Kategorier
Okategoriserade

KUSTHANG 20 KM LÅNGT

 

 

 

 

Vilken tur man har tillgång till ett sådant  flygställe

 

 

 

 

 

08-10-_dsc1574

 

 

 

Att ha en fint hang, som täcker den vanligaste vindriktningen,  är ju
på sitt sätt en lycka. I alla fall om man är en aktiv modellflygare.

Vilket jag är.

Jag har skrivit om Tönnershanget, 20 km långt,  flera gånger och lagt
upp troligtvis 400 bilder,  men jag vill bara framhålla , att det blir bättre
och bättre.

Efter hårda vindar med högt vattenstånd har dynkanten eroderats och
skapat en nästan vertikal kant. Nu efter ungefär ett år, har den vertikala
kanten eroderats till en ca 35 gradig lutning. Vad som också bidragit till
omformningen,  är vindens arbete med att transportera sanden från havet
upp mot kanten. Sandflykten är som ett Paternosterverk.

Häromdagen, mellan alla andra aktiviteter och jag säger bara, tro inte du
har lite att göra som pensionär för mina dagar räcker inte till, var jag  ute
på en fotosejour och såg att vinden var väst. Så vad var bättre, än att ta en
modell och åka till ovan beskrivna hang…

Eftersom vinden var ca 3-4 m/sek tog jag en lätt modell med mig.
Före jag åkte fäste jag streamers på framkanten på Spiriten för att kunna
filma strömningen över vingen under olika anfallsvinklar.

Det var perfekta förhållanden vid stranden vad gäller vindstyrkan, men
det blåste ca 15 grader från Norr…Vilket inte är ett problem, då hanget
vrider upp vinden just vid kanten och det är där jag flyger.

Jag märkte omedelbart att min Spirit var baktung. Dels på grund av
kamera
och hållare och framför allt beroende på att jag glömt lägga i
en blyvikt på
45 gram i nosen efter att jag lött om acken…

Den felaktiga tyngdpunkten gjorde att modellen naturligtvis blev
mycket
snabbare i rörelsen då den vek sig efter en överstegring.
Förutom att den blev
orolig och ville pitcha upp/ner.

Men jag höll ut i 20 minuter och det blev en film. Som jag sade i mitt
inlägg
med min HyperAva är min film inte ett akademiskt arbete,
utan ett litet försök till  förevisning
hur det ser ut genom ett
empiriskt försök.

Efter filmning av strömningen över en profil, flyttade jag kameran
till nosen
för att filma och ge lite tips,  hur man flyger nära kanten vid
sned anblåsning på
ett lågt kusthang.

Att flyga på ett lågt kusthang och ligga på så hårt man kan, oavsett
modell,
är befrämjande för adrenalinproduktionen ! Det är en mycket
spännande
upplevelse generellt sett, eftersom du flyger med till synes
små marginaler.
Du belastar din
modell i svängarna max och du flyger en halv meter
mellan din vingspets
och kanten.

Dessutom icke att förglömma , är det faktum,  att du har din modell
nära dig.

Du passserar dig själv på kanske en meters avstånd, varför även en
modell,
som inte tillhör klassen F3F skapar spänning.

Hur man flyger,  försöker jag förklara på den hastigt moviemakade
filmen.

Jag har  personligen någon erfarenhet av hangflyg, då jag kontinuerligt
sen
1972 år flyger hang. Så ni får lita på mina råd.

Det blev lite om brädsegling med drake också. Heter det så ?

Kolla mina filmer längst ner på sidan och flyg med !

 

 

 

01-01-_dsc1492

Bilden tagen från vågbrytaren Halmstad. Landtungan till vänster Torekov. Avstånd 25 km.
De böljande bergen i bakgrunden är Kullaberg på andra sidan Skälderviken. Avstånd 40 km.

03-03-_dsc1507

Hanget vid Tönnersa Strand där jag flyger.
Allt sett från Halmstad vågbrytare.

04-04-_dsc1511

Del av hanget och Lagoset. (Ån Lagans mynning) till höger).

05-05-_dsc1521

Här kommer en ocklusionsfront glidande.

09-11-_dsc1584

Hovs Hallar och en drake sett från Lagaoset.

10-12-_dsc1592

Man höll tydligen på med en skolverksamhet med brädseglare.

11-13-_dsc1600

Mannen som gör som lopporna…lever på hoppet.

12-14-_dsc1611

Hur överlever dessa örter och hur  kan de producera sådan blomning i slutet av September ?

13-15-_dsc1614

Jag vet inte,  vad de heter just nu, men jag ska kolla i floran och återkommer.

