Kategorier
Dagens snespark

DET FINNS INGEN GRÄNS FÖR GALENSKAPEN …

 

 

 

 

 

…då genusfanatikerna och “hen” dårarna får blomma ut.

 

 

 

 

 

 

 

Jag förvånas inte längre då jag läser tidningarna eller
ser eller hör något i övrig media.

Vilka vettlösheter som helst kan publiceras i vårt
genuskontrollerade samhälle av könsförnekande,
pekpinneförsedda representanter av henar.

I Dagens Nyheter, i denna av Östermalmsboende
journalister
skrivna tidning, finns det en artikel
under rubriken “Vetenskap” som beskriver  det
globala brännande problemet:

De uppstoppade djuren i våra museum, de har
en ojämn könsfördelning…

Att artikeln publiceras under rubriken “Vetenskap”,
gör det hela ännu mera bisarrt.

Jo,  du läste rätt. De,  som kallar sig “forskare”,  har
efter att ha
undersökt könet på 2.5 miljoner uppstoppade
djur världen  över ,
kommit fram till,  att handjuren
är överrepresenterade !

Fantastiskt ! Forskare ? Vad har dessa intellektuella
giganter för formell  kompetens, som ger dem rätten
att k
alla sig forskare ?

Alla som har åsikter i dag kan kalla sig forskare…
en elev vid Södertörns folkhögskola kan kalla sig forskare,
om man undersökt hur en smörgås faller med smörsidan
mot mattan, om man kastar den över ryggen…förresten
man kan kanske doktorera i ämnet ?

Om jag skickar upp en raket på nyårsafton….är jag
då en raketforskare ?

När människor, som kallar sig forskare, framhåller
könsfördelningen
mellan uppstoppade djur som ett
samhällsproblem och nästan ett
fall för DO, då är
det något fundamentalt
fel i samhället.

Vårt samhälle håller på att brytas ner av  våldskriminalitet,
vår
sjukvård fungerar inte, integrationen har totalhavererat och
vår äldreomsorg hackar fram under ständiga neddragningar…

Då skriver “Forskare” om könsfördelning bland uppstoppade djur !

En stort uppslagen artikel publiceras i landets största
morgontidning på fullt allvar…
l

Tala om fullständiga vettlösheter.

Ska vi skratta eller gråta ?

Undrar hur de könsbestämmer preparat som amöbor och mollusker ?

Förresten, finns det ett mera otympligt ord än “hen” i svenska språket ?

Jag tycker ingressbilden illustrerar HBTQ-problemet bland grisar
på ett utmärkt sätt.

När kommer en forskningsrapport om grisars sexuella frigörelse
från forskarkadern ?

Eller en rapport om det är en rättvis fördelning mellan
han- och honhänge på björkar ?

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

JAG SÅG TILLBAKA PÅ FRIFLYG MÄSTERSKAPET FÖR OLDTIMERMODELLER…

 

 

 

 

 

…och gjorde en liten photostory.

 

 

 

 

 

 

Här en liten video från i slutet av sommaren 2019.

Kanske det väcker lite minnen eller skapar en känsla
hos dig ?

Håll tillgodo !

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

LÅT OSS LUTA OSS TILLBAKA OCH NJUTA AV…

 

 

 

 

 

…denna vackra friflygande modell av Vickers Nene !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Under mina färder på YouTube hittar jag ibland något,  jag vill visa
på min blogg.

Denna modell av den brittiska Vickers Nene visar dels hur vacker
en friflygande skalamodell kan vara och dels,  hur piloten/byggaren
genom idogt arbete fått modellen att flyga,  som han vill.

Jag blir mycket imponerad av modellen,  som visas på videon.

Detta är,  vad jag kallar modellflyg.

Bilderna är från videon och den är publicerad på YouTube och
därmed möjliga att använda utan att inkräkta på någon (C)
bestämmelser.

Respekt för pilot och fotograf !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

PROVFLYGNING AV MIN GRAFAS MAXI

 

Lite regn…det står vi ut med eller…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I måndags hade jag visst hopp om,  att vädret skulle vara
så stabilt,
så jag äntligen kunde provflyga min Grafas Maxi…

Jag har gått runt hemma som en äggsjuk höna ivrig att
komma
ut med modellen.

Den borde flyga bra, om den är rätt trimmad, så jag hade
stora
förväntningar.

I uppehållsväder for jag söderut till vårt fält, där jag skulle
träffa
Johnny, som oxå ville ha sig en tur med någon av
sina modeller.

