…det räcker man tappar flyghjälmen,
fråga Kennerth !
VIll ni veta mera så fråga Kenta, för han var och flög skärm på Hovs Hallar 1. Maj.
Han hade startat på det låga hanget vid Segeltorp och sedan glidit upp på
Platåhanget för att i den den goda vinden flyga åt Kattvikshållet, då han märkte att
lyftet lade av kanske beroende på ett vindskifte.
Alltså var det till att landa på stranden bland småstenen till höger om
Platån på Hovs Hallar.
Att landa där är inga problem, problemet är att komma tillbaka dit, varifrån
man startade. Flyger du skärm har du med dig en ryggsäck, där all din
utrustning får plats, så man kan bära med sig allt på ryggen.
Kenta packade ihop allt och hängde sin fina hjälm, värd ett par tusen
med kommunikation och annat i, på säcken utsida, axlade lasten och gav sig
iväg uppför Hovs Hallars branta vägg.
Efter en hårresande och svettig klättring uppför kanten och ett irrande
bland de många stigarna, hade Kenta kommit åter till parkeringen med sin
skärmsäck. Vi såg ju han varit ute för äventyr för han var svettig och blodig
om fingrarna…
Fast….när han kom ner till Segeltorp och skulle starta igen, märkte
han till sin oförställda fasa, att han hade tappat sin flyghjälm under
promenaden genom den svåra terrängen tillbaka…En hjälm är inte billig !
Det gjorde, att han inte kunde flyga med sin skärm just nu, vilket säkerligen sved.
Som ytterligare lök på laxen kom han på, att han blivit av med sin overall som
bonus !
Jaja, en olycka kommer sällan ensam.
Jag hade kommit till Hovs Hallar kl 1300 och nu var klockan 1500, så jag sa till
Kenta, att jag hjälper dig leta efter hjälmen. Han hade redan varit uppe en vända
på Platån och då hittat sin overall med telefonen i, som en annan strövande
turist hittat vid stigen och burit med sig. Men hans hjälm förblev försvunnen.
Nåväl, vi gick upp på det höga och slog in på stigen, som går från HH till Kattvik.
Tyvärr, hade jag lågskor med lädersula, som inte var det rätta på den knöliga
stigen. Lätt att vricka sig om man halkar på rötterna på marken.
Det finns ett otal stigar vid kanten och det gäller att välja rätt. Vi kämpade oss
fram till stranden, där han landat och jag fick efter lite spaning syn på något,
som blänkte. Kanske, det var visiret på hjälmen ?
Två turister gick förbi där nere och vi bad de kolla, det som blänkte.
Men , men det var en flaska…
Vi försökte hitta platsen, där Kenta hade gått av stigen för att komma upp på
huvudstigen, som leder till Platån. Inte enkelt. Det var mycket jobbigt, att
ta sig fram på de små övervuxna stigarna med stor nivåskillnad.
Till slut, efter att vi hade funnit var Kenta kom upp från stranden, kunde vi
rekonstruera, var han gått förhoppningsvis.
Vi kom till en brant yta, som inte var beväxt och här kände han igen sig.
Jobbigt att klättra upp, men det lönade sig. Ett glatt utrop tillkännagav
att han hittat sin hjälm !
Den låg, där den borde legat, vilket betyder, att den rivits av sin upphängning i
säcken av buskarnas grenar, utan att han märkt det.
Nu var i alla fall jag trött ! Så det gällde att finna enklaste stigen tillbaka till
Hovs Hallar, vilket inte är enkelt på grund av mångfalden av spontana stigar.
Det tog sin tid, men fram kom vi. Jag märkte, att går man på en usel stig, så är
det besvärligt att gå med solen i ögonen, som vi hade, då man inte ser, hur man
sätter fötterna. Så jag körde näsan marken en gång, då jag trampade fel.
Kenta var nöjd, att hjälmen var räddad och jag hade fått nog med motion för
denna dagen i alla fulla fall !
Sedan återfärd till Halmstad och jag lovar…det var en stelbent människa, som
stultade in från garaget efter hemkomsten.
Jo jag somnade på kvällen på ca 10 sekunder !
Där ser du , det oväntade händer mig för det mesta , när jag hangflyger !
Här kommer lite snapshots, under jakten på den försvunna hjälmen !
PS
Jag har personligen lärt mig, att om jag flyger bort en modell och efter
idogt letande hittar den, så märker jag ut fyndplatsen och den väg jag
gått i terrängen från en stig eller väg.
Varför ? Jo, för skulle jag ha glömt någon del av modellen, så kan jag
omedelbart hitta fyndplatsen, utan att behöva irra omkring som en
blind höna…
Jag har alltid med mig, vis av erfarenheten, en rulle gul tape från Biltema,
så jag kan märka upp.
Vi har knegat oss upp på Platån från Segeltorpshanget…
…än så länge fulla av energi…
..då det här är enkelt att ta sig fram…
…men här snubblade jag…
…om inte annat, här är vackert.
I Laholmsbukten vid Halmstad Angöringsboj låg två fartyg på svaj i väntan på att anlöpa.
Här håller får naturen öppen.
Vi frågade fåret, om hon sett någon hjälm, men hon skakade på huvudet.
På väg till platsen där Kennerth kom upp från stranden.
Kennerth tar en kortare paus.
Här kände Kenta igen sig och begav sig uppför den svåra kanten…
…där han omedelbart hittade sin hjälm !
…och då blir man ju glad eller …
..så här lägger han upp filmstjärneleendet mot fotograf med hjälmen i handen.
Ett styck skärmflygarhjälm.
Sen var det att ta oss till Platån, på det minst krävande sättet.
Då vi kom upp på Platån kändes det ganska skönt, dels för vi hittat hjälmen och dels för här var lättare att gå.
Man ser hur ljuset blir mjukare vid 1830-tiden.
Klart man är sliten efter att ha gått mer än 10 km på smala stigar och ständigt upp och ner,
då höjdskillnaderna vara stora. Allt mätt med en app i Iphånen.
Här åker både hjälm och pilot tillbaka till Malmö
efter äventyret på Hovs Hallar den 1. Maj 2016 !