Kategorier
Segelflyg

HIMMELSFÄRDSDAGEN…

 

 

 

 

 

…fick vi en som hette duga.

 

 

 

 

 

 

 

Solsken, 4/8 Cu, 20 grader varmt och västlig laminär vind.

Det var flygförutsättningarna i torsdags.

Naturligtvis ville jag flyga med någon av mina termikmodeller.
Med i bilen var en av mina Avor, gissa vilken… och en DLG av
fabrikatet “Raven”.

Då jag skulle starta och jag  kollade roder fria och fulla
roderrörelser,
märkte jag,  att mitt sidoroder stod stilla…

Roligt om servot lagt av, då man står i begrepp att just starta !

Men det var en enkel sak att fixa. Den korta stötstången mellan 
servot i fenan och sidorodret hade hoppat isär,  eftersom en av
skruvarna som håller servot i fenan lossat.  Det var  enkelt lagat
genom att plocka fram asken med småskruv och sätta dit en ny.

Kl 1000 skickade jag iväg min 4 m Ava mot skyn. En sky som 
var azurblå och då utan ett moln.

Att det inte finns Cu-moln, betyder inte,  att det inte finns termik.
(Det var många negationer.)
Termik finns, men det är torrtermik. Alltså termik där fuktigheten
inte kondenseras och bildar Cu-moln.

Det gör det lite svårare att leta termik, men varför ska allt vara
så lätt ?

PÅ 50 m höjd träffade jag den första blåsan,  vilken var stark
som en höfläkt och
turbulent.

Det blev en snabb klättring till xxx m höjd,   ackompanjerad
av det  glada spelandet av höga toner från min variometer.

En timma fick jag i luften,  innan jag avbröt för att landa och
montera
min kamera på modellen.

Då jag monterade,  kom en gul sportbil uppför grusvägen och
det var  Anders, som liksom jag var flygsugen.

Han hade med sig 3 modeller, samtliga elseglare av det lätta slaget.

Jag fotograferade hans modeller och startade därefter min Ava igen.

Oturligt nog upplevde vi ett avbrott i termiken,  varför vi hade
att landa
tidigare,  än vi förväntat.

Ett inlandshang under termikpåverkan fungerar som hang
på ett pustande sätt. 

Efter en stund kom lyftet i gång igen,  efter att ett antal blåsor 
släppt från kanten på hanget. Det kallas “Orografisk utlösning”,
blåsorna släpper vid ett hinder i terrängen.

Anders och jag fick en härlig dag med våra modeller i luften
tillsammans med ormvråkar, glador och tornfalkar.

För övriga fåglar var det klent med antalet.

Märklig årstid denna vår. Vi har haft osedvanligt svalt en tid
och man ser,  hur ekarna tagit en paus i lövsättningen.

Min käpphäst, avsaknaden av tofsvipor som flyger skrikande
och tumlande över åkrarna,  manifesterade sig ånyo.

Undrar vad som hänt vissa flyttfågelarter ? Storspov ?

kl 1400 avbröt vi och packade ihop. Anders kom iväg snabbare
än mig,  varför jag gick kvar en stund och fotograferade.

Under min fotografering kom en kvinna i min ålder fram och 
började ett intressant samtal. Hon hann på 5 minuter berätta
sitt livs fängslande  historia.

Så du ser, det händer alltid något oväntat,  då jag är ute och flyger.

Jag satte ihop en liten FotoStory med bilderna för att få lite
dynamik i inlägget.

Hoppa ombord,  om du vill hänga med oss upp genom skyarna !

 

Anders flyger min “Raven” från HobbyKing.
En liten DLG kärra. Radion är min JR GX8.

“Raven” högteknologi från Kinalandet.

Tornfalken som är stationär vid Tjärbyhanget.
Mycket vackert tecknad fågel.

En modell med lite släktskap till “Alula”.

U-glider, en mycket lätt modell.

Flyger bra då den är lätt.

Pilot på väg tillbaka efter en utelandning

 

 

 

…Ett litet bildspel…

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

OM DU TROR, ATT VI MODELLFLYGARE HÅLLER OSS HEMMA…

 

 

 

 

…bara för det blåser 6-8 m/sek och småregnar,

då är du ute i ogjort väder…

 

 

 

 

 

 

Vi har haft, milt sagt, omväxlande väder sista tiden. Regnigt och
friska vindar. Solen har lyst, men mest med sin frånvaro…

Torsdagen kunde bli flygbar…visserligen frisk vind, men chans
för lite sol.

Naturligtvis triggade detta min lust att flyga. Jag ringde en flygkompis
Johnny i Laholm och vi skulle träffas vid den södra delen av
Tjärbyhanget. Den södra delen av hanget är bättre på det sättet,
att terrängen framför är relativt hinderfri. Det gör,  att lyftet
borde vara mindre turbulent.

Jag hade dagen förut provflugit min “Raven” från HobbyKing,
vilket till en början
var en förskräcklig upplevelse.

Ok, cg var rätt,  men utslagen på skev och höjd alldeles för stora.
Så att flyga denna HobbyKing-
produkt var,  som om jag red en
häst med eld i svansen…

Innan vi skulle flyga,  hade jag åtgärdat det jag behövde och den
borde vara flygbar. Jag hade minskat och diffat skeven, minskat
utslaget på höjdroder och lagt in positiv och negativ flaperonklaff.

