Kategorier
Flyghistoria

EN ENVIS ENGELSMAN MED VISIONER……

 

flyger med ett pedaldrivet plan med muskelkraft.

 

En engelsman som handlar i sann pionjäranda. Som aldrig ger upp och löser problemen.

Därmed görande det möjligt att starta från marken och flyga med egen muskelkraft.

Se videon här:

Läs hela artikeln från Daily Mail här:

http://www.dailymail.co.uk/news/article-2171378/Formula-One-engineer-creates-amazing-pedal-powered-8-000-plane-garage.html

mats

Kategorier
Kuriösa modellflyghistorier

HELIKOPTERPILOTEN SOM ……….

 

testade sin modells motståndskraft mot väta….

 

heter Stefan även kallad Blomman. Boende i Blekinge och flygande i  Karlskrona/Ronneby Modellflygklubb. Länk till klubbens hemsida:

http://stabbe.se/

Blomman var ute och helikopterade  och  gjorde en splash and divelandning i ett vattendrag. Jag fick inte kläm på vad som orskade landningen, men det var antagligen något mekaniskt eller elektroniskt. Kan det vara nåt annat ?

Här är filmen när Blomman lögar sig i vattnet och plockar upp sin helikopter. Tursamt är det sötvatten, vilket i någon mån begränsar skadorna, om det kan vara en tröst…..

Ok här är videon:

mats

Uppdatering angående Blommans helikopter

 

Blomman ringde och berättade, att efter sköljning av helikoptern och 5 dars torkning ovanpå ett element testade han den. Allt fungerade !

Orsaken till haveriet var ett utmattningsfel i godset vid stjärtrotorn.

Kategorier
Airshows

MODELLFLUGTAG I TARP 2012

 

är det den 12 augusti.

 

Tarp MFC avhåller sin sedvanliga modellflygdag på söndagen den 12 augusti vid Jerrishoe. Jag har själv varit där sen 2003 och har aldrig ångrat en gång att jag åkt dit. Här kan du se de mest fantastiska plan och piloter.

 

                                                          Depåbild

                                                           Del av publiken. Man har som mest haft mer än 5000 åskådare

Om man åker dit så är det det bra man åker på torsdagen för då får man fredagen, lördagen och söndagen där. Flygningen på fredagen som är fri brukar bjuda på spektakulär Jag har skrivit mycket om Tarp här på bloggen och ni kan läsa här:

https://hangflygning.se/?p=8485

Tarp är värt ett besök. För oss svenskar åker man lämpligast via Öresundsbron-Lilla Bältsbron-Stora Bältsbron-ner genom Jylland-Flensburg- Tarp.

                                                            MFC Tarps klassiska reklamposter sen 41 år tillbaka.

 

                                                        Paraden innan uppvisningen på söndagen

                                                      Depån, avskild mot publiken av ett kraftigt nät, som är obligatoriskt i Tyskland vid publika tillställningar som involverar modellflygplan.

  

Övrig information kontakta mig.

mats

Kategorier
Flyghistoria

SANNOLIKHETEN…….

 

att min HyperAva skulle överleva äventyret  häromdagen…….

var inte stor.

 

                                                        Min HyperAva, 4m spännvidd, som höll på att bli ett minne blott…..

 

 

Ibland har man turen med sig vid felfunktioner på modellen. Jag hade det,  när jag flög med min HyperAva häromdagen i den fina termiken.

Flög gjorde på Höka och tiden var tidig förmiddag. Termiken var stark och jag låg på mellan 300-500 meter och kanade runt.

Efter en lång stund skulle jag landa och hämta andan, varför jag  flög bort höjden med halv aerodynamisk broms. Min radio är en Mc24 med Spektrum 2.4 gB modul.

Då höjden var ca 125 m över pilkingtons industriområde, märkte jag att ”Inget funkade”….

Koll av sändaren, jo den hade power ut. Modellen hade gått in i en 20 gradig dykning, men ska man säga nåt positivt i detta läget,  var det att Avan låg rätt på vingarna.

 Jag slog av sändaren för att mottagaren skulle gå in i failsafeläget. Ingen reaktion. För säkerhets skull och för att utnyttja alla möjligheter, drog jag full bromsklaff. Inget hände utan Avan ökade hastigheten mer och.

Jag koncentrerade mig att uppskatta nedslagsplatsen.  Samtidigt flög ju tankarna genom skallen, smäller jag i gatan blir det skrot, smäller jag in i en bil, ännu värre, landar på något av industritaken osv. Jag kände mig då inte så väl till mods.

Modellen försvann bakom AGAs syrgastankar och det var bara att ta  bilen och bege sig till den förmodade haveriplatsen. Platsen där modellen gått ner,  var jag ganska säker på. Den låg ca 600 m från fältet in mot stadens centrum på höger sida om vägen bland industrierna och grossistföretagen.

Alltså bort där jag trodde , modellen skulle ligga. Ett gäng montörer som stod på platsen,  frågade jag,  om de sett eller hört något. De hade inte sett nåt, men en av dem hade hört nåt,  som visslade i luften, trodde han. Ok, en indikation att jag var troligtvis på rätt plats. Jämte montörerna fanns en liten kulle,  som jag äntrade för att spana av omgivningen. Jag såg inget. Dock märkte jag att jämte infarten till Lidls centrallager fanns en gäsbeväxt yta ca 200 x 100 meter och gräset var högt, ca 1 meter.

Jag fortsatte med min bil in genom infarten till Lidls lager.  När jag spanade ut åt höger i det höga gräset skymtade något blått.

                                                              Vid pilen slog Avan ner. Ser man på omgivningarna, så finns det många platser som hade gjort en oskadd 

                                                               landning omöjlig. Där pilen börjar, stod jag och flög.

 Hjärtat bankade igång,  när jag förstod,  att det var min AVA. Nu föll ett par stenar från hjärtat. För det första hade jag hittat modellen, för det andra hade den inte orsakat skada på person eller  egendom och för det tredje hade inte LiPoacken tagit fyr.

Det var ohyggligt spännande att gå fram till modellen. Vingen, 4 meter, hade lossnat från fastsättningen i kroppen tack vare att jag slängt Unbrakoskruvarna och ersatt dessa med nylonskruvar, som ska ryka av vid en kraftig retardation. Så att vingen låg framför modellen var ok. Framkommen kollade jag modellen och den såg helt ok ut. Nosen satt ner i marken ca 5 cm. Vingen hade de aerodynamiska bromsarna utfällda.

