Visst ser det härligt och friskt ut med lite diskret solbränna…
Stränderna här på västkusten har av naturliga skäl varit packade med sol- och badsugna människor.
Temperaturen de senaste dagarna har legat på 32 C.
Vad man lägger märke till, är att människor är försiktiga med solandet, med tanke på att det är en av orsakerna till att malignt melanom har exploderat. Malignt (Elakartat) Melanom (hudförändringar).
Ändå ser man, speciellt unga kvinnor som ligger och steker sig i timmar. Jaja, huden mår väl väl av detta…
Huden på dessa soldyrkare tenderar emellertid efter ihärdigt solande , att se ut som skalet på en apelsin och med fåror.
Många har T-shirt på under strandliv för att skydda sig och många har solparasoll med.
Nåväl, jag har tagit några skärmdumpar från stranden i Tylesand, så kan du se hur det ser ut.
När där är packat, vid 14-tiden, ligger där 20000 pers…
Sitt i skuggan !
Jag orkar inte åka ut och flyga termik då det är 32 grader varmt. Modellflyg ska var njutbart och inget självplågeri.
Lite lustigt med en DK-kärra med sidodörrar… Men det var nog enda lösningen.
Här kommer de klippta bilderna ur videon:
Täta roderspalter ?
Undrar hur luften från undersidan, som strömmar
över höjdrodret påverkar harmonin… Där blir säkert ett högt, turbulent gränsskikt över roderytan.
Å andra sidan slipper du separationsbubblan.
Segelflygets centrum i Sverige, Ålleberg utanför Falköping firade sitt 80-årsjubileum i helgen.
Låt mig säga, om du vill läsa om Ålleberg så skriv ”Ålleberg”
i sökrutan upp till höger på min blogg.
Där finns mycket.
Tyvärr var vädergudarna mot arrangörerna med nederbörd och 8/8 Cu.
Jag åkte dit på söndagen eftersom jag är flygintresserad.
Det regnade inte i alla fall och någon termik fanns det,
även om vi hade 6/8 Cu och relativt frisk vind från syd.
Vi som var där behövde inte trängas…Lite svårt för mig att förstå, att inte fler dök upp.
Men jag fick en förklaring av en styrelseledamöterna i Veteransegelflyget; På 10 år har antalet aktiva segelflygare gått från 6000 till 1300…
Siffror som talar. Hur man ska kunna vända trenden ?
Ja, jag tror de som är engagerade har prövat, det som går.
Människor i dag, som för det mesta lever i en virtuell värld, de får sina upplevelser på nätet.
Att behöva ge sig ut och genomföra något fysiskt är inte
lockande för denna kategorin.
Vi som varit flygintresserade sedan 10-årsåldern, om vi hör ett flygplan, då ser vi uppåt.
Det gör inte dagens ungdom, för de tycker, att ett flygplan är inget konstigt. Vi åldringar, vi är fortfarande fascinerade av just begreppet
”Flyga”, som ju är det stora, nästan övernaturliga, för oss.
Under 30, 40, 50, och 60-talet fanns inte den virtuella
världen. Det var därför en segel- eller modellflygtävling
kunde samla 6000 åskådare, som var ett avbrott i den
grå vardagen.
Hur man kan få tillbaka intresserade ?
Tja, bra fråga. Det måste bli lätt tillgängligt, enkelt att utöva
och man måste kunna se målet för verksamheten. Gör inte
pilotutbildning och flygandet till ett skråaktigt koncept.
Starta, flyg och landa i verkligheten.
Alla ideella föreningar har det svårt i dag. Vi lever inte på 50-talet längre.
Hela världen finns tillgänglig i dator och ifånen.
Nåväl, vi som vi som var där, upplevde det som bjöds. Gamla flygplan, nya flygplan, ett fint museum och möjlighet att delta i den sociala flyggemenskapen.
Jag kommer gärna tillbaka !
Här kommer lite pics på modernare material. Under dessa finner du ett bildspel med det äldre materialet.
”Jump into the seat and buckle up” !
DG-1000S
BA-6
I turbulens kan det vara svårt att landa en PA-18…
Japp, så går det till att landa.
”Nu vill jag flyga ”Anfängern” så hit med min skärm !
Bilder kommer som två bildspel, vilka jag fixat i Moviemaker.
