…med sitt innehåll av fina artiklar och bilder.
Vill du läsa välskrivna artiklar om OT-flyg, då ska du bli medlem
i Sveriges modellflygares oldtimer sällskap SMOS, som du hittar här:
www.smos.info
Även fina bilder finns det i varje nummer av ett flertal fotografer.
Det kostar 300 kr om året att vara medlem och då kommer tidningen
med jämna mellanrum i brevlådan. Så vänta inte utan häng med.
Vi har passerat höstdagjämningen, vilket är den tidpunkt på året då
natt och dag är lika långa.
Nu vänder, för oss på norra halvklotet, det mot den mörka glåmiga årstiden.
Jag tycker inte om den mörka årstiden ! Jag försöker fylla den med
väsentligheter, vilka är för mig viktiga.
Ljuset påverkar våra hormoner, vilka påverkar vårt sätt att se på
realiteter…eller kanske ska jag säga, det jag uppfattar som verklighet.
Eftersom jag har många tusen bilder på OT-friflyg, vill jag visa några,
så vi kan drömma tillbaka i tid, då vi gick i shorts och sandaler.
Häng med på en okommenterad resa !
Bara bilder.
Jag kommer att publicera OT-friflygbilder varje vecka så häng på låset !
Här ett utdrag från SMOS hemsida med inbjudan;
Långtidsutsikt väder för Moholm/Bällefors inkluderande helgen;
Nu får ni ge er till tåls, till OT-flygarnas nästa träff eller trimflygning.
Då hänger jag på låset.
För jag vet genom mejl jag får, att bilder är populära.
De skapar ju en möjlighet att dagdrömma lite…
Här kommer det bilder.
De tarvar ingen förklaring, tycker jag.
Eftersom jag anser, modellflyg är intressant, roligt, bildande och
socialt givande, försöker jag ge er min bild av det, här på bloggen.
Min strävan är att vara positiv och inte sitta förgrämd och bitter och klaga.
Det är så lätt att sitta och kritisera vid datorn, då fingrarna
flyger fortare än hjärnan…
…för varthän leder det ?
Positivt för modellflyget ?
Döm själva.
Som tidigare skrivit, har jag många bilder kvar från SM i OT-friflyg i Bollerup.
Här kommer bilder, som jag hoppas ger er en känsla, hur vi har det.
Välkomna och deltag eller kom bara och se på.
Googla: SMOS, så får ni info.
Det första Svenska Mästerskapet i OT-fly för RC-seglare.
Dominerande modell var Blue Phoenix.
RC-seglare i aktion.
Göran laddar gummipower.
Ingvar Nilssons fina New Yorker
Tomas kärra gillar jag skarpt.
Sten Persson på väg mot en superstart med sin “Contestor”
På väg rakt in i en …
…kry blåsa…
…och Sten han tänker…
…i det han rättade till glasögonen…
…att kan min modell flyga så bra ?
Bäst att pipa om till kikare, för stiget verkar inte ha något slut.
Hasse Bengtssons kärra på väg.
Freddy Dahlstrand och Lasse Larsson på flankerna kollar så starten blir bra.
Hasses bättre hälft släpper.
Hästarna var inte intresserade av friflyg
Vågformade rörelser i atmosfären ger upphov till just dessa molnen.
Martin under en start.
Freddys kärra, som på räls under uppdraget, för att nu använda en klyscha.
There is more to come so stay tuned !
Jag har publicerat mer än 300 bilder, så jag tror det räcker nu.
Hoppas det givit en känsla hos betraktaren, hur en OT-tävling
går till.
Har ni möjlighet så åk på en sådan och se på. Det är en upplevelse !
Information om tävlingar och meetings hittar ni på SMOS hemsida:
Som sagt här är de slutliga bilderna.
Vassego !
Detta är lite blandat, men som jag tyckte värt att visa…
Ovanstående tre bilder har jag fotograferat av från bilder Tyko hade med sig.
Är det någon som har info om modeller och piloter ?
Den nedersta är väl Anders Håkansson med sin ???? ?
Anders med sin Wakefieldmodell “Tjosan”.
Bilden har jag helt samvetslöst och medvetet
kopierat från en Modellflygnytt år 1956.
Länk:
så kan ni läsa mer om modellen och där finns också ritning.
Ibland går det ju inte som man vill…
Modeller flyger bort och man måste leta.
Vår flygplats var vaktad i vindriktningen av vetefält, betfält och ärtfält.
Alla har en medfödd förmåga att maskera och gömma även en
i en skrikig färg målad modell.