Så Avan var oskadad, vilket var otroligt, med hänsyn till omständigheterna. Efter att jag lastat in i bilen körde jag ner till fältet och kollade radion. Det fanns ström till mottagaren, men inget funkade. Jag stängde av sändaren och mottagaren för en återstart. Inget funkade. Vare sig servo eller variometer.

Mottagaren togs ur sin plats i kroppen och jag drog lite i kontakterna. Då gick den igång och allt fungerade igen. Bra, då visste jag felet låg i mottagaren. Ström till mottagaren hade jag under hela flygningen, det kunde jag se på logfunktionen i variometern. Det som fattades var pulsen.

Vad göra ? Ja, jag vill inte riskera en fin modell med dyr telemetri med en osäker mottagare, så jag satte in en ny. Jag körde ner till fältet i dag, kollade radions räckvidd noga andra andra funktioner. Allt var ok.

Med viss bävan startade jag och steg till 30 m,  där jag slog av motorn. Allt fungerade. Ny uppstigning till 100 meter där jag slog av sändaren för att kolla failsafeinställningen. Den fick ändras, så jag lade in de lägen, som jag ville ha på motor, roder och bromsar.

 Det har jag konfigurerat så här: Noll trottel, lite höjdroder och aningen sidoroder. Aerodynamiska bromsar fullt aktiverade. I detta läget där modellen flög stabilt i en cirkel med ganska låg fart och med full broms var jag nöjd.

Sen hem med bibehållna trimmar för att  programmera  sändarläget för failsafefunktionen. Jag testade utanför där jag bor,  hur det fungerade med avslagen sändare och det var perfekt.

Så nu är min kära HyperAva, med 342 timmar i luften fit for fight igen.

Hur kom det sig att Avan var oskadad?

Jo först och främst TUR ! Sedan hade ju termikbromsarna aktiverats,  vilket sänker farten kraftigt. Modellen låg rätt på vingarna. När modellen slog ner, var där högt gräs, cirka en meter. Det gjorde att hela vingen fungerade som en broms mot gräset så farten minskade kraftigt. Marken var mjuk, men som jag skrev, så gick nosen ner bara 5 cm. Vidare så är Avan stark.

Så flera faktorer gjorde att jag och modellen kom ur denna historia med andan i halsen.

Vad man lär sig är ju att inte använda unbrakskruv till vingen. Använd polyamidskruvar av bra kvalitet. Det räddar mycket !

Jag tror jag ska tippa lotto den veckan och se om turen håller i sig……….

Kategorier
Old Timer flyg

JUBILEUMSTÄVLINGEN 2012 PÅ RINKABYFÄLTET I KLASSEN WAKEFIELD

Wakefield 60 är öppen för modeller konstruerade före 30/12 1952.

 

 

 

 

 

 

 

Som alla förstår, är namnet på tävlingen Wakefield 60 en
förklaring på knytningen till villkoret att modellerna ska
vara konstruerade för 60 år sen.

Vill ni veta vad Wakefieldklassen innebär så googla på
Wakefield. Då får ni precis så mycket info, ni behöver.
För de som inte vill googla, så är en Wakefieldmodell
en gummimotordriven friflygande modell,  som
konstruktionsmässigt ska uppfylla noga angivna
kriterier.

Vädret var utmärkt och tävlingen fortlöpte i en avspänd
atmosfär. Men tro inte,  att piloterna inte tar det på allvar.
Det är strid på kniven !

Detta inlägget blir mest bilder, för det är ju det ,
som är intressant. I inlägget lägger jag ett antal
bilder och resten kommer att ligga som ett
klickbart bildspel längst ner på sidan.

Så luta er bakåt och njut, ty oldtimerfriflyg,
det är något speciellt !

 

   En gentleman med en modern Wakefield. Byggd i komposit och hitech material.

  En Wakefieldmodell av 2012 ?

    Ett av de obligatoriska attributen för en friflygare: Lådan med modellerna.

 

 

   Nu !      

En Wakefield mot skyn

Kurt startar sin Wakefield. Välflygande som hans övriga modeller.

Sanningens ögonblick….

   Åke utför positiva besvärjelser eller…..

                     Åkes modell klättrar mot en max förhoppningsvis

 

     Åke ser lite pillemarisk ut

            Uppvärmning av gummimotorn

           Vad modellen heter……?

         Åke Gustavsson kör igen.

  En kvinna och två män håller koll på och tar tid på en modell.

   Stabbe och fena på en modern Wakefield.

 

En av våra danska gäster, Karl-Erik Widell,  med sin synnerligen  välflygande modell.

        Ser ut som om modellen är så högt att skyn är blåsvart.
Men det är fotografen som slarvat.

    Inte speciellt lång startsträcka……………

                                Det är detaljerna som fäller utslaget

    Ja, detta är riktigt modellflyg !

  Martti Bogdanoff startar

 

Fågelskådare….? Nä, men modellplansskådare.

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

JUBILEUMSTÄVLINGEN I OT-FLYG

avhålls på lördag och söndag på  Rinkabyfältet

 utanför Kristianstad.

För er som inte varit på en friflygtävling med OldTimermodeller rekommenderar jag ett besök.
Här möts ni av mycket kunskap och erfarenhet, av fantastiskt välflygande modeller och hängivna modellflygare.

På lördagen går Wakefieldtävlingen och på söndag Glider 60-tävlingen

Info: Kontakta mig

mats

Kategorier
Hangflyg modell

TILLBAKA DÄR ALLT BÖRJADE

 

är Pär Lundqvist.

 

Pär Lundqvist – En ungdom

För de som inte kan modellflyghistorien, så är Pär Lundqvist den,  som initierade hangflygning med radiostyrda modeler i Sverige.

Detta gjorde han i slutet av 60-talet. Han konstruerade en mångfald modeller. Både termik- och hangkärror. Det som gjorde hans modeller snabba, var att han prövade och testade olika alternativ, i akt och mening att få fram det bästa.

Jovisst blev han svensk mästare just i den perioden, när vi var 50-60 tävlande på Hovs Hallartävlingen och på SM  och NM nere på Hammars Backar.

Som gammal datorlärare kan han programmera sändaren eller……?