Ibland har det känts lite som att köra på tomgång, men realiteterna är, som de är.
Vi har en situation med Covidsmitta.
De flesta friflygare med OT-modeller befinner sig i hög ålder, vilket naturligtvis påverkar deras vilja att träffa nya människor.
Det gör, att deltagarantalet var hälften, mot vad det brukar vara. Det är ju alltid roligare, då vi är många.
Dagen var varm och som dokumenterande fotograf var det inte helt lätt att hålla fokus på sådant, som borde fotograferas eller filmas.
Jag prövade att videofilma med min systemkamera, men det sket sig. Kameran klar inte att hålla det lilla objektet, som en modell är, i fokus.
Så jag fick ge upp att filma med 4K.
I stället fick min Mobiuskamera filma. Den sitter monterad på min högra glasögonskalm, vilket gör, att det jag ser, det kommer på video. Enkelt och praktiskt, men naturligtvis inte 4K i upplösning.
Jag hade att leva med den realiteten.
Trots alla problem hoppas jag, att bilderna ger en känsla hos
betraktaren, som triggar hans vilja att bygga och flyga friflygande
OT-modeller .
Hoppas bilderna för andra skapar grogrund för den känslan,
vi erfar, då man flyger enligt ovan !
Jag försökte verkligen göra mitt bästa. Det begränsades tyvärr
av färre objekt att avbilda och det var varmt.
Dessutom var jag tvungen att lämna vid 17-tiden.
Men som sagt, jag gjorde, så gott jag kunde !
Här finns säkert dubbletter, men det får du leva med. Jag publicerar ytterligare två Photostories under den närmaste tiden
09-11 ankomst veteranmotorplan.
11-13 Pröva på starter.
Sedan bogsering med världens äldsta flygande Moth
av Grunau Baby.
Vinschstart Vasama.
Moderna segelplan.
Stora skalamodeller av radiostyrda segelflygplan.
Utställningar. Spaka själv.
Söndag 11. Juli
Föredrag i hangaren av Robert Danewid.
Spaka själv och utställningar.
Segelflygmuseet är öppet under dagarna.
Restauranten på berget är öppen.
Vill du veta mera om verksamheten på Ålleberg så skriv ”Ålleberg”,
i sökrutan upp till höger på min blogg. Du finner då det mesta.
Free Flite OT-Scale Models
Nationals in Sweden 2021
SMOS arrangerade tävlingen med hjälp av duktiga medarbetare.
Vi ska veta att Covidhotet har lagt sordin på alla arrangemang. Så även på modellflyget. Att det överhuvudtaget blev en tävling visar på hängivenheten hos alla som var med.
Medelåldern på de tävlande är relativt högt, varför det var förväntat att majoriteten var fullvaccinerade.
Jag vågar påstå, att vi alla kände stor glädje att trots Covid
och tack vare vaccination, att återkunna umgås, flyga med
vår fantastiska modeller, vilka ger oss så mycket inspiration
för våra livsandar.
Väderläget var, vill jag säga, typiskt inlands sommarväder. Varmt och med risk för åska och nederbörd fram emot eftermiddagen.
Jag åkte dit för jag är intresserad och så ville jag dokumentera så mycket som möjligt.
Det var varmt redan vid tidig lunchtid. Så det gällde att bunkra vätska.
Jag har editerat 250 bilder och jag kommer att publicera de på min blogg.
Under dagen försökte jag videofilma med min systemkamera, men gudarna ska veta, att det är inte lätt.
Kameran tappar fokus då jag kör i autoläge varför jag efter
flera försök gav upp.
I stället filmade jag med min lilla Mobius och jag fick ihop 5 minuters video…
Den ska jag editera och lägga på tuben.
Det kommer snart upp fler bilder lite mer ordnat.
Här kommer några med mer eller mindre vettiga kommentarer…
Jag vet mina läsare är mycket kunniga och ser, vad det är för modeller.
På lördag avhålls Riksmästerskapet i FriFlygande OT-Skala
vid Fedinge Flygfält i Skånes Fagerhult.
Tävlingen heter: Stibner Memorial.
Platsen ligger vid E4 just där Halland, Skåne och Småland möts.
Vi hoppas på fint väder, vilket det enligt prognosen tycks bli: Svag vind, växlande molnighet och 22 grader.
