Kategorier
Flyghistoria

SEGELFLYGET 80 ÅR PÅ ÅLLEBERG

 

 

 

 

I helgen firades

att segelflyget funnits på Ålleberg i 80 år.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Segelflygets centrum i Sverige, Ålleberg utanför  Falköping
firade sitt 80-årsjubileum i helgen.

Låt mig säga, om du vill läsa om Ålleberg så skriv “Ålleberg”
sökrutan upp till höger på min blogg.

Där finns mycket.

Tyvärr var vädergudarna mot arrangörerna med nederbörd
och 8/8 Cu.

Jag åkte dit på söndagen eftersom jag är flygintresserad.
Det regnade inte i alla fall och någon termik fanns det,
även om vi hade 6/8 Cu och relativt frisk vind från syd.

Vi som var där behövde inte trängas…Lite svårt för mig att
förstå,  att inte fler dök upp.

Men jag fick en förklaring av en styrelseledamöterna i
Veteransegelflyget; På 10 år har antalet aktiva segelflygare
gått från 6000 till 1300…

Siffror som talar. Hur man ska kunna vända trenden ?

Ja, jag tror de som är engagerade har prövat,  det som går.

Människor i dag,  som för det mesta lever i en virtuell värld,
de får sina upplevelser på nätet.

Att behöva ge sig ut och genomföra något fysiskt  är inte
lockande för denna kategorin.

Vi som varit flygintresserade sedan 10-årsåldern, om vi hör
ett flygplan, då ser vi uppåt.

Det gör inte dagens ungdom, för de tycker, att ett flygplan
är inget konstigt.
Vi åldringar, vi är fortfarande fascinerade av just begreppet
“Flyga”,  som ju är det stora, nästan övernaturliga,
för oss.

Under 30, 40, 50, och 60-talet fanns inte den virtuella
världen. Det var därför en segel- eller modellflygtävling
kunde samla 6000 åskådare, som var ett avbrott i den
grå vardagen.

Hur man kan få tillbaka intresserade ?

Tja, bra fråga. Det måste bli lätt tillgängligt, enkelt att utöva
och man måste kunna se målet för verksamheten. Gör inte
pilotutbildning och flygandet till ett skråaktigt koncept.

Starta, flyg och landa i verkligheten.

Alla ideella föreningar har det svårt i dag. Vi lever inte på
50-talet längre.

Hela världen finns tillgänglig i dator och ifånen.

Nåväl, vi som vi som var där,  upplevde det som bjöds.
Gamla flygplan, nya flygplan, ett fint museum och
möjlighet att delta i den sociala flyggemenskapen.

Jag kommer gärna tillbaka !

Här kommer  lite pics på modernare material.
Under dessa finner du ett bildspel med det äldre materialet.

 

“Jump into the seat and buckle up” !

 

 

DG-1000S

 

BA-6

 

 

I turbulens kan det vara svårt att landa en PA-18…

 

 

 

 

Japp, så går det till att landa.

 

 

 

 

 

 

“Nu vill jag flyga “Anfängern” så hit med min skärm !

 

Länkar att klicka på:

 

Länk Ålleberg 40-tal

Länk Ålleberg 40-tal del 2.

Segelflygmuseet på Ålleberg.

Tost bogserkopplingar

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

SEGELFLYGET PÅ ÅLLEBERG 80 ÅR.

 

 

 

Sveriges segelflygcentrum firar sitt jubileum

kommande lördag och söndag 10-11 Juli

 

 

 

 

Passa på och besök Ålleberg till helgen.

Återupplev klassiskt segelflyg och material man
använde och använder.

Länk till eventet.

 

 

Lördag 10. Juli

09-11 ankomst veteranmotorplan.
11-13 Pröva på starter.
Sedan bogsering med världens äldsta flygande Moth
av Grunau Baby.
Vinschstart Vasama.
Moderna segelplan.
Stora skalamodeller av radiostyrda segelflygplan.
Utställningar. Spaka själv.

Söndag 11. Juli

Föredrag i hangaren av Robert Danewid.

Spaka själv och utställningar.

Segelflygmuseet är öppet under dagarna.
Restauranten på berget är öppen.

 

 

Vill du veta mera om verksamheten på Ålleberg så skriv “Ålleberg”,
i  sökrutan upp till höger på min blogg.

Du finner då det mesta.

 

Kategorier
Flyghistoria

INTE INSPIRERAR VÅRT VÄDER NU PÅ VÄSTKUSTEN TILL MODELLFLYGNING…

 

 

 

 

 

 

 

… grått , mulet och ostlig vind,

modellflygdepparväder…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så vad återstår mer än att se tillbaka till sommaren
och försöka återuppleva de fina flygningarna,
jag hade då.

