Det efterlängtade SM:et i friflyg för OldTimermodeller avhölls 23-23 Juli i Bollerup.
Egentligen skulle tävlingen gått i tre dagar, men på grund av förväntat regn kortades tävlingstiden till 2 dagar, om inget ändrats i sista stund. Men jag utgår från, att det blev kortat till 2 dagar.
Bollerup är en lantbruksskola, vilken drivs av en stiftelse.
Det är en stor och modern anläggning som tar emot ett stort antal elever.
Genom vår ordförande Bo-Eskil, som har arbetat vid skolan, fick vi möjlighet att både tävla på markerna och utnyttja skolans elevförläggningar.
Förläggningen var mycket bra till ett facilt pris.
Tävlingsplatsen var en relativt nyslagen vall, som var vaktad av fält med betor, ärtväxter och brödsäd. Det är ju alltid svårt med friflygande modeller om de landar i högt beväxta odlade fält. Ett par modeller flög bort och om alla blev upphittade, får vi väl reda på så småningom.
De brukar dyka upp förr eller senare.
Som vanligt hade vi gäster från Finland, Norge och Danmark, som tävlade.
Efter orientering och briefing av Bo-Eskil hölls en tyst minut för hedra minnet av en av våra kamrater, som för en kort tid sen hade avlidit.
Kurt Sandberg boende i Halmstad, avled i början av veckan 90 år gammal.
Med honom förlorade vi en framstående flygare och en god kamrat, som under sin mer än 70-åriga tävlingskarriär nådde stora sportsliga framgångar.
Tävlingen började därefter och den var naturligtvis påverkad av vädret, som bjöd på sol och ca 20 grader varmt med relativt byig vind upp till 8 m/sek.
Nu är det så, att friflygare är ett segt släkte, som inte ger sig för lite byig vind, utan flygandet gick igång omedelbart.
Vad resultatet blev, redovisar jag sen.
Här kommer nu några inledande bilder inför tävlingen som en introduktion. Jag har massor med bilder på gång och jag har nog aldrig lyckats så bra med bilderna som denna gången….om jag får säga det själv…
Troligtvis blir det 5 redovisningar med massor av bilder, så häng på låset
Piloterna samlas för briefing och orientering.
Bo-Eskil håller briefing utanför vår förläggning.
Hela karavanen på väg ut till platsen för SM-tävlingen.
Tävlingsplatsen vid den för dagen rådande vindriktningen.
Platsen en nyslagen vall.
En illustration av modernt jordbruk…
Tänk er en jordbrukare från 1700-talet som sett dessa ax…?
Hustrun till en pilot som är expert på att släppa sin mans modell.
Den 23-24-25 Juli, vilket är torsdag, fredag och lördag,
genomförs under ledning av
Sveriges Modellflygares Oldtimer Sällskap,
Svenskt Mästerskap i OT-Friflyg.
Bilderna från tidigare tävlingar.
Platsen är Bollerup, som ligger en bit från Tomelilla i Skåne.
För den sanne entusiasten är detta en av modellflygårets höjdpunkter.
Du bjuds på hängivenhet, skicklighet, dramatik, taktik och rävspel
och inte minst estetiska flygupplevelser av rikt mått.
Vill du veta mer så sök på “OT friflyg“ i sökrutan till vänster. Klicka sen på rubriken på den post du vill läsa.
Här kan du läsa om tävlingen (hämtat från SMOS hemsida) :
Den 23 – 25 juli 2015 Förläggning och matsal i Lantbruksgymnasiets anläggning,
som ligger 16 km norr om Ystad. Samlingarna äger rum vid matsalen. Torsdag 23 juli. Klasser: A, B, S1, F-klassisk och OT-RC segel. Tider: 14.00 samling. 14.30 – 19.00 tre starter utan periodindelning. Fredag 24 juli. Klasser: D, G-int, S2, S3 och S-int. Tider: 09.00 samling. 09.30 – 12.00 första start. 12.00 – 16.00 andra och tredje start. Lördag 25 juli. Klasser: A1, A2, C, F-nostalgi och OT-RC. Tider: 09.00 samling. 09.30 – 12.00 första start. 12.00 – 15.30 andra och tredje start. 11.30 – 13.30 OT-RC. 17.00 årsmöte. 18.00 middag.
Information om tävlingen lämnas av: Thomas Johansson
tfn 046-248 537 samt Sven Landervik tfn 0703 542 401. Hjärtligt välkomna! SMOS tävlingskommitté.
Som jag skrivit flera gånger tidigare, är det värt ett besök.
I synnerhet om du aldrig sett en OT-tävling förr.
Jag hittade denna filmen, som är ett unikt tidsdokument om modellflyg från 1940.
Filmen skildrar alltså något, som är 75 år gammalt. Andra Världskriget hade pågått i ett år och Sverige var avskuret mer eller mindre från yttervärlden.
Men det var så under kriget, att modellflyget upplevde ett enastående uppsving.
Flyg var något som fångade människornas intresse, eftersom flyget och de tekniska framstegen under 30-talet gjort så mycket omöjligt möjligt.
Det kunde komma tusentals åskådare till en modellflygtävling.
Vid denna tid fanns ingen tv, ingen iphåne, ingen dator. Det fanns mer tid att aktivt uppleva. Tänk också på att man vid 40-talet inte var så bombarderad med nyheter, som vi är nu via vanliga media och multimedia.
