Jag skrev ovanstående på engelska, för att locka besökare från den internationella arenan…
Först vill jag säga, att jag tycker jag har fått tillbaka en del av livet, sen jag erhöll min första vaccinspruta mot Covid-19.
Andra sprutan får jag i mitten av Maj.
Efter vad jag läst i pressen, mest utländsk, kunde biverkningar uppträda efter Astra Zenecas vaccin.
Jag hade, låt oss kalla det tur, … jag fick Phizer Biontechs.
Det känns nu, som jag tagit mig över två av de tre hindren i samband med pandemin. Första hindret att man ransonerat sociala kontakter under ett helt år, det andra är första injektionen och det tredje är sista injektionen med vaccin.
Nu börjar livet, som han som fyllt 100 år sade… eller ?
Pandemin påverkar naturligtvis modellflygverksamheten och då speciellt tävlingsaktiviteten. Vi har ju att iakttaga de förhållningsregler, som är utfärdade av myndigheterna.
Detta påverkade SMOS tävlingar under året.
De flesta deltagarnas ålder ligger mellan 65-95 år … och det är förståeligt, att dessa är rädda om sin hälsa.
Det medförde, att antalet tävlande sjönk vid exempelvis OT-SM vid Bollerup.
Jag har redan redovisat många bilder därifrån, men jag grävde lite i mitt omfångsrika bildarkiv och fann
lite ytterligare.
Jag publicerar dessa, för att vi ska kunna minnas och planera inför 2021, nu när vi blir vaccinerade.
Hoppas det blir många deltagare 2021 på alla modellflyg- tävlingar.
Här kommer ett bildspel, som vanligt ihopsatt av mig lite hastigt…
Den kategori modellflygare som flyger OldTimermodeller inom friflygeriet, det är de, som samlar flest…deltagare i Sverige vid träffar och tävlingar.
Vi kan väl säga, att OT-friflyget vilar på unga och breda axlar.
Jag har samlat lite porträtt/actionscener, som inbegriper dessa pojkars och flickors aktiviteter ur mitt ganska enorma arkiv av OT-bilder från och med 2009.
Kanske det kan stimulera någon att om inte börja med OT-friflyg, så i alla fall åka och titta på en tävling.
Du kommer inte att bli besviken. Ja, jag vet…det ska vara jetmodeller för 150000 spänn eller konstflygmodeller för lika mycket.
Här är det ju bara lite balsa och furupinnar som flyger fritt…
…och det är ju det som är meningen.
Vill du veta, när OT-friflygarna träffas och tävlar, rekommenderar jag ett besök HÄR.
Inte ser det ut att bli modellflygeri i dag. Jag brukar inte backa för skitväder, då jag ska modellflyga, men jag är ingen självplågare. Det ska ju , för mig i alla fall, var njutbart att komma ut med modellen för att kunna utöva min hobby.
For iväg till stranden för att promenera…men återvände snabbt till den varma bilen, eftersom 12 minusgrader och 5 m/sek fick mig att frysa och känna mig stel som en djupfryst kyckling.
Jag lättade min sinne, efter att ha tinat och återfått rörelseförmågan, genom att kolla lite friflygfilmer på tuben.
Denna filmen jag bäddar in, återför mig 8 månader i tid, då det var behagligt väder även för en modellflygare.
Se på denna fina Pilatus Porter och kolla hur länge den flög.
Allting går inte med elektricitet !
All upphovsrätt på film och bilder tillhör uppladdaren på YouTube.
Att få flyga min Leprachaun på ett större hang under bra förhållanden, det var något, jag sett fram emot.
I onsdags var det lovat nordlig vind 4 m/sek på Hovs Hallar. Alltså packade jag och drog dit.
Solsken och ca 5 m/sek nord mötte oss. Uppe på Platån fanns redan 5 skärmflygare, som väntade på rätt ögonblick att starta.
Själv höll jag till i södra änden av Platån, där jag kastade ut min modell.
Lyftet mycket bra och laminärt, vilket borgade för att jag kunde trimma in modellen och komma
underfund med eventuella egenskaper, som jag
skulle rätta till.
Jag märker, då jag flyger en konverterad
friflygmodell, att den beter sig som…en friflygmodell.
Dess tjocka vingprofil är gjord för att skapa lyft,
vilket naturligtvis kostar motstånd.
All lyftkraft måste betalas i form av motstånd.
Jag trimmade min modell framtung och fick den att flyga, så bra det gick. Men, jag märkte då jag flög fort, att modellen ville öka dykningen.
