Så man kan utnyttja tillfällena till flygning.

Annars  letar man efter en orsak att kunna  sitta hemma och knyppla dukar istället, så man slipper  gå ut…….

I dag regnade det en 5-6 mm på förmiddagen , men strax efter lunch klarnade det upp en aning. Vinden låg på VNV, så det var flygbart på stranden.

Iväg med grejorna och ner till flygstället. Det kom och gick lätta regnskurar, men det stoppar inte mitt flygande. Vinden på kanten var hård. Vindhastigheten varierade mellan 8-13 m/sek, vilket är inte på något sätt optimalt på ett relativt lågt kusthang.

Den annalkande regnskuren syns till vänster.

Det märktes direkt efter utkastet med en av mina hangkärror, att det var mycket turbulent. Modellen for som ett löv i vinden och det var inte lättfluget , kan jag lova.

Bäst vind vid detta kusthang är 3-5 m/sek, för då hinner frontrotorn växa sig stark och framför allt stabil i förhållande till hangkanten. Nu var det inget större nöje att flyga, därför turbulensen gjorde,  att man inte fick flyt i flygningen.

Modellen väger ju bara ca 900 gram och jag skulle lastat med 300 gr, så hade den dels gått stabilare och dels flugit mycket snabbare.

När man ska landa gäller det att ha koll på de hinder som ligger på stranden.

Efter 40 minuter var jag genomblåst och kunde efter diverse akrobatik ta mig ner på stranden för att göra en kontrollerad landning. Ja jag fick veta av Pär Lundqvist,  att man kan stå däruppe och kolla höjden med hjälp av modellens skugga i sanden………men det går kanske med en långsam modell i svag vind. Inte med en känslig och snabb F3F kärra. Du ska få visa mig Pär…..

Att komma ner i hård vind är svårt. Man måste gå ut över havet lågt, vilket har sina risker, för att få bort höjd och kunna flyga in rätt. Jag försökte malla in mig ett par gånger,  innan jag fick till det.

När jag kom ur lyftet,  drog jag kråkbroms och gjorde en inte helt vacker landning, vilket ses på bilden. Använder man kråkbroms,  innebär det ju, att man har inte lika bra kontroll på modellen i roll-planet, varför jag använder denna typ av aerodynamisk broms med måtta.

                                                       Ja, här landade jag…..eller ska vi säga, här hamnade jag. Allt helt och allt ok. På en pylon en minivideokamera. Jag lägger 

                                                       inte upp videon, för det var så turbulent att  flygningen var utan flyt.

Fast ner hel kom jag. En annan orsak till landningen var en häftig regnskur som kom rullan in från havet.

Borta vid Lagans mynning höll kitesurfarna till. Jag kan inte förstå, att vågar satsa så de lättar med sina bräder och flyger ganska långt…….man har ju sett olyckor på YouTube.

Såedemede.

var jag tvungen att göra….

eftersom jag hade ändrat tyngdpunkt och justerat roderutslagen.

Men eftersom jag var flygsugen åkte jag till Tönnersa strand. Vinden var just västligt
med en aning dragning på nord, men lyftet borde vara bra. Vindhastighet mellan 5-8 m/sek.

Således upp till startplatsen, koll av roder och fastsättningar och sen iväg.
Som jag trodde, var lyftet mycket bra och efter ett par vändor för intrimning av roder,
kunde jag sätta fart.

Min modell, Arrow, flög jag helt utan ballast, men jag vet, modellen har kapacitet,
även när den är lätt.

Genom att lägga på belastning i svängarna kan man öka hastigheten,
som sedan byggs på på raksträckorna.

Men det gäller att ligga just i kantrotorn, om man vill få till den bästa farten.
Flyger man  en meter från kanten i 125 km/timman gäller det att man håller rätt i spaken.

För att få max speed måste man med Arrow, eftersom den har en ganska kort hävarm
i kroppen, hålla nosen i rätt läge med sidoroder på rakan.

Det vill säga, sidvindskomposanten är så stark ,att den pressar stabben mot kanten
och du märker, att nosen vrids ut från hanget.