Livet kunde fortgå, utan att man var uppdaterad minut för minut.
Man hade bara “Dagsnyheter från TT” två gånger om dagen i den enda radiokanalen.
Därför var bland annat modellflyg så intressant för gemene man, som ett spännande avbrott i vardagen.
Denna filmen är inte så spännande, vad gäller flygandet, desto mer spännande är miljö- och människoskildringen.
Fantastiskt att se 15-åringar klädda som 50-åringar i hatt och kostym. Eller se på ynglingen som tar fram en cigarett och tänder !
Prisutdelningen går väldigt artigt tillväga.
När man skulle åter till hemmet, hur kom man hem ?
Swedish Air Force Historical Flight i grupp på F 7.
Att se en J29 flyga med så hög lastfaktor, att kroppen nästan skrynklar sig på ovansidan, det är en upplevelse.
Eller hör Viggen stiga upp i en gunga med full EBK…
Här kommer några bilder och kvaliteten är vad den är av tidigare förklarade orsaker, avstånd och motsol.
En J28 Vampire som hade det segt i värmen att lätta.
Men till sist kom den upp.
En omisskännlig profil.
J 34 Hawker Hunter
Passering av ATC-tornet
J 34 är lik A 32 Lansen…
…men J 34 har annan vingkonfiguration
En bild rätt in i motljuset.
Hawker Hunter landar med ADB-bromsning.
En av mina favoriter…
Fpl 37 Viggen
Att se Viggen är fortfarande imponerande.
Undrar hur den hävdar sig gentemot Gripen ?
USA fick väl kalla fötter och de natoländer, bland annat Norge
som redan beställt F-35 JSF…
F 16 som flög första gången 1975 besegrade F 35 i luftstrid.
Pris F 35: ca en miljard…
Gripen pris: Ungefär halva priset gentemot F 35, alltså 500 miljoner.
Viggens motor ryker inte lika mycket nu som då den kom slutet av 60-talet.
Sakta förbiflygning med kraftiga rollrörelser med full kontroll.
Ett plan som inte hade lika bra egenskaper under hög lastfaktor var det sovjetiska SU-15, som öster om Gotland försökte hänga på en svensk Viggen.
SU-15 gick i vattnet, då den vek sig under hög svängbelastning.
Touch and go på hangartaket
Ett osannolikt plan, J 29 Flygande Tunnan.
En produkt som var resultatet av skickliga svenska ingenjörer, jetmotor från England och med aerodynamikdata från Tysklands konstruktion av Me- 262.
Ni se själva, att piloten belastar mycket. K-strimmor från vingspetsarna.
Den som flyger efter en Draken ser detta, då den flyger med tänd EBK.
J 35 Drakens första flygning skedde 25 Oktober 1955. Alltså 60 år sedan !
En konstruktör, byggare och pilot som fick ett stort
inflytande på modellerna man flög med i klassen F3F,
segelmodeller på hang, var dansken Kai Henning Nielsen.
På Nordiska Mästerskapen 1974…41 år sen, kom han
som en bomb och sopade banan med sina medtävlare.
Hans modell, som hette KH-1 var en kompakt modell,
med ganska bred korda på vingarnaoch ca 220 cm spv.
Profilen var inte det som ansågs som det häftigaste,
det var en Eppler 374, men som kanskevar den profil
från Epplers serie av profiler för flygande vingar,
som var mest lämpad för vårt hangflyg.
Den hade goda egenskaper och var inte kritisk under
höga belastningar.
Men det som Kai hade på modellen och som var hans
innovation, det var, att i stället för skevroder, hade
han vridbara vingar.
Experiment med vridbara vingar hade utförts tidigare
, men det var problem med mekaniken, som ställde
stora krav.
Jag har själv byggt ett par F3F-modeller med vridbara
vingar, där jag på den första helt enkelt lät vingstålen,
8 mm pianotråd, ligga lagrat i ett mässingsrör i
tryckcentrum på vingen och i bakkanten var vingen ansluten till servot.
Det tycktes funka bra på marken och då man flög
sakta, men så fort jag belastade modellen, låste sig
vingarna eftersom pianotrådarna kröktes lite i
mässingsrören, så de hamnade i beknip.
Detta problem hade inte Kai, då han löst mekaniken,
så det inte kunde knipa.
Kai hade också ett speciellt sätt att flyga. Vi andra,
traditionalister, flög på rakan, mallade in oss för
svängen genom att innan svängen skeva omkull
modellen, så det skulle bara vara att dra höjdroder.
Kai nästan rollade runt till inverterat läge och
svängde i vertikal planet.
Detta gjorde att han flög med hög fart och belastning
hela tiden och behövde inte samla momentum på
rakan för att få tillbaka speeden.
Alla vi som såg på var mycket imponerade av Kai.
Det var något nytt inom F3F.
Kais kropp på modellen var ganska bred, vilket
underlättade inbyggnad av vingskevningsmekaniken.
Ingen kunde hota Kai på detta NM !
Efter detta NM skulle naturligtvis de flesta bygga
kärror med vridbara vingar.
Det blev ett fåtal som fungerade, då mekaniken ställde stora krav.
Personligen köpte jag en kropp av Bosse Nylund,
som han tog hem från Tyskland vilken var gjord
för vingskevning.