Johnny har byggt 4 + 4 Leprachaun segelmodeller.
4 stora och 4 mindre. Jag har presenterat båda på bloggen.
Om du vill ha tag i en fin segelmodell enligt 40-talsstuk,
kan du kontakta mig.

Vid framkomst blev det montering av modellen. Drivacken
var en
LiPo 3600 3 s-acke. Batteriet placerades, där jag
förutsatte det skulle sitta.

Ok, dags att starta. Johnny släppte Maxin och den flög ut
perfekt.

Johnnys första kommentar var .”Den flyger ju makalöst bra” !

Min åsikt då, var att den flög som förväntat.

Men då jag svängde,  såg jag den svängde orent…alltså
beslöt jag
att landa för att kolla alla roder och då speciellt
mixningen för
sida/skev.

Jag flyger med mina termikmodeller,  där jag mixat sido- och
skevroder. Allt för att flyga rent och eliminera eventuell
skevroderbroms, som kostar motstånd och höjd.

Vid landningen märkte jag , modellen hade högt glidtal,
så jag drog
70 grader klaff, vilket sänkte farten.

Dock märkte jag,  att då jag skulle hålla upp nosen innan
sättning
hur det innebar svårigheter…jag kunde inte få upp
nosen som förväntat.

När jag efter landning kollade sidorodret,  då det var inmixat
till skeven, gick det åt fel
håll…?

Generalfel av mig så klart.

Jag skämdes för lapsusen, men rättade till det. Ny start.
Nu testade jag svängarna och nu svängde den ok,  utan
att flyga med
släpande stjärt i svängarna.

Som lök på laxen kom naturligtvis regnet, vilket till en
början jag ignorerade, men
slutligen landade jag.
Då smattrade regnet glatt mot Oralighten på Maxin.

Jag är extremt försiktig med regn på min sändare. Därför jag
har dålig erfarenhet av det.

Johnny flög med sin lilla ASW,  som han lackerat om,  så den
var riktigt
snygg.

Därefter packade vi ihop och åkte hem. I bilen hade jag
emellertid en gnagande tanke
i min hjärna att:

Tyngdpunkten kan inte vara ok. Detta med tanke på att
det var svårt att få upp nosen vid landning. Dessutom
märkte jag på glidet att något inte stämde.

Hemkommen hängde jag upp modellen med allt  i och
jag noterade att
tyngdpunkten var fullständigt galet
placerad…

Alltså kollade hos HAB, som säljer modellen, var  CG ska
ligga. Såg det var angivet, att  den ska ligga 40 mm
från
vingens framkant.

Jag tycker det är långt fram men ok.
På ritningen som följde med modellen är angivit 60 mm
från framkanten. Jag har justerat så jag valde ett värde på
55 mm.

Vi får se hur det flyger

Det betyder oxå , att jag får ändra om lite i inredning i
modellen, så jag kan
få batteriet,  där jag vill ha det,
alltså mycket längre bak. Jag lyckades flytta acken
bakåt så tyngdpunkten hamnade där den ska vara.
Skulle det visa sig att jag måste flytta tillbaka cg längre
fram,  då är detta lätt gjort genom att flytta fram
acken igen.

Nu var min acke onödigt stor 3600 mA. Den ska jag byta
mot en 3-cells 2200 acke, för det är en segelmodell och
inte en motorkärra. Det borde hjälpa justeringen av
tyngdpunkten.

Proppen var för stor,  så den ska jag byta mot en 12 x 6.

När detta är gjort, jag övertygad om,  att modellen
kommer att
flyga mycket bättre och ge mig många fina
stunder i luften.

De korta  flygningarna jag gjorde, visade för mig att modellen
har potential och ett högt glidtal, vilket spännvidden 353 cm
och profilen  en Martin Heppele 32 borde borga för och en
bra polar.

Det kommer en ny rapport om förnyade testflygningar.

Jag tog lite bilder med min Mobius sittande på solglasögonen,
vilket är ett fantastiskt bra sätt att dokumentera sina flygningar.
4 bilder i sekunden utan bekymmer. Du plåtar det du ser på !

Vi ses !

 

 

 

Biltemas stol, segelflygarens bästa vän. Både att lägga modellen på
och att sitta i,  då man har dålig rygg och flyger långa pass.

Inget dåligt fält eller vad säger du ?

Första starten.

Fly baby fly !

Alltid spännande med första starten…

  En low pass…

Johnny tog bilden med min Sony

30 grader klaff

Jag tycker man kan se på modellen, att den vill flyga…

Den gamle snubblar iväg modellen…

En passering sakta med klaff.