14-19-_dsc1648

Ooooo! säger detta strandmonster då han blir överspolad…

15-22-_dsc1687

De relativt okända Lagaosgirafferna vid stranden.

16-23-_dsc1692

…de ser lite fnasiga ut eller ?

17-26-_dsc1729

Snyggt färgval på seglen

06-08-_dsc1531

Nu blommar det…

07-09-_dsc1551

…eller ?

Videosnuttar om hangflyg nedan

 

 

 

Strömning över en Spirit Elitevinge

Hangflyg med lite tips

Kategorier
Hangflyg modell

EN AV MINA PERSONLIGA FAVORITER PÅ HANGET ÄR…

 

 

 

 

…min Arrow som inhandlats hos Staufenbiel.

3-arrow-fkopiera

Jag har ägt 3 Arrows,  eller som den heter hos Valenta,   Fredy.

Det första som attraherade mig,  var modellens utseende. Den såg ut att
kunna flyga bra ! Sen var den lackerad snitsigt,  vilket  skapade en känsla
av Vitesse, som vi säger på franska…

Så jag köpte två stycken på en gång och efter en månad ytterligare en.

Spännvidd 155 cm, profil en  Rg 14, V-stabbe och helbakad
kropp
och bärytor. Vikt knappt 1000 gram.

Gissa om jag var sugen att provflyga…som skedde vid Tönnersa Strand
söder Halmstad
vid Laholmsbukten.

Starten förstod jag kunde bli knepig, då modellen är kompakt. Jag menar
kasta iväg
och få ner handen till sändaren snabbt nog för att fånga modellen
…kan vara knepigt.

Ok, det gick, flög några vändor för att kolla trim, inget behövde ändras.
Av princip
flyger jag alltid med kopplat skevroder och sidoroder på hang.

Men jag har programmerat, så jag har full frihet med sidorodret ändå,
för att kunna vrida modellen om sidvindskomposanten
är för stark vid
kanten.

Efter ett par rundor kunde jag inte hålla mig utan ökade trycket. Vinden
var väst 5-6 m/sek,
vilket är perfekt vind. Om den är snabb ? Det är bara
förnamnet. Den var en dröm att flyga
med sin acceleration ut ur svängarna !
Men det är inget man flyger avslappnat med.

Man måste flyga absolut hela tiden och vara observant.

Svängarna fungerade inte 100 % med min mixning,  så efter landning på
stranden
minskade jag inmixningen av sidoroder till skeven. Därefter ny
flygning och nu svängde den, som jag ville.

Både skevroder och höjdroder har jag,  som på den enda modelltyp jag
använder det på, 
differentierat utslagen kraftigt. Detta för att modellen
är mycket känslig på speciellt skevroderna och jag vill ha en effektiv
flygning på kanten utan att flaxa, eftersom det kostar hastighet/energi.

Jag kan tänka mig,  att förhållandena vid provflygningen var optimala för
min Arrow.

Vid senare flygningar på Platån på Hovs Hallar eller  i Ystad på Hammar
eller Sinushanget märkte jag,  att den tjänade inte så mycket
hastighet vid
kraftig vind. Bäst vind på stort hang är 6 m/sek, då piper maskinen på.

Jag göt blyballast till modellen, 300, 500 och 650 gram att läggas i tyngdpunkten
i kroppen.
Min ballast vill jag ha centrerad så mycket det går,  för att bevara
agiliteten hos modellen.

Problemet med en snabbare modell där jag flyger,  är landningen.
På Hovs Hallar är det
svårt att komma ner bland stenar och buskar.
Jag har ingen klaff på modellen,  utan jag
fäller upp skevroderna som en
halv kråkbroms för att öka motståndet och minska lyftkraften.

Jag har sålt en modell,  men har de andra två kvar.

Här nedan kommer  två gamla filmer, så ni kan kolla modellen.

Köp en Arrow och kittla nerverna !

1-sep-18-2012-03-53-pmpanasonic-dmc-tz204320x3240

Mina två kärror. Den till vänster lite ärrig efter trogen och
mycken tjänst. Ni ser den är omlackerad både kropp och vinge.

2-sep-16-2012-02-43-pmpanasonic-dmc-tz204320x324098522

En bild från 2012 efter ett mindre haveri. Kroppen av bakom vingen.
Lagades med kolfiber och epoxiplast.

 

 

 

Videon nedan är från Segeltorpshanget vid Hovs Hallar. 30 m högt.
Jag flyger en illa trimmad Arrow och Pär en Banana.