Allt enligt lagen om allts djevflighet…
Men en friflygare ger sig inte, då det gäller att få tillbaka sin
ögonsten, även om det kostar blod svett och tårar !
I Bollerup var det vanligt, att piloter gick och till synes planlöst
botaniserade på de sådda ytorna.
Att vara friflygare, det ställer krav på fysisk spänst.
Tursamt är ju medelåldern låg på OT-flygare…så vi orkar.
Naturligtvis har ju friflygare lärt sig att bedöma avstånd på ett hyfsat sätt.
Likaså att man tar kompassriktning från startplatsen, dit modellen tycktes landat.
En del har pejlutrustning i modellen.
Kanske man skulle placera en man, där modellerna dimper ner, som
är utrustad med en radio, så han kunde kommunicera med startplatsen ?
Vidare att han var utrustad med en pejlkompass, som ger kompassriktningen
från den kända platsen, han står på ?
Då kan man ju få någon sorts krysspejl härifrån och från starten,
vilket avgränsar sökområdet.
En del hade det svårt att hitta modellen till exempel i de fält,
som hade en gröda, vilken var en meter hög.
Jag erbjöd mig att plåta från luften för att se, om jag kunde hjälpa
till att lokalisera deras bortflugna ögonsten.
Annars är ju risken, att modellen slutar i en sädsilo, efter att tröskan
kört av fältet och modellen reducerats till bitar stora som ett vetekorn….
Men även om har tillgång till flygspaning, kan det vara svårt, intill omöjligt
att finna en bortflugen modell.
Hur många bortflugna plan ligger det i den svenska naturen ???
Här kommer nedan en illustration, hur vi upplevde det.
Längst till höger Freddy Dahlstrand, till vänster om honom Göran Larsson,
vilka letade efter sina modeller,
hjälpta av längst vänster stående Freddy Dahlstrand junior.
Både Göran och Freddy fick tillbaka sina modeller och flög sedan max !
Som sagt, bilder vill betraktaren ha och bilder kommer här,
så håll tillgodo !
Förberedelser och flygning med sina två modeller tillhörande och flugna av Sten P
Så här kan det gå…
när draget blir hårt…
Turbulator.
För att hålla kontroll på gränsskiktet när Re-talet kniper.
Ett turbulent gränsskikt har mycket bättre
stall-egenskaper än ett laminärt.
Likaså håller en turbulator kontroll på separationsbubblan
så den inte växer sig för stor och löser av vingen.
Normalt sett är gränsskiktet laminärt innan omslagspunkten,
eller skulle jag vilja säga omslagsytan.
Vid denna yta uppstår en seperationsbubbla
då den strömmande luften återgår till vingytan.
Genom denna strömning kommer bubblan att rotera.
Blir bubblan för stor, kommer strömningen över vingen att
lösa av och då är det ingen lyftande vinge mer.
En seperationsbubbla är ett roterande skikt på ovansidan
av vingen som skiljer laminär från turbulent strömning.
Att hålla seperationsbubblan i schack är utomordentligt
viktigt om vingen ska fungera optimalt.
Speciellt på tryckcentrumstabila profiler.
Den första modellen man utförde höjdstart med.
Detta är 6. delen av min redovisning av det Svenska Mästerskapet för Friflygande OT-Modeller.
Jag är övertygad om att det är bilder ni vill ha…
…så här kommer det en påse…
Martti i väntan på en tävlingsstart
Markku Tähkäpää filosoferar vid sina modeller.
Världspressens representant i form av en journalist från “Ny Teknik” besöker oss
Lasse Larssons modell skär ut, men han får tillbaka den på rätt kurs.
Vacker silhuett i skyn
Som sagt elen erövrar OT-flyget.
Jodå, det fanns playboys redan 1941…
En väl använd modell.
Hasses fru håller upp.
Emancipation…
En kärra i i fin termik…
Thomas monterar, Tyko kollar i bakgrunden, så allt blir ok…
…allting går med elektricitet…
…utom dessa ty de ha havremotor…
Martin släpper Freddys modell.
Koppling…
och kurvning.
Matti startar en av Markkus modeller.
Vackra elliptiska vingar…
Matti Pyykkö ser nöjd ut.
Markkus modell…kolla vingformen.
Lätt att bygga …?
Försök !
Matti startar
…och kopplar
Markku startar en för modellen ödesdiger flygning…
…det var just nu stark vind…
…som frestade konstruktionen…
…och detta hände…
1.
2
3
4
5
6
Impact !
Dags för, som jag förstod det, den första tävlingsstarten.