Till kroppen hörde hela mekaniken med kullager
vid alla vridpunkter. Kroppen var tillverkad av Gewalt och var av hög
kvalitet.
Vingarna skar jag kärnor i frigolit och klädde
med 0.4 mm ply.
Detta var de första vingar jag förstärkte med kolfiber
och modellen fick sin premiär vid SM 1981 på Hven.
Nu var det mycket svag vind vid tillfället,
så jag tror inte ,vi kunde genomföra tävlingen helt,
men min modell hade potential.
Jag slirade in på 4. plats. Min modell var aldrig flugen
före tävlingen…
Pär Lundqvist byggde en modell i Divynicell med
vingar plankade med 0.4 ply. Han byggde själv en kullagrad mekanik, som
funkade bra.
Det funkade så bra, så han blev en överlägsen svensk
mästare tidigt 80-tal nere vid Kåseberga.
Hans modell hette Dryad. Tyvärr har jag ingen bild
på den.
Flera andra byggde om sina Salto till konceptet
vridbara vingar, men ingen fickriktig succés.
Min modell med vridbara vingar drev jag ytterligare
ett steg i utvecklingen.
Jag körde med en helt stel stabbe och sidoroder.
På modellen hade jag en V-stabbe och den hade jag
limmat fast. Alltså inga stötstänger till roderna.
I stället hade jag mixat in höjdroder på vingarna.
Alla vet att höjdrodret ändrar anfallsvinkeln på vingen,
så modellen stiger eller sjunker.
Genom att jag mixat höjd/dykroderfunktionen till
vingen, kontrollerade jag alla rörelser med mina
vridbara vingar.
Alltså skevroder och förändringar i höjd.
Jovisst det funkade. Jag har inte sett någon annan,
som löst det som jag.
Pär trodde inte mig, förrän han såg mig flyga med
modellen vid Segeltorp.
Ok, detta var konceptet vridbara vingar.
Utvecklingen fortsatte och detta sätt att svänga
försvann så småningom från tävlingarna.
Nya mer avancerade modeller kom, som var ännu
snabbare, beroende på nya profiler, nya material
och nya piloter som hade en helproffsig inställning till sitt tävlande.
Man kan säga att mitten av 80-talet, det var
F3F-modellernas svanesång för den vanlige modellflygaren..
Det krävdes så mycket, för man skulle hänga med,
att vanliga flygare inte hade de resurser som krävdes, vare sig i tid eller pengar.
Här är omslaget till den danska tidningen med deltagarna i NM 1980.
Längst till vänster Anders Rätzen en av de första svenska piloterna,
som ägande sig åt F3F som proffs.
Tre från vänster stående är Janne Carlsson. En skicklig flygare som gick
sina egna vägar med sin modell “Shark”
Fjärde från vänster stående är John Knudsen från Landskrona.
Här flygande med sin “Sagitta” från Carrera. Till modellen hade han byggt egna vingar,
vilket gjorde kärran snabb.
Ner till höger knäsittande är lagledaren Lars Strannegård från Gråbo.
I dag är läget annorlunda. Man bygger inte sina
tävlingsmodeller själv, utan vill du ligga på topp och ha
två modeller av högsta klass, lägg upp 50000 kr och du är med i leken.
Orsaken att jag skriver detta, var en tråd jag startade
på danska motsvarande smff:s hemsida, som generade
fakta om bland annat Kai Henning.
Kai Henning ligger fortfarande i europeisk topp då det gäller F3F.
Här resultat från VM 2014
1 Ruisl František, SLovakiet, 1000,00 point 2 Lanes Phillippe,Frankrig, 987,86 point 3 Torp Esben, Norge, 960,25 point 6 Kaj Henning Nielsen (KIL), Danmark, 954,25 point
Här är en video som visar världsmästaren i F3F vad gäller tid.
…från Svenska Mästerskapen i Segelflyg 1945 i Örebro
AB Flygindustri i Halmstad, en sedan länge avsomnad verksamhet, hade sin upprinnelse i kanottillverkning i Båstad.
Företaget, Svenska Kanotverken, blev ombedda att tillverka ett segelflygplan från tyska ritningar och för att kunna det, var man tvungen att flytta till nya fabrikslokaler vid södra delen av Civila Flygfältet på Söder i Halmstad.
Kanotföretaget bytte så småningom namn till AB Flygindustri.
Under kriget tillverkades ett sort antal flygplan, Grunau Baby, Weihe, SG38 och andra.
De tongivande inom företaget var Rudolf Abelin, Björn Andreasson och Jan Weibull.
Som jag redogjort tidigare, väcktes mitt intresse för företaget,
då jag träffadeen man, som hette Walter Tschannen, boende i Schweiz, vilken berättade, atthan arbetat som verkmästare och kontrollflygare vid AB Flygindustri.
För en tid sedan fick jag kontakt med Björn, vars pappa arbetade på företaget och som skickade mig några bilder, som jag vill visa.
Copyright bilder: Björn Persson
Förhoppningsvis kommer jag att få möjlighet att kopiera fler bilder, som finns sparade från produktionen vid flygföretaget på Söder i Halmstad.
Efter flytten övertogs lokalerna av ett företag verksamt inom konfektions-branschen som hette Widengrens .
Minns jag ytterligare rätt,lades konfektionsindustrin ned 1966.