Jag kommer att vara där för att dokumentera och min avsikt är, att om möjligt videofilma så mycket som möjligt, då just filmer efterfrågas.
Jag tycker, du ska åka till tävlingen och uppleva hur modellerna såg ut och flög, då de var konstruerade för 80-50 år sedan.
Du kommer att bli imponerad !
För övrigt har jag varit ute och flugit termik. I måndags fick jag 2 timmar + i luften.
Det var torrtermik i det nu rådande högtrycksläget, men det var lättfluget. Blåsorna var på 100 m stora och starka.
Jag har för en gångs skull gjort lite SEO för min YouTube- kanal. Det gäller två videosnuttar om friflygande OT-modeller.
Du kan se vad det har inneburit…på bilden.
Jag får nog lägga lite jobb på SEO ( Search Engine Optimization) i framtiden.
I dag ser vädret fint ut för modellflyg, så det blir ut till min termikflygningsplats vid 12-tiden för att utnyttja tillfället, för det kommer ju aldrig tillbaka.
Hoppas vi träffas på Fedinge Flygfält på lördag !
Läs om tävlingen här:
Stibner Memorial 2021
Solna MSK och SMOS inbjuder härmed till Stibner Memorial,
öppet riksmästerskap för friflygande skalamodeller.
Plats: Fedingshults flygfält, Skånes Fagerhult.
Tidpunkt: lördag 3/7, samling på fältet kl 11 för registering
och skalabedömning.
Efter skalabedömning på fältet samlas vi för sedvanlig sen
lunch/tidig middag på fältet, därefter inväntar vi
traditionsenligt svaga vindar och solsken för
flygmomentet.Schemat kan komma att ändras beroende på vädret Reservdag söndag 4/7.
Anmälan till Lars Tolkstam;lars.tolkstam@gmail.com Anmälan tidigt uppskattas, men sista datum är 20/6 för planering av mängden mat.
Startavgift; 200 kr, obegränsat antal klasser. (Vi har en
kostnad för hyra av fältet, som vi måste få täckning för
)Matkostnad 240 kr, vg meddela ev allergier.
I skrivande stund är vi inte säkra på läget med Corona
viruset och vaccinstatus, men vi hoppas att det lättat
till sommaren. Som vanligt gäller att de personer
som är i riskgruppen ska följa rekommendationer från
Folkhälsomyndigheten.
Klasser: Gummi, annan framdrivningskälla och segelskala
, dessutom en rafflade WW1 massstart!
Regler enl SMOS hemsida.
Reger för Massstart;Förebilder mellan 1914 och 1920,
högst 50 cm spännvidd och gummimotor, ingen skalabedömning, men modellen ska i allt väsentligt likna
sin förebild.
Fem starter med samma gummimotor. En förare och
mekaniker per modell.
Sist ner i de fem gemensamma starterna totalt sett är
vinnare och kammar hem mest poäng inför kommande
medaljutdelningar!
Välkommna till ännu en omgång av sommarens höjdpunkter!
/Lars Tolkstam
Förväntansfull pilot…
Min flygstol, perfekt att lägga modellen på och bekväm att sitta och flyga i. Biltema.
3 m/sek kammar växtligheten på hangkanten.
Jag har aldrig sett så mycket skott på ekarna som i år.
Efter många om, for jag ut med min Ava till Tjärby.
Tjärby är den plats där jag gärna flyger termik. Där är vackert och det finns gott om utrymme för landning.
Jag har hängt på låset för att komma dit och flyga länge, men det har alltid varit något men.
Exempelvis för mycket vind, fel vindriktning, ingen sol, nederbörd.
Jag menar, det är inte något vidare att ge sig ut, om det
blåser 12 m/sek eller ?
Eller om det regnar ?
I dag kunde det bli hyfsat. Det var lovat 22 C och ganska
frisk västlig vind 6-8 m/sek och upp til 10 m i byarna.
Monterade modellen och hängde på en kamera. Skyn täckt av 6/8 Cu med ganska låg bas.
Jag startade och märkte det var turbulent. Det var gott om
termik, det gällde bara att kunna ligga i blåsan.
En dag som denna med frisk vind visar sig Avans goda
egenskaper, då man går mot vinden. Även om jag flyger
fort för att komma fram, sjunker inte min modell speciellt.
Profilen är synnerligen effektiv och har alltså en bra
polarkurva.
