Anders från Halmstad ringde mig i dag och frågade, om jag ville hänga med, då han skulle testflyga sin
nya modell, Tigra, vilken är en flygande vinge tillverkad
i Polen.
Jag märkte, att Anders var mycket sugen att komma
ut och flyga och den känslan känner jag av egen erfarenhet
väl till, så jag hängde med.
Vinden var västlig och framme vid hanget, vilket var
Tönnersa vid Laholmsbukten, märket vi, att vinden
var ca 4 m/sek rakt på.
Inte var vinden bara rakt på, den var också helt laminär,
vilket innebar turbulensfritt lyft.
Modellen är en flygande vinge med attraktivt utseende
och snygga linjer. Det finns en dimunitiv stjärt med
en fena för stabilitetens skull.
Kroppen i glasfiber snyggt gjuten och vingarna utskurna
kärnor plankade med 0.4 poppelfanér.
Poppelfaner är ett klassiskt material för flygplansbygge
och det användes mycket vid bygget av fullskalaplan
före, under och efter Världskriget.
Även för modellflyg var poppelfaner ett viktigt material,
eftesom modellflygarna under kriget var avhända från
balsan och fick använda det som fanns till hands.
Första starten gick perfekt, men efter en stunds flygning konstaterade Anders, att tyngdpunkten låg aningen för
långt fram, varför det blev landning och tillbakaflyttning
av acken.
Sen flög den mer harmoniskt. Inga konstigheter och
framför allt svängarna fungerade bra.
Modellen lagom snabb för den inte så väldigt erfarne, men efter vidare trimning och försedd med ballast i tyngdpunkten, tror jag att den blir riktigt snabb.
dessutom väldigt agil, följsam i luften. Ska den flyga
bra så kräver modellen hastighet. Alltså inte en modell
som du ska ligga och gneta med.
Naturligtvis inte så snabb som en riktig F3F-modell, men tillräckligt bra ändå.
Skevroder/höjdroder finurligt upphängda i inbyggda gångjärn.
Jag fick tillfälle att flyga modellen och ska jag jämföra med exempelvis en Gryphone från 1970, var detta 10
gånger bättre.
Modellen hade ett fint glid, vilket Anders märkte,
då han skulle landa på stranden.
Den ville inte ner…
Men han kom ner och modellen var efter dagens
flygning hel. Jag tror Anders ska vara nöjd med det Tigran presterade.
Ska jag vara kritisk…så hade jag minskat kordan
på vingen med 20% och ökat spännvidden från 140 till
175 cm för att få upp Re-talet.
Den hade blivit snabbare. En flygande vinge bör ha
en tryckcentrumstabil profil och stabilitet kostar motstånd.
Det är bara att acceptera. Det är därför, en flygande vinge inte har en chans i
en F3F-tävling.
Värt att veta om flygande vingar är, att föregångsmännen
bak flygande fullskalalvingar, bröderna Horten från
Tyskland, redan 1942 konstruerade en flygande vinge
med mycket goda flygegenskaper ,som hade glidtalet (fluget) 1:34.
Dessa glidtal blev allmänna inom fullskalasegelflyget först
i början under 60-talet.
1945 konstruerade och byggde bröderna sin Horten VI,
vilken hade beräknat glidtal av 1:43. Man byggde
två prototyper, som togs som någon form av krigsbyte
av amerikanarna och transporterades till USA.
Tigra 1.4 en vacker och bra flygande modell, som attraherar ögat och lusten att flyga.
Här lite bilder och en videosnutt i all hast.
Stolt ägare av en ny “Tigra 1.4”.
Bäst ta en bild på modellen före provflygning…
På väg till hanget i längs den efter regnet intensivt gröna lövsalen.
Trångt. Mottagare med telemetri väger 2.4 gram…
kolla säkringen av huven med en bit persiennlina.
En kolfiberhuv ligger på ett par hundra kronor med frakt.
Första starten.
Gick rakt och fint.
I bakgrunden Hovs Hallar…vad annars.
Vid vingspetsen strandens enda badgäster.
Som alla flygplan…den gör sig bäst i luften.
Kanske om jag ägt modellen, skulle jag målat ett mörkt band på en vingen.
Tigra 1.4
Det går inte åt många servon. Två styck.
Anders djupt fokuserad på att flyga sin modell.
Under ett av landningsförsöken.
Jag fick testflyga Anders modell…
Den gamle hangflygarens baksida…
Landning på gång.
Tigran med bakgrunden Halmstad och dess silos.
Terrängen bakom hanget. Det går att landa här, om man är rutinerad.
Anders med modell efter fullgjord testflite.
Esteteiskt tilltalande modell.
En belåten pilot…tror jag.
På väg till parkeringen.
…där Anders bil kan hysa Tigran i monterat skick utan problem.
Annars tycker jag, att det är ganska veset just nu, med hur allt har gått i stå, vad gäller samfällda aktiviteter.
Mycket av det vi vill deltaga i, är det restriktioner på.
Jag personligen iakttar reglerna noga, då jag enligt myndigheterna är en person, som tillhör en riskgrupp.
De har klassificerat mig som en åldring…
Att åka och flyga innebär ingen riskökning för smitta, om vi iakttar reglerna. Vi håller alltså kontakt och avstånd.
Ok, mina inlägg blir lite enahanda, eftersom jag just nu är inne i en hangperiod. Det betyder mycket
material från Hovs Hallar.
Dock ska jag i dag torsdag åka ut och flyga termik med mina modeller. Det är svag vind och solsken.
I början av veckan var det fint hangväder på HH.
Solsken och ca 5 m/sek rakt på med laminär havsvind.
Naturligtvis sög HH och jag gav mig iväg, där jag vid framkomsten såg, att Jan från Eslöv hängde under sin skärm framför restaurangen på Hovs Hallar.
Jag tog mig ner till pilotplatsen med min modell, monterade och startade ut i ett underbart lyft. Det var en helt bekymmersfri flygning med massor av öveflödslyft. Jag kunde stiga till nästan 100 m nere vid Segeltorpshanget.
Samtidigt med mig anlände Sven “Pennan” med bilen lastad med skärm och dam.
För skärmflygarna var det lite problem, då vinden för dessa var i klenaste laget. Men med hjälp av böner och skicklighet gick det att studsa fram över Segeltorps skrovliga kant.
Således flög jag, filmade lite och hade en riktigt fin dag. Min modell, en Spirit är ett utmärkt allroundplan, som för det mesta är flygbart.
Jo, jag har fina F3F modeller, men varför ska det gå så fort ?
Det är faktiskt en konst att kunna landa sin modell vid Hovs Hallar med tanke på alla hinder, både terräng- och mänskliga, som finns i landningsområdena.
Inget oväntat skedde, vilket är ovanligt för mig, utan efter 3 timmar i luften packade jag ihop och knegade upp till bilen på parkeringen nöjd och glad efter dagens flygning.
Som vanligt dokumenterade jag dagen med min Mobiuskamera.
Orkar du så hoppa upp och häng med !
Jan flyger med sedvanliga lätthet och elegans.
Sven tyckte han var lite tung för skärmens storlek…
..men visst gick det att flyga.
Sven viktstyr vid Segeltorpshanget.
Start för min modell.
Sven kallad “Pennan”, en erfaren skärm och paramotorflygare från norr om Halmstad.
Jan, en pigg yngling från Eslöv.
Hur många mil har min Spirit glidit på hangen ???
Här är vackert att vistas.
Flygare från Ängelholm, Eslöv och Halmstad i luften.