Ungdomen är ute med sina modeller i duggregnet..
We are the gutsy people !

Några bilder på Johnnys kärra. Det var mycket dåligt ljus, därför den lite dåliga kvaliteten.

Fullskalasegelkärror har i dag ungefär ovanstående utseende.
De har härmat F3B flygarna…

Det är ju snart något som kallas Halloween. Som jag tycker inte har den ringaste
anknytning till vår svenska kultur.
Men bilden kanske associerar till begreppet…

Man kan knappt se färgerna på modellen i det gråa vädret..

En tryckare.

Min Grafas Maxi ligger till ro i gräset efter testerna.

 

 

 

 

 

Kategorier
Gästskribenter

INGVAR NILSSON SKICKADE EN KOMMENTAR…

 

 

 

 

 

…om mödan att programmera …

 

 

 

 

 

 

Jag fick ett mail från Ingvar och som vanligt var det intressant,
så här kommer det:

Hej!

Att programmera sådana häringa grejer brukar oftast sluta med,
att iallafall jag erkänner mig besegrad. Dessbättre är jag varken

tävlingsmänniska eller särskilt prestigebelastad så jag kan be om hjälp.

Varför håller jag på med friflyg och linstyrt modellflyg?
Jo för linflygandets del så är det fortfarande helt analogt och fullt
begripligt för alla –här är det övning och känsla som gäller.


I fråga om friflyg av äldre slag utan en massa finesser som vingar
som ändrar profil och spännvidd,  som det numera blivit i
FAI-klasserna är det trimflygningar som gäller för att hitta modellens
perfekta trim. När man släppt modellen så skall den sköta sig själv.

Jag har en modern skapelse för klass F1S (tidigare E36) som är en
friflygande motorklass med elmotor. Grundreglerna säger 10 sekunder
motortid och oftast har vi 2 eller 3 minuter max flygtid.

Hur länge modellen flyger beror ju i första hand på ifall den är
bra trimmad,
i andra hand att man skickar iväg den i en termikblåsa
och inte minst
att man programmerat motortid och flygtid rätt.

Jag har en F1S som heter Joulebox och köps som byggsats från Kanada.
Man kan köpa den i olika komplett-grader, som ritning, shortkit som
är spryglar och litet småkrafs, et standardkit som är komplett men
utan elektronik och motor, eller en fullt komplett sats med precis allt
utom batteri.

Timern i denna kompletta sats är en sådan där man skall hålla in en knapp,
sedan trycka t.ex 8 ggr för att den skall gå till program 8… kanske blir det
7 pip från den men jag tror det är 8… på 9 olika program skall alltså denna
modell kunna dels trimmas för bra motorflykt med kanske olika motortider
och även olika mycket effekt.

Dessutom när man trimflyger och råkar komma i termik vill man inte gå
en kilometer för att leta efter modellen utan man
vill att den skall flyga
kanske 5 sekunder så man ser att den tar ur på rätt 
sätt när motorn
stannar, man vill kanske flyga 30 sekunder för att se dels
hur glidet är,
dels om den kurvar som tänkt.

Ja det är gott och väl, det finns ett alltså ett program som ger 10 sekunder
motor med full effekt och 115 sekunder innan termikbromsen slår till.
Retfullt om modellen bara är 5-6 meter över marken och bromsen går till,
den landar på kanske 118 sekunder medan maxtiden är 120. Å andra sidan
räcker 115 sekunder bra om modellen är på 100 meters höjd… då blir det
en max med några sekunders marginal.

Vid en flyoff (alltså om det är 2 eller fler tävlande som har flugit bara maxar
och alltså så att säga står på delad första plats vilket man avgör med en flyoff
där man oftast ändrar antingen maxtid eller kortare motortid). Ja då räcker
inte den här enkla timern.

Jag lyckades få köpa samma sorts timer som de flesta använder i Sverige
(den tillverkas inte längre). Denna kräver en programmeringsenhet som dock
är i fickformat.

Här kan jag ställa motortid 0,1 till 99,9 sekunder, jag kan ställa motoreffekt
och jag kan välja tid för termikbromsen från motortid plus 1 – 999 sekunder.

Ja här satt jag och försökte få den dumma timern att bli programmerad.
Jag bad om hjälp – njaaa de två främsta F1S-flygarna hade inte riktigt tid.