Visst är modellflyglivet enklare och behagligare,
då det är 24 C och solsken med 4/8 Cu eller ?

Jo, det är det. Jag tänker tillbaka, på de många
gångerna jag fått fina upplevelser på Hovs Hallar.

Början av sommaren var inget vidare,  men det
bättrade
sig,  då det envisa, stationära blockerande
högtrycket försvann och som
möjliggjorde att
nordliga och nordvästliga vindar åter kunde
dra
ner över Skandinavien.

Fanns det inga nordliga vindar, kunde jag ofta
förlita
mig på sjöbrisen, som skapade bra
nordlig vind på mitt favorithang.

Sjöbrisen är märklig på Bjärehalvön. Det kan blåsa
väst eller sydväst norr om Hallandsåsen. Det kan
blåsa sydväst på Kullen, men vid Hovs Hallar kan
vinden vara nord- till nordväst.
Tur för oss som hangflyger.

Tyvärr lämnade min trogna Spirit Elite jordelivet
för en månad sen. Sorgligt,  eftersom den flög så
utomordentligt bra. Jag gnisslar tänder, då jag
tänker på,  att smällen var mitt eget fel.
Glömde kolla
att kontakterna för acke/mottagare
satt ordentligt fast.

Men, jag lär av mina fel och det ska aldrig hända
fler gånger. Min Spirit är ersatt av en ny modell,
som är fit for fight.

Att besöka IGG-Meetinget på Ålleberg är alltid
en för själen upplyftande erfarenhet…

De stora modellerna flyger majestätiskt och skalenligt.
Har du aldrig varit där så besök evenemanget.
Du blir imponerad om du är sann modellflyg-
entusiast.

Inne på det fina museet på Ålleberg finns uppsatt
affischer,
vilka gör reklam på ett tidsmässigt sätt,
för det som tilldrog sig på Ålleberg.

Det arrangerades regelmässigt tillställningar på
Berget,  vilket innebar flyguppvisningar, uppträdande
av den tidens populäraste artister eller ska vi kalla
det kändisar, även om uttrycket kändis inte var
uppfunnet vid denna tid..

Dessutom anordnade dans i hangaren på kvällen.
Allt för att dra in pengar för verksamheten.

Att anordna dans var under 50-60-talet ett
ganska säkert sätt att tjäna pengar för ideella
föreningar.

Det kom mycket folk till dessa tillställningar.
Vi ser,  att vad som lockade då, troligtvis inte skulle
dra speciellt mycket folk i dag. Tyvärr kanske…

Människorna på 50-talet hade inte så stora krav
vid denna tid. Det fanns ingen tv, ingen dator eller
fipplande på telefoner.

Ja, jag vet, tider kommer aldrig tillbaka, men jag
kan alltid drömma. Det visar,  att man är en relik
från
forntiden eller ? Tur jag är så gammal,  att jag
har råd att ta mig tid att tänka efter och inte rusa
rakt fram utan sidoblickar.

Men här kommer lite bilder, som minner om en
svunnen, dock icke försvunnen, sommar !

Hoppa in och spänn fast dig för en liten runda !

 

 

 

Att få se en storseglare under full kontroll på finalen
vittnar om kunnighet och erfarenhet hos piloten.
Du har säkert hört uttrycket:Allt avslöjas vid landningen…

Ka6E ? på väg ut till start. Ka6 i olika versioner
har jag flugit fullskala åtskilliga timmar.

Storseglare möjliggör en skalenlig modell.
Här framgår det stora sidoförhållandet .

Ibland kan även den mest erfarne och skickliga piloten
göra en felbedömning under finalen. Ingen är ofelbar…
Det är förbehållet politiker, generaldirektörer och journalister.

En estetisk upplevelse…javisst !

Ställ ut och full aerodynamisk broms.

HB-411 Spalinger S-18 IIB tar ett glädjehopp upp i luften.

Vackert. Konstruktören tydligt influerad av fåglarna…
eller så är vingarna knäckta för att förhindra skador vid utelandningar.

Kan det bli bättre ?

Kavaljerstart eller ?

För oss som är nostalgiska…

Tja, tiden går även för den tidens populäraste glädjespridare.

Alice Babs, en säker publikdragare och en av Sveriges främsta sångartister nånsin.