Han står bakom, som jag ser det,  vad gäller teknik och aerodynamik två saker:

Att i stället för att använda lyftkraftsskapande monster som Clark-Y-profiler,  letade han upp Professor Epplers profiler. Dessa var tunna, skulle flygas med högt Re-Tal och de gick fort. Man behövde inte välvda vingar som en Clark-Y på en snabb modell.

Då Pär introducerade Epplers profiler på första tävlingen ,sopade han och Kurt Lennå hem rubbet. 1972 började jag själv tävla i F3F med hyfsad framgång. Jag blev aldrig svensk mästare, men jag kom i alla fall tvåa…..Men ingen minns tvåan, man minns bara segraren, men det får jag leva med.

Dock tiden har gått och andra modellflygintressen tog över. Men efter lite tjat, fick jag honom att göra i ordning en Banana. 150 cm spv och en snabb modell. Inte lättflugen,  men med lite träning får man fram kapaciteten. Denna modell har en modern MH profil och är jag säker på kan fortfarande vinna tävlingar i toppklass.

        …om jag tar spaken till vänster så ska vänster skevroder gå…………..

Häromdagen åkte vi till Tönnersahanget för att testa. Pär med Bananan och jag med en av mina trogna Arrow-modeller.

Vi hade hopp om bra vind, men naturligtvis la den sig, så vi fick nöja oss med ca 3 m/sek V med dragning på S. Efter en god stunds programmering, var Pär beredd att flyga.

Jag kastade modellen och så bar det iväg.

Flygningen gick bra och ni kan se den lilla videon, jag tog. Har man flugit så mycket,  som den gamle hanguven Pär,  så tar det inte många vändor, innan man väcker det,  som sen många år ligger i förlängda märgen.

Denna flygning gav mersmak och vi kommer att flyga på Tönnersa Strand mycket framöver.

      Den gamble och planet…..

För det är ju det som är meningen med modellflyg: Mycket flygande och verkstad och lite prat.

Pär bygger nu en ny kärra med kropp av glasfiber, som han och jag göt för ett antal år sen. Vingarna blir sprygelvingar med D-box av kolfiberförstärkt 0.4 ply. Spännvidd ca 280 cm.

Ska bli spännande att se den flyga.

Här är en liten video. Den är värd att se på. Om inte annat så för att lyssna på musiken…….

Det blev en lite extra video oxå. Som visar det strapatsrika livet för en hangflygare. Musiken har väl inget direkt att göra med personen…….

mats

Kategorier
Okategoriserade

MIN EPSILON ÄR INTE TILL SALU

för den är redan såld.

Tack alla intresserade och är ni sugna på en ny Epsilon 4 m spv gå in och kolla på länken:

http://www.modellhobby-shop.de/Modelle/Flugmodelle/Elektro-Segelflugzeuge.htm?shop=k_staufenb&SessionId=&a=catalog&t=3&c=31&p=31

mats

Kategorier
Flyghistoria

FÖR SÄKERHETS SKULL….

 

hade han installerat en räddningsskärm…

 

Se videon och upptäck hur fint säkerhetssystemet fungerade. Inga personskador. Lyssna också till speakerns måttfulla kommentare för att lugna publiken.

mats

Kategorier
Okategoriserade Old Timer flyg Segelflyg Termikflyg

IGG-TRÄFFEN PÅ ÅLLEBERG 2012

 

Nu har det varit storsegelträff på Ålleberg,
som traditionen bjuder.

 

Denna träff är något, jag inte vill missa,  då det är en fantastisk upplevelse.
Inte bara får man se fina segelmodeller av dagens upplaga, utan varje år ser man
mer och mer av vintageplan från 30-talet och framåt.

Sveriges bästa motorbyggare kommer med sina makalösa hembyggda motorer,
antingen det är inline- eller radialmotorer. I år såg vi V-12:or, 14 cylindrig
dubbelstjärna, Stirlingmotorer osv.

Vilket oerhört arbete som byggarna lägger ner på sina konstruktioner. Inte bara
måste man ha en stark vilja, man måste ha kunskaper också. Kunskaper om
material, kunskaper i att bearbeta metaller med svarv, fräs och gnist.
Resultatet av deras insats får vi se,  när deras motorer dras igång.

Inte bara ser motorerna bra ut, de går dessutom bra och levererar kraft.
Mest imponerande…tja, jag tycker dubbelstjärnan var i särsklass.
Gick som en klocka och var mycket tystgående.

Inte bara flyg får vi se utan även bilar. Alltså bilar drivna av förbränningsmotor,
som kör en rundbana förankrade med en lina till centrum. Jag frågade hur
fort de gick…..med 1.5 till 2.5 kubiks motorer. 2-300 km/timman ! Inte dåligt.

De stora segelmodellerna blir större och större och flyger majestätiskt.
Men det kostar. En 7-8 meters modell  med tillbehör kan innebära, att du
ska lägga upp, om du ska ha det custombyggt,  100000 spänn  !

Jag var där på lördagen och vädret visade sig från sin bättre sida. En kraftig
skur vid middagen annars flygbart.

Imponerande är de  modeller,  man använder att bogsera med.
Speciellt Wilgan var effektiv. Dessutom är piloterna på bogserkärrorna
utomordentligt skickliga. Bogseringarna gick som på löpande band.
När bogserkärran taxade fram efter landning,  stod nästa segelmodell klar att dras upp.

Flera av IGG-piloterna flög på 35 mHz. Varför ? Jag fick inget bra svar, men det
fanns en viss osäkerhet eller skepsis gentemot 2.4 gHz. Fast jag tror personligen,
att med vidareutvecklade 2.4 gHzutrustningar,  kommer dessa att ta över även
hos de sista 35 mHzentusiasterna.

Jag tog en väldig mängd bilder och jag lägger upp lite bilder här mitt i  brödtexten
och sen kommer alla bilderna i ett klickbart album längst ner.

Så håll tillgodo. Jag tror bilderna talar för sig själv och behöver inga kommentarer.

   Wilgan i brant plané efter en bogsering.

Ibland behövs nån sorts rollator……

Det temporära stället släpper och modellen klättrar i släpet.

Här behövs inga extra grejor. Efter start drar piloten in stället.

  Med tre hjul blir det ju lättare….och man undviker skador.

   Vänsterkurv i termikblåsan.

     Just innan sättningen.

  Är detta en Bergfalke II ?

          Rotate !

