martin Hurda fick jag en länk med bilder från ett meeting med gamla RC-modeller och med rc-fierade fri flygmodeller.
Man ser ur flera av konstruktionerna är tidlösa i sitt utseende och som lämnar bestående intryck.
Det var bättre förr…
Här kommer ett litet bildspel, så luta dig bakåt.
Om jag inte har något att göra, vilket tack och lov sällan händer, kan jag alltid ta min bil och fara en runda och uppleva lite av vår natur.
Ovan beskrivna väg ger en god uppfattning om naturen i gränslandet mellan skogs- och kustbygd i gränslandet mellan Småland och Halland.
Just nu ligger naturen i startgroparna inför våren.
Det pyser, bubblar och kryper otåligt överallt .
Denna väg är vacker och man finner lätt många motiv, om man har ögonen öppna.
Ett av mina favoritmotiv är tranor. Just nu går de och betar i våtmarker och vid andra lämpliga biotoper.
De är lätta att se och fotografera från vägen.
Tranor, tycker jag i alla fall, är vackrast att fotografera, då de flyger.
Här några reseögonblick…
Fjolårslöven dröjer sig kvar, så länge det går.
Förvånansvärt stora vallar i skogsbygden.
Vildsvin som lämnat sina spår efter sig, efter att frenetiskt ha letat efter larver i en stubbe.
Tänk så mycket liv som ligger och väntar i denna lilla sjö.
Grusåsar skapade av inlandsisens älvar under dess tillbakadragande för 20000 år sedan.
Det typiska landskapet vid gränsen till skogsbygden.
”Ingen fara, jag stöttar dig” !
Tur att skylten inte står i Danmark…
Vår ortsnamnsflora är en guldgruva av gamla ord.
Orddelen ”ryd” kommer av ”red” som kommer av ”redning”, vilket kommer från ”rydning” som kommer ur ”röjning”. Alltså man har röjt undan för att kunna etablera sig.
Dikena vid mosskanterna porlar och är en indikation på att naturen tar sats.
Mestockaheden, eller vad som återstår av den.
Ursprungligen var hela området Enslöv- Mestocka – Tönnersjö – Eldsberga en hed. Den planterades under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Statliga Sveaskog äger stora marker här. Tönnersjöhedens Försökspark är en på alla sätt mycket välskött skog .
Nu blir det trantime…
Dovhjortar nu allmänt förekommande på Sveaskogs marker.
Revirbocken med sitt harem av getter. Hans horn är inte i sin fulla prakt förrän om 6-7 veckor,
…för hangflyg på Hovs Hallar. En tillfällig högtrycksrygg gav oss stabilt väder med varm luft. Temperaturen nådde 16 grader under dagen. Det är vi inte bortskämda med.
Enligt yr.no skulle det bli 2-4 m/sek nordlig vind, vilket lovade gott. Att flyga i svaga vindar med en lätt modell på HH är en lustfylld upplevelse. Med svag vind, som skapar ett stadigt lyft, är det en piece of cake att ge sig viiingar även utan Red Bulls sockerkaffe…
Vinden från havet är laminär, det vill säga fri från turbulens och därmed skapar den fint lyft på hanget.
Nåväl, vid ankomsten möttes jag av en fullsatt parkering eftersom besökarna var ute efter samma sak som jag, vilket var en fin naturupplevelse den första vårdagen.
Bestigandet av Platån, vilket inte är en sinekur, då stigen upp är fullständigt söndertrampad, vilket gör promenaden svår…för oss som lämnat tonåren och har att bära modell, väska och annat, som hör modellflyget till…
Väl uppe möttes jag av 1 m/sek nordlig vind.
Dock, efter lite vankande av och an monterade jag och kastade ut min mycket lätta modell med spv 3 m.
Jovisst, hanget bar och jag kunde njuta min flygning…i en halv timma, sen var det slut med vind. Klockan var 1200 och jag närde ett visst hopp, att vinden skulle ta sig, eftersom solen sken och borde skapa sjöbris.