Detta kostar motstånd och därför får man hålla kroppen parallellt med hanget med sidoroder.
Att använda sidoroder kostar också motstånd, men detta är mindre,  än det som man betalar,
 om modellen kanar längs kanten.

Temperaturen var ca 8 grader,  varför jag stod ut i 45 minuter. På detta hanget är det
inte problem att hålla sig uppe, för hanget har aldrig varit så högt som nu efter diverse stormar.

Det märks stor skillnad på lyftet nu och för 5 år sen.

Som sagt, efter ett antal vändor skulle jag landa. Det gör man på den långa och släta stranden
utan problem, men nu är stranden beströdd med grenar, träd och stubbar, varför man får
planera noga, så man inte sätter modellen i en stock.

Eftersom man står uppe på kanten,  gäller det att komma ner till stranden utan att stå på öronen.
Det är ju så,  att man bär sin radio med sig och man har en snabb modell som flyger……

Nåväl, ner kom jag och lyckades efter två försök komma in med en lång, lång finalglidning
och en mjuk fin landning.

Det känns alltid gott,  när man får ner modellen utan en skråma.

Modellen flög som vanligt bra, men den var lite för känslig på höjdrodret. Visst,  jag kan minska
utslagen på min V-stabbe,  men problemet  är, att det behövs 20 gram bly till i nosen.
Sen kommer överkänsligheten på höjdrodret att vara eliminerad.

Att hänga på bly i nosen är lätt i dag. Man går till sin däckfirma och tigger vikter med självhäftande
tape på baksidan och klistrar fast i nosen. Jag tror vikterna är av zink nuförtiden för att vara miljövänligt.

Eftersom jag flög ensam, kunde jag inte fotografera, när jag flög, så jag tog ett par bilder,
 när jag landat för att visa miljön.

Utsikt mot Hovs Hallar

Detta är sämsta delen av hanget, men ändå…..

Trotjänaren, Arrow 8 år gammal nu. Undrar hur många mil den flugit egentligen ??

….närmar sig nu…..

….för den 19 April ses vi nere i Kåseberga för det årliga hanglägret. Vi brukar ju vara ett gott gäng som kommer, flyger och har roligt. 

Förutom Ållebergsgänget kommer Herrljungapojkarna och ett par man från Halmstad.  Själv kuskar jag ner med husvagnen redan på onsdagen till Campingen Kåseberga. Resten kommer dan därpå och kommer att bo i Sandskogens Stugbyoch hos Henry på Österlens  Gästhärbärge.

Vi hoppas på bra väder med bra tryck i vinden när vi ska flyga DynamicSoaring. Bra vind = hög fart !

Om det är dålig vind får vi flyga med våra lätta modeller eller med elkärror. Det finns alltid något att göra.

Själv har jag gått igenom två av mina snabbare hangkärror och kollat så allt sitter som det ska. Allt måste sitta som det ska om man ska flyga DS !

SÅ vi ser fram emot träffen med stora förväntningar! Naturligtvis tar jag med min skärm för eventuell flygning. Det missar jag inte.

Här är några bilder på mina nyrenoverade Arrows och ett par bilder från tidigare hangläger:

Mina två trotjänare. Arrow från Staufenbiel i luebeck. Den äldsta är 8 år gammal nu och den vänstra är 4 år. Fortfarande hela efter många timmar i luften med landning på möjliga och omöjliga ställen.

Spv 150 cm, profil MH32. Modellen lika snabb som modeller som är 10 gånger så dyra påstår jag, om jag ska sticka ut näsan. Flyger sagolikt rent, om man trimmat den perfekt. Alltså med exakt inställda roder, rätt differentiering och rätt mixning. Har du inte rätt trimmat, är den som en icke inriden häst.

Även termikmodeller av idag har en bra hastighetspolar. Alltså inga drakar utan de kan verkligen åka undan, när så krävs.

Start vi Löderupshanget i riktning mot Bornholm.

Några ystra Ållebergare på grönbete nere vid hamnen i Kåseberga.

Vi ses i  Ystad !

mats

sa flickan,  som skar sig i fingret.

