…hur kommer det sig att man kan flyga ?
Här är en instruktiv video som belyser fakta kring begreppet “Lyft”.
Kategorier
Kategori: Teknik, allmän
Ibland undrar jag…
…hur utvecklingen kan gå så fort, som den gör ?
Den tekniska utvecklingen, brukar jag hävda, sätter
inte längre gränser.
Låt mig förklara; Jag har varit sändareamatör i många år
och innehar signalen SM6LMH. Min certifikatklass hette
förr klass “A”. Vad det heter nu vet jag ej.
Klass A innebär att man har full behörighet och tillgång
till alla amatörband och att man sända och ta emot
telegrafi i minst 80-takt.
För många år sedan kunde man köpa en handhållen
transceiver för 145 mHz och den kostade då 2500 kr.
Eftersom jag är modellflygare och då jag flyger termik
är jag i behov av en mottagare för telemetri.
Jo, jag kan köpa en mottagare hos svenska företag
för 1500 kr…men, jag gjorde ju som de flesta att jag
googlade på E-Bay efter något jag kunde använda.
Där kan man finna det mesta. Det jag använt de sista 7
åren, är en liten transceiver för VHF och UHF av
fabrikatet BaoFeng, som tjänat mig väl.
Det som nu hände, var att batteriet, ett LiPo, hade gett
upp andan.
Alltså var det till att googla efter batteripack. Visst, det
fanns att köpa i Kina.
Kostnaden för batteri, tull, moms och PostNords befängda
“Kinaavgift” gjorde att jag skulle åka på 325 kr.
Så jag googlade på en transceiver i stället. På E-Bay fann
jag en firma i England som sålde en nyare version av den
apparaten jag hade.
Priset var för två (2) enheter med frakt i min brevlåda
500 kr. Alltså knappt 240 kr/styck !!
Så varför skulle jag köpa en lös LiPo-acke ?
Jag beställde två apparater på E-Bay eftersom säljaren
hade ett extra erbjudande nu. Hans firma fanns i England
och därmed skulle jag slippa tull, moms och PostNordavgifter
eftersom England fortfarande… befinner sig inom EU:s
tullgränser.
Jag fick apparaterna levererade, exakt på den utlovade
dagen till min dörr.
Transceivrarna heter BaoFeng UV-5R och du kan läsa dess
prestanda här.
Denna apparat har otroliga prestanda enligt mitt sätt att se.
Det är en duo-bandare. Det betyder den fungerar både på
VHF och UHF.
Som sändareamatör får jag använda sändardelen på
amatörbanden. Max uteffekt 5 watt.
Är du inte licensierad sändaramatör, får du bara lyssna.
Den kan mycket mer, än du anar. Men som sagt, jag har
den som monitor för min telemetri från mina termikmodeller
för att stötta mitt flygande.
Hade jag för 30 år sedan visat amatörradiokompisar
denna radio hade de inte trott de sett !
Priset 240 kr hade verkat en omöjlighet.
Jämför priset på en ny komplett apparat, 240 kr med ett
batteri 325…
Apparaten kan du köpa i Sverige för ca 600 kr.
Men som sagt är du sändaramatör och behöver en liten
smidig handapparat, satsa på en Baofeng UV-5R.
Eller om du behöver något som du kan lyssna med.
Gå till denna sidan på E-Bay om du är intresserad.
Jag kan inte låta bli att tänka; Hur kan man sälja det
så billigt ?
Undrar hur mycket återförsäljaren betalat fabriken i Kina ?
50 spänn…?
Så här ser lådan ut.
Baofeng UV-5R
Laddaren.
… kunde drivit mig till kognitivt haveri…
Jag har just…programmerat en Grafas Maxi…det tog mig timmar !
Programmeringen av sändaren är ju en del av byggandet av en ny modell
som måste göras.
Jovisst, det var enklare förr med 27 mhz Futaba med 6 kanaler…
Bara montera och anpassa mekanik så roderna gjorde, det jag ville.
Men nu… behöver man inte anpassa mekaniken med millimeterprecision,
därför du kan lösa diskrepanser elektroniskt.
Programmeringen för mig är som att skala ett kålhuvud. Man ser ett
skal och under resans gång skalar man sig inåt under programmeringen.
En åtgärd kräver en ny åtgärd och så vidare.
Gör man fel under skalningen, spricker det. Dags att börja om med ett
nytt kålhuvud igen !
Min hjärna vill jag ska komma in i programmeringstänkandet. Alltså att
jag kan logiskt förstå, hur programmeringen är uppbyggd.