   Ja ni ser själva hur stort det är.

Här har Wilgan skadat höger ställ vid en landning. Men med hjälp av Rolf Maier, ordföranden

                                                     i Ålleberg Modellflygklubb så grejade det sig.

   En erfaren kämpe: Kjell-Åke Elofsson Tibro. Han flög sin Minimoa.

Ännu en Minimoa. Ett tyskt plan från  1930-talet.

    En Spatz =sparven. Jag har flugit en sådan i fullskala, men om det var
en A-Spatz eller en sån på bilden
är jag inte helt säker på. Jag tror det var en A-Spatz.

    Tjålle förbereder sin Minimoa inför bogseringen

Här kan vi tala om sidoförhållande……..

      Ännu en bogserkärra.

Stämmer precis: Roffe Maiers fulladdade bil.

    Rolfs Nemere. En ungersk segelkärra. Troligtvis framtagen inför olympiaden 1936.

Byggsatsen, för det är det, CNC-frästa delar, men ganska bökig att få ihop enligt Roffe.

5 m segelkärra och stolt ägare, Rolf Maier

Alla modellsegelflygare kör väl Rolls Royce eller …..?

Bilavdelningen. Dessa bilarna var som smycken.

Så här ser inälvorna ut…

  En kopia ? på Rolls Royce Merlinmotorn. Merlin= trollkarl.

                                                       Motorn gick som en dröm.

En av många radial- eller stjärnmotorerna. Alltid ojämnt antal cylindrar beroende på systemet
med  huvudvevstake och hjälpvevstakar. Jämnt antal cylindrar om man har en dubbelstjärna.

5-cylindrig radialmotor.

   Kan ni räkna cylindrarna i denna dubbelstjärnan ?

Denna motorn skulle man haft i mopeden…………

V-8 power

  4-cylindrig inlinemotor

                   Kopia på en Wright 9-cylindrig radialmotor. Denna motorn satt bland annat i Spirit of Saint Louis.

       Skalenliga dekaler…?

Ka6-E ? tror jag det är. En sån fullskala  har jag flugit. Var modern i mitten av 60-talet.

               Se på bilden och försök föreställa er allt arbetet..

V-12 power från RR

En linbil inuti.

Ser ut som en racerbil från 30-talet. Kanske en Alfa Romeo…..

Reach for the sky.

   En normal bogsering tog ca 45-60 sekunder.

Bogserlinan utmärkt med tygstycken för att underlätta för piloterna att se hur planen  ligger

                                                                   i förhållande till varandra.

6/8 Cu och lite stratus

En norrman ska ut till starten.

En segelkärra av sin tid, 30-talet.

  Jag hade också varit stolt om jag haft en sådan vacker modell.

Förberedelser för start.

                                                              Sen kom det några droppar……………..

 

Klicka på View with PicLens

[nggallery id=77]

Jag ska lägga upp lite video snarast från meetinget som visar flyg och körning av de hembyggda motorerna.

Här är lite videosnuttar på motorer och flygning:

mats

Kategorier
Dagens snespark

BÖRJAR MARKEN BLI OSÄKER UNDER GRAUPNER…….

 

så företaget är enkelt uttryckt instabilt ?

Jag hörde en fågel som sa att Graupner har finansielle och ledarskapsproblem, som har orsakad byte av styrelseledamöter och medfört att företaget är satt under en form av förvaltning.

Om detta är sant ? Tja gå in och Googla på tyska sidor så får ni besked troligtvis.

Jag hade tänkt byta upp mig till en MC-32, men nu tänker jag mig för mer än en gång, detta med tanke på framtiden vad gäller garantier och reparationer, tillbehör och annat.

I dag är det inget som är säkert i affärsvärlden. Graupner har ju alltid varit säkerheten och kontinuiteten reinkarnerad. Men nu…..vem vet vad som händer framöver ?

Det är bara politiker och journalister som vet hur det blir i framtiden, vilket vi dagligen blir påminda om eller….?

mats

Kategorier
Flyghistoria

ÅTERSEENDE

 

Jag fann en bild från Karlskoga Flygklubb på en flygsida.

 

Det var till min glädje, den Bergfalke som jag tog mitt C-diplom och Cert på en gång i forntiden. Närmare bestämt 1967-1968.

Platsen var Skövde Flygklubb, då ,man  höll till ute på Hasslum öster om stan. Jag minns nästan i detalj min första flygning. Det var så,  att jag satt i min bil och torkade rutorna från insidan och såg samtidigt upp mot himmeln. Där var en segelkärra, som kurvade i termiken. Det fick mig att genast köra ut till fältet och fråga,  om man kunde få lära sig segelflyga. 10 minuter senare satt jag inspänd i framsits i just denna Bergfalke med beteckningen SE-TAZ.

Min lärare var,  som han kallades,   ”Gubben Blom”, som ju var far till Anders Blom,  som sedermera blev en dynamisk  chef på Ålleberg.

Upplevelsen under denna första start hade enorm påverkan på mitt framtida flygeri. Det var en nästan överväldigande känsla , när vi hängde i släpet och sen när man fick känna på spaken,  var dagen räddad.

Så första sommaren tog man C-diplomet och gjorde flygningen klar för certet. Under vintern gjordes teorin och till våren gjordes provet och man fick åka till flygläkaren för undersökning.  Sen var det en orolig väntat på certet, som skulle hämtas på posten mot postförskott.Jag minns exakt hur det gick till när jag gick till posten och hämtade min cert.

Direkt efter åkte jag ut till flygklubben, ringde en bogserpilot och flög min premiär under eget cert.

Flygplanet är ju ett beprövat skolplan byggt av Scheibe Flugzugbau i  Tyskland. Denna Bergfalke, SE-TAZ hade en egenhet, som besiktningsmannen på Ålleberg, Klevstig, även kallad  Klevas hade skrivit in i planets loggbok.

Där stod: Planet kan under vissa förutsättningar fås i en spinliknande rörelse. Detta skulle man ju pröva naturligtvis. Speciellt om man var uppe och flög med nån passagerare.

 Att man kunde få till en spinliknande rörelse,  berodde på en liten skevhet i kroppen efter en groundloop, om jag minns rätt.

Ja,  här är bilden på planet,  som inledde min flygkarriär¨:

                                    Här är Bergfalken. Om nån vill köpa den så är den till salu. Enligt luftfartsregistret är den fortfarande luftvärdig.

mats

Kategorier
Flyghistoria

NYA TIDER……..