Nu gäller det…
Modellen flög mycket bra !
Ånyo säger jag, modellflyg är vackert !
Byggaren, flygaren längst till höger…visst ser han nöjd ut !
Här häller jag fler bilder från tävlingen över er kära besökare …
När jag ser ovanstående bild av en modell från 70-talet, slår det mig
att fullskalasegelkärror i dag ser ungefär likadana ut !
Ännu en gång ser vi att utvecklingen leds av modellflygare !
Freddy Dahlstrand släpper.
Modellen går spikrakt på linan.
Koppling i en blåsa förhoppningsvis…
Kurvroder 1.
Kurvroder 2.
Kurvroder 3.
Glada glädjer glidflygarna galant.
Martin knegar och bär…
Så här ser en bra flygplanslåda ut. Den stora “prylen” är en fixeringsjigg för vingen.
Elen erövrar mer och mer…
Pilot och modell från modellflygvapnet i Anderstorp…
Climb baby…climb !
Över hästhagen…
“Keep ém coming”,, säger Pär Lundqvist…
Karl-Henrik Widell med sin tror jag KHW 53, som flög suveränt som vanligt.
Det är nu det syns….all möda vid byggandet och alla trimstarter…tävlingsstarten avslöjar allt.
Jo, det blev en max !
Fru Lars Larsson skickar makens fina modell.
Tävlingens nästvackraste modell !
Nosblocksmontaget
Norman Blacklockmodell.
Sista justeringen…
Belöningen för mödan.
Överst modellen-undertill inte en fladdermus utan vimpeln som hjälper till att dra ringen av kroken.
Ingvar Nilssons New Yorker.
Klart Ingvar är stolt över sin fina kärra !
…för den flyger ju !
Ingvar ser nöjd och belåten ut eller …
En start med en friflygande segelmodell…
…är det essensen av modellflyg
Det är inte mycket att orda om, utan vi fortsätter vår vindlande färd i en friflygande OT-värld.
Mina kommentarer blir sparsamma. Hoppas bilderna talar för sig !
Håll i er och häng på !
Explosionsmotor ??
Depån i sent eftermiddagsljus.
Lars-Erik mekar …
…sin Silvermås
Stabbe och kurvrodermekanik på en mås…
Sten planterar…
…staglinor så han kan ladda Power till sin modell.
Testflyg
I väntan på…
…bra förhållanden…
…så man kan fånga termikblåsan då den lyfter.
Slicker
Gunnars modell.
Som inte var helt resonlig i dag.
Våra finska bröder hade så mycket modeller, så det krävdes en lastbil…
En så vacker stabbe…
…och modellen går inte av för hackor…
MFK Fladdermusen med sin snygga logga. Jag tror…det är Per Qvarnströms modell.
Kurt Strömdahls Cyklon 53. Lika välbyggd som hans andra modeller.
Hela stabben fälls upp via gångjärnen vid fusening.
Glad och förväntansfull naturligtvis.
Chefen för sekretariatet Birgit med Thomas jämte.
Karl-Erik Widells välflygande modell.
En påse modeller…
Frede Juhl om jag har rätt…
Stabila grejor från Finland.
Ingmar Knif
Tävlingens i mitt tycke vackraste modell.
Matti Pyykkö Finland
Matti kan verkligen visa upp en modell.
Åke och Anita förbereder
Nu !
Vackert…jovisst ! 
.. 
Ett SM i OT-friflyg är en till synes avslappnad föreställning.
Man upplever som utomstående ingen direkt tävlingsstress,
vilket man märker vid andra grenars mästerskap.
Tävlingen flyter stadigt fram som en skånsk mindre å
gör under sommartorkan vid dess färd genom landskapet.
Men, man ska inte låta lura sig. De tävlande, får jag säga
gräddan av Sveriges ungdom…, går in för sin uppgift
helhjärtat och fokuserat.
Jag, som inte är aktiv OT-flygare, utan jag är rc-pilot och allmänt
flygintresserad, jag åker på dessa träffar, för här upplever jag
den anda, som jag söker inom modellflygvärlden.
Deltagarna ställer upp i en strävan att skapa gemenskap,
tävlan och kamratskap.
Man letar inte efter fel, utan man ser till, att träffen har en
positiv anda, vilket gör, att det blir en berikande upplevelse för alla.
Därför åker jag på dessa träffar och tävlingar, för efteråt känner jag
mig glad och kanske har jag fått tips och inspiration till något nytt.