Men så dök Martin – alltid lugn och hjälpsam – upp och sa att han kunde
hjälpa mig. Ja det största felet jag gjort var att inte avsluta programmeringen
med att hålla nere ENTER-knappen tills displayen kvitterade att programmet
hade laddats. Och sedan var det att positionera servot för termikbromsen –
jag begrep inte hur jag skulle få servot i rätt läge men det fixade Martin på
några minuter.

 
Sedan ligger det jag programmerat kvar tills jag ändrar det aktivt.

Bagateller? Kanske, men om man inte kommer vidare så kommer man INTE vidare.

MVH / Ingvar

 

Kategorier
Teknik, allmän

PROGRAMMERING AV EN SÄNDARE FÖR FLAPERONS PÅ JR RG 612 BX…

 

 

 

 

 

… kunde drivit mig till kognitivt haveri…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har just…programmerat en Grafas Maxi…det tog mig  timmar !

Programmeringen av sändaren är ju en del av byggandet av en ny modell
som måste göras.

Jovisst, det var enklare förr med 27 mhz  Futaba med 6 kanaler…
Bara montera och anpassa mekanik så roderna gjorde,  det jag ville.

Men nu… behöver man inte anpassa mekaniken med millimeterprecision,
därför du kan  lösa diskrepanser elektroniskt.

Programmeringen för mig är som att skala  ett kålhuvud. Man ser ett
skal och under resans
gång skalar man sig inåt under programmeringen.
En åtgärd kräver en ny åtgärd
och så vidare.

Gör man fel under skalningen, spricker det. Dags att börja om med ett
nytt kålhuvud igen !

Min hjärna vill jag ska komma in i programmeringstänkandet. Alltså att
jag kan logiskt förstå, hur programmeringen är uppbyggd.

Det måste nästan sitta i förlängda märgen,  så jag intuitivt och utan
långa tankeresonemang kan trycka på rätt knappar för att nå rätt resultat.

Hur många gånger jag försökte få till det ? Många. Men till slut
gick alla roder på rätt håll och på rätt sätt
och  alla roder stod i
neutralläge,  då de skulle göra det.

Det kändes som att vinna jackpott på lotto…

Eftersom min Grafas Maxi krävde många kanaler i mottagaren,
tog jag en fullmatad mottagare
från min Gillette F3F-modell.
Den sitter alltså nu i  Maxin.

Men Gilletten då ? Vad ska jag ha för mottagare där ? Jag behöver inte
så många
kanaler mer än dubbelutgångar skev, V-stabbe och möjligheter
att mixa skeven som
flaperons.

Att ha flaperons,  som bromsar modellen,  är ett absolut måste, om du
ska försöka landa helskinnad på Hovs Hallar med hänsyn till alla
buskar och stenar.

Du behöver något,  som tar ner farten drastiskt,  eftersom en
F3F-modell ökar
hastigheten snabbt,  om du trycker det minsta,
vilket skulle omintetgöra varje försök till kontrollerad landning.

Jag hade ett par mottagare från JR som heter: RG 612 BX .
De har telemetrimöjligheter,  utan extra satellitmodul.

En sådan tar jag,  eftersom den har 6 kanaler och det täcker mitt behov
av kanalallokering för Gilletten.

Denna mottagen är utrustad med Xbus. En form av plugandplay för
servo och mottagare.

Jag kollade manualen och grep till verket. Enligt manualen ska
mottagaren binda utan traditionell
bindningskontakt.  Det lät
ju enkelt…
Jag följde instruktionen  till punkt och pricka minst 20 gånger,
men inte band mottagaren till sändaren !

Alltså tänkte jag,  jag skiter i villkoret,  att ingen bindningskontakt
behövs, 
jag använder det. Efter 10 försök lyckades jag binda.
Stor glädje för nu kunde jag
börja programmera.

Det första jag valde,  var “Vingtyp”. Jag valde då “Flaperon”,
eftersom mina skevroder
skulle används som aerodynamisk broms.

Ok, efter valet flaperon kollade jag skevroderna, så de fungerade.
Bara ett fungerade !

Aldrig får man vara glad…Jag hade kopplat ett skevroder till “Aileron”
i mottagaren och det andra till “Aux” kanalen. Det skulle ju bara funka !

För det stod så i manualen…Jag skiftade utgång på mottagaren  till “Gear”
som den andra skevroderutgången
till “Aileron”. Nix, stendött.

Om jag valde alternativet “Normal” på vingkonfigurationen,  då vinkade
båda
skevrodren glatt,  precis som de skulle.

Jag höll på i ett par timmar… och kopplade både si och så och även på
omöjliga sätt. Inget hjälpte.