Detta trots jag hade tagit bort den kraftiga
anfallsvinkeln på stabben, som gjorde den mycket
bärande.
Jag landade och pallade under bakre delen på
stabben med 2 mm, vilket medförde att stabbens
medellinje var parallell med kroppens centrallinje.
Således är min stabbe helt neutral.
Ny start och test i högre fart. Nu flög den utan dyktendens i loopingplanet. Helt perfekt och
neutral.
Efter hand som jag flög, jag startade kl 0930, märkte jag, att vinden vred mot väster.
Det betyder att vinden låg snett på Platån. Lyftet var dock fortfarande ok, både för modellflyg och för skärmflyg.
Skärmflygare landade upp på Platån. Mycket
djärvt gjort med tanke på eventuell topprotor.
Men tydligen var inte rotorn aktiv just i dag.
Efter 2.5 timma sammanlagt i luften avbröt
jag och landade på gräset bakom kanten.
Med en modell som Leprachaun gäller det
att lägga baslinjen tillräckligt långt fram,
eftersom modellen penetrerar dåligt i
motvinden.
Då jag kollade min ombordfilm som visar
stabben, förstod jag att den var skev, vilket
kan ha inducerat högersväng.
Nu har jag rätat den och det blir spännande att testflyga och se, huruvida detta nu är fixat.
Förvånansvärt mycket folk vid parkeringen.
Mest tyska husbilar. Det är ju gratis att stå där…
Jag filmade med min Mobius från marken och
från modellen.
Så det blev en massa klipp från videosnuttarna.
Häng med om du tyar…
Klar för start.
Pilot och hans skugga
Min vingspets balanserar en skärmflygare…
Leprachaun majestätisk på hanget.
Halmstad på 25 km avstånd.
En Hallberg Rassybåt passerar.
Triplets
En djärv pilot som topplandar på Platån.
Till vänster en SAR-båt till höger en mer än hundra år gammal segelbåt.
Kan segelfartyget vara en “Skonert” ?
Just innan sättning då jag skulle justera stabben.
Start ovanför fortet.
Naturen fortfarande väldig grön
Ser du min skeva stabbe ? Som den är vriden kommer den att vilja svänga modellen åt höger.
Nu har jag fixat skevheten och det blir spännande att provflyga.
På väg att landa...
Det krävs relativt stora roderrörelser för att
kontrollera modellen i turbulensen bakom hanget.
Trots Covid-19 och skakiga väderprognoser, tyckte jag, det var glädjande många flygare,
som mötte upp.
Hoppet är det sista, som överger den hängivne OT-flygaren.
Vädret blev slutligligen bra med fint väder på torsdagen, lite regn på fredagen och superfint på lördagen.
Så javisst ska vi vara nöjda, att tävlingen gick bra att genomföra.
Vad som är dåligt för flygande med friflygande modeller, är att Fortifikationsverket, som förvaltar Rinkabyfältet, har satt stopp för organiserat modellflygande där.
Vi har tack vare Bo-Eskils försorg fått tillgång till Bollerups marker i slutet av augusti, då man tagit av grödan.
Problemet är i slutet av augusti det ostadiga vädret.
Bäst att avhålla modellflygtävlingar är slutet av april och maj.
Men läget är som det är…i alla fall tills vidare.
Att vi inte kan utnyttja Rinkaby betyder också att vidmakthållande av vår medlemskader och eventuell nyrekrytering försvåras.
Nåväl, här kommer nästa batch med bilder i form av en video.
Att arrangera ett SM i modellflyg i slutet av augusti är ett vågspel.
Dels på grund av Coronaviruset, men framför allt på grund av ostadigt väder.
Utsikterna för sista helgen i augusti var inte helt ljusa.
Men med sedvanlig tur fick arrangörerna SMOS till det. Torsdagen var bra, fredagen lite regnstänk och lite för mycket vind, men lördgen blev helt lyckad.
Lördagen började med regnskurar men det klarnade upp och solen sken, vilketskapade goda förutsättingar för termik. Vinden var svag 1-2 m/sek från i huvudsak ost.
Jag var i Bollerup för att i någon mån dokumentera med min kamera.
Själva fotograferandet gick bra och jag for hem med ett par tusen bilder. (Tack för det finns digital fotografi)!
Hemkommen skulle jag föra över minneskortens innehåll till en av mina hårddiskar.
Jag förde över den första med 1500 bilder och allt såg ok ut. Jag tog minneskortet och formaterade det.