Det råder bland OT-flygare en lättsam och generös anda,
som gör att dagen går fort och att man längtar till nästa
tävling eller träff.
Kunskaperna hos denna grupp av modellflygare är djupa och
breda efter ett mångåriga liv som aktiva modelllflygare.
Dessa kunskaper delar man med sig, så vi som inte är så erfarna
kan lära oss något nytt. Det kan gälla både teoretiska och rent
praktiska kunskaper i samband med byggandet och sedan flygandet
av modellen.
Fast jag tror, att för majoriteten är det inte tävlandet, som är viktigast,
utan det är den social kontakten, samtalet, idéutbytet och nostalgiserandet
vilket är det väsentliga.
Jag upplever heller inte, att någon med modellflygintresset som bas
marknadsför den egna personen, utan här ser man till allas väl och
intresse i en positiv anda.
Detta hindrar ju inte, att tävlingsmomentet finns där och att man
slåss fram till målsnöret.
Det som har underlättat skapandet av denna atmosfär och fungerat lite
som det sociala umgängets katalysator, är nog det faktumet att andelen
kvinnor som är med i gruppen är högt.
Nog med ord, nu kommer det bilder !
OT-RC Segel
Depån Bollerup.
Blue Phoenix
Taktiksnack…
Lasse Larsson
Christer Jönsson Blue Phoenix.
Nöjd pilot och medhjälpare tycks det vara…
Ännu en fint byggd Blue Phoenix
There she goes…
Modellflyg…visst är det vackert att se på !
Jag finner det lätt, att skapa mig en rörlig bild av vad som händer och vad som kan hända…
Det byggs många blå fenixar…därför de flyger mycket bra.
Thomas koncentrerad.
Thomas en av stöttepelarna tillsammans med sin fru Birgit…för SMOS.
Denna modellen ser ju modern ut. Men man kunde som sagt redan då.
Christer Jönsson assisterar vid Thomas start.
Klart !
Christer till höger, en välbyggare av modeller.
Ja, nu gäller det…
Modellflyg
Koncentrerad…säkerligen.
Matti Pyykkö med en Salmiak.
Här drar Markku upp sin modell.
Lite segkopplat eller…
En för friflygare välkänd profil.
Markku Tähkäpää Finland
F-knarr jämte vetet.
Freddy tar det coolt…
Jag är intresserad av mekaniken…enkelt och ändamålsenligt.
En kontradiktion vill jag säga med eftertryck…
Konsten att döpa en modell…
Torque-roll eller ?
Så ska det vara. Cumulusmoln och en modell som vill ha termik.
Martti Bogdanoff ska ha fart på fusen i blåsten…
Martti klar med modellen och Bo-Eskil klar att trycka på klockan.
Martti sponsrad av Posten ? I så fall Luftposten väl ?
Spända anleten.
Martti mycket erfarenhet och en stillsam människa.
Jaha, då ska vi se säger Bo-Eskil…
Markku i sin typiska stil med linan.
Provstart tro jag.
I bakgrunden kyrktornet.
Man ser det är byggt också som ett försvarstorn,
med höga smala skottgluggar och en rund form
En smålands- och en hallandspilot.
Gissa vem som byggt denna vackra modellen …
Kan ni se namnskylten ?
Vårt tävlingsfält.
Undrar vem modellen ska lura ?…med tanke på namnet…
En konstnär och en modellbyggandets ekvilibrist.
Matti släpper för Markku
Andrea…presterar alltid bra med sina modeller.
Starkt gjort att kunna ta sig till tävlingar med stor flygplanslåda utan att äga bil !
Jag tog flera tusen bilder vid tävlingen och det är svårt,
att redovisa de på ett bra sätt.
För att göra det enkelt, så redovisar jag i den ordning,
jag fotograferade.
Det betyder, att jag hoppar mellan klasser och ämnen.
Men det får ni stå ut med.
Det blir en slingrande och oförutsägbar resa…
Eftersom ni har mycket mer kunskap om modeller
och piloter, än vad jag besitter, kommer jag inte att
kommentera sådant i detalj.
Men har ni information om något, ni tycker
jag ska lägga till mejla gärna till mig, så kan jag
komplettera. Till exempel om pilot, modell eller
något anekdotiskt hörande till vad jag presenterat.
De enda kommentarer jag skriver, är om det jag vet.
Mina kameror var Sony A58 . Två med normalobjektiv,
vilka jag använde till 90 % av bilderna och en med zoom
till 300 mm.
En del bilder är bra, andra är mindre bra, men min
avsikt är att försöka återskapa lite av den känslan, hur
tävlingen upplevdes av en betraktare, vilken inte har djupa
kunskaper om friflygande OT-modeller.