Ut på nätet och googla efter problemet. Inte något hittades,  som
belyste mina programmeringsproblem,  trots jag plöjde bakåt i
trådarna.

Jag aktiverade “Monitor-fönstret” i sändaren och i läget “Flaperon”
såg jag, att
kanalerna “Aileron” och “Aux” rörde sig, som de skulle.
Alltså inget fel i Tx.

Så dagen efter började jag om igen genom att printa ut manualen för
mottagaren.

 

 

 

 

Jag läste då ovanstående,  om hur man kan växla funktion X-bus
/Aux kanal
i mottagaren. Eftersom jag inte implementerat X-bus ,
då jag inte har servo som stöds av konceptet, brydde jag mig inte
om att läsa om det.
Det skulle jag gjort !

Till min förskräckelse, då jag läste om X-bus , såg jag,  att man växlar
funktion
mellan dess två funktioner genom att ansluta bindningspluggen
i
mottagaren !

Gode Gud tänkte jag, kan detta vara felet ? För jag hade ju använt bindnings-
pluggen i mottagaren , då jag band Rx till Tx ! Det band ju inte annars !

Jag kopplade in ett externt servo till Xbus/aux-kanalen för att kolla om nåt
hände. Inte minsta ljud eller rörelse.  Den var död…

Nu började jag tro på ett under.

Så i med bindningskontakten i mottagaren och bind om.

Ibland kan sanningen vara brutal…efter ombindningen fungerade mina
flaperons på modellen !

Jag klandrar ingen annan än mig själv,  då jag inte förstått problemet tidigare.

Men nu har jag lärt mig och jag vet,  att de flesta modellflygare har svettats
inför
programmeringen av en ny kärra. Speciellt en ny F3B modell med dubbla
skevroder och
dubbla klaffar. Det är inte enkelt med alla olika flitemodes osv.

Jo,  jag har kommit ner till Hovs Hallar med en modell jag programmerat
hemma,  som jag
tyckte fungerade perfekt, bara för att  finna då jag  skulle
flyga, att ett roder gjorde
inte alls,  det jag ville …

Men så är det,  att vara modellflygare…allt ska inte vara så lätt !

Då allt fungerar ok, då kommer den personliga tillfredsställelsen och glädjen !

Nu ska vi ut och flyga !

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

OM DU TROR, ATT VI MODELLFLYGARE HÅLLER OSS HEMMA…

 

 

 

 

…bara för det blåser 6-8 m/sek och småregnar,

då är du ute i ogjort väder…

 

 

 

 

 

 

Vi har haft, milt sagt, omväxlande väder sista tiden. Regnigt och
friska vindar. Solen har lyst, men mest med sin frånvaro…

Torsdagen kunde bli flygbar…visserligen frisk vind, men chans
för lite sol.

Naturligtvis triggade detta min lust att flyga. Jag ringde en flygkompis
Johnny i Laholm och vi skulle träffas vid den södra delen av
Tjärbyhanget. Den södra delen av hanget är bättre på det sättet,
att terrängen framför är relativt hinderfri. Det gör,  att lyftet
borde vara mindre turbulent.

Jag hade dagen förut provflugit min “Raven” från HobbyKing,
vilket till en början
var en förskräcklig upplevelse.

Ok, cg var rätt,  men utslagen på skev och höjd alldeles för stora.
Så att flyga denna HobbyKing-
produkt var,  som om jag red en
häst med eld i svansen…

Innan vi skulle flyga,  hade jag åtgärdat det jag behövde och den
borde vara flygbar. Jag hade minskat och diffat skeven, minskat
utslaget på höjdroder och lagt in positiv och negativ flaperonklaff.

Modellen har fint utformat vinge, slarvigt ditsatta skevservo av dålig
kvalitet. Servona följer med modellen. Roderhornen till skeven  var
utförda utan vett och sans.  Jag bytte ut hornen till riktiga, så
vridcentrum
satt på rätt plats. Vidare flyttade jag stötstången in
på servot och max ut
på roderhornet för att utnyttja de små
servonas kraft bäst.

Innan Johnny dök upp,  provflög jag “Raven” i den friska vinden,
som peakade 8 m/sek. Nu flög modellen helt ok…så vitt jag bedömde.

Vad som var intressant,  var att det var termisk vind, vilket
möjliggjorde att stiga till 100 m enkelt.

Men,  det var mycket turbulent i luften. Modellen flög bitvis som
ett höstlöv, men den visade en god egenskap. Den penetrerade
mot vinden väldigt bra.

