…eftersom varmare väder gör det lättare att göra saker, som berikar livet.
De flesta vet , att då man tillbringar tid runt Medelhavet, förändrar man sitt sätt att vara. Man äter middag sent och då ofta på en restaurang. Man umgås mera intensivt, därför det är behagligt väder.
Jag har intet emot kyla. Snö tycker jag fortfarande är härligt. Känslan för snö grundlades under vår uppväxt, eftersom det möjliggjorde aktiviteter som skid- och skridskoåkning.
Vi hade ju inte tv, dator och Ifåne vi den tiden, utan vi fick fylla vår fritid med aktiviteter i den riktiga världen.
Tänk hur Kaptensgatan såg ut under vintern, då det fanns snö…Gatan full av sparkstöttingar och hade vi tur var snön tillplattad i Gungparken så vi kunde åka spark där oxå.
Vilket genialt fortskaffningsmedel en sparkstötting är. Ungefär i paritet med dagens rollator.
Ser man hur det såg (ser) ut på gatorna i norra Sverige, förekom sparken lika allmänt som dagens elektriska åkbrädor. Jag vet inte om det heter så, men du förstår, vad jag menar.
Nuets kalla väder tycks inte samhället klara av. Se på trafikstockningen nere i Skåne, som tog 3 dagar att lösa.
Hoppas Vägverkets generaldirektör får stå till svars och att han kan leverera svar på politikernas frågor om varför…
Nä, nu tröstar vi oss med lite bilder från växtligheten från i somras i vår hamn.
Luta dig bakåt och dröm om tiden, då vinden värmer kinden.
Inte mycket återstår av vårt varv på Söder men ett par hantverksminnen går att finna.
Det står fortfarande ett par gångspel vid slipen och jag lyckades efter viss möda tyda den rostiga inskriften.
Jag blev nyfiken på historien bakom dessa Capstans.
Först lite historia från Wikipedia:
Ordet, kopplat till det fornfranska capestan eller cabestan(t) , från fornprovensalsk cabestan , från capestre “remskiva”, från latin capistrum , -a grimma, från capere , att ta tag i, verkar ha kommit till engelska ( 1300-talet) från portugisiska eller spanska skeppare vid tiden för korstågen. [1] Både enhet och ord anses vara spanska uppfinningar. [2]
Kallas här för gångspel.
På ringen står det: Maker Stockton on Tees. Som jag skrev om i förra posten om varvet. Stockton är en stad som ligger vid floden Tee i England. Denna stad var danad av den industriella revolutionen i England och fick ett kraftigt uppsving då malm och kol gjorde det möjligt att utveckla produkter av järn och speciellt då gjutgods.
Rejält gjutgods här. Fast täcklocket är sönderslaget.
Det fanns ytterligare en capstan eller som man kan säga på svenska, ytterligare ett gångspel, som var lite mindre. Observera uttagen för trähandtagen, som förenklade hanteringen.
Här kan ni se hur spärrarna fungerar, så inte spelet backar. Spärrarna hugger tag i de kanter, som ni kan se på förra bilden, om ni spanar noga .Spärrarna kunde ju spärra åt båda hållen,
beroende på hur man ställde in de. Det finns capstans, eller gångspel, som har en växellåda inbyggd, som ger mer kraft men naturligtvis mindre väg. De två på varvet här är direktdrivna. Capstans användes både på stora segelfartyg och de tidiga ångfartygen. En del Capstans drevs av en vindmotor för att underlätta hantering av riggen. De ersattes sedan av ångdrivna winschar och efter det av hydrauliskt eller elektriskt drivna spel.
Jag tycker dessa capstans är värda att bevara. De är ju mer än 100 år gamla och är representanter för en epok, som aldrig kommer igen.
Historia:
1875
Stålproduktionen på Teesside börjar när Bolckow, Vaughan & Co Ltd , tidigare Bolckow, Vaughan , öppnar Cleveland Steelworks i Middlesbrough. Med Bessemer-processen har verken tre masugnar.
1876
Albert John Dorman inleder ett partnerskap med Albert de Lande Long som tar över West Marsh Ironworks i Middlesbrough. Dorman Long grundas.