Om någon vill ha bilder i stort format så mejla mig.
Min mejladress hittar ni under rubriken “Welcome” på första sidan
längst upp till vänster på bloggen.
Ok kära betraktare, här kommer ögonblicken, som min kamera
såg det.
Således människor, modeller och miljöer från tävlingen:
Kurvroder till Mattis modell från 1945.
Matti Pyykkö, en skicklig byggare och flygare.
Vem har inte byggt Lill-Klas ?
Kostade 2 kronor och 10 öre för en byggsats i
sportaffären i Halmstad, där jag handlade 1954.
SM OT-friflyg 2015 Bollerup
Kanske den överhuvudtaget bästa nybörjarmodellen.
Blue Phoenix.
En av världens mest sålda segelmodeller.
Kopierad till många versioner men originalet aldrig överträffad.
Vem säger, att det inte behövs prylar till friflyg…
Ingvar Nilsson har dubbla väskor !
En glad smålänning !
Trädallen till Bollerups gård.
Lars Larsson laddar inför Rc-klassen.
En hängiven modellflygare
En glad man.
…som nästan slår knut på sig själv i inlevelsen med sin modell.
Det är bara lite fintrimning som krävs, sen går det piccobello !
Flygkontrast
Fly baby !
Ingvar Nilsson HiTech vev.
Ingen campingplats utan depå vid SM för Friflygande OT-Modeller 2015.
Göran Larsson med vidhängande välkända husvagn…
…och på marken några av hans modeller.
Ingvar vevar upp sig…
…å då blir han så här glad…
…så han fixar till en fin flygning.
Det är kvinnan bakom allt…
Koppling !
Några av piloterna.
Det behöver inte vara komplicerat för att flyga bra.
Känslan hos piloten efter en fin flygning är lika stark
efter en flygning med några pinnar och gummiband,
som det är efter en flygning med en skalamodell,
som krävt 2000 timmar i byggtid.
Gunnar Wivardssons osannolika modell…
…som flög sagolikt fint förra året…
…så jag var spänd att se den i skyn…
…men enligt Gunnar var den inte på flyghumör just nu.
Den ville inte samma som…
….Gunnar ville…
…trots god omvårdnad och lämpor.
Inte bara själen behöver sitt, utan Bollerups ambulerande korvkiosk besökte oss båda dagarna.
Uppskattat !
En ung pilot startar sin segelmodell i den byiga vinden…
…och belastningen blev lite väl hård…
…så vingen gick av…
…och singlade ner som ett flarn…
…mot marken tillsammans med…
..kroppen.
Men det är ingen katastrof. Det är sådant som händer
och det är lättlagat.
Sten Persson kör prefightcheck på sin utomordentligt
framgångsrika modell Contestor.
I väntan på…
…det rätta ögonblicket.
Sten lade sin Contestor rakt in i en blåsa !
…och modellen kan man säga upplevde något, som vi kallade
“Kry korkverkan” ,
då vi fullskalasegelflög och det var fin termik.
Självklart är Sten glad och belåten.
Ja detta var några bilder.
Det finns många kvar att visa så stay tuned !
Det efterlängtade SM:et i friflyg för OldTimermodeller avhölls 23-23 Juli i Bollerup.
Egentligen skulle tävlingen gått i tre dagar, men på grund av förväntat regn
kortades tävlingstiden till 2 dagar, om inget ändrats i sista stund.
Men jag utgår från, att det blev kortat till 2 dagar.
Bollerup är en lantbruksskola, vilken drivs av en stiftelse.
Det är en stor och modern anläggning som tar emot ett stort antal elever.
Genom vår ordförande Bo-Eskil, som har arbetat vid skolan, fick vi möjlighet
att både tävla på markerna och utnyttja skolans elevförläggningar.
Förläggningen var mycket bra till ett facilt pris.
Tävlingsplatsen var en relativt nyslagen vall, som var vaktad av fält med
betor, ärtväxter och brödsäd.
Det är ju alltid svårt med friflygande modeller om de landar i högt beväxta
odlade fält. Ett par modeller flög bort och om alla blev upphittade, får vi väl
reda på så småningom.
De brukar dyka upp förr eller senare.
Som vanligt hade vi gäster från Finland, Norge och Danmark, som tävlade.
Efter orientering och briefing av Bo-Eskil hölls en tyst minut för hedra
minnet av en av våra kamrater, som för en kort tid sen hade avlidit.