Det måste nästan sitta i förlängda märgen, så jag intuitivt och utan
långa tankeresonemang kan trycka på rätt knappar för att nå rätt resultat.
Hur många gånger jag försökte få till det ? Många. Men till slut
gick alla roder på rätt håll och på rätt sätt och alla roder stod i
neutralläge, då de skulle göra det.
Det kändes som att vinna jackpott på lotto…
Eftersom min Grafas Maxi krävde många kanaler i mottagaren,
tog jag en fullmatad mottagare från min Gillette F3F-modell.
Den sitter alltså nu i Maxin.
Men Gilletten då ? Vad ska jag ha för mottagare där ? Jag behöver inte
så många kanaler mer än dubbelutgångar skev, V-stabbe och möjligheter
att mixa skeven som flaperons.
Att ha flaperons, som bromsar modellen, är ett absolut måste, om du
ska försöka landa helskinnad på Hovs Hallar med hänsyn till alla
buskar och stenar.
Du behöver något, som tar ner farten drastiskt, eftersom en
F3F-modell ökar hastigheten snabbt, om du trycker det minsta,
vilket skulle omintetgöra varje försök till kontrollerad landning.
Jag hade ett par mottagare från JR som heter: RG 612 BX .
De har telemetrimöjligheter, utan extra satellitmodul.
En sådan tar jag, eftersom den har 6 kanaler och det täcker mitt behov
av kanalallokering för Gilletten.
Denna mottagen är utrustad med Xbus. En form av plugandplay för
servo och mottagare.
Jag kollade manualen och grep till verket. Enligt manualen ska
mottagaren binda utan traditionell bindningskontakt. Det lät
ju enkelt…
Jag följde instruktionen till punkt och pricka minst 20 gånger,
men inte band mottagaren till sändaren !
Alltså tänkte jag, jag skiter i villkoret, att ingen bindningskontakt
behövs, jag använder det. Efter 10 försök lyckades jag binda.
Stor glädje för nu kunde jag börja programmera.
Det första jag valde, var “Vingtyp”. Jag valde då “Flaperon”,
eftersom mina skevroder skulle används som aerodynamisk broms.
Ok, efter valet flaperon kollade jag skevroderna, så de fungerade.
Bara ett fungerade !
Aldrig får man vara glad…Jag hade kopplat ett skevroder till “Aileron”
i mottagaren och det andra till “Aux” kanalen. Det skulle ju bara funka !
För det stod så i manualen…Jag skiftade utgång på mottagaren till “Gear”
som den andra skevroderutgången till “Aileron”. Nix, stendött.
Om jag valde alternativet “Normal” på vingkonfigurationen, då vinkade
båda skevrodren glatt, precis som de skulle.
Jag höll på i ett par timmar… och kopplade både si och så och även på
omöjliga sätt. Inget hjälpte.
Ut på nätet och googla efter problemet. Inte något hittades, som
belyste mina programmeringsproblem, trots jag plöjde bakåt i
trådarna.
Jag aktiverade “Monitor-fönstret” i sändaren och i läget “Flaperon”
såg jag, att kanalerna “Aileron” och “Aux” rörde sig, som de skulle.
Alltså inget fel i Tx.
Så dagen efter började jag om igen genom att printa ut manualen för
mottagaren.
Jag läste då ovanstående, om hur man kan växla funktion X-bus
/Aux kanal i mottagaren. Eftersom jag inte implementerat X-bus ,
då jag inte har servo som stöds av konceptet, brydde jag mig inte
om att läsa om det.
Det skulle jag gjort !
Till min förskräckelse, då jag läste om X-bus , såg jag, att man växlar
funktion mellan dess två funktioner genom att ansluta bindningspluggen
i mottagaren !
Gode Gud tänkte jag, kan detta vara felet ? För jag hade ju använt bindnings-
pluggen i mottagaren , då jag band Rx till Tx ! Det band ju inte annars !
Jag kopplade in ett externt servo till Xbus/aux-kanalen för att kolla om nåt
hände. Inte minsta ljud eller rörelse. Den var död…
Nu började jag tro på ett under.
Så i med bindningskontakten i mottagaren och bind om.
Ibland kan sanningen vara brutal…efter ombindningen fungerade mina
flaperons på modellen !
Jag klandrar ingen annan än mig själv, då jag inte förstått problemet tidigare.
Men nu har jag lärt mig och jag vet, att de flesta modellflygare har svettats
inför programmeringen av en ny kärra. Speciellt en ny F3B modell med dubbla
skevroder och dubbla klaffar. Det är inte enkelt med alla olika flitemodes osv.