1879
Bolckow, Vaughan & Co Ltd. förvärvar Southbank Steelworks. Firman övertalas också av Sidney Gilchrist Thomas att anta den process som han och hans kusin Percy Gilchrist utvecklade. Detta tillåter användning av lokal järnsten som hade en hög fosforhalt. Bolckow, Vaughan & Co Ltd var redan väletablerade tillverkare av järn som ägde många järnbruk och ugnar och sågs som drivkraften bakom den snabba expansionen av Middlesbrough eller “Ironopolis” och Storbritanniens ledande tillverkare av tackjärn. [3]
1889
Dorman Long är registrerat vilket gör det möjligt för företaget att ta över verksamheten från företaget med samma namn. Företaget har förvärvat Brittania-fabriken i Middlesbrough. [4]
1899
Dorman Long bygger ett nytt stålverk på Clarence-fabriken i ett joint venture med Bell Brothers .
1900
Bolckow, Vaughan & Co Ltd förvärvar Clay Lane-verket och flyttar produktionen från järn till stål, äger 21 av de 91 masugnarna i Cleveland-området [5] och blir de största tillverkarna av stål i Storbritannien och möjligen världen.
Skriv “Varv” i sökrutan på min blogg upp till höger för att läsa mer om varvet i Halmstad.
…av Ingvar Nilsson, där mc-förarens och modellflygarens möda framgår
med humor.
Hej Mats!
Jag hoppas allt är bra hos dig, blåsigt som fanken är det dock.
Västkustträffen är flyttad en vecka framåt till 21/9. fan tro’t,
det blåser nog lika mycket då… men det har ju den fördelen
att jag för en gångs skull kan vara med och köra Hylterallyt
som startar kl 10.00 från Örnatorget i Hyltebruk.
Jag har 11 mil dit så det blir transport i min lilla husvagn som fyller 40 år i år.
Som en kuriositet kan jag nämna att jag hade anmält Svalan
M75Lyx från 1953 till Anderstorpsrallyt som startade i Reftele
och Stora Segerstad naturbruksgymnasium. Hit var det 9 mil.
Ja det borde jag klara att köra, sedan dryga 8 mil rally och så
hem igen. 2 veckor innan så nöp kolven igen. Nej – även om
jag fått ordning på kolv o cylinder så vill jag nog veta att den
rullar problemfritt… så jag ändrade till Triumph Tiger110 från
1954 istället. Trajan har sämre körställning än Svalan men – OK
– den är ruggigt driftsäker. jag kör hemifrån rätt tidigigt,
väderprognosen regn och blåst. Det får bli ett s k Allvädersställ.
Efter 500 meter inser jag att det är svinkallt och kör hem och tar på ett vanliga jeans och en tröja till. Kör igen och då slocknar min GPS…
Jaha – ingen spänning till lyset (jag har kopplat spänningsmatningen till GPSen så att den får laddning när bakljuset är tänt) – äsch fan – det är söndag morgon och bara litet duggregn – jag har ju illgul varselväst så jag syns nog och fortsatte. Ibland kom några minuters lyse under färden men mestadels utan lyse.
Rallyt gick rätt bra men det kom en åskskur vid starten. Efter målgång var det mat – rikligt med vällagad söndagsstek och jordgubbspaj efter.
Det regnade hela hemvägen och det var luriga sidvindskast att parera men jag kom hem utan missöden. Nästa dag – felet var att kablarnas ändar var förtennade i plinten på ljusomkopplaren, tennet kallflyter ju och ingen har rört detta sedan 1982.
Nu hade skruven ramlat bort där minusmatningen kommer från batteriet (plusjordat 6 volt Lucas). Men det fanns 2 oanvända plintar så det var bara att ta ena skruven. Ja detta skall väl hålla min livstid ut…
Och Svalan? – jo den har brittisk Panthermotor med en förkrigs
Lucas dynamo som skall ge 35 Watt, men det gör den inte, kanske
25 Watt. Men elsystemet på Svalan (som är byggd i Falun) har Hella
elsystem och det var inte något som var kopplat när jag köpte den
så här vet jag precis hur det elektriska är utfört. Hella-systemet är
givetvis minusjordat men 6 Volt.
Just nu är en rätt ovanlig s k Blåqvarna Sport från 1953 på ingång.