Profilen på vingen vet jag inget om, mer än att den naturligtvis
var tunn. Profilen hade en gynnsam
polarkurva, vilket innebar,
att den tålde fartökning utan att jag behövde betala för mycket
med  höjd.

Johnny hade med sig  sin lilla version av sin Leprechaun,
som är
en fantastisk modell med synnerligen goda egenskaper.
Leprachaun uttalas  ( l´eprakå:n).

Jag fick ett påpekande av en  läsare, att det inte var en sann
Leprechaun…
Kanske  den borde heta “Pysslingen” i stället ? Ur Wikipedia har
jag tagit följande citat:

Leprechaun är inom irländsk folktro en sorts pyssling,
ofta avbildad som en gammal gubbe i gröna kläder,

inte större än ett barn, som uppskattar att ställa till med
otyg.

Leprechauner framställs ofta som skomakare och sägs
vara
mycket rika och ha stora skatter undangömda,
ofta vaktade
av en elak dvärghund.
Såedemede.

Vi trodde,  att kanske hans modell skulle få det svårt i den
friska vinden och flyga som en stillastående drake…
Men hans Leprechaun visade kvaliteten och flög utan
problem.

Leprechaunen, särskilt den stora versionen, är en vacker
modell
i luften med sin pinnakonstruktion, som lyser
genom Oraligheten.

Att landa modeller på den södra delen av hanget är lätt
som en plätt.

Där finns en stor vall utan inflygningsmask.

Efter 2 timmar var vi genomblåsta och nöjda med vår flygdag,
packade ihop och åkte hem rika på erfarenheter och frisk luft !

Alla bilderna är skärmdumpar från en video från min lilla
Mobiuskamera. Därav följer,  att kvaliteten blir därefter.

En liten video blev det dagen förut, då jag provflög för första
gången. En video på Johnnys Leprechaun klämde jag oxå in.

Häng med i blåsten !

 

Höstetid..Tröstetid…

Min “Raven” från HK och min trogna JR.

Johnny anländer med sin “Leprechaun” modell mindre. Han bygger både denna storleken
och en större.
Allt byggs i giggar, så allt är enligt ritning. De finns att köpa träfärdiga eller
flygfärdiga och de är
klädda med Oralight. Kontakta mig för info.
Klicka på “About myself” på första sidan på bloggen.

Klart man är glad, om det är flygdags…

Det är fult att peka !

“Nu känner jag det lyfter” !

Montering av Leprechaun

Här ser du storleksförhållandet mellan modellerna
Och du ser hur relativt liten “Raven” är.

Klart för start i den nu friska vinden.

Som du kan se är sidorodret relativt litet, vilket ställer krav på piloten då han flyger
i turbulent luft. Man måste som
pilot “Ligga lite före” i rörelserna, annars kan det bli
kärvt.
Johnny funderar på en utökning av fena och sidoroder för att göra den en aning
mera agil i luften.

   Leprechaunen är vacker i luften

Fånga ögonblicket…

Jonny startar min Raven

Japp, där flyger hon !

En ung pojk, glad efter fin flygning,  vid Litorinavallen Tjärby, just norr om Laholm.

Vår hangar…du ser Johnny har förankrat sin modell i väskan, så den inte ska blåsa bort.

Så här ser det ut. Ganska inbjudande för en modellflygare.

Förberedelser för start. Som inskränker sig till att ansluta batteriet. Batteriet är ett Lilo på 3.6 V
och med kapaciteten 400 mA.
Ett sådant batteri räcker för långa flygningar. Jag tycker, det är
fantastiskt, man kan köra mottagarna på 3.6 V i dag. Som mottagare till min JR använder jag
på segelmodeller av enklare slag HobbyKings Orange R8DM/DMSSS, vilka är billiga.
De kostar 220 kr momsade och förtullade, dock tillkommer Post Nords befängda “avgift”
på försändelser från Kina, 80 spänn inklusive moms…Så beställ rejält så det belastar fler saker.

  Här syns linkaget för skevroderna. Nu mycket bättre än fabriksmonteringen.

Jag vet att proffsen diffar  skevroderna åt “fel” håll på en DLG. Jag har diffat mina
som vanligt, det vill säga upp 70 % och ner 30 % av rörelsen. Modellen svänger
perfekt och håller nosen i horisonten.

 

“Like a candle in the wind”…

Blir spännande att kasta ut modellen på HH då det blåser 0.5 m/sek !

Skulle jag ändra modellen, hade jag gjort en stabbe smalare och längre.
Samma sak med fenan. 
Den skulle jag oxå gjort smalare och längre för
att få ett högre Re-tal och därmed mindre motstånd.