Det blev att flyga som du förstår lite delfinflyg i dag,
eftersom blåsorna var små och sönderblåsta på låg höjd.
Jag tog en blåsa och kurvade med upp så högt jag vågade… och jag lovar det var kry korkverkan.
Efter en timma i luften med modellen och jag själv sittande i min flygstol, beslöt jag landa.
Landningen skedde i den friska sidvinden och gick nästan
bra, som du kan se på bilderna. Det blev en liten groundloop
och stjärten med sidorodret slog i gräset, då den svängde
runt i loopen.
OK, jag kollade roderna och allt funkade. Ny start och
modellen gick inte att styra….
Jag stängde motorn och lyckades få ner modellen ca 50 m
från mig.
Snabba tankar for genom skallen för jag ville veta,
vad som hänt. Det visade sig att servot till sidorodret hade lossnat.
Tursamt nog hade jag med CA och accelerator,
så jag kunde få dit servot.
Efter en paus blev det ny start och ännu en timma i luften.
Sen var jag nöjd och landade, demonterade och for hem.
Där jag gick igenom Avan noga, knäckte bort mitt
CA-limmade servo och fäste servot med det bästa att
fästa servo med, smältlim av god kvalitet.
Nu lossnar det aldrig mer.
Jag tog lite bilder och min Mobius filmade då jag flög.
Ibland blir jag överraskad. Som då man går till garaget och märker, att bilen inte går att öppna med fjärrkontrollen.
Först känner man en rysning längs ryggraden och det
värsta scenariot målar upp sig i hjärnan.
Men efter 3 sekunder tänker man inga problem, jag kan
öppna med nyckel.
Sagt och gjort. In i bilen och få nästa glada överraskning. 4 V i batteriet…
Alltså gäller det att ladda. Hämtar min rc-laddare, den ger 10 A. Kopplade in den och kom tillbaka efter en timma, där jag fann att laddaren stängt av sig.
Orsak i displayen var ”Low Voltage”.
Skiftade till Mh-mode. Laddaren gav 5 A. Jag kom tillbaka
efter en timma. Ingen power i batteriet mer än 8 volt.
Ändrade inställningarna till blybatteri fast 10 volt i stället för 12.
Nu laddade det 6 A. Den fick stå på en timma och sen tillbaka och kollade. Den hade fått 5 A i sig, spänningen visade 10 volt,
varför jag ändrade mode till 12 Volt.
Nu laddade den 8 A till batteriet och den får stå så till imorgon.
Alltså det man alltid litar på kan krångla och då blir vi stressade.
Problemet var att varselljus och innerbelysning hade stått
på i 18 timmar.
Om nätverken för tv krånglar, om bredbandet krånglar,
om datorn vägrar starta, eller om telefonen krånglar,
då griper hysterin oss eller …
Dagen slutade med, att jag fick ge upp resan till Hovs Hallar och flygandet.
Dessa problem fanns inte 1960 när vi cyklade och flög
gummimotormodeller i stadens parker…
Uwe Renschler från Stuttgart har förolyckats i en skärmflygolycka.
Han hamnade i ett okontrollbart läge med sin skärm,
efter han fått ett fullinslag, som inducerade en
störtspiral, vilken inte kunde hävas.
Jag lärde känna Uwe för 15 år sedan då jag behövde reparera min Picolario vario för min segelmodell.
Han var ytterligt hjälpsam och debiterade ingen kostnad för reparationen.
Uwe konstruerade varios för modeller och skärm- flygare.
Hans Picolario anses av många som den bästa och bäst konstruerade varion för modellflyg.
Hans sista konstruktion var en variometer/höjdmätare för skärmflygare, som avsågs att fästas på hjälmen och vilken var driven av solceller.
Sista gången jag talade med honom, sa han,
att modellflygvarion kommer antagligen att sluta tillverkas,
då det i dag i regel kan fås mottagare med inbyggd
vario/höjdmätare.
Tråkigt vad som skedde, men hans minne kommer att minnas med tacksamhet av flygare av olika slag.
Vi har haft dåligt modellflygväder sista 10 dagarna, med få undantag.
Torsdagen kunde bli bra, då jetströmmen nu flyttat på sig, så lågtrycken inte påverkar oss så direkt.