Jag kommer att redovisa allt, jag fått tag i så småningom, så håll ut, det kommer mera om AB Flygindustri.
Men här kommer de sista bilderna jag fick. Det är 75 år sen bilderna togs !
Halmstads Civila Flygfält.
AB Flygindustri är beläget nere i högra hörnet framför skogen.
Bilder från SM i segelflyg 1945 i Örebro.
Kolla bilen…inga dåliga grejor !
Förberedda på dagens uppgift.
Om jag förstod det rätt, är det Kurt Persson vid bortre vingspetsen.
Han var var byggledare.
Grunau baby IIB, en mycket lyckad konstruktion.
Rejäla skevroder i alla fall.
Den tidens flyghjälte, Gunnar Brenkner…sammanbiten inför starten.
Ridstövlar, spetsbyxor, jacka, vit skjorta och slips, båtmössa.
Påhängt också flytväst och sele för den avknäppbara skärmen.
På nosen pitot och venturi, vilka ger tryck till hastighetsmätare och spade på svängindikatorn.
Gunnar Brenkner blev känd lokalt, då han landade med
ovanståendeBaby på stranden i Frösakull.
Gunnar flyttade 1947 med sin Klemm till Luleå där han blev segelflyginstruktör i flygklubben.
Flygplanet SE-SBD har en intressant historia, som jag ska redogöra för senare.
Redan 1945 hade man sponsorer. På sidorodret står det MATADOR, vilket var en vid den tiden stor industri i Halmstad som producerade rakblad.
…eller av att världen är liten som ett resultat av de nästan oändliga mängder fakta, man kan finna på webben.
Det utomordentligt kraftfulla instrumentet att googla, hjälper den, som letar, på ett sätt som för 20 år sedan ingen hade trott varit möjligt.
Jag brukar säga, att idag är inget hemligt eller fördolt längre. En gång publicerat medför konsekvensen, att det alltid är tillgängligt.
Vad just ovanstående betydde, för ämnet Grunau Baby som
jag tagit upp på minblogg och historien om Babyns snirklande
färd i cyberspace i försöken att skapa klarhet i dess öde,
vill jag berätta för dig.
Eftersom jag är en gammal människa…är jag nostalgisk. Ni vet…allt var bättre förr, det har ju äldre alltid hävdat
i tusentals år.
Alltså är jag intresserad av gamla flygplan, av vilket slag
det än må vara.
Jag fick tag i två bilder på en Grunau Baby ,
som hade funnits iHalmstad Flygklubbs ägo.
Det märkliga var, dels att planet användes under
kriget som rekvisitaunder en luftskyddsövning i Halmstad
och dels, hade Babyn 1958lyckats landa, om inte på ett hönshus,
så i alla fall i en hönsgård.
Den första bilden från luftskyddsövningen visar ett plan,
som var svårtskadat i nosen.
Den andra bilden visade inte upp några allvarligare skador.
Min fundering var ju, var Babyn blivit lagad och lite om dess öde.
Jag googlade och letade, mejlade de som har mycket dokumentation, men jag fick inget 100% svar. Enda chansen är väl att få tag i ett utdrag från planets flygdagbok.
Början på historien har sin upprinnelse egentligen redan 1994, då jag, eftersom jag är sändareamatör med signalen SM6LMH, pratade på kortvåg med en schweizisk sändareamatör; som hette Walter Tschannen.
Walter var då pensionerad och hade under större delen av sitt yrkesverksamma liv varit i flygbranschen.
Dels som pilot och kontrollflygare, senare som utbildare av navigatörer inom SwissAir. Walter har 22000 flygtimmar.
Nåväl, det visade sig under vårt samtal, som skedde på telegrafi,
att Walter hade arbetati Halmstad vid något, som då hette
Halmstad Flygindustri, vilken varlokaliserat vid Civila Flygfältet.
Halmstad Flygindustri tillverkade segelflygplan dels på licens
och dels av egen konstruktion, samt från flygvapnet fick man
uppdraget att ta fram en prototyp på en lastseglare.
De som arbetade där, var storheter inom flygplansbyggande
i Sverige. Ta och googla på Halmstad Flygindustri, så får ni fakta.
Vid detta företag arbetade Walter som verkmästare och kontrollflygare av de nybyggda segelplanen av just typen Grunau Baby .
Han bodde i flera år i ett hus i anslutning till fältet, vilket jag fotograferade av in och utvändigt och skickade bilderna till Walter.
Ok, nu har vi två länkar i kedjan, han som provflög och byggde,
Walter,samtplanet SE-SBD som landat i en hönsgård.
En tid efter att jag publicerat inlägget om Babyn, fick jag
ett mejl frånenman i Australien, som halkat in på min
blogg och läst om planets öde.
Denna aussi höll på att göra ett kartotek över ALLA Grunau Baby,
somhade tillverkats.
Detta är ju en gargantuelsk uppgift, men australiensare är som de säger själva “Gutsy People” och backar inte för uppgiften !
Han var intresserad av fakta om just denna Baby, jag skrivit om.
I Sverige tillverkades mer än 100 Grunau Baby på licens under kriget bland annat i Norrköping av AB Flygplan och i Halmstad
av Halmstad Flygindustri.
Jag lovade göra, vad jag kunde, men till slut torkade mitt spår ut.