Kategorier
Flyghistoria Hangflyg modell Segelflyg

NORDISKT MÄSTERSKAP F3F PÅ ISLAND 1979

 

 

 

 

 

När svenskt hangflyg i elitklass kanske stod på sin topp.

 

 

 

 

Fullskärmsinfångning 2015-11-09 150512

 

Från mitten av 70-talet till några år in på 80-talet skedde en snabb
utveckling av F3F i Sverige.

Inte bara i Sverige,  utan i flera nordiska länder, skedde samma sak.

Med de förhärskande profilerna, vilka nästan var uteslutande Eppler
eller derivat av dessa, så hade man nått ungefär så långt,  man kunde
komma,
i att driva upp hastigheten.

Modellerna som de bästa flög med, jag tänker på Rättzens mästerverk
Gilette och Janne Carlsson under flera år utvecklade Shark, de var ju alla
egenkonstruktioner. Det fanns inga färdigbyggda F3F modeller att
köpa 1980.  Dock hade det kommit  en typ av ARF-modeller som den
Sagitta,  vilken John Knudsen flög. Den var tillverkad av Carrera och
blev snabb,  om man byggde nya vingar med bättre profil, som John gjorde.

I videon flyger John sin modell mot slutet och han flyger den precis,  som
den bör flygas. J
ag hade en sådan själv och var nöjd med den.

Piloterna försökte vidare nå fördelar med olika tekniska lösningar, exempelvis
vridbara vingar i stället för konventionella skevroder, olika sidoförhållanden
på vingarna, helt
rörlig eller konventionell stabbe osv.

I regel byggde man kropparna av glasfiber/epoxie och vingarna var
antingen sprygelvingar alternativt skurna vingar plankade med balsa eller
mestadels med
0.4 mm ply. Ingen kolfiber, ingen kevlar användes.

Det var också 1980,  jag personligen började med servo i vingen till
skevroderna.
Då slapp man linkage, som oavsett noggrannhet skapade
glapp.
Nackdelen med servo i de tunna vingarna vid denna tiden,  var
att servona var för tjocka.
Men den nackdelen uppvägdes av att du fick
säkrare skevroderverkan
och mindre glapp.

De som tävlade var snabba att snappa upp nya ideer. Ett år kom en
okänd kille från Kungsbacka och tog hem SM med en Salto byggsats-
modell. Den hade dock modifierade vingar med en då snabb profil.

Nästa år var det flera,  som just flög Salto…utan större framgång.

Det är ju inte alltid,  den snabbaste modellen som vinner, utan det
som också räknas, är  den som flyger kortaste banan och som inte
kuttar någon pylon vid vändningarna.

1979 arrangerades det Nordiska Mästerskapet för rc-segel hang,
F3F på Island.

Häromveckan fick jag en länk tillsänd,  vilken skildrar tävlingen på
troligtvis 8 mm smalfilm konverterad till digitalt format.

Det är som jag skrivit tidigare ett 35 år gammalt dokument av de
fina och snabba F3F-modeller,  som flögs av de då aktiva piloterna.

Dessa modeller hade i dagens värld, inte haft skuggan av en chans
mot de supermodeller,  som finns nu.

Men så kostade modellerna då, förut mycket arbete, en bråkdel
av vad  en toppmodell för F3F kostar i dag.
För en absolut toppmodell i dag får du hosta upp 25000 kronor…
det behövs 2-4 för att tävla på toppnivå…

Här är videon,  så häng med till Island 1979 och vi är  tacksamma
mot
den eller de som lagt ner arbete på konvertering och redigering
av filmen,  så vi kan länka till den och göra den tillgänglig !
Tack ska ni ha !

De svenska piloterna har blåvita överdragskläder.

Nedan först det snabbaste hittills:

 

 

Här kommer videon från Island:

                  Resultat NM F3F 1979 på Island:

1. Kai-Henning Nielsen Danmark

2. Jan Carlsson Sverige

3. Anders Rättzen Sverige

7. John Knudsen Sverige

Lagtävlingen vanns av Sverige.
Lagledare nu bortgångne Lars Strannegård,  Gråbo.

Länk till reportage i MFN 1979.

En jämförelse:

Kai-Henning Nielsen från Danmark  flög en omgång på
129 sekunder med 20 vändor.

Om vi översätter till 10 vändor ger det: 64.5 sekunder,
eller  1 minut och 4.5 sekunder.

Jämför det med piloten i översta videon som flyger
10 vändor på 25 sekunder.

Jämförelse hastighet: 1979 =   56 km/timman,
2014 = 144 km/timman.

Alltså 257 % snabbare 2014.

Respekt.