En film om segelflygning som är ett patetiskt pekoral, då det gäller innehållet.
Men…för oss flygintresserade en
fyndgruva om man är intresserad av historisk
segelflyg
och miljöer där man segelflög.  Lyssna på dialogen …något som skulle
passa i Grönköpings
Veckoblad.
För de av oss som är helt skamlösa och är nyfikna på filmen,  går den att ladda ner här.

 

Tänk att få  skåda “Flygande Tunnan” och lyssna till Margareta Kjellberg…

Så gick det till på det glada…80-talet.

Skulle man kunna använda en sådan affisch i PK-Sverige i dag ?

Även själen ska ha sitt på Ålleberg…

Ja, det behövs inte mer för att veta. Höjdmätare, spade och kula och hastighetsmätare.
Variometer ? Det  har man i sitsen.

Lennart Ståhlfors, en av de som betytt mest för segelflygets utveckling i Sverige.
Skolchef på Ålleberg. En dynamisk och sträng herre med glimten i ögat.

Jag tröttnar  aldrig på segelflygbilder.

Final

En bild som förkroppsligar begreppet “Ålleberg”.
Härliga Cumulusmoln och segelplan i vacker natur.

Kategorier
Flyghistoria

SEGELFLYGMUSEET ÅLLEBERG

 

 

 

 

En för många flygintresserade förbisedd skatt.

 

 

 

 

 

 

Eftersom jag ofta , flera gånger om året, besöker Falköping
och Ålleberg brukar jag i alla fall en gång om året gå en vända
i museet. Kolla på hemsidan då museet är öppet för allmänheten.

En stor del av vår svenska segelflyghistoria finns där utställd.
De finns både luftvärdiga plan och enbart statiskt utställda.

Vilka plan där finns kan du läsa på deras hemsida, så googla !

Vid detta mitt besök kollade jag extra noga på reklamaffischerna
för de evenemang som tilldrog sig på Ålleberg.

Jag tycker dessa posters är mycket tidstypiska och uttrycker väl
det som var aktuellt i tiden då.

Vi går en rundtur i museet så häng med !

Jag kommenterar inte så mycket, du ser vad det är.
Vill du veta mer kolla deras hemsida.

 

En Baby startar från bryggan på Västhanget.

 

Weihe

 

 

 

 

 

Mosway III

 

Anfänger kom före SG-38

    FI-2 reggad på Island. Tillåten för avancerad flygning.

 

FI-2

En Hütter H 17.

Byggd av Kanoverken sedermera AB Flygindustri i Halmstad 1939.
Utdömd 1963/1964  i samband med man förstod, att limmet som använts
förlorade sin hållfasthet .

 

Hör kommer ett urval affischer som trycktes upp för
de evenemang, som ordnades på Ålleberg under åren.

De är en kulturell skatt lika viktiga som flygplanen,
då de uttrycker det, som då var folks intressen i
samband med tillställningar av ovanstående art.

 

Som du ser står det namnet Albert Falderbaum på affischen.
Här får du historien om denna skickliga och olycksdrabbade pilot.

Albert Falderbaum var en tysk aerobatikpilot, som föddes 1913
i närheten av Bonn.
Han var tidigt intresserad av flyg och började flyga som 14-åring.
Då han var 15 fick han sitt cert
och vid 18 klarade han sitt motorcertifikat.
19 år gammal avlade han godkänt prov för avancerad flygning med
segelflygplan.

Hans favoritplan var Bücker 133 och han uppnådde en andra plats
vid Tyska Mästerskapen
i konstflyg 1937 i Dortmund. 1939 vann
han Tyska Mästerskapen i konstflyg, trots han hade blindtarmsinflammation.

Under kriget var han chef för Jg 110 i Altenburg. Sista krigsåren flög
han Me 163 Komet och Me 262 Schwalbe.

Vid en flygning med en Me 262 fick han en svår ryggskada efter en
explosion i flygplanet.

Efter kriget kunde man inte flyga privat i Tyskland men Albert
förnyade sina certifikat i Schweiz och kunde fortsätta
flyga
uppvisningar så småningom i Tyskland med sin BÜ 133.

Han deltog i flyguppvisningar Tyskland, Italien, Sverige,
Holland och Frankrike med sin
spektakulära uppvisning i
sin Lo-100 segelkärra.

1955 skulle han ge sin uppvisning som vanligt i Düsseldorf,
vilken slutade med en krasch.