Nu så dyker den fjärde länken upp i kedjan. Jag fick ett mejl från
Björn, boende i trakten av Halmstad, som gav mig lite
ytterligare information om planet.
Hans fader hade arbetat vid Halmstad Flygindustri och varit
med vid byggandetav Grunau Babyplanen.
Jag fick info, att just denna Baby, SE-SBD hade deltagit i det första riktiga Svenska Mästerskapet i segelflygning, vilket
avhölls i Örebro 1945.
Det måste ha betytt, att det plan som låg i spillror på Storgatan
i Halmstadnån gång mellan 1941-1944 i konsekvens med ovanstående,
har blivit reparerat, eftersom det deltagiti SM 1945.
Björn skulle försöka få fotografera av sin pappas bilder, från
den tiden han var flygplanbyggare vid Halmstad Flygindustri,
så jag skulle kunna presenteranågra bilder på min enkla blogg.
Det ska bli utomordentligt spännande med eventuella bilder !
Flygindustri i Halmstad…hur många vet om det idag ?
Sen får vi se, om denna länk styr kedjan i en annan riktning,
så vi kanfå hela historien om segelflygplanet SE-SBD en Grunau Baby.
Att jag lägger energi att undersöka historien om ett gammalt segelplan, det beror på, att detta plan är en del av vår stads och vårt lands
flyghistoria och flygkultur.
Det finns så mycket, för den tiden typiska attribut, tillhörande låt oss kalla det “Begreppet Grunau Baby SE-SBD”, att jag tycker,
detär värt att belysa.
Hans namn är Matti Pyykkö och
han är en elitflygare och byggare.
Jag tycker hans kommentar beskriver
essensen justav begreppet “flyga”.
Här är kommentaren, precis som jag fick den från Matti:
Hej Matts, igen. Hur kom det, jag började titta på förraårets bilder från Rinkaby.. Det stod texten: Nurmesniemi var en berömd desinger, och arcitekt.. Ju, det var han. Men på unga åldern flög han modeller ochså.
Markku bygde de tre sammanslags på gång. En står på väggen i Nurmesniemis hem-museet. De andra vet jag inte, men med det trdje flög Markku på såmras, på Rinkaby pansarfältet.
Om man har öga för skönhet och form, är Nurmesniemis S2 härlig. Men,den flyger ochså utomordentligt.
Att flyga fint, är en hemlighet, som naturen har kvar i fickan, att de ingejörerna har nånting,
att unrapå?
Det Matti skriver här, det låter nästan som ett versmått
från 1000-talet, vilket vikingarna använde,
då de beskrev sina härnadståg på runstenarna.
Lyssna på satsmelodin i det av mig kursiverade avsnittet !
Med honom gick en modellflygepok i graven i Halmstad. Han var en av de sista av de framstående modellflygarna från Halmstad, som började tävla på tidigt 40-tal.
Kurt byggde aldrig enkla modeller. Han var en experimenterande modellbyggare och flygare.
En av hans modeller var denna. En pusher med två stjärtbommar som J21/P38 Lightning.
Modellen var försedd med en Enya 19 XTV motor, som gav modellen bra hastighet. Stället var hemkonstruerat indragbart och helt upp- byggt mekaniskt i Kurts verkstad.
Kolla formgivningen av modellen. Till exempel fenorna. Man märker att Kurt hade en genuin känsla för både form och funktion. Nosen har drag av en urtidsödla och huven passar då perfekt.
Det enda jag saknade på kärran, var en klyvklaff för att få lägre landningshastighet.
Hela modellen harmonierar formmässigt.
Jag fick vid ett sällsynt tillfälle chansen att provflyga modellen och den var härlig att flyga.
Kurt hade en egenhet vid inställning av utslag på servona. Man var tvungen att dra långt i spakarna, innan nåt hände. Men det var inte svårt att anpassa sig, då modellen var vältrimmad och ytterst agil.
Vi talar nu om tidigt 80-tal, då programmerbara tx inte fanns.
När jag såg, Kurt flyga med modellen, var jag alltid intensivt avundsjuk !!!
Jag tycker modellen hade varit väl värd, att finnas som byggsats,
eftersom den hade uppenbara kvaliteter.
Enda bilden jag hittade, är denna, så njut av anblicken, för modellen existerar inte mer.
Namnet på modellen ? Jag skäms, men jag har glömt det.
Ser ni skylten “HOBBY” i andra fönstret från vänster ?
…fanns det egentligen hobbyaffärer i vår stad ?
Njae, inte affärer som var specifikt inriktade på hobby, men vi hade i alla fall tre affärer, som försökte försörja de prylhungriga modellflygarna i stan.
Den första var Lambert Jepson vid torget.
Personalen 1965. Längst in till vänster och längst in i diskarna, där fanns det förlovade landet för oss modellflygare.
I den närmaste disken skyltar man med Scalectric bilbanor.
Så här såg det ut. Vid julskyltning var det packat med människor som beundrade deras elektriska tåg som körde på en bana i skyltfönstret.
Vi hade ju först och främst Lambert Jepson vid torget. Denna firman betjänade mest människor med höga inkomster, då deras sortiment för sport, jakt och fritid var ganska exklusivt.
Men, man hade en liten modellflygavdelning, där man kunde köpa de vanligaste förekommande byggsatserna. Jag köpte min första Lill-Klas här. Den kostade 2.95 kr….vidare Sigurd Isacssons olika modeller i stansad balsa.
