Jag tycker, man går runt som en orolig katt nu inne i värmen och inväntar lite behagligare väder.
Som modellflygare är jag väderberoende och jag har stenkoll på väderläget för att inte gå miste om eventuella flygmöjligheter.
Denna vinter och vårvinter har för oss boende vid Västkusten inneburit mycket regn och mycket ostliga vindar.
Inte så modellflygvänligt…
Allt styrt av jetströmmarnas läge över Atlanten. Jetströmmen, som lågtryckscentra följer under sin vandring från väster mot öster.
Inget vi kan påverka.
Så i stället för flygning har det blivit inre tjänst. Vilket innebär renovering av modeller och framför allt försök att hantera min nya radio, en FrSky Tandem 20 X.
Ingen enkelt sak att greppa. Men Youtube är en god hjälp och har räddat mig flera gånger.
Förr om åren hade vi förhärskande nordliga vindar vid Hovs Hallar, vilket möjliggjorde hangflygning under senvintern, nu blåser det mest ost…
Men, det kommer nordliga vindar i form av sjöbris, då solen står högre och värmer landet.
Jag ser fram emot OT-Skalatävlingen “Stibners Memorial” i Skånes Fagerhult och jag hoppas många friflygare möter upp, så vi som är intresserade av friflyg får en bra start på friflygåret 2024 !
Det är märkligt, att ens intresse för begreppet “Flyg” kan vara så starkt hela ens liv.
Jag minns mycket väl, då intresset väcktes. det var 1950, då jag och min far besökte en flyguppvisning på F14, Halmstad.
De första 6 åren av mitt liv tillbringade jag 1000 m från F14, där man flög med B 18. Minst tre divisioner och ibland 4 divisioner, som varmkördes 2 gånger om dagen.
Jo, jag minns hur en DB-motor lät !
Min far var en ivrig filmare med 8 mm smalfilm och filmerna han tog, såg jag otaliga gånger på vår Eumigprojektor, som jag som 5-åring behärskade till 100 %.
Det som speciellt fångade mig var J28 Vampire, i folkmun kallad “Blåslampa”.
Jag byggde papperssvalor i aningen styvare papper som var ganska lika J 28. Dessutom…de flög överraskande bra.
Nu är man en åldring…dock icke i sinnet, utan intresset för flyg är för mig lika starkt, om inte starkare nu, än 1950.
Personligen flyger jag mina segelmodeller så ofta det går, om vädret tillåter. Jag är väderberoende, eftersom jag är inbiten hangflygare med radiostyrda modeller sen 50 år tillbaka.
De senaste 13 åren har jag ägnat tid åt att på mitt enkla sätt dokumentera OT-Friflygande modeller.
Det är så, att med tidens gång blir det gamla OT- gänget mindre och mindre. Jag hoppas vi lyckas nyrekrytera unga människor till friflygarhobbyn.
Vi ska inte ge upp och sätta oss ner sägande: “Vi är de sista”, utan vi får lägga på en rem genom att vara öppna och utåtriktade, för att visa vår hobby.
Alltså genom att flyga, kanske donera modeller till proselyter, komma till meetings och tävlingar.
Det blir roligare då. Den sociala samvaron vid meetings och tävlingar är en del av vår hobby, som är viktig.
Alltså ingen uppgivenhet och vemod utan vi ska blicka framåt och tro på framtiden. Allt blir då mer givande.
Modellflyg är kultur !
Här kommer ett litet enkelt bildspel från
“Stibner Memorial” 2020.
Efter en normal halva av Juli med svenskt sommarväder ändrades jetströmmen över norra halvklotet, så att lågtrycken kom till oss som på löpande band. De komplicerade trycksystemen skickade som final en regnfront från Baltikum över oss, vilket gav mycket regn.
I Halmstad har vi fått ca 20 mm/dygn senaste tiden och kvällspressen har gått bananas och beskrivit det som Armageddon…
Då det inte blev kaos/katastrof/syndaflod, kunde vi ana en besvikelse i pressen, då man haussat upp en stämning av jordens undergång…
Nu tycks vädret var på väg att stabiliseras och vi kan enligt den allvetande kvällspressen förvänta oss “normal sommar”.
Då kanske vi kan bege oss ut med våra modeller igen och erövra skyarna. Det har varit dåligt med modellflygandet senaste 14 dagarna.
För att stå ut i dåligt väder brukar jag se tillbaka på tider, då vi kunde flyga. Friflygande Ot-modeller har jag ett mycket stort bildarkiv med och det är alltid berikande att gå bakåt och se, hur det kunde vara. Om inte annat ser jag, hur jag och alla andra blir äldre. Åren går…
Här kommer lite slumpmässiga bilder. Låt ditt minne väckas och din fantasi stimuleras !
Sveriges enda och bästa modellflygtidskrift är emballerad i mjuk plastpåse och dess frasande har jag lärt mig att känna igen, då den glider genom brevinkastet på min dörr.
Nu dök just senaste edition upp, eller kanske ska jag säga ner, till stor glädje då det alltid finns mycket läsvärt.
Om du också vill bli lycklig, då du hör ett frasande i brevlådan, så bliv medlem i SMOS !
Därför ägnar jag mig åt nostalgi från passerade somrar.
Drömma tillbaka…ja, vad återstår att göra i dessa tider
av Covid och andra influensor. Med dåren Putin som håller på med sitt angreppskrig mot en suverän stat Ukraina.
Han kommer inte att lyckas. För om han lyckas…vilket är nästa land han ska angripa…?
Nåväl, modellflyget överlever även politiska galningar och vi glädjer oss åt lite bilder, då solen sken och vinden var varm.
Jag vet inte om vi bevittnade ett fysiskt mirakel i Skånes Fagerhult, då Per skulle flyga sin “Hector”.
Att man måste motverka gravitationen för att få en modell att flyga är förståeligt, men att piloten
tycktes kunna upphäva gravitationen, det är ett
mysterium…
Hector är en friflygande modell konstruerad för ca 75 år sedan, vilken Pär har radiofierat med en FRSky.
Modellen kan dras upp på vanligt sätt med lina eller skjutas upp med gummirep.
Det senare förfaringssättet var det som Per skulle använda.
Under förberedelserna inför starten hände det otroliga…Per tycktes kunna balansera på knogarna i en ställning som motsäger de fysiska lagarna !
Hur det såg ut ? Ja, kolla du bilden och förundras.
Det var mycket turbulent bakom bergknallen, då han flög, varför förhållandena för just denna typ av modell inte var optimala.
Men att flyga den på ett litet hang och sedan därifrån ta en termikblåsa, det borde den vara idealisk för.
Alltså en modell som tar minsta lyft och som man måste riktigt finflyga. Alltså inget våldsamt utan försiktiga mjuka roderrörelser för att inte orsaka onödigt motstånd.
Jag tog lite bilder med min lilla Mobiuskamera.
Håll tillgodo !
Per Lundqvist, en ung pojke från Veinge, som nyss
…passerat tonåren med sin “Hector”.
Taranis Single Stick M/Per.
Bygeln som håller sändaren vid handen.
Det magiska ögonblicket då Per balanserar på knogarna, med kroppen i vinkel…Kan ni förstå, att vi blev förundrade ?
Det borde ju vara omöjligt eller ?
Pers patenterade vingfastsättning. Förstår du hur det funkar ?