För att förbereda mig transporterade jag mig upp till toppen av Platån eftersom jag misstänkte, vinden kunde komma med dragning på NO.
Efter en halvtimmas väntan kom vinden och det blev ny start. Lyften stadigt och starkt, vilket gav mig just en så avkopplad flygning, som jag önskat.
Eftersom det var mycket strövande turister kunde jag på deras frågor gör ohöljd reklam för vår hobby modellflyg.
Jag tycks alltid träffa trevliga människor här under deras promenader.
I går mötte jag en person, som arbetade vid SAAB och hade en ledande funktion vid utvecklingen av SAAB Gripen version E.
Han gav mig mycket intressant information om planet och hur SAAB besitter absolut spetsteknologi, vad gäller digital integration mellan olika system.
Jag hade förväntat mig att få se lite flyttfåglar, men det ar dåligt.
Men då jag gick till min bil hörde jag glädjande nog bofinkens sång. Du vet , den som låter i rytm, som då man startar en gammal bil…
Vitsipporna blommade lite försynt på marken som ett tecken på att vi går mot ljusare tider. Hoppfullt.
Klockan 1430 lade vinden av igen och jag packade ihop, lastade bilen och for hemåt.
En av mina flygkompisar, Stefan Tholin fanns i trakten, men då jag besökte HH, var han upptagen med annat.
Synd vi inte träffades. Men det blir fler gånger. Han skickade en bild på sin vackra Multiplexmodell, som jag bara hört gott om. Hans fru Elisabet är en alltid alert fotograf under Stefans flygsejourer.
Det blev lite bilder i alla fall. Så ha du inget att göra så häng med en tur…
Som synes…nästan vindstilla…på Platån.
En bit ut i Kattegatt stråk av vind.
En föraning av det som ska komma…
Stigen upp till Platån…inget gjort för stela åldringar som jag…
Stefans vackra flygande vinge från Multiplex.
Försiktigtvis försedd med elmotor, vilket är bra, om man
flyger under marginella förhållanden och behöver en
räddningsplanka.
Hovs Hallars vilda front mot Kattegatt.
Här ser du hur man rensat enbuskar och vresros, vilket om inget annat förbättrar förutsättningarna för hangflyg, då turbulensen minskar. 
Inte direkt styv kuling…
Näsan i kanten, som kan ställa till det för modell- och skärmflygare…
Här ser du, att Länsstyrelsen Kristianstad rensat sly.
Bil tagen från Platån.
Dagen såg lovande ut på yr.no med svag nordvästlig vind utlovad på Hovs Hallar. Dessutom var det förutsport solsken.
In med grejorna i bilen och iväg. Jo, jag var mycket förväntansfull, då jag var flygsugen, efter det som kallas vinter. Fast vintern för mig som modellflygare har i år varit ekvivalent med uselt flygväder…
Nåväl jag anlände till Hovs Hallar och möttes av solsken…och mycket svag vind.
Montering av som skulle monteras och bedömning av läget. Som alltid vankade jag som en äggasjuk höna på kanten och höll otåligt koll på vinden.
Vinden var svag och till slut kunde jag inte hålla mig…Jag kastade ut, det fick bära eller brista…Jo, det bar.
Med 50 års erfarenhet av modellflyg på Hovs Hallar i förlängda märgen kunde jag flyga.
Hanget bar i den svaga vinden, som naturligtvis var helt laminär havsvind. Som sagt min erfarenhet och min modell gjorde flygning möjlig. Fast det krävde sin man…
Inte speciellt mycket turister men dock träffade jag ett par från Tyskland, som jag fick en trevlig pratstund med.
Efter mer än 2 timmar i luften var jag nöjd, packade ihop och åkte hem med modell och en fin upplevelse.
Här några bilder klippta ur en video tagen med en av mina små Mobiuskameror.
Dessutom en liten Photostory från dagens äventyr, som jag editerade i all hast…
Min kamera som vanligt på glasögonskalmen…
Start Segeltorp.
Kameran på nosen.
Iväg !
Done deal !
Färdigfluget så av med min gamla Graupnersele från 2003…