Kategorier
Kultur

ARTEFAKTER FRÅN RUINERNA AV ETT VARV

 

Gammal teknik

 

 

Inte mycket återstår av vårt varv på Söder men ett par hantverksminnen går att finna.

Det står fortfarande ett par gångspel vid slipen och jag lyckades efter viss möda tyda den rostiga inskriften.

Jag blev nyfiken på historien bakom dessa Capstans.

 

Först lite historia från Wikipedia:

Ordet, kopplat till  det  fornfranska capestan eller cabestan(t) , från fornprovensalsk cabestan , från capestre “remskiva”, från latin capistrum , -a grimma, från capere , att ta tag i, verkar ha kommit till engelska ( 1300-talet) från portugisiska eller spanska skeppare vid tiden för korstågen. [1] Både enhet och ord anses vara spanska uppfinningar. [2]

Kallas här för gångspel.

På ringen står det: Maker Stockton on Tees. Som jag skrev om i förra posten om varvet. Stockton är en stad som ligger vid floden Tee i England. Denna stad var danad av den industriella revolutionen i England och fick ett kraftigt uppsving då malm och kol gjorde det möjligt att utveckla produkter av järn och speciellt då gjutgods.

Rejält gjutgods här. Fast täcklocket är sönderslaget.

Det fanns ytterligare en capstan eller som man kan säga på svenska, ytterligare ett gångspel, som var lite mindre. Observera uttagen för trähandtagen, som förenklade hanteringen.

Här kan ni se hur spärrarna fungerar, så inte spelet backar. Spärrarna hugger tag i de kanter, som ni kan se på förra bilden, om ni spanar noga .Spärrarna kunde ju spärra åt båda hållen,
beroende på hur man ställde in de. Det finns capstans, eller gångspel,    som har en växellåda inbyggd, som ger mer kraft men naturligtvis mindre väg. De två på varvet här är direktdrivna.

Capstans användes både på stora segelfartyg och de tidiga ångfartygen. En del Capstans drevs av en vindmotor för att underlätta hantering av riggen. De ersattes sedan av ångdrivna winschar och efter det av hydrauliskt eller  elektriskt drivna spel.

Jag tycker dessa capstans är värda att bevara. De är ju mer än 100 år gamla och är representanter för en epok, som aldrig kommer igen.

Historia:

1875

Stålproduktionen på Teesside börjar när Bolckow, Vaughan & Co Ltd , tidigare Bolckow, Vaughan , öppnar Cleveland Steelworks i Middlesbrough. Med Bessemer-processen har verken tre masugnar.

1876

Albert John Dorman inleder ett partnerskap med Albert de Lande Long som tar över West Marsh Ironworks i Middlesbrough. Dorman Long grundas.

1879

Bolckow, Vaughan & Co Ltd. förvärvar Southbank Steelworks. Firman övertalas också av Sidney Gilchrist Thomas att anta den process som han och hans kusin Percy Gilchrist utvecklade. Detta tillåter användning av lokal järnsten som hade en hög fosforhalt. Bolckow, Vaughan & Co Ltd var redan väletablerade tillverkare av järn som ägde många järnbruk och ugnar och sågs som drivkraften bakom den snabba expansionen av Middlesbrough eller “Ironopolis” och Storbritanniens ledande tillverkare av tackjärn. [3]

1889

Dorman Long är registrerat vilket gör det möjligt för företaget att ta över verksamheten från företaget med samma namn. Företaget har förvärvat Brittania-fabriken i Middlesbrough. [4]

1899

Dorman Long bygger ett nytt stålverk på Clarence-fabriken i ett joint venture med Bell Brothers .

1900

Bolckow, Vaughan & Co Ltd förvärvar Clay Lane-verket och flyttar produktionen från järn till stål, äger 21 av de 91 masugnarna i Cleveland-området [5] och blir de största tillverkarna av stål i Storbritannien och möjligen världen.

Skriv “Varv” i sökrutan på min blogg upp till höger för att läsa mer om varvet i Halmstad.