Hustrun skall hälsa på sina systrar och övrig släkt i Krakow så det
är ett bra tillfälle att smyga in denna nätta lilla MC. 120 cc tvåtakt,
upplagt avgasrör och limpsadel.
Den skal vara med på torget i Falköping den 28 september – det är
mikaelsmässjippo på stora torget mellan kl 10 och 14 och min klubb
MCV Falbygden har ombetts att visa gamla motorcyklar. Ja ställer
man upp på sådant här så blir det alltid godwill på ett eller annat sätt.
Här i Borås finns inget för oss med motorcyklar som är aktivt, här är det bilar som gäller, i Östra Frölunda är traktorer och stenkrossar, skördetröskor och sådant.
Jo jag förbereder nästa års flygande litet, den nya friflygande
motorklassen D1. Här blir väl tidsgränsen 1970 eller tidigare
. Lasse Larsson har skickat mig Modellflygnytt nr 2 – 1962 där
modellen “Clear Miss 2” konstr. av Lennarth Larsson finns ritad.
Som motor kan en COX TeeDee användas.
Jag har googlat på “airfoil B-8356-b3 och får massvis med träffar
. Problemet är dock att antingen så är min syn usel eller så är
min hjärna oförmögen att begripa vad fanken det är som visas.
Kan du ge mig litet hjälp så jag kan se ifall detta är något som
ser vettigt ut ? Det är samma profil på vinge som stabbe.
Nedanstående två bilder är mitt omedelbara svar:
Skärmdump Profili
Ingvar, ladda ner ett program som heter Profili.
Jag har använt det i 15 år och det är oumbärligt
för den som vill veta mer om aaerodynamik och
vingprofiler. Du kan simulera vilken profil du vill.
Alltså rita en egen profil och testa om den fungerar. Det är gratis, men jag rekommenderar,
att du betalar 100 spänn för att regga det,
eftersom du då för full tillgång till programmets
alla delar.
Inte har det blivit mycket fluget detta år för mig.
Men jag skall intesifiera mina försök att begripa mig
på termiken.
Har köpt en “plug’n’play” motorseglare efter att knäckt två st Blue Phoenix (halvskabbiga köpta på swapmeetings).
Efter många överväganden blev det en liten men väldigt välkänd Multiplex EasyGlider4. Som jag är usel radioflygare så köpte jag en simulator som jag precis installerat på min laptop.
Ja inte bara termik, med det allt blåsigare vädret
kan man säkert flyga litet hang på fler ställen än Ålleberg Jag har satt radio i den och valde en “glider template”.
Det var intressant att skevarna går 100 % ner men bara
50 % upp i detta grundtemplat för en elseglare (jag har
Multiplex radio) , men såvitt jag sett på gamla flygfilmer
så går skevarna bara ned på t.ex. Piper Cub och de tycks
dessutom gärna hänga ner när vingen är i stillhet…
Min kommentar; Normalt sett går skevroder upp 70 % och ner 30 % av den
totala rörelsesträckan. Detta föratt undvika skevroderbroms,
som får planet att hänga medstjärten i en sväng ochsom
motverkar densamma.
Piper Cub, PA-18 har en speciell upphängning av skevroderna. Det uppfällda rodret “går ner” under vingens profil för att bromsa vingen, vilket till viss del eliminerar skevroderbromsen.
Attse en Cub släpa sig runt med hängande stjärt i en
sväng på grund av dels icke differentierade skevroder och
bristanda förmåga att hålla nosen i horisonten, topp- eller
bottenroder med sidoroderpedalerna, är en styggelse förögat !
Nedre skevrodret till PA-18 och du ser dess framkant,
som går ner under vingens profil för att bromsa,
då rodret fälls upp..övre roder PA-12.
Jag fick förresten en liten bok som var helt oöppnad bortsett
från en dedikation från författaren till “Olle”.
Boken heter Älg-Gustafs pojke och ser ut att vara skriven
av Erik Bratt. Erik var väl knappt tonåring när han var med
och hjälpte till med Uppsalas första privatägda flygplan S-81
som senare blev SE-ADD.
Civilflygplan Pettersson S-81 landar på Malmens flygfält. Tillhör Flygvapenmuseums bildarkiv.