Modellen har fint utformat vinge, slarvigt ditsatta skevservo av dålig
kvalitet. Servona följer med modellen. Roderhornen till skeven  var
utförda utan vett och sans.  Jag bytte ut hornen till riktiga, så
vridcentrum
satt på rätt plats. Vidare flyttade jag stötstången in
på servot och max ut
på roderhornet för att utnyttja de små
servonas kraft bäst.

Innan Johnny dök upp,  provflög jag “Raven” i den friska vinden,
som peakade 8 m/sek. Nu flög modellen helt ok…så vitt jag bedömde.

Vad som var intressant,  var att det var termisk vind, vilket
möjliggjorde att stiga till 100 m enkelt.

Men,  det var mycket turbulent i luften. Modellen flög bitvis som
ett höstlöv, men den visade en god egenskap. Den penetrerade
mot vinden väldigt bra.

Profilen på vingen vet jag inget om, mer än att den naturligtvis
var tunn. Profilen hade en gynnsam
polarkurva, vilket innebar,
att den tålde fartökning utan att jag behövde betala för mycket
med  höjd.

Johnny hade med sig  sin lilla version av sin Leprechaun,
som är
en fantastisk modell med synnerligen goda egenskaper.
Leprachaun uttalas  ( l´eprakå:n).

Jag fick ett påpekande av en  läsare, att det inte var en sann
Leprechaun…
Kanske  den borde heta “Pysslingen” i stället ? Ur Wikipedia har
jag tagit följande citat:

Leprechaun är inom irländsk folktro en sorts pyssling,
ofta avbildad som en gammal gubbe i gröna kläder,

inte större än ett barn, som uppskattar att ställa till med
otyg.

Leprechauner framställs ofta som skomakare och sägs
vara
mycket rika och ha stora skatter undangömda,
ofta vaktade
av en elak dvärghund.
Såedemede.

Vi trodde,  att kanske hans modell skulle få det svårt i den
friska vinden och flyga som en stillastående drake…
Men hans Leprechaun visade kvaliteten och flög utan
problem.

Leprechaunen, särskilt den stora versionen, är en vacker
modell
i luften med sin pinnakonstruktion, som lyser
genom Oraligheten.

Att landa modeller på den södra delen av hanget är lätt
som en plätt.

Där finns en stor vall utan inflygningsmask.

Efter 2 timmar var vi genomblåsta och nöjda med vår flygdag,
packade ihop och åkte hem rika på erfarenheter och frisk luft !

Alla bilderna är skärmdumpar från en video från min lilla
Mobiuskamera. Därav följer,  att kvaliteten blir därefter.

En liten video blev det dagen förut, då jag provflög för första
gången. En video på Johnnys Leprechaun klämde jag oxå in.

Häng med i blåsten !

 

Höstetid..Tröstetid…

Min “Raven” från HK och min trogna JR.

Johnny anländer med sin “Leprechaun” modell mindre. Han bygger både denna storleken
och en större.
Allt byggs i giggar, så allt är enligt ritning. De finns att köpa träfärdiga eller
flygfärdiga och de är
klädda med Oralight. Kontakta mig för info.
Klicka på “About myself” på första sidan på bloggen.

Klart man är glad, om det är flygdags…

Det är fult att peka !

“Nu känner jag det lyfter” !

Montering av Leprechaun

Här ser du storleksförhållandet mellan modellerna
Och du ser hur relativt liten “Raven” är.

Klart för start i den nu friska vinden.

Som du kan se är sidorodret relativt litet, vilket ställer krav på piloten då han flyger
i turbulent luft. Man måste som
pilot “Ligga lite före” i rörelserna, annars kan det bli
kärvt.
Johnny funderar på en utökning av fena och sidoroder för att göra den en aning
mera agil i luften.

   Leprechaunen är vacker i luften

Fånga ögonblicket…

Jonny startar min Raven

Japp, där flyger hon !

En ung pojk, glad efter fin flygning,  vid Litorinavallen Tjärby, just norr om Laholm.

Vår hangar…du ser Johnny har förankrat sin modell i väskan, så den inte ska blåsa bort.

Så här ser det ut. Ganska inbjudande för en modellflygare.

Förberedelser för start. Som inskränker sig till att ansluta batteriet. Batteriet är ett Lilo på 3.6 V
och med kapaciteten 400 mA.
Ett sådant batteri räcker för långa flygningar. Jag tycker, det är
fantastiskt, man kan köra mottagarna på 3.6 V i dag. Som mottagare till min JR använder jag
på segelmodeller av enklare slag HobbyKings Orange R8DM/DMSSS, vilka är billiga.
De kostar 220 kr momsade och förtullade, dock tillkommer Post Nords befängda “avgift”
på försändelser från Kina, 80 spänn inklusive moms…Så beställ rejält så det belastar fler saker.

  Här syns linkaget för skevroderna. Nu mycket bättre än fabriksmonteringen.

Jag vet att proffsen diffar  skevroderna åt “fel” håll på en DLG. Jag har diffat mina
som vanligt, det vill säga upp 70 % och ner 30 % av rörelsen. Modellen svänger
perfekt och håller nosen i horisonten.

 

“Like a candle in the wind”…

Blir spännande att kasta ut modellen på HH då det blåser 0.5 m/sek !

Skulle jag ändra modellen, hade jag gjort en stabbe smalare och längre.
Samma sak med fenan. 
Den skulle jag oxå gjort smalare och längre för
att få ett högre Re-tal och därmed mindre motstånd.

Landning på gång…

 

…vilket inte är helt enkelt bland turbulens och rotorer.

…men ner kommer du alltid…

Vy från hangkanten. Fri ytor framför. Bra för att ge laminära vindar mot kanten.