Modellmotorer förde man Webras fabrikat och en riktig motor var ju drömmen, för en suktande ung modellflygare.
Efter långt sparande köpte jag en Webra Mach I och jag minns. den kostade 64:- En förmögenhet vid den tiden för en realskoleelev.
En liten video på motorn.
Deras modellbyggsatser låg på en låg hylla längst in till vänster. Över modellflygkartongerna hängde ett sortiment av mockajackor.
Modellmotorerna förvarades bakom disken på vägghyllor och de mest värdefulla låg i lådor i den glastäckta disken mitt emot byggsatserna.
På Laholmsvägen fanns ännu en jakt och fiskeaffär, som hette Birger Larssons. Han förde lite engelska modeller, men inte i större omfattning.
Där modellflyget expanderade i sortimentet var hos järnaffären Arlén & Frummerin också placerat vid torget i Halmstad.
Denna firman hade insett, att man kunde tjäna pengar på att sälja elektriska tåg, som intresset exploderade för på 50-60-talet.
Man sålde Fleischmann i motsats till Lambert Jepson, som förde Märklin.
Fleischmann ansågs inte lika fint som Märklin. Så jag hade ju just Fleischmann.
Början av 60-talet såg introduktionen av miniracingen komma.
Arlén & Frummerin hakade på och hade mycket av detta sortimentet.
Alltid när man kom för att köpa ett flak balsa, stod där 4-5 man inne vid hobbyavdelningen och diskuterade slotracing.
Här längst inne i gaveln fanns stället som vi drogs till.
Denna bilden är från cirka 1960. Längst in på en hylla
framför det innersta skyltstället fanns en 2 m lång räls,
där det provkördes Fleischmanntåg.
Efter idogt tjat kunde vi få han som skötte affären,
att köra ett lok fram och tillbakanågra gånger.
Vi var inte bortskämda på den tiden !
Modellflyget kom igång så småningom i affären, vilket medförde mera byggsatser och mera motorer.
Jag tror han som skötte modellavdelningen hette Bengt.
Bland motorerna var det två fabrikat som gällde här. Det var Enya glödstiftsmotorer och Cox småmotorer.
Jag köpte en Enya 09. som gick utomordentligt bra, detta trots jag antagligen kört en kubikmeter jord genom motorn
genom ett flitigt linflygande och tillhörande frekventa krascher.
Vi modellflygare hade hobbyavdelningen som en sorts inofficiell
samlingspunkt, efter att skolan var slut för dagen.
Så småningom förtvinade hobbyavdelning, antagligen beroende på att han som svarade för den blev sjuk och slutade.
I tid talar vi om tidigt 70-tal.
Just när hobbyavdelningen las ner, fick jag reda på, man skulle ha en utförsäljning av hobbyprylarna.
Så jag gav mig dit och köpte hela lagret av Scalectricprylar. Jag vet, jag körde hem med två stora bananlådor med grejor
på min gamla Rexcykel eller om det var min Rexmoped med
Victoriamotor…
Denna bilbana brukade stå uppmonterat vid jultid i vår gillestuga i källaren och det skapades intensiva racerlopp där
För att göra det intressantare brukade vi olja banan för det skulle bli halare.
Det är ganska roligt att köra slotracing !
Mannen som ägde firman var från Norge och hans son, som
arbetade där talade en för ossibland obegriplig Bergendialekt.
Företaget finns kvar som aktör på rör- och järnbalkmarknaden.
Till yttermera visso sålde även Lambert Jepson ut sitt sortiment av hobbyprylar. Han som ägde affären kände min far, som sa, att jag kunde åka dit strax efter stängningsdags.
Tyvärr köpte jag för lite. Man slängde nog, det man inte fick sålt.
Jag glömmer aldrig deras lager av Webra motorer och reservdelar. Eller deras lager av Taifunmotorer.
Ja, det är lätt att vara efterklok.
Lite kompensation fick jag när Lekcenter i Halmstad lade ner.
Jag hade lagat elektronik för dem och fick gå och rensa i deras lager för en mycket billig penning.
Jag hade nästan hela linen av Taifunmotorer.
Var de finns nu ? Vem vet….inte jag i alla fall…tyvärr.
I dag med konkurrensen från Asien och den lätthet med vilken man handlar på nätet, gör det i stort omöjligt att driva en hobbyaffär.
Så varje epok har sin tid och sina behov av hobbyprylar,
men jag kommer alltid att minnas hobbyavdelningen,
som låg längst in hos Arlén & Frummerin och jag kommer
aldrig att glömma lukten av läder, vapenolja och mockaskinn
hos Lambert Jepson på hörnet Brogatan-Köpmansgatan.
En framstående modellbyggare- och flygare har gått bort.
En av mina äldsta modellflygkompisar har avlidit 87 år gammal.
Hans sambo sen många år, numera fru, Ann-Marie ringde mig och
gav migdet sorgliga beskedet.
Kurt Lennå var den förste radioflygare jag mötte, när jag blev aktiv 1972. Kurt var en relativt känd person i Halmstad just för sitt modellflygande och byggande.
Men redan 1968-1969 träffade jag Kurt, när jag flög i Halmstad flygklubb
och Kurt var där med sinasegelmodeller.
Han var utbildad maskinbyggare och operatör, vilket gjorde, att han
behärskade svarv, fräs, slip och alla de verktygsmaskiner man använder.