Detta hände: Som avslutning på sin uppvisning kom han på 10
meters höjd på rygg parallellt med banan i hög fart
,
för att framför publiken stiga, rolla runt och landa.
Under hans ryggflygning hände följande: en av hans fastbindningsremmar
lossade i inverterat läge
och snäppte upp i ansiktet på honom.
Detta gjorde att han tappade uppmärksamheten på sitt inverterade
läge och han ryckte ofrivilligt till,
vilket fick planets fena och
sidoroder att toucha marken.
Först föll sidorodret av och fenan lade sig parallellt med stabben.
Så nu flög han inverterat
med 200 knutar utan sidoroder/fena.
Detta är inget önskeläge och han visste inte hur illa ställt det
var med hans LO-100.
Men han lyckades stig med överskottsfarten, rollade runt
till rättvänt läge och försökte
landa ett i stort sett ostyrbart plan.

Tyvärr på grund av skadorna på planet kraschade han mot
nosen på ett militärplan.
Planet var i smulor i nosen, men Albert hade överlevt med
svåra inre skador.

Han låg i koma i 14 dagar innan han vaknade. Att han slog
ner där han gjorde, var ett resultat av
hans försök att undvika
att landa bland åskådarna.

Efter tillfrisknandet återupptog han konstflygandet med en
ny Lo-100 och sin BÜ 133.
1960 blev han trots att han flög med stålkorsett ännu en
gång Tysk Mästare i konstflyg med sin Bücker i Münster.

Albert hade nu 10000 flygtimmar och arbetade som testpilot
för den nystartade tyska flygindustrin.
Den 29. September 1961 skulle han i Augsburg provflyga en
Siebel Siat 222 med
avseende på det planets konstflygegenskaper.
Flygplanet hamnade under utprovningen i ett okontrollerbart läge
och Albert lämnade planet för att kunna rädda sig med fallskärmen.
Uthoppet gick bra och skärmen löste perfekt. Men skärmen
fångades av delar från det störtande planet och Albert drogs med
ner i marken.
Han var vid medvetande efter kraschen men avled kort efter.

Albert fick en gata uppkallad efter sig vid flygplatsen Kassel-Waldau.

Han blev alltså 48 år gammal, om jag räknade rätt.

 

Vill du läsa hela historien om hans krasch och se filmen klicka här.

 

 

 

 

 

 

 

Läs mera om och se fler Ållebergsbilder från förr
genom att klicka här.

Om du klickar på denna länken,
kommer fler bilder från Ålleberg .

 

Kategorier
Flyghistoria

ÅLLEBERG OCH 40-TALS SEGELFLYGVERKSAMHET

 

 

 

 

Här kommer den utlovade del II

om Ålleberg och segelflyg…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…under den tidsperiod, då segelflyget i Sverige växte
upp och fick
en enhetlig struktur.

Under 30- och 40-talen upplevde begreppet “Flygning”
en  snabb
och kraftig popularisering bland allmänheten
i hela den industrialiserade
världen.

Att flyga var något som låg i tiden med dess snabba
tekniska
landvinningar. Inte bara fördes allmänflyget
framåt, även modellflyget
hade gyllene tider med
många utövare.

Att se något i luften som kunde flyga, det var
fortfarande för de flesta ett mirakel.

En modellflygtävling kunde samla tusentals åskådare.

Betänk att detta var en tid då man inte hade
förfallit till passivitetens samhälle med ifånar,
datorer och sömngivande tv.

Man fick själv bygga sina modeller, om man
ville flyga.

Det medförde att man kom in i föreningar och
kamratgäng, där man kunde
få hjälp och råd.

Naturligtvis danade detta deltagarna i dessa
aktiviteter.

Jag ska inte moralisera över förhållandet jämfört
med i dag…det får du
själv bedöma.

Segelflyget upplevde under tiden före Andra
Världskriget en snabb
expansion<

I Tyskland hade man utvecklat nya högvärdigare
segelplan  i de stora tyska universitetsstäderna.
Staten försåg
dessa organisationerna med resurser
i form av utrustning och pengar,
då man förstod,
att utbildade segelplanspiloter i dag kunde bli
militära
piloter i morgon.

Organisationen av segelflyget i Sverige kunde
inte organiseras som i nazidiktaturen
men statsmakterna,
läs Flygvapnet, ville ha struktur på den svenska
segelflygutbildningen för att dra nytta av kunskapen
vid utbildning till militära piloter.
Detta var ett av skälen varför segelflygcentrumet
Ålleberg
skapades.

Så vitt jag kunnat erfara förekom segelflygveksamhet
på Ålleberg redan 1941-1942. Men KSAK:s huvudmannaskap
trädde inte i kraft förrän 1943-1944.

Jag har tidigare skrivit om bakgrunden, så du
kan söka på min blogg, så finner du inläggen.
Man organiserade  utbildning av segelflygpiloter,
där Flygvapnet/staten
gav utbildningsbidrag till
eleverna,  för att de skulle kunna erövra sina

C-Diplom och certifikat.