 

…………..inom modellflyget.

 

Man märker vid samtal med nya  modellflygare, att tiderna tycks ha förändrats. I dag sitter kineser i långa rader och limmar ihop och stansar ut de flygplan, som vi köper färdigbyggda. Undrar hur deras timlön är ?

Jag har fått reda på,  att nu för tiden bygger man inte alls, ja man lagar inte ens smällda modeller. Varför ? Man kan inte, för man vet inte hur en modell är uppbyggd.

Modellflyg i dag är helt fokuserat på att köpa färdigt och prylar. Ju dyrare, ju bättre, för även om planet flyger som en masontskiva,  så visar det ju,  att ägaren kunde lägga upp massor med stålar för modellen.

Allt nytt är inte sämre. Elflyg är ju en välsignelse. De nya radioanläggningarna är säkra och kan otroligt mycket.

VI som bygger egna modeller, vi är alltså neandertalare i dag. Våra kunskaper är inget värda.  Vi är föredettingar. Så enkelt är det. Men det kan vi leva med.

Vi flyger i vår värld, där vi tack vare att vi har byggt våra modeller och skaffat oss kunskap om aerodynamik  och flygmekanik har lärt oss att ,bygga och trimma modellen, så den får de egenskaper, man vill ha.

 Att flyga en modell är inte rymdvetenskap. Hänger du  på tillräckligt stor motor,  så flyger en gatsten.

 Men att få en modell att flyga som ett riktigt plan, det är en annan sak. Alltså om man vill ha fram karaktären på en Tiger Moth eller Super Cub, så måste man ha en förståelse ,så man kan nå målet.

Jag tänker på en duktig modellflygare vi har i Hökaklubben, hedersmedlemmen Kurt Lennå. Han är nu över 80 år och flyger inte mer, men hans byggen av modeller och annat talar sitt egna språk.

 Han byggde inte bara modeller utan även motorer. Allt från encylindrig dieselmotor av egen konstruktion till 6-cylindrig inlinemotor till sin Spad. Kurt har aldrig under sin 60-åriga modellflygbana köpt en enda byggsats och ännu mindre köpt en enda färdigbyggd modell.

Jag tycker detta är värt all respekt, sen får färdigbyggfantasterna säga precis vad de vill !

                   Kurt med sin egentillverkade dieselmotor. Tidpunkt senare delen av 1940-talet. Bilden togs, liksom den följande av Bertil Dahlqvist,

                 fotograf och framför allt modellflygare.

Kurt med en F-Kärra omkring 1946-1948. Modellen kallades F-Knarr och var en friflygande modell oftast utrustad med dieselmotor.

 

 

Kurt med sin första riktigt snabba hangmodell på Hovs Hallar ca 1970-1971.

Bilden tagen av Pär Lundqvist.

 

mats

Kategorier
Hangflyg modell

ATT VARA MODELLFLYGARE – DÅ MÅSTE MAN VARA HÄNGIVEN

 

Så man kan utnyttja tillfällena till flygning.

 

Annars  letar man efter en orsak att kunna  sitta hemma och knyppla dukar istället, så man slipper  gå ut…….

I dag regnade det en 5-6 mm på förmiddagen , men strax efter lunch klarnade det upp en aning. Vinden låg på VNV, så det var flygbart på stranden.

Iväg med grejorna och ner till flygstället. Det kom och gick lätta regnskurar, men det stoppar inte mitt flygande. Vinden på kanten var hård. Vindhastigheten varierade mellan 8-13 m/sek, vilket är inte på något sätt optimalt på ett relativt lågt kusthang.

Den annalkande regnskuren syns till vänster.

Det märktes direkt efter utkastet med en av mina hangkärror, att det var mycket turbulent. Modellen for som ett löv i vinden och det var inte lättfluget , kan jag lova.

Bäst vind vid detta kusthang är 3-5 m/sek, för då hinner frontrotorn växa sig stark och framför allt stabil i förhållande till hangkanten. Nu var det inget större nöje att flyga, därför turbulensen gjorde,  att man inte fick flyt i flygningen.

Modellen väger ju bara ca 900 gram och jag skulle lastat med 300 gr, så hade den dels gått stabilare och dels flugit mycket snabbare.

När man ska landa gäller det att ha koll på de hinder som ligger på stranden.

Efter 40 minuter var jag genomblåst och kunde efter diverse akrobatik ta mig ner på stranden för att göra en kontrollerad landning. Ja jag fick veta av Pär Lundqvist,  att man kan stå däruppe och kolla höjden med hjälp av modellens skugga i sanden………men det går kanske med en långsam modell i svag vind. Inte med en känslig och snabb F3F kärra. Du ska få visa mig Pär…..

Att komma ner i hård vind är svårt. Man måste gå ut över havet lågt, vilket har sina risker, för att få bort höjd och kunna flyga in rätt. Jag försökte malla in mig ett par gånger,  innan jag fick till det.

När jag kom ur lyftet,  drog jag kråkbroms och gjorde en inte helt vacker landning, vilket ses på bilden. Använder man kråkbroms,  innebär det ju, att man har inte lika bra kontroll på modellen i roll-planet, varför jag använder denna typ av aerodynamisk broms med måtta.

                                                       Ja, här landade jag…..eller ska vi säga, här hamnade jag. Allt helt och allt ok. På en pylon en minivideokamera. Jag lägger 

                                                       inte upp videon, för det var så turbulent att  flygningen var utan flyt.

Fast ner hel kom jag. En annan orsak till landningen var en häftig regnskur som kom rullan in från havet.

Borta vid Lagans mynning höll kitesurfarna till. Jag kan inte förstå, att vågar satsa så de lättar med sina bräder och flyger ganska långt…….man har ju sett olyckor på YouTube.

Såedemede.

 

Kategorier
Väder och vind

JAG ÄR TRÖTT PÅ DEN STÄNDIGT OSTLIGA VINDEN !

 

Den är för kraftig och den omöjliggör vettig skärm- och hangflygning.

 

Vid denna tid på året brukar den förhärskande vindriktningen vara SydVäst, endast avbruten av tillfälliga Nordliga till NV-vindar.