Men till min fasa såg jag då jag kollade hårddisken att det fanns inte en bild…Jag rev huvudet och insåg jag tagit ut minneskortet för snabbt ur kortläsaren.
Processen var inte 100 % genomförd….
Jovisst, jag blev svett, för att bli av med alla bilderna… en hemsk upplevelse att sumpa fler timmars jobb.
Men jag använde ett recoveryprogram, ställde in det att leta bilder på det nyformaterade minneskortet och lät programmet söka under natten. Detta tar lång tid.
Till min lättnad såg jag att jag lyckades återställa alla mina bilder.
Som information har jag editerat 600 bilder av de 2500 jag tog, så jag har att välja av.
Problemet är, att välja ut de bilder som intresserar mina besökare på bloggen.
Därför blir det detta inlägget som en inledning och sen kommer det tre till. De kommande inläggen kommer jag att disponera med lite text, några bilder och ett bildspel som en video.
Ett bildspel är ju lätt att se på.
Om någon under resans gång vill ha någon eller några bilder, så kan du maila mig.
…efter att ha sett denna fina modell och dess flygning.
Jag sprang på en synnerligen vacker, friflygande modell, som genomförde en makalös flygning.
Modellen heter Bestetti-Nardi BN-1 och är ett tvåmotorigt flygplan från den mest innovativa italienska tiden,
1930-talet då italienarna experimenterade friskt med form.
Det kom en kommentar från Ingvar i Borås
om “Stibners Memorial”…
Ingvar Nilsson skickade mig en kommentar, som jag tycker är värd att publicera för alla OT-friflygare.
Här kommer den och berättar om tävlingen:
Tack för bilderna Mats! Ja, det var inte förrän vid 19-tiden, som den femrandiga
vindsockan slokade litet ibland. Det blev väldigt sent
och någon masstart WW1, blev det inte.
Jag får väl påpeka, att den helbalsamodell som du
fotat inte är någon skalamodell.
Det är Sigurd Isacsons Big Boy, (se ingressbild) som är i princip samma som en Jetex-driven modell,
vilken han lanserade sent 50-tal.
Det intressanta med BigBoy är, att den flyger
väldigt bra utan nämnvärd trimning,
dock saknar den dekalage och den behöver
litet grand power för att stiga.
Växeln är en s k FROG-växel.
Isacson hävdar, att flygtiden blir den dubbla med
denna växel.
Sent på kvällen gjorde jag försök att flyga med
växel och en ynklig propeller, men det behövs
betydligt mer kraft i motorn, om den skall flyga.
En dag med stilla luft så skall väl detta snart
vara vederlagt, om flygtiden verkligen blir den
dubbla.
Kroppen är såpass smal, att det är tveksamt,
om det går att få plats med den stora motorn,
vilken skall vara 4 strängar 5 mm brett gummi.
Redan 4 str. med 3,2 mm gummi är på gränsen,
vad som får plats.
Min Slingsby segelmodell ville inte gå rakt på
linan, men efter att Lars Tolkstam andats på
den och vridit, så flög den drygt 30 sekunder,
men kolliderade med en hangardörr och bröt
av bakänden (rövbrott?) .
Men den limmades ihop med balsalim,
som visserligen behöver 20-30 minuter,
innan det är skapligt starkt, men kan i
gengäld lösas upp med aceton och justeras.
Slingsby
Det hela avslutades med kaffe o tårta o hembakade
småkakor under prisutdelningen, som var klar
vid 23:15-tiden.
Sedan åkte jag hem och var hemma prick 02:02.
MVH / Ingvar, Borås
Som du ser ur Ingvars berättelse, var det en låååång
modellflygdag för honom !
…nu blir det människor på marken och modeller i luften.
Tävlingen missgynnades av frisk turbulent vind under dagen, vilket på verkade dessa modeller då de är lätta.
Jag stannade till klockan 17, men man räknade med att tävlingen skulle vara avslutad kl 21. Detta för att kunna flyga under gynnsammare vindförhållanden.
Jag har tagit bilderna med ett 300 mm zoom. I regel 1/5000 sekund.
Bilderna blev som de blev och jag tog 2000.
Så de jag visar är snabbt selekterade och editerade.
Min jag hoppas de ger betraktaren en känsla för dessa friflygande ot-skalamodeller !
Då kör vi på !
Jag skriver inte mer, för jag vet, mina besökare vill ha bilder !
Jag skrev i förra posten att det nog blir 3 delar, men räkna med 4. Jag lägger upp de snarast.