I Sverige startade storskalig licens- och egenproduktion
av flygplan på 
olika platser i Sverige.

Exempelvis AB Flygindustri i Halmstad och AB Flygplan
i Norrköping. Dessutom byggdes många flygplan

från byggsatser ute i klubbarna.

Allt ovanstående ledde till en snabb spridning av
segelflyget i Sverige.

Att det lyckades så väl,  berodde på att man fick
resurser, man hade 
dynamiska ledare och man hade
gratis en bred rekryteringsbas ute
i modellflygklubbarna.

En vanlig utveckling för en segelflygare var att
först flyga modeller och sedan börja sin C-diplomutbildning.
Då hade man med sig mycket kunskap och förståelse
för aerodynamik
och flygmekanik.

Sedan under sent 50-tal och början av 60-talet
kom nästa stora steg
inom segelflyget, då man på
grund av en Weihe som “tappade” vingarna
under
IFR-flygning, dömde ut alla plan tillverkade före
en viss datum på grund av påstådda brister i Kasein-limmet.

Lennart Ståhlfors såg till,   efter tuffa förhandlingar
med statsmakterna, att  KSAK   med statligt stöd kunde
köpa in moderna
Bergfalke från Tyskland för att skola med.

Sen har utvecklingen rullat på både allmänt och på Ålleberg.
Har du aldrig varit på Ålleberg, rekommenderar jag
ett besök i slutet
av Maj. Upplev flygning, flygplan,
museum och den vackra naturen.

Nu kommer del två av mitt bildinlägg om Ålleberg
och KSAK:s
segelflyganläggning där.
Nästan alla bilder från Digitalt Museum.

Flyg med upp !

En vy över ett nyanlagt Ållebergscentrum för segelflyg.
Vi ser restaurangen och hangaren.

En söndag på Ålleberg drog alltid folk från bygden och andra segelflygintresserade.
En Moth bogserar upp en Baby.

Slit och släp…när Sg-38 ska upp till starten. Man hade en vinsch
som underlättade arbetet.

En Baby på finalen

En kraftig skada vid en utelandning på torsionsnäsan.
Skulle väl kallas D-boxen idag…planet en Olympia
tillverkat vid Kanoverken Halmstad. Sedermera kallat
AB Flygindustri.

Reparation/svetsning av krokig kropp i stålrörskonstruktion på verkstaden Ålleberg.

En fin bild på hur en Baby togs upp till starten efter en landning nere på slätten.
Jag skulle verkligen velat varit med vid denna tiden !

Skolchefen, Yngve Norrvi, instruerar en besökande iransk kunglighet av något slag på Ålleberg. .

En Kranich i släpet efter en De Havilland Tiger Moth.

En Grunau-9 också benämnd Anfänger. (Nybörjare)

En blank Baby i regnet med en förväntansfull pilot i cockpit.

Skevroder…javisst…och rejäla dessutom.

Tänk att möta detta ekipage i dag ?
Bil och vagn under en tävling ca 1948.

Grabbar med energi och hängivenhet för sin sport. 

Förläggningen för elever på Ålleberg.
Ser likadant ut i dag 2017 i stort sett.

En Olympia gummirepsstartar från startbryggan vid Västhanget.
Bryggan riven, återuppbyggd men eftersom den byggdes i vanligt
virke är den åter riven och uppeldad?

I väntan på start. Golfbyxor, nedkavlade knästrumpor och grova kängor.
Standarutrustning för en pilot 1947

Startbryggan vid Västhanget på Ålleberg.
Med vindstrut och en rutig flagga som indikerar
att flygledare finns på plats. En Baby kanar på Västhanget
i sned vind.

Varför flygplanen hade måsvingekonfiguration ?
För att öka markfrigången och minska risken för skador
vid utelandningar.

En skada på en stabbe diskuteras av ett gäng med toppluvor, som det hette då.

En Anfänger bogseras utrustad med hjul.
Kolla pilotens utrustning, men framför allt
bilen med sin tjusiga sufflett och bilens ekerhjul.
Mannen i overall… har han en åskledare på mössan ?
Ålleberg ? Skarpnäck ?

“Sträck” !
Ålleberg ?

En  Baby Falken med en beteckning som man  i dag
kanske associerar till något annat… Ålleberg ?

Kranich med lärare i baksits.

Det bästa till sist. Modellflygare.
Kolla de andlöst iakttagande små åskådarna !
Visst var modellflyg en sensation vid denna tid.