Landning på gång…

 

…vilket inte är helt enkelt bland turbulens och rotorer.

…men ner kommer du alltid…

Vy från hangkanten. Fri ytor framför. Bra för att ge laminära vindar mot kanten.

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Modellflyg teknik

AVBROTT I EN LIPO ?

 

 

 

 

…är något jag inte önskar mig i mina modellers elsystem !

 

 

 

 

 

 

 

Jag hade ivrigt spanat på YR.NO och deras prognoser, eftersom jag
suktade efter nordlig vind, så jag kunde åka till mitt hushang HH.

Så en dag för en vecka sen var det lovat sol, 2-4 m/sek nordlig vind.

Självklart lastade jag bilen och for iväg tidigt till HH för att inte
missa något.

Nedkommen till parkeringen visade vimpeln NNO ca 3 m/sek.
Kan inte bli bättre och fylld av förhoppningar och behängd med
allt
som behövs för hangflygande,  klättade jag upp på Platån.
Det är rätt besvärligt att ta sig upp,  då stigen är söndertrampad av
de
lösgående klövdjuren.

Men trots det,  anlände jag till absolut högsta punkten och möttes
av perfekta förhållande.

Montering av modell och slutförande av alla förberedelser för
flygning.

Sen gällde det att kasta ut Spiriten vid rätt ögonblick och vid rätt
plats!

På toppen snurrade rotorn,  så det  blåste i nacken. Alltså valde
jag att
dra mig mot höger, där jag vet,  att rotorns utbredning inte
är lika besvärlig.

Jag kollade två gånger alla roder med fulla roderrörelser och
att de
gick åt rätt håll.
Inga problem med det allt var ok. Så,  då var det väl bara att kasta ut…

Japp,  jag kastade iväg med all kraft,  jag kunde uppbåda.
Modellen flög igenom
rotorn, jag såg den lutade lite åt vänster,
så jag korrigerade med skeven…
men inget hände…

En sekund senare blev det full dyk och modellen dök från 10 m höjd
rakt ner i branten!

Har du märkt,  den speciella känsla man får, då man väntar på en
krasch ?

Tanken blir ju: Hur illa blir det ?

Jag vet,   att Spirit är ett väldigt sprött flygplan, som inte tål mycket
vid
en smäll.

Jag hörde,  det deprimerande dunket och krasandet, då min Spirit
slog i kanten.

Jag gick fram till modellen,  som lyckligtvis hade slagit ner på
hangkantens
övre del.
Hade modellen fortsatt 5 m framåt,  hade den försvunnit ner
bland stenarna
och då hade det blivit totalhaveri.

Då jag går fram till modellen i detta läget efter en till synes oväntad
krasch,  känner i alla fall
jag mig märkvärdigt tom i huvudet.

Modell låg med vingarna skilda från kroppen. Nylonskruvarna hade gått
av vid smällen
och därmed begränsat skadorna. Men, men det var illa,
som det var.

Sprickor i kroppen som är tillverkad i tunn glasfiber, högervingen
skadad vid vingfästet, men framför allt vänstervingen

söndertrasad vid vingroten. Det såg ut,  som om man slagit en
trädgren mot vingroten framifrån
och rakt igenom vingen.

Jag har av erfarenheten lärt mig, att då jag samlar ihop modellen efter
en smäll, då gäller
det att få med alla bitar.

Men,  det första jag gjorde var att kolla radion. Funkar det ? Nej, det
var dött. Sändaren
och mottagaren var bundna,  men inga rörelser för
servona.
Jag kollade displayen på
sändaren hur spänningen var i mottagareacken.
Den var 3.4 Volt….

Det förklarade,  varför mottagare och sändare var bundna, men att så
fort jag försökte
köra ett servo,  så lade systemet av.

Alltså en belastning på acken sänkte spänningen,  så det blev avbrott.

Jag måste medge,  jag kände aningen av en befrielse, då jag blev
medveten om problemet.

Nu visste jag,  varför modellen hade dykt.

Jag lät min modell ligga en halv timma, sen slog jag på radion igen
och märkte efter
en minut,  att höjdrodret gick till full dyk, samtidigt
som spänningen i mottagaracken
störtdök.

Donedeal !

Acken som satt i modellen,  testade då jag kom hem. Den var kass,
så den gick till återvinningen.

Hemma hade jag dåligt med balsa, så jag åkte till en modellflygkamrat,
Johnny i 
Laholm, som har ett superlokal för modellbygge och gott
om balsa.