Båda dessa riktningar är bra för olika sorters hangflyg. Ska man flyga modellsegelflyg i termik gör den kraftiga ostliga vinden att man driver iväg väldigt långt för varje varv man kurvar. Enda fördelen med ostlig vind är att sjöbrisen inte kommer in och förstör termiken.

Men vi är många som hoppas på ett ett annat väderläge geom att jetströmmen flyttar på sig till en mera normal position, så lågtrycken kan vandra sin vanliga väg.

Var dag om man spanar på flaggorna på morgonen, ser det ut som på bilden. Mycket vind och fel riktning.

Men man hållerut och hoppas.

Kan jag inte flyga, kan jag rida hästarna……

                                                   Bild från onsdagen 0800. Ostlig vind 6-8 m/sek.

 

mats

 

PS

Jag fick mig 1.5 timma i luften ändå….

Därför när regnfronten passerat,  fick vi efter kl 1300 lite uppklarnande, vilket fick ut mig och en av mina elseglare. Termiken var svag,  eftersom vi hade nästan 8/8 Cu,  men eftersom det var vindstilla, kunde jag gneta utan att ramla ur blåsan.

Så det gäller att inte ge upp och sjunka ihop framför tvlådan eller datorn utan man tar alla chanser till flyg!

Kategorier
Airshows

FLYGFESTEN VÄXJÖ

kommer det här  synpunkter och bilder på.

 

Det är ju alltid så, att man åker till flyguppvisningar med en viss förväntan. Vi som är riktigt intresserade , av kanske framför allt äldre militärflyg i Sverige,  tar ju alla chanser att få se de plan,  som vårt land har producerat med egen kunskap och skicklighet.

Växiö Flygplats firade någon form av jubileum och hade ordnat vad,  man kallade en ”Flygfest”. Eftersom Växiö ligger bara 13 mil från Halmstad ,var vi en bilfull, som åkte dit. När vi kom kl 1045, var det redan köer. Väderläget var 12 grader varmt med solsken och vind ca 10 m/sek.

Tur man hade tagit på sig ordentligt. Inträdet var 150 spänn, vilket är inget att gnälla för. Men nu kommer mitt gnäll:

Det fanns inga markutställningar mer än modellflygutställning från Växiö Radioflygklubb.

Speakern, som var känd från tv5??? , stod på plattan i snålblåsten och pratade. Jovisst kunde han prata, men han visste inte om vad.  Den stackarn var  fullständigt okunnig om ämnet flyg . Som tur var, fanns det en representant från Flygvapnet där, som kunde korrigera speakerns grodor och fylla hans kunskapsluckor.

Fanns där inga utställningar,  så fanns i alla fall på en scen uppträdande av en sorts ungdomsidol,  som varit med i den så kallade Melodifestivalen där han sjöng om bananer och  för er som är initierade, så vet ni , vem det är. Det var en bedrövelse att lyssna på det.

Denne idol han körde sin sk show mitt under uppvisningen ?????

Högtalarsystemet var till vissa delar odugligt oxå.

OK nu har jag gnällt färdigt.

Uppvisningens huvudintresse var ju P51 Mustang, Spitfire Mk Mk XVI, båda ägda av BilTema. Vidare J29 Tunnan, A32 Lansen, J35 Draken och AJ37 Viggen. Som huvudattraktion hade man JAS 39  Gripen från  F17.

 Med i uppvisningen var också SK16 Texan Harvard, konstflygplan, gyrokopter och segelplan.

 Sk 16 minns jag väl från flottiljen i Halmstad just genom dess karaktärsfulla propellerljud. Dess spetsar tangerade Mach 1 och då uppstod ett typiskt ljud som hördes lång väg.

 Sk16 flögs ofta av avsuttna piloter,  som inte flög aktivt på divisionerna. Vidare användes planet till så kallade muckflygningar med  den värnpliktiga flygplanspersonalen innan utryckningen.

SK16 var ett plan med goda flygegenskaper, men man skulle flyga det rätt, annars kunde det hända oönskade saker. Vi hade många haverier med SK 16.

J29 Tunnan flög som vanligt bra och vårdat. När han tände sin EBK, lät det som en frökenfis, jämfört med Viggens brännare.

Att Sverige kunde konstruera detta flygplan i slutet på 40-talet var ett resultat av arbetet av framstående aerodynamiker, den engelska Goblinmotorn och framför allt att Sverige på underliga vägar hade fått tillgång till Messerschmidtts mätdata på vingar och höjdstyrverk till Me 262.

 Resultatet blev J29,  som i alla avseende var likvärdigt eller bättre än Mig-15 eller F-86 Sabre.

Ett av de  problemen som  fanns med Tunnan, var att  vid landning uppträdde en yaw-tendens, som piloterna i början försökte häva med skevrodret. Det orsakade ett antal haverier, innan man lärde sig, att yaw på J29 måste hävas med adekvat sidoroderansättning.

A32 Lansen flög en uppvisning,  där jag tror piloten tog ut så mycket som gick, det sa han i  alla fall. Han flög en stor del av uppvisningen med dykbromsar utfällda? och jag såg vid klargöringen,  att man var livligt sysselsatt med dessa. Dock inte säkert,  det var något fel, för då hade han inte startat.

J35 J Draken var man ju spänd på. Jag minns en uppvisning för 20 år sen på F10 Ängelholm, hur en enskild Drake gjorde en makalös uppvisning. Den flygningen vi såg i går var inte långt efter. Man kunde se flygglädjen hos piloten. Han drog nog precis så många g,  som planet var tillåtet för. Men jag förstår också, att man behandlar dessa flygplan med viss försiktighet, så vi får se de flyga ännu många år.

Väldigt fin display.

AJ 37 Viggen imponerar med sin storlek och brutala utseende. Det är för närvarande den enda Viggen,  som är i flygbart skick i Sverige . Man håller dock på, att färdigställa en SK37 Viggen, tvåsitsig version för att tas i bruk senare.

Viggen flög sin uppvisning enligt väl inövat mönster. Ljudet från planets EBK som studsar mot molnundersidan är imponerande milt sagt. Tur man inte betalar dess bränsle med eget Visa-kort……

Landningen gjordes på vanligt sätt med ADB , dvs utan motorreversering antagligen för att spara på materialet.

JAS 39 Gripen gjorde en uppvisning, som visade dels dess förmåga att svänga brant med liten radie och dels dess förmåga att accelerera från 180 km/tim till 900 km/tim. Mycket imponerande. Just i svängprestanda och acc ser man skillnaden på Gripen och Viggen.