Kurt Sandberg boende i Halmstad, avled i början av veckan 90 år gammal.
Med honom förlorade vi en framstående flygare och en god kamrat, som
under sin mer än 70-åriga tävlingskarriär nådde stora sportsliga framgångar.
Tävlingen började därefter och den var naturligtvis påverkad av vädret,
som bjöd på sol och ca 20 grader varmt med relativt byig vind upp till
8 m/sek.
Nu är det så, att friflygare är ett segt släkte, som inte ger sig för lite byig vind,
utan flygandet gick igång omedelbart.
Vad resultatet blev, redovisar jag sen.
Här kommer nu några inledande bilder inför tävlingen som en introduktion.
Jag har massor med bilder på gång och jag har nog aldrig lyckats så bra
med bilderna som denna gången….om jag får säga det själv…
Troligtvis blir det 5 redovisningar med massor av bilder, så häng på låset
Piloterna samlas för briefing och orientering.
Bo-Eskil håller briefing utanför vår förläggning.
Hela karavanen på väg ut till platsen för SM-tävlingen.
Tävlingsplatsen vid den för dagen rådande vindriktningen.
Platsen en nyslagen vall.
En illustration av modernt jordbruk…
Tänk er en jordbrukare från 1700-talet som sett dessa ax…?
Hustrun till en pilot som är expert på att släppa sin mans modell.
Första högtidsdagen för friflygande OldTimerpiloter infaller till helgen
i Sollebrunn.
Har ni inget speciellt för er, kan jag rekommendera ett besök, för att upp-
leva sann flygglädje, hängivenhet och möjlighet att träffa piloter med
mycket kunskap och skicklighet.
Samtidigt pågår på samma plats Vårmaxen, en tävling med moderna friflygmodeller.
Om ni är intresserade kolla först vädret så det inte snöar…
Reservdag är söndag, men enligt yr.no i dag tisdag,
bör den troligaste tävlingsdagen bli lördag.
Väderprognos Sollebrunn:
http://www.yr.no/sted/Sverige/V%C3%A4stra_G%C3%B6taland/Sollebrunn/langtidsvarsel.html
Enligt yr.no, ska vi gå en period till mötes nu med minusgrader
och chans för lite snö.
Har inte snön kommit förut, hade den inte behövt komma nu !
Således dags att se bakåt till sommaren 2014, då det var 23 grader
varmt och perfekt modellflygväder.
Ett av de tillfällena var vid OT-tävlingarna i Rinkaby.
Här kommer lite modellbilder och bilder på de tävlanden.
Njut och dröm !
Ingemar Knif från vårt broderfolk Finland förbereder.
Blir det bra ?
En av de skickligaste….Lasse Karlsson.
Kolla fenans placering…Tiira betyder Tärna på svenska.
Mekaniken på fena/kurvroder och gummibandet som drar upp stabben vid maxtidens slut.
Kurt Sandberg Halmstad
Ordning och reda.
Wakefield konstruerad 1942-1943…
Lars Karlsson lägger ut sin lina
Mästaren i bygge i Norden: Markku Tähkäpää Finland
Två av Markkus mästerverk.
En småländsk F-knarr.
mekanik
Fredde från Alingsås ställer in timern.
Klart för start !
En del av mina arbetskamrater har vare sig dator eller internetuppkoppling.
Jag har försökt övertyga dessa människor, som värjer sig mot teknik och
framför allt mot de möjligheterna tekniken ger, att de ska skaffa en dator
och därmed kunna utnyttja möjligheterna det ger..
Att säga nej till teknik, jag kan respektera åsikten,
men jag förstår inte varför…
Teknikens landvinningar och kanske det kraftfullaste verktyget den lilla
människan besitter mot omvärlden, det är begreppet: Googla.
Å andra sidan betyder det inte, att man ska bli beroende av begreppet
surfning, utan som jag ser det, ger WWW möjligheter till inhämtning
av nästan en oändlig mängd information.
Ärligt talat…hur mycket av informationen du ser på skärmen, använder du ?
1 % ??? Troligtvis 0.1 % om ens det
Tänk efter. Du söker på en företeelse genom att knacka in ett eller två ord
i sökrutan.
Efter ett par sekunder är hela tillgängliga nätet genomsökt!
Du skickar iväg ett kommando som söker alla noderna anslutna till WWW.
Föreställ dig hur elektronerna far iväg via koppartrådar och fiberkablar !
Efter kanske 2 sekunder har ditt sökord varit överallt och kollat. Ofattbart !
