LENTICULARIS

 

 

…moazatgotlmoln…linsmoln…mandelmoln…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kärt barn har många namn, så ock våra moln i skyn.
Lenticularismoln uppstår vid de tillfällen,  då
atmosfären
är stabilt skiktad.

Det innebär, att förutsättningar för adiabatik
inte föreligger. Termik vill ha förhållande,  som
innebär
att temperaturen avtar med höjden, vi säger,
att det är
labilt skiktat.

I onsdags rådde det förhållanden som kunde skapa
lävågmoln.

Vi hade sydostlig vind. Det var stabilt skiktat. Vi har två
hinder i terrängen,  som kan skapa vågrörelser i luften.
Det är Hallandsåsen och höjderna vid Veinge.

Dessa specifika moln kallas också lävågmoln, vilket
förklarar lite,  om hur det fungerar.

Jag var  som vanligt flygsugen i solskenet och kuskade
iväg till en pilotplats söder om metropolen Halmstad.

Det såg bra ut med solsken, lagom vind från sydost och en
lång smal molngata med altocumulus.

Det borde vara möjligheter att få fin termikflygning…
men det sket sig. Ingen termik, helt fritt från veretikala
rörelser i lufthavet.

Ett flertal gånger prövade jag men ingen anslutning till
eventuell termik. Till och med ormvråkarna kastade
in handduken och hängde upp sina fallskärmar…

Ok, jag parkerade mig i min flygstol och studerade den vackra
omgivningen.

Efter en stund  dök det  upp snabbt bildande linsformade
moln rakt över mig. De låg i flera skikt.

En klocka ringde…kan det var lävåg ?

Efter en stunds funderade förstod jag att detta var fallet.
Vi hade rätt vind, vi fick en våg inducerad av Hallandsås
med en andra studs på höjden vid Veinge. Därför bildades
molnen rakt över mitt huvud. Molnen tycktes, trots vind,
var helt stationära.

Lävåg är ett användbart instrument, om man vill skaffa
sig en
bekväm höjdvinst i turbulensfritt lyft.

Kanske inte för modellflygare eftersom du måste klättra i
rotorn för att komma upp i lävågen.

Men det är ett fascinernade naturfenomen.

Efter en halvtimma såg jag,  att molnen hastigt  började
falla ihop
och jag förstod,  att det kanske kommit in ny
labil luft, 
som förhindrade lävågen.

Så jag startade min modell eftersom det började komma
nybildningar av Cu där jag flög.

Jag drog motor till 120 m och omdelbart anslutning till
stark men aningen turbulent termik. Min modell klättrade
så högt jag ville och det kändes, att vi nu hade ett helt annat
termikläge. Nu var det  finfina betingelser för en termikmodell.

2 timmar fick min ärrade HyperAva i luften,  innan jag landade
i den jungfrueliga grönskan i försommaren.

Nöjd och glad packade jag ihop och for hem mätt på
upplevelser, 
som tåldes att fundera över.

Jag upplever, som jag tidigare påpekat, alltid något oväntat,
då jag är ute och luftar mina modeller.

Det gör man aldrig i dvala framför en tv…

Här några bilder.

 

 

 

Jaha, allt klart för start…

Här ser du hur skyn tedde sig vid min ankomst
med en smal gata av AltoCu-moln.

Jag tror min gamla HyperAva med 946 flygtimmar
närmar sig slutet på aktiv tjänst nu…
Den är sliten och ärrad…

Här de linsformade molnen som låg i stort sett stationärt trots vinden.

De löses upp

Principskiss lävågmoln

Här ser du väderläget ändrats med begynnande Cu-bildning.

En av mina modellflyginresserade åskådare.

…och lärkan slog sina drillar i skyn…

…och detta är en…

….i alla fall en nyinflyttad katt…

Min Ava tar en paus i grönskan…

 

 

Ingen dag utan flyg…

 

Lämna ett svar

Du kan använda dessa HTML-taggar

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.