 Den obligatoriska förbiflygning med hög alfa blev ju extra imponerande i den kraftiga vinden. Normalt flyger man 180 km/tim vid detta tillfälle men vinden gjorde att färdhastigheten låg nedåt 140 km/timman.

Sen flög en kvinna,  som heter Svetlana en rysk konstflygkärra på ett, antar jag,  för allmänheten förtjänstfullt sätt.

Jag har dock sett bättre…..även om det i programmet stod,  att hon var världsmästare.  Hon var enligt programmet  ryska,  vilket kan tyckas märkligt,  eftersom som hon flög ett plan registrerat i Litauen, som ju är ett oberoende land och således inte ryskt. Men så är det i stora aviatrisvärlden.

Personligen är dessa aerobatiska uppvisningar likadana och väcker inte mitt intresse. Jag uppskattar mera en De Havilland Tiger Moth, som flyger lugn aerobatik,  där skickligheten vid spaken är avgörande och overpower i motorn inte är huvudsaken.

Men jag förstår,  att detta kallas utveckling och att vi som uppskattar annan aerobatik är avlegade föredettingar…..

P51 Mustang och Supermarin Spitfire är ju alltid roliga att se i luften. Betänker man dessutom att planen är ca 65 år gamla är det beundransvärt att de fortfarande är luftvärdiga.

 Jag har sett dessa plan i luften ofta, så ibland är man lite blasé vid deras uppvisningar. Man blir bortskämd.

En favorit är dock för mig RJ Mitchells mästerverk Supermarin Spitfire. Det vackraste planet någonsin. Man kan säga, att den amerikanske innovatören och flygplanskonstruktören hos Lockheed, Kelly Johnsons ord har här full giltighet;

 ”If it looks right, it flies right”!

Data om BilTemas Spitfire:

Vickers Supermarine Spitfire Mk. XVI

Detta plan konstruerades i slutet av 1930-talet och utvecklades i många olika varianter under andra världskriget. Det hade en avgörande roll i försvaret av England och blev mycket uppskattat på grund av sina goda manöveregenskaper. Varianten P.R. Mk. XIX användes i Svenska flygvapnet under beteckningen S 31. Mk XVI har en Packard Merlin 266 motor på 1580 hästkrafter.

Fakta BilTemas Spitfire:

  • Motor: Packard Merlin 226
  • Starteffekt: 1580 hk
  • Spännvidd: 11,2 m
  • Längd: 9,6 m
  • Max startvikt: 3,4 ton
  • Max hastighet: 660 km/h
  • Tillverkat 1945

 

En gyrokopter, två segelkärror och lite annat förevisades oxå.

Klockan 1615 var det slut och vi åkte nöjda med flygandet genomblåsta hem.

Nästa uppvisning jag åker till blir på Malmen, Linköping den 3. juni. Kolla i min länkavdelning till vänster så kan ni läsa om det.

Här kommer några bilder och resten hittar ni i albumet nedan:

                                                        Svetlana hänger i proppen med sin su

                                                          j29 Flygande Tunnan  startar

                                                           AJ 37 Viggen

                                                               P51 Mustang

                                                        J35 Draken

                                                          Pär Lundqvist i den snåla vinden….

                                                          Supemarin Spitfire Mk XVI, det vackraste planet av sin era.

                                                        Jas 39 Gripen med sin siluhett.

                                                         Ja. just det, här är vi.

                                                    Christan Eagle, amerikansk konstflygkärra.

                                                           Nosen på Mustangen

                                                            Svetlanas motivlackade Sukhoy

                                                           Drakens fighting face

                                                           SK 16 Texan Harvard

                                                        Focke-Wulf Piaggio. Tysk övningskärra från 50-talet . Mesig motor,  inget att hetsa upp sig på.

                                                        Länk för er som vill veta mer: http://de.wikipedia.org/wiki/Piaggio_P.149

2 segelkärror flög rote och gjorde vad som förväntades. Det vill säga , man visade kunskap och fantasi.

 

 Klicka på View with piclens så kommer bilderna som bildspel.

[nggallery id=76] 

mats

Kategorier
Airshows

NI GLÖMMER VÄL INTE…….

 

                                                       Jag ska inte dit, men jag är glad i alla fall………för min kompis heter E.T

flygdagen i dag lördag i Växiö ?

 

Vill ni se Viggen, Tunnan, Lansen, Gripen och Draken i luften så åk till Växiö till en av de två bästa uppvisningarna i år.

Den börjar flygningen kl 1300. Den andra fina uppvisningen är Flygvapnets Huvuduppvisning på Malmen.

Vi ses i Växiö, vi är många som kommer dit. Vår bil är tyvärr fullsatt från Halmstad.

Bilder och video kommer.

mats

Kategorier
Okategoriserade

NÄR VÅRT VÄDER ÄR SOM IDAG……

 

……..måste jag bara ut och flyga.

 

                                                        …en skugga av sitt forna jag….

Vad jag skulle flyga med är inte viktigt, bara det flyger bra. Så det som stod laddat var den trogna Blue Phoenixen. In med kärran i bilen och GoPro-kameran i fickan.

Nere på Höka fanns Anders Hedman flygande med en elseglare och en presumtiv ? blivande medlem. Vädret var vindstilla, 18 grader varmt och solsken. Ingen molntermik, utan jag fick lita på att det fanns torrtermik med tanke på instrålningen.

Kameran monterades på sidan på modellen, ställdes in för att ta en bild var 3. sekund och eftersom minneskortet är på 32 gB kan man ju ta ca 5000 bilder med högsta upplösning.

Sen upp i luften och på 75 m höjd indikerade modellen termik och jag stängde av motorn. Som jag sagt vid flera tidigare tillfällen så är inte problemet att komma upp utan att komma ner. Under de goda betingelserna vi hade i dag med mycket instrålning, lämplig mark-och luftfuktighet så var torrtermiken stark och blåsorna tycktes vara oändliga i sin utbredning.

På 450 m (jag har en GPS i modellen som sänder telemetri ner till en display) kunde jag flyga omkring antagligen hela dagen utan större besvär. Att flyga över 500 m med en Blue Phoenix är en chansning, då modellen har 2 m spv så är den inte lätt att se mot den blå skyn, därför höll jag mig där jag var.