Dessutom är Johnny en  mycket duktig hantverkare och byggare.

Efter 2 timmar hade vi (läs Johnny) fått ihop min vinge, så den var i
skick som ny.

Återstod att slipa och spackla vingen för att sedan klä den. Vingarna
ser lite spräckliga
ut med olika färger på klädseln, men jag ska klä
om båda vingarna med Oracover, 
när jag får hem mer vit film.

Sen blir modellen som ny !

Då jag var hos Johnny fick jag syn på en DLG i en kartong från
HobbyKing.

Inte bara var där en kartong…där var två stycken. Som Johnny
felaktigt fått sig tillskickade
från HK.
De ansåg det inte var lönt att skicka tillbaka, så Johnny fick behålla
båda
free of charge !!
Johnny hade monterat en av modellerna, men sa den var omöjlig
att flyga…

Jag lovade att försöka få ordning på den,  om jag kan…

Ska bli spännande att prova den,  efter jag att jag utfört nödvändiga
modifieringar på den.

Modellen är fint byggt och är superlätt.

En annan modell som kommit till min hangar,  är en Grafas Maxi
från Tjeckien.

En segelmodell byggt i lättvikt med 350 cm span och utrustad med
elmotor.

Ja, jag vet  det är lite “fegt” med elmotor, men varför klabba med
gummirep, vinschar
då man ska upp ? Det är enklare med en elmotor.
Jag vet modellen flyger
utomordentligt bra och jag ska ha den till
termikflyg och då jag vill söndagsflyga
på HH i svaga vindar.

Kvaliteten på byggsatsen är mycket hög. Som vanligt,  då det gäller
modeller från Tjeckien.

Jag är spänd på att flyga den.

Ja, detta var historian om min Spirit och lite annat.

Det händer alltid det oväntade, då jag är ute och flyger !

 

 

 

 

 

Nästan klart…detta området var flis.

Johnny med en av sina Raven, som inte vill flyga.

Grafas Maxi

En vacker kropp…

 

 

Kategorier
Naturbilder

INGET VIDARE VÄDER FÖR MODELLFLYG NU…

 

 

 

 

 

…antingen regnar det eller är det för hård vind.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att jag är modellflygare betyder,  att jag till viss del
styrs av vädrets makter.

Jag brukar flyga i de flesta vädersituationer, men just
nu är det skräpväder för min hobby.

Att åka till stranden och flyga hang då vinden ligger
på 8 – 10 m/sek, det är inget nöje.

Är sedan vinden interfolierad av regnskurar, då blir
det tungt att stå på kanten.

Det är klart jag längtar efter indiansommar med bra
solinstrålning, som drar igång termiken, därmed
möjliggörande mitt termikflygande.

Vi kan inte göra annat än vänta på att jetströmmen
ändrar sitt läge, så lågtrycksbanorna förändras.

Ett högtryck med sitt centrum över norra Skandinavien
hade varit perfekt. Det hade gett oss nordliga till
nordvästliga vindar, som vi vill ha då vi hangflyger
på Hovs Hallar.

Men dåligt flygväder hindrar mig inte för mina dagliga
promenader vid havet.

Jag gick min vanliga runda från Lagaoset till parkeringen
vid Tönnersa Strand och sedan genom skogen tillbaka
till bilparkeringen.

Jag upplever  alltid något under promenaden och
kommer hem med nyformaterat minne i hjärnan.

Det känns så i alla fall…man kommer hem full av
energi !

Jag tog lite bilder som beskriver ögonblick från
mitt spankulerande.

 

 

Vitkindade gäss kom i stora mängder.

De har blivit allt mer allmänt  förekommande.

En tall som tagit stryk i den eviga vinden och till slut givit upp.
Hyfsad bild tycker jag…

Landskapet är helt dominerat av vinden från havet…

…och här säger en torr tall “Kom i min famn” !

Lite trollskog

Man förväntar sig en John Bauertomte i det intensivt gröna…

I strandskogen finner du gamla sanddyner sen tiden då området var skogfritt.

Min promenadväg…härlig.

Jag tröttnar aldrig på havet och dess dynamik !

Det finns inte två vågor, som är identiska !

Inga modellflygare vid kanten…eller människor på den långa stranden

…däremot några strandskator som provianterade inför resan söderut.

Strandskatan måste luta sig mot vinden för att hålla balansen.

Här ser du vindriktningen

 

Nu lättar vi…

 

Fotografer man strandskator i luften, tycker jag, att det
i regel blir fina bilder på grund av fåglarnas teckning.