Varför jag skriver om detta, var ett mejl jag fick från Colin, som bor på
Auckland New Zeeland.
Han hade googlat på beteckningen på en Moth Minor och hamnat på min blogg,
därför jag skrivit om en sådan modell.
Han hade ytterligare information om originalflygplanet och han skickade mig det.
Om vi inte hade haft tillgång till WWW…..vem hade vetat vad ?
Här bilder och något av det jag skrev om Mothen från RiksMästerkapet i friflyg i
OldTimerklasserna.
Dessutom en kopia på hans mejl.
Inte bara fick jag mejl från NyaZeeland, andra modellflygare googlade in med
mer info och annat, som har med denna Moth att göra.
Roligt att min lilla blogg, som jag liknar vid en liten balsabit
på de nästan oändliga WWW-oceanerna, kan göra sin existens känd tack vare begreppet:
“Att googla”.
Här har jag samlat bilderna, som drog igång aktiviteterna:
Här är ett utdrag ur mejlet från Colin Adams NZ:
MOTH MINOR G-AFRD
Hi,
just confirming that Moth Minor G-AFRD is going to be restored to
flying condition in the medium term future.
It is in storage in Tauranga New Zealand. It was owned by the late
John Galpin, and is presently owned by his son who is an aircraft mechanic.
Vid RiksMästerskapen i friflyg, OldTimermodeller i Skånes Fagerhult
skulle Per Nilsson provflyga sin nybyggda “Tempo” en A1:a.
Tempo är en segelmodell vars konstruktion har 50-60 år på nacken…minst.
Jag brukar säga att allt kan hända då man flyger med sina modeller,
det gäller både friflygande som radiostyrda.
Det samma skedde i dag för Per. Vid första starten på lina bar det sig inte
bättre, än att modellen drog mot skogsbrynet där höga björkar och
talar vaktade.
En björk var magnetisk, för i kronan på björken lade sig Pers “Tempo”
tillrätta.
Den satt högt och var inte nåbar med stege. Vi försökte med lina och kastlod,
men det gick inte.
Jag sa till Per att vi kan åka ner i veckan efter tävlingen försedda med det
som kan behövas för att få ner den.
I början på veckan ringde Per och sa att hans Tempo hade blåst ner från trädet
och var därmed räddad.
Att landa i ett träd högt upp är svårfixat. Helst en lång stege och vem har med
sig det ? Dessutom ett långt glasfiberspö minst 10 m långt. Kastlod eller en
enkel pilbåge, så man kan få över en så småningom grov lina, så man kan
resta ner modellen om möjligt.
Per fick hjälp av naturen att få ner sin modell och den var helt oskadd.
Således ett lyckligt slut.
Här kommer bilderna på äventyret vid provflygningen:
Per Nilssons nybyggda A1:a “Tempo”.
Förberedelser för första linstarten.
Modellen gick fint på linan…
…till skillnad mot mina A1:or för 50 år sen…
Vinden var ca 2 m/sek
Här börjar modellen dra lite åt sidan, men den rätade upp sig.
Koppling
Första starten…den gled fint…
…men kursen var mot de mycket höga björkarna…
…där modellen ordnade ett rede för sig längst upp !
...har totalt fångat mitt intresse.
Det är ju lite av en bakvänd utveckling i mitt intresse för flyg.
Jag menar, man började ju med friflyg, linflyg och gick sen
till rc-flyg.
Nu är jag tillbaka, där jag började. Friflyg.
Old Timer friflyg är en mycket livaktig gren av modellflyget idag.
OT är representerat i alla länder och växer hela tiden.
Jag frågar ju mig, varför utvecklingen blivit sådan…
Kan det vara en backlash på den mycket snabba teknikutvecklingen
inom modernt modellflyg i dag?
Det är ju så, att tekniken sätter inga gränser längre. Allt är möjligt,
då det gäller att använda nya material, nya maskiner, datorer som
styr maskiner och kan utföra simuleringar.
Tekniken har idag gått så långt, att även inom friflyg eller lin-
kontroll kan man nästan inte få en framskjuten placering, om man
inte köper något färdigbyggt.
Exempelvis en friflygande Wakefield i dag från någon av de kända
tillverkarna kan kosta 30000 kr…
En linkontrollkärra kostar 20-25000 kronor från den bästa tillverkaren.
För att kunna utnyttja nya material, måste du ha tillgång till
verktygsmaskiner, alltså numeriskt styrda maskiner.
Kallas väl CAM, Computer Aided Manufacturing.
Hur många har det ?
Fast man kan köpa maskiner, som förmodellflygarens behov
klarar det mesta för 10000 kronor.