Alltså en väderstabilisering på gång och det kunde bli fina förhållanden för hangflyg på Hovs Hallar.
yr.no lovade 2-4 m/sek NordOst på förmiddagen vridande mot NNV efter 12.
Alltså lastade jag bilen och kom till HH kl 1230.
Hängde på mig det jag behöver för flygningen och tog mig upp på Platån. Problemet är, att den branta stigen nu är svårforcerad. Förut fanns där en trappa, men den är i småbitar.
Uppe på Platån parkerade jag mig vid min vanliga tuva, monterade och tänkte flyga.
Men vinden var svag. Dessutom kom den något
från NO.
Då vet jag, efter min erfarenhet, att lyftet vid kanten blir väldigt turbulent.
Men efter att ha gått och vankat fram och tillbaka
i en halvtimma, beslöt jag mig för att prova att
starta.
Jag gick till högsta delen av Platån, där jag vet från tidigare flygningar, att där är fördelaktigast att
starta och kastade ut, om inte för kung och fosterland,
så i alla fall så hårt jag kunde.
Jag hamnade i svårigheter direkt. Inget lyft och
turbulent. Här gällde det att rädda modellen in över kanten,
så den inte hamnar i bergskanten, för då kan vara
förlorad.
Modellen flög på stallgränsen och den vacklade
just in över kanten och landade relativt kontrollerat.
Inga skador på modellen, men då jag gick upp till pilotplatsen igen, insåg jag , vilken tur jag haft.
Du kan se förloppet på videon.
Så jag fick avvakta, tills vinden vred eller ökade.
Precis som yr.no lovat, vred vinden vid 13-tiden till Nord.
Nytt startförsök. Om det gick som på räls, det vill jag inte säga, men ut kom jag, som du ser på videon.
Väl ute i laminära havsvinden var det en baggis att flyga.
Jag landade och hängde på min Mobius i nosen,
så du kan flyga med och se, hur fint denna plats är.
Att köra till Hovs Hallar för att flyga hang, det är ett vågspel.
Låt mig säga så här: Tack vare vindmätaren vid
Norrehamn får jag en indikation på vindens
huvudriktning och ofta är det vindmätaren som
avgör, om jag ska åka eller inte.
I 80 % av mina besök på HH kan jag flyga omedelbart.
Men det är ju de andra 20 % som är problemet.
Jag hamnar ofta i valsituationer mellan att flyga eller fara hem.
Då fattar jag mina beslut grundat på min snart 50-åriga erfarenhet av hangflyg på HH och med vilken modell jag har med.
Jag har lärt mig hur hanget fungerar under olika
betingelser och det kan tyckas, ibland då jag startar,
att detta borde inte gå.
Men det gör det i de flesta fall.
Under sommartid har vi sjöbris, som medför
hangvind vid det lägre hanget vid Segeltorp nästa
alltid.
Jag flyger mera vid Segeltorp än uppe på Platån än förr i tiden.
Med erfarenhet lär man sig, var svårigheterna finns, var jag kan landa någorlunda under kontroll och var man absolut aldrig ska landa.
Det värsta som kan ske är att flyga in i bergskanten.
Jag har gjort det två gånger. En gång för många år sedan och en gång för 3 år sedan, vilket jag beskrivit på min blogg.
Det är väldigt svårt och framför allt farligt att klättra upp för bergskanten och rädda en modell.
Första gången jag drog i bergskanten var det en slutkörd mottagaracke. Andra gången hade skarvdonen mellan acke och mottagare glidit isär…
Hur som helst så startade jag 1313 och landade 1538.
Det blev mer än två timmar i luften. Då var jag nöjd.
Jag skulle inte flyga så länge, men det kom två trevliga människor, som var verkligen intresserade av hangflyg.
Vi pratade nästan en timma, därför blev det längre tid i luften, än vad jag förutsett.
Men nöjd och glad åkte jag hem, rik på nya upplevelser.
Bilderna klippta ur video från min Mobius.
CB-molnen följer kusten och avlevererar sin nederbörd.
Du ser…havet stormar inte speciellt…
Blåbärsodling. Första steget i exploatering av åtråvärd mark…?
Landa in i bergkanten…inge vidare !
Tur inte detta kom till HH
Ut mot ovisst…
Landning med klaff. Klaff är nödvändigt, om du ska komma ner med full kontroll.
De som flög, då jag gick…Hovs Hallars herrar, korparna.