Hela tiden klickade kameran en bild var 3. sekund och jag försökte flyga så jag fotograferade det jag skylle plåta.

Efter en timma i luften landade jag och ställde om GoPron till hd video. Upp igen och termikflyg.  Ytterliga 40 minuter lades till flygdagbokens logg i sändaren på Blu Phoenix 1.

Gräset på fältet är långt och bör klippas snarast. Vi har köpt en Husqvarna Automower som sköter gräset och något bättre finns inte. Det vore kanske ide´att köpa en sådan istället för att köra runt med en motorklippare ? Det finns klipprobotar som klarar dessa ytorna.

De klipper själv och laddar sig själv. Går inte att använda om de blir stulna och håller länge. Vår klipper från 0900-2100. Men man kan programmera hur man vill.

Ja, det är ett förslag. Priset? Den vi köpte kostade 22100 spänn monterad och klar.

Här lite bilder från det mest flygfotograferade modellflygfältet i södra Sverige:

                                                      Hökafältet Halmstad med omgivningar maj 2012

                                                         Inte direkt någon trängsel…….

                                                     Så ser det ut

                                                      Naturvårdsområdet Trönninge Ängar

                                                         

                                                        Våtmarkerna och Fylleåns utlopp i Kattegatt

                                                   Vy mot Halmstad

 

mats

Kategorier
Hangflyg modell

ÅLLEBERG MODELLFLYGKLUBBS ÅRLIGA HANGLÄGER YSTAD 2012

 

har ju traditionsenligt gått av stapeln.

 

För 7 året i rad drog segelflygintresserade till Ystad för att deltaga i Ålleberg
Modellflygklubbs årliga hangmeeting.  Tyvärr kunde jag inte själv deltaga,
på grund av ett skadat öga. Det grämer mig djupt att jag inte kunde åka, men
nästa år då är jag med igen !

Så bilderna jag visar är tagna av medemmarna i klubben och informationen
kommer från ordföranden i vår klubb Rolf Maier.

Som alltid när man åker och flyger hang är man beroende av vindarna.
eftersom det är de som är motorn för oss. Vi har nu i vår haft ett något
blockerat väderläge med envisa ostliga vindar. Bästa vinden för flyg på
Hammars Backar är sydväst. Nu är hanget vid Hammar så uppbyggt att
man kan flyga även på nordostlig vind vid baksidan. Sydsydostlig vind
fixar sig på Löderupshanget och ostlig vind, då blir det till att köra till
Ravlunda. Enligt lagen om allts djevflighet så var det ju skjutnar hela
veckan på Ravlunda, så det blev att flyga vid Kivik. Ja just det, där marknaden hålls.

Som förutseende modellflygare hade man ju fyllt sina bilar med olika
typer av modeller så man var välutrustad för alla omständigheter.
Det betyder elseglare och elkärror medfördes.

3 fina dagar med mycket flyg blev det. Hangflyg på olika ställen och elflyg.
Som vanligt ett bra kamratskap och positiva upplevelser och inga besvikna
miner, utan alla var nöjda med trippen. Nästa år ses vi igen !

Här kommer bilder, som oxå finns på hemsidan till Ålleberg Modellflygklubb:

http://www.rcflyg.com/

Det finns också en liten video på Youtube:

http://www.youtube.com/watch?v=cwc7D6bOUrM

Välpackad bil 1.

Välpackad bil 2.

Välpackad bil 3.

Uppackning i Kivik

En Blue Phoenix erövrar skyarna.

Blue Phoenix, kanske det bästa nybörjarplanet….med utomordentligt fina egenskaper.

Conny visar en smörig landning

 Oldtimerförsamling på Hammar

 Harraka Pik och Opels raketplan

 Man kunde även för 80 år sen.

 Mäster Rolf förbereder en av sina 16 medförda modeller.

 Roffe glad….

 Rolf Maier, ordföranden i vår klubb med sin elkärra som klockades för  269 km/timman.

 En av Sveriges mest erfarna och skickligaste segelflygare, Rolf-Erik från Herrljungamaffian.

 Rolf-Erik med sin Sharon Pro. Detta är ett av de bästa plan, man kan flyga.

 Några av gänget på Kivik.

 SJöflyg i Östersjön. Man får utnyttja möjligheterna till flyg till fullo….

Connys PIK 7 startar.

 Modell full med telemetri. Uppkoppling via satellitlänk …..

 

 Kritiska blickar vi Kivik.

 Uppackning igen.

 Kiviksflygning

 Nytt och gammalt.

 En DLG:s fighting face.

 Baksidan av hanget.

En DLG färdig för start. Modellen hålls i vingspetsen där det finns ett kolfiberöra att hålla i. Med en rotationsstart kan man nå 75 m höjd.

Friskt kopplat är hälften brunnet …..!

En ovanlig modell och en expressiv bild på piloten !

En FOX med elmotor.  Här är en video:

Ännu en start med en FOX, som är en aerobatisk kärra därav den relativt ringa spännvidden. Vilket gör flygplanet mera agilt.

Ålleberg Modellflygklub – Kompisgänget !

Wings over Hammar

Flyg på nordosthanget

Hammar vid skymningen. Vacker plats.

Piloter och modeller…..

Conny startar

Montering av PIK7

Herrljungagruppen.

Allt behöver inte vara stort, tungt och snabbt. Små lätta modeller funkar utmärkt och fyller sin nisch.

Hårda grabbar åker båge från Västergötland till Ystad.

Sista bilden.

 

 

Kategorier
Airshows

DET SÅG ILLA UT…..

 

i alla fall för mitt öga……

 

i torsdags. Jag skulle ju åkt till vårt hangläger, som avhålls varje år i Ystad. Men tyvärr fick jag en ögonskada som var ganska allvarlig och jag fick en remiss till ögonavdelningen på lasarettet.

Ögat såg för djevfligt ut och jag fick antibiotika. Dan efter var det ännu värre så antibiotikan späddes på med höga doser kortison, då jag enligt om allts djävlighet drabbades av allegeri i ögonen som lök på laxen.

Allt detta omöjliggjorde resan. Men jag hoppas jag kan få lite bilder att presentera här senare av Ållebergares och Herrljungabors och övriga deltagares eskapader.

Tills dess får ni hålla tillgodo med lite annan flygning:

En mycket fin maskin.

..och här kommer film nummer 2:

mats