Men det viktigaste var, att han var sin hobby hängiven.
Hade Kurt bestämt sig för ettprojekt, så genomförde han det,
hur stort det än var. Jag förstod aldrig, hur han orkade hålla på så länge och så intensivt. Men det är väl det, som skiljer ett proffs från oss amatörer.
Kurt var en innovativ man, som sökte utmaningar i olika tekniska lösningar,
olika material och olika arbetssätt.
Han byggde redan på 40-talet egna dieselmotorer att ha i sina friflygande modeller.
Kurt cirka 1945 med en av sina F-modeller. Kallades även F-Knarr.
När Rc kom, fick Kurt verkligen möjlighet, att förverkliga sina idéer.
Några modeller jag minns, är hans F3F-modell Mantan, som var långt före
i utvecklingen,jämfört med vad det flögs med för övrigt.
Den var klädd på vingar och stabbe med hemtillverkat glasfiberlaminat och
vingen hade en profil, som kunde förändras under flygning.
Planet kallade Kurt Mantan, just för det såg ut som en sådan.
Mycket pilformade vingar och V-stabbe. Profilen var en Eppler-182. V-stabben manövrerades genom att
en axel på stabbens rot gick ner i en slidi kroppen.
Sliden var sned, vilket medförde att stabben vreds, då sliden åkte
fram eller tillbaka.
Kurts Manta hade ännu i dag, nästan 40 år efter sin konstruktion,
med lite modifiering av skevroder,fortfarande varit en konkurrent
att räkna med på en F3F-tävling.
Han byggde termikmodeller med vridbara vingar i stället för med skevroder.
Hans MFI- 9 hade två hopbyggda motorer som via en växel vred propellern.
Han var den förste i klubben som flög tvåmotorigt med sin Britain Norman Islander.
Hans Sk12 var ett mästerverk i skala 1.4.
Den bäst flygande modellen var hans skalamodell av en Handley Page bombkärra.
Kurt byggde också en stadsmodell av Halmstad under medeltid.
Den var ett mästerverk. Husen byggdes i keramik, vilket gav Kurt möjlighet att återge verkligheten exakt,
genom atthan kunde gravera keramikytan från bilder, så det blev verklighetstroget
efter bränning.
Det sist fullföljda projektet, var troligtvis hans Spad, som var utrustad med
en 6-cylindrig radmotor, som Kurt byggt själv. Verktygen han använde, var en enkel supportersvarv, en enkel fräs och en slipstillsats till sin pelarborrmaskin.
Kurt var en trogen medlem i sin lokala flygklubb Hökaklubben.
Han ställde upp på arbetsdagar och aktiviteter utan knot.
Kurts tävlingsverksamhet omfattade F3F, hangflyg och F4C skala.
Minns jag inte fel, blev han nordisk mästare i F3F 1971. I skalaflyg tävlade han i F4C vid VM i Ottawa i Canada i början av 80-talet.
Vi som flög ihop med Kurt kommer alltid att minnas honom, som en
mycket kreativ föregångsman och en allt igenom skicklig byggare.
Jag har några bilder på Curt tagna av olika fotografer, som jag fått bekräftat
jag får använda.
Fotograferna är: Pär Lundqvist, Sture Tingwall och någonokänd.
Kurt till höger och Bengt Johansson till vänster,
slår ner stolpar för Hovs Hallartävlingen 1975
Ann-Marie och Kurt ungefär 1982
Bilden ser lite konstig ut, men det är Kurt med sin Handley Page ca 1995
Curt med sin första hangkärra 1972.
En ung Kurt kör sin hembyggda dieselmotor omkring 1945
Hos den lokala flygklubben. Kurt med kepsen och sin F3A-modell.
Det var inte så vanligt med tvåmotorigt i slutet av 70-talet.
Från vänster: Per-Olof Malis, Hasse Bengtsson, de två yngre är Michael Christensson och hans kompis, längst till höger Freddy Storn.
Kurt med kepsen startar sina motorer.
Kurt med sin MFI-9 junior.
Utrustade med 2 .20 Super Tigremotorer som drev en
gemensam växel till propellern.
Stadsmodellen Kurt byggde.
Kurt och en kommunal pamp ca 1968
Kanske den sista kompletta modellen.
En Spad med hembyggd 6-cylindrig radmotor.
Kurts Sk-12 startar.
Jag ska försöka, när allt lagt sig lite, att få tillgång till
bilder som Kurt förmodligen hade kvar. Så jag ska kontakta
hans fru Ann-Marie och prata med henne.
Bilderna är ju ett kulturarv.
Framför allt kommer det att visa Kurts skicklighet och kreativitet.
Det var en Focke Wulf 190-A5 som hittades i förvånansvärt bra skick,
trots den stått där i nästan 50 år.
Troligtvis har ingen lagt märke till flygplanet under alla dessa år,
då i så fall det skulle antingen blivit bärgat eller plundrat.
Denna FW-190 med A-5 BMW motor bärgades i Ryssland 1990.
Planet tillhörde JG 54 och hade enligt piloten fått en maskinskada så motorn stannade.
Vid restaureringen i England och sedermera i USA, konstaterade man,
att oljeledningarna hade varit saboterade så motorn inte fått tillräcklig
smörjning, utan den överhettade och skar.