Japp. så är det. Kan det krångla, så gör det så, när man minst vill.

Eftersom det idag fredag var perfekt väder för hangflyg med modell på Hovs Hallar, med utlovad vind 6-12 m/sek nordväst, plockade jag ihop min trogna gamla Arrow, nu 8 år gammal, vilket väl för mig är ett rekord med tanke på under de omständigheter,  som modellen flygs.

Alltså under ibland minimala förhållanden och med mycket svåra landningar på grund av terrängens utseende. Det är väldigt svårt att komma ner med en snabb modell bland stenar och vresrosbuskar.

Under förmiddagen hade jag gjort fruktlösa försök att kolla vinden via Club Parapente Syds automatiska väderstation nere vid Norrehamn, men den är stendöd.

Jag kollade min mottagaracke genom att anslutna till laddaren och den sa fulladdat. Sändaren var full kräm i, så det var att dra iväg med grejorna inklusive kameror.

En av mina grannar ville åka med och se på och han utnämnde jag till fotograf på störten.

Vinden visade sig vara NNV 10-13 m/sek, vilket om inte annat borgade för bra lyft med det trycket mot kanten. Efter en viss tvekan från mig, gick vi ner till Segeltorpshanget. Där borde vinden ligga rakt på.

Men nu är det så , att man kan aldrig vara säker på vindens riktning. När vi kom ner till det låga hanget,  var vinden mera från norr,  än vad vi erfor på parkeringen.

Men skit samma, jag hivade iväg. Modellen var aningen feltrimmad,  då den dök efter start. Det tar ju alltid lite tid att få tag i spaken och få modellen trimmad. Lyftet var bra, men som sagt, vinden drog mot norr.

Förutom att modellen fick trimmas på höjdrodret , märkte jag,  den var för lätt i nosen, då den hade tendens till stallning på rakan. Det märktes också i svängar med mycket belastning,  att modellen ville snappa. Så jag beslöt att landa och fixa felen. Under tiden jag planerade,  hur jag skulle landa,  flög jag  löpor fram och tillbaka framför hanget lugnt och försiktigt.

Då hände det totalt oväntade, genom att modellen gick in i en sjunkande sväng och slog ner i en stor vresrosbuske. Lyckligtvis fick modellen inga skador mer än tre nylonskruvar till vingfastsättningen gick av, så vingen kunde separera från kroppen. Om jag fäst vingen med stålskruv,  vill jag inte tänka mig resultatet !!

Varför gjorde min modell som den gjorde ? Jo, LiPo-acken slut eller kass.

Alltid bra när man hittar felet, så man inte behöver ha bryderier om orsakssammanhangen.

Så efter den korta flygningen, var det bara att ta modellen, radion och plastpåsen, gå till bilen, lasta och köra hem.

Men jag ska iväg dit igen till helgen eller i början på veckan med ny LiPo, för en hängiven modellflygare ger aldrig upp !!

Här är lite bilder klippta ur en videofilm.

Kolla av roder. Roder fria och fulla roderrörelser på rätt håll.

Nu ska du upp ! 

Här har modellen fått luft under vingarna och piloten fått luft under sulorna….

Modellen något så när trimmad för planflykt.

Mot det oundvikliga slutet. Man kan se att skevroderna är aktiverade och de stod ju samma lägge hela tiden eftersom acken lagt av.

Det känns aningen hjälplöst just i detta läget eller…

Piloten med sin modell efter busklandningen. Inga sura miner tror jag…i så fall för att vi inte fick flyga mer.

Segeltorpshanget åt söder.

De avbrutna polyamidskruvarna som har räddat många vingfastsättningar för mig !
Nu är det bara att värma en liten mejsel och göra ny spår i stumparna i kroppen och när plasten stelnat skruvar man ut resterna.

Hela det låga hanget på Hovs Hallar. Ca 30 m högt och bäst vindriktning är NordVäst.
Bilden tagen från Norrehamn där också vindmätaren sitter som…

…är stendöd. Man borde kolla batteriet, laddelektroniken och solcellernas kondition.
Sen ser det hårdvarumässigt ut som om den skulle behöva en rejöl översyn.

mats