Men de flesta har inte detta, utan de slantar upp ett antal
tusenlappar och får en perfekt och provflugen produkt.
En bra illustration på detta är de program, som på den
tiden jag ägde tv, gick på tyska kanalen Dmax.
Dmax är en sorts Discovery Channel fast på tyska. Programmet
heter Die ModellBauer och visar byggandet av flygplan,
helikoptrar, båtar och överhuvudtaget, allt som är radiostyrt.
Här får man svart på vitt, vad det kostar, då man fortlöpande
fick följa ett bygge.
Exempelvis en skalahelikopter , ett oneoff-bygge utrustad med turbin.
Pris: 30000Euro = 275 000 kronor…..
Vad som också vuxit, är de elektroniska tillbehören, som kan vara
hjälpmedel i form av telemetri, lägeskontroll eller navigation.
Allt vad som finns i det “riktiga” planet, kan du nu få i modellen.
Så det nuvarande modellflyget har flyttat tyngdpunkten från byggandet,
till viss del, mot användandet av moderna material och elektronik.
Det är, som om elektroniken och tillbehören i form av gadgets till modellen
är viktigare än själva flygupplevelsen.
Modellflygandet blir kanske, till ett kontrollerande att de olika systemen
fungerar i första hand och att modellen flyger bra i andra hand.
Kanske detta kan ses, som en av orsakerna till varför OT- friflyg
växer så snabbt.
Det är lätt, att som rc-flygare vara skeptisk mot friflygarna och deras
modeller.
Men det är en i allra högsta grad förutfattad mening. Friflyg kräver inte bara
kunskap i aerodynamik, flygmekanik, taktik och förmåga att bedöma
väder utan det fordrar ihärdighet, hängivenhet och målmedvetenhet.
Har du aldrig sett en friflygtävling med exempelvis OT-modeller, så
kan jag varmt rekommendera ett besök.
Gå till SMOS hemsida för att kolla var och när de stora tävlingarna går.
De brukar gå i Rinkaby utanför Kristianstad.
Att se en friflygtävling, det är en upplevelse extraordinär !
Många av deltagarna har kanske 60-75 års erfarenhet av friflyg !
Att uppleva en 83-åring som full av spänst springer upp sin segelmodell
för att få ut max höjd, är beviset, att modellflyg håller en människa ung i
kroppen och i sinnet.
Glädjande nog har SMOS tagit steget, att släppa in Rc-piloter, som flyger
modeller, vilka är konstruerade för 50 år sen. Det har påverkat
åldersfördelningen inom OT-flygarnas kader.
Jag hoppas det fortsätter, så att åldersfördelningen inom OT-flyget följer
Gauss-kurvan, eller en normalfördelning.
Som stående lite utanför, tycker jag att OT-flygarna är och har varit för dåliga
på att marknadsföra sin nisch av modellflyghobbyn. Mera finns att göra.
Det gäller att synas, för syns du inte, finns du inte.
Min uppgift inom OT-flyget har jag sett, som att försöka dokumentera
verksamheten vid tävlingar och träffar.
Det är ju så, att tiden obönhörligt går och med det följer med viss
lagbundenhet faktumet, att folk avlider.
Jag ser det som en mycket viktig del av modellflygkulturen att just
dokumentera dessa veteraners modeller och tävlande.
Min blogg handlar ju om “Flygkultur” och dit hör ju i sanning
Old Timer Friflyget.
Här kommer lite somriga och upplyftande bilder från 2012 års
tävlingar på Rinkabyfältet:
Skalamodell av AERO-TORPILLE No 1.
AERO-TORPILLE =Luft torped.
Skjutande propeller. Inget nytt under solen alltså.
Ett konstverk.
En av mina favoriter…En Minimoa från mitten av 30-talet
En Wakefield konstruerad för mer än 60 år sedan.
Kanske jag visat denna bilden förut…En termikblåsa släppte och i turbulensen
följde sekretariatets papper entusiastiskt med upp till väders.
Denna bilden innehåller väl det, som är essentiellt för friflygande modeller…
Modellen fusar, dvs stabben är uppfälld, så modellen sjunker,
i stort som en helikopter, till marken kontrollerat.
En något modernare Wakefieldmodell.
En Wakefield av i dag är en orgie i teknologi !
Sten, kan du inte sätta en radio i denna fina modellen ?
En Twinpusher. Flygriktning är åt höger.
Sten på väg att starta sin utomordentligt välflygande Desoutter MkII
Att han vågar släppa…