Jag gissar att “Olle” är Sven-Olof Borg, en välkänd modelflygare,
han lever men har antagligen minnesproblem (jag har kontakt
med hans dotter Anette Carlsson, som säger att “pappa tror
att han klarar sig själv, men det är personalen på hans boende,
som är så proffsiga, att han inte märker att dom fixar allting
så han är jättenöjd” ) , men hans grejer har donerats till SMOS.
Alltså denna lilla bok är bara så otroligt underhållande…
— Med mina bästa hälsningar // With my best regards
Arto Paasilinna, Paasilinna betyder ungefär
“Gård med stenhällar”, stormade in i mitt liv
såsom varande en för mig okänd författare, då jag läste hans första bok; “Harens år”.
En märklig bok som beskriver förhållandet
och de olika äventyren, journalisten och en upphittad skadade hare tillsammans upplevde,
då journalisten vårdade haren med sitt
brutna ben, vilken han fann, då han höll på
med ett ett reportage på den finska landsbygden
som handlade om en helt annan sak.
Kan detta vara något att skriva om, tänkte jag.
Jo det var det, för boken var fängslande. Denna bok
såldes i en miljon exemplar och filmatiserades, vilket
resulterade i en mycket succéfylld film.
Efter att jag läst denna första bok, påbörjade
jakten av hans övriga böcker. Arto skrev mer än 40 böcker och dessa är till dags
dato sålda i mer än 8 miljoner exemplar.
Hur skriver han ? Han är en makalös berättare
och fabulerare.
Ingen kan berätta en skröna som Arto. Du vet inte,
varthän skrönan bär historian.
Inget är för oväsentligt att inte ska beskrivas.
Det gör att hans berättelser inte är spikraka,
utan de vindlar sig fram med irrsprång,
krumelurer, inskjutna avsnitt och förklaringar
och av avvikelser samt ständigt nya skeenden,
vilka påverkar handlingen.
Det är svårt att lägga ifrån sig hans böcker,
då man blir så fångad av handlingen och framför
allt, så sitter man i spänd förväntan för att kunna
se, hur författaren ska kunna föra berättelsen vidare.
En styrka i hans författarskap är hans förmåga
att utveckla en berättelse från en idé, som är så
stark den kan bära upp hela sammanhängande
synopsis i storyn,
Enligt min mening vill jag personligen ranka hans
böcker så här;
1. Harens År 2. De hängda rävarnas skog.
3.Den Ljuva Giftkokerskan 4. Kollektivt Självmord 5. Tio Rivjärn 6. Milda Makter
Den Ljuva Giftkokerskan är en utomordentligt
rolig bok, som handlar om just det titeln anger.
En snäll äldre dam som kokar gift.
De hängda rävarnas skog är en skröna utan
gränser.
Avslutningen är utomordentligt rolig och
beskrivande.
“Kollektivt Självmord” beskriver en finsk turistbuss
med självmordsbenägna personer, som gemensamt
bestämt sig för att ta sig av daga, genom att låta buss
och passagerare flyga ut från klipporna vid Atlantkusten.
Men, där man just innan den sista flygturen kommer på, att denna resan var så trevlig, så vi väntar med självmorden till nästa gång. De beslutar att fortsätta att köra och åka sin buss och leva ett behagligt liv i söderns värme, före man drar mot norden igen. Ja, så ungefär går det till. Mer vill jag inte avslöja.
Tio Rivjärn är berättelser om 10 kvinnor, som utkräver sin hämnd på olika sätt.
Lysande berättelser!
Paasilinnas böcker kan med fördel avnjutas som ljudböcker. Ljudböckerna läses av duktiga
uppläsare, som är skolade med sin röst.
Finns att köpa i handeln och är utomordentligt bra
att ha med, då man är ute och åker bil.
Om du har ett elastiskt samvete… skulle du kunna
ladda ner filerna här.
Jag har kommit över mina böcker i second-handaffärer
; Erikshjälpen och Röda Korset. Nu, då jag varit influensadäckad har jag läst om,
flera av böckerna. De var bättre, än då jag läste de
första gången.
Så ta och läs någon av de böcker, jag tar upp och du kommer att möta en författare, vilken
skriver sina böcker ungefär med samma teknik,
som då Hans Alfredson improviserar i rollen som
Malte Lindeman i till exempel den i mitt tycke
absolut bästa “Lindemannen” nånsin.