Här några bilder från Wikipedia på planet, då det stod i skogen:
Bilder från 1989 efter upptäckt. Planet i förvånansvärt fint skick.
Tursamt nog hade piloten dragit igen huven då han avlägsnade sig.
I detta facket i kroppen fanns pilotens nödutrustning, bland annat skidor.
Planet såldes efter budgivning till en samling i England och priset ska ha legat runt 600000 kronor. Denna summa kan jag inte slå fast med säkerhet, men denna maskin var inte billig, med tanke på det fina skick den var i.
Sedermera skeppades planet till USA där det restaurerades till luftvärdigt skick.
Bland annat fick vingarna byggas om helt och ny balk sattes in.
Originalmotorn, en BMW A-5, som ju skurit i brist på olja, renoverades till nyskick.
Slutligen provades motorn och som kronan på verket provflögs FW med framgång.
Vill ni veta mera så googla, det finns mycket fakta att få fram om detta flygplan.
Jag drog fram just detta planet som ett exempel på en lyckad restaurering.
Vidare fanns det video på flygningoch motorkörning.
Det finns minst 20 FW-190 i världen som är luftvärdiga i dag.
Problemet är att få tag i en BMW 801-motor.
Det är näst intill omöjligt, varför man monterar i en rysk
14-cylindrig radialmotor med ungefär samma prestanda som originalmotorn.
Här följer en video från den första motorkörningen och en video då
en Me-109 flyger rote med just den FW, som man fann i skogen.
Här är hemsidan till det museet, som äger kärran. Det finns gott om bilder där.
så slå in adressen på din navigator och följ sen anvisningarna noggrant. Museet ligger vid Mässområdet, som är gigantiskt.
Har du ingen navigator så sikta på skyltar “Messengelände”
För att hitta museet spana efter denna Mig-21, som ropar ut,
var museet finns:
Museet och dess artefakter är i utomordentligt skick, varför jag varmt rekommenderar ett besök.
Det tar 2 timmar att gå igenom anläggningen. Lätt att parkera oxå.
På deras hemsida, ovan, hittar du vägbeskrivning.
Var noga när du trasslar dig dit. Det är mycket vägar !
Här lite bilder igen:
Tja, Meccano löser det mesta…
En Grade Eindecker.
Många modeller av detta plan har byggts.
Var ett av de första riktigt lätta modellerna som såldes.
Dorniers monumentala flygbåt, med betoning på båt.
Otto Lillienthal med sin hängglidare, som han flög med på en artificiell kulle utanför Berlin.
En sann pionjär som betalade det yttersta priset för sina landvinningar inom pionjärflyget.
Ännu en bild på hur huvudvevstaken och hjälpvevstakarna förhåller sig i en radialmotor.
Alla hjälpvevstakarna är fästade på huvudvevstaken. Förstår man det förstår man funktionen av en stjärnmotor och varför den alltid har ojämnt antal cylindrar.
En klassisk motor. En Bayrische Motoren Werke och dess A-8.
Jag såg på motorn noga och det är finmekanik in i minsta detalj.
Motorn är därtill estetiskt tilltalande.
Allt är genomtänkt och funktionellt. Annars ha de det ju inte fungerat.
Motorn byggdes i 40000 exemplar.
En av mina favoriter. En Horten flygande vinge segelkärra. Glidtal 1:40 !
Det åstadkom man 1941.
En SuperMarin Spitfire. Mycket propeller…
F-104 Starfighter eller som den kallades i Tyskland:
” Der Witwemacher”, “Änkgöraren”.
Många piloter omkom under flygning, främst beroende på att planet flög utanför specifikationerna, som konstruktörerna dragit upp.
Den fullständigt restaurerade Me- 109 planet.
Här syns oljetanken och avgasrören på Daimler-Benzmotorn.
Ni kan se att avgasrören är lödda med gas och pinne.
Det byggdes 20000 Focke Wulf 190 av olika versioner.
Just denna är utrustad med en BMW A-8 radialmotor.
Me-209V.
Det då, snabbaste kolvmotordrivna flygplanet. 775 km/timman.
Världens första operativa jetflygplan Me-262 Schwalbe.
En revolutionerande konstruktion av Willy Messerschmitt och hans konstruktionsteam assisterade av Hugo Junkers Motorenwerke, som möjliggjorde bygget tack vare deras jetmotor Ju 004.
Flygplanet var år före i utveckling, vad gäller allt.
Designen, taktik som utvecklades vid anfall mot allierade bombplans-
formationer, vingkonfiguration, motorprestanda, förarergonomioch vapenlast.
Flygplanets 30 mm Mk 108 automatkanon slog ut en B-17 eller B-24 med 2 träffar…
Inget av detta kunde matchas av de allierade.
Hade inte Göring stoppat utvecklingen av planet 1940 under Battle of Britain, hade planet kommit på förband redan under
sommaren 1941som jaktflygplan och då verksamt kunna avvärja
de allieradesbomboffensiv mot den tyska infrastrukturen.
Det är nu byggt 5 replicaflygplan och om du googlar på YouTube hittar du fina filmer.
Sammanlagt byggde tyskarna 1430 Me-262
När du sett filmerna kommer du att säga: Så modernt det ser ut !
Här är en i alla fall stor modell…jag tycker dock den är något under- motoriserad. Lite mer tryck skulle det varit i turbinerna.