Jo, jag har kommit ner till Hovs Hallar med en modell jag programmerat
hemma, som jag tyckte fungerade perfekt, bara för att finna då jag skulle
flyga, att ett roder gjorde inte alls, det jag ville …
Men så är det, att vara modellflygare…allt ska inte vara så lätt !
Då allt fungerar ok, då kommer den personliga tillfredsställelsen och glädjen !
Nu ska vi ut och flyga !
Sista… posten från evenemanget ?
Detta projektet blev aningen…större än jag planerat.
Men skit samma, det är inte dyrare med lite mer bilder.
Hoppas de kan vara till glädje, vilket jag tror, eftersom
jag ser hur många, som besöker min blogg efter föregående
års redovisning.
Bilderna från Wheels and Wings är en av de kategorier,
som drar mest gäster till min lilla blogg.
Du är alltid välkommen som gäst !!
Tyvärr…blev det så att mina inlägg kom i bakvänd ordning:=(
Det börjar alltså med post 6 och slutar med post 1.
Kom ihåg det finns 6 (sex) inlägg med 400 bilder upplagda !
Kommentera gärna. Det gör du längst ner på sidan,
där det bland mycket annat står “Leave a comment “
Nu åker vi igen !
Five Little Queenies riding in a car…
Tänk minimalistiskt…Ett sådant ekipage hade varit perfekt som
tjänstefordon för miljöpartisternas båda så kallade språkrör.
Med två modifieringar…ta ur motorn och sätt in trampor
och byt ut mc:n mot en sparkcykel från Biltema.
Ser ut som en hotfull krigsmaskin eller ?
Ett perfekt färgval för bilen, som speglar den tidens trend. 
Minglande vid torget.
Det kom en tysk familj och beskådade tillställningen, just jämte där jag satt och plåtade.
De var oerhört förvånade, att man kunde köra stora bilar och spela musik högt, utan
att ordningsmakten ingrep, eftersom tyskarna kände sig störda…
Då jag behärskar deras språk, kunde jag inte hålla mig, utan jag sa på min bästa
Hamburgdialekt, att så här gör vi varje lördag hela sommaren i Sverige…
Ser ut som en bil som den Bonnie och Clyde blev knäppta i….
men det var väl en årsmodell 34 de gjorde sin sista resa i…
Här skulle nog Crocodile Dundee sagt: This is what I call rear lights !
Detta utförandet av en VW-buss gör den mycket eftersökt och värdefull.
Fönsterna i taket höjer priset.
En bil kan vara lååång. Bara en av fälgarna är säkert värd mer än min gamla Golf…
Jag vill ha en Charger eller Challenger ! Minns ni skurkens bil i “Bullit”,
som Steve McQueen jagade in en tankbil ? Just precis, en Dodge Charger 68.
Ford Edsel, vem minns inte ?
Vi, alla grabbarna i 4. klassen, fick i alla fall göra var sin i träslöjden…
Jag hade lyckan att åka i en sådan i mitten av 50-talet
och blev kung för en dag bland kvarterets ungar !
Ein deutscher PKW. Klasse und Qualität !
En populär bil . En Cheva Impala.
Impala är ett ord, som kommer från södra Afrika och har sitt ursprung
i Zulu-språket. Impalan är ett snabbt hjortdjur. Sådeså.
Ett drama i fyra akter:
Man och hustru i pantningsbranschen, ska över
gatan med sitt flasklager i plastsäckar…
Allt under kontroll på väg till panteriet… tills…
...mannens säck spricker och sprider flask- och burkförmögenheten på gatan…
Mannen stod paralyserad verkade det och stirrade, medans hans väldresserade fru snabbt
och energiskt plockade upp familjeförmögenheten, varefter hon gav mannen en utskällning,
som hette duga…synd om karlen.
Varför kör jag Golf, om man köra en sån här ?
Snygg klassisk bil.
Inget prål, inget bling. Bara det som behövs. Resultat blev enastående.
Däck och hjul ihop med fronten danar bilens karaktär, tycker jag.
Den sluttande fronten gör att de stora hjulen inte dominerar.
Bilburen motorintresserad ungdom naturligtvis.
Hyfsade bromsskivor fram.
Gänget av glädjespridare
Värmen kräver kontinuerlig påfyllning av vätska.
Två av dagens hjältar…
…kanske på väg hit ?
En ganska finurlig konstruktion om man behöver lätta på trycket.
Anordningen ser nästan ut som en skulptur med sina rena linjer, eller vad säger du ?
Undrar om bilen har fått en lackkonservering ?
Flera av damerna bar 50-tals kjolar/klänningar.
De utgjorde en fräsch färgklick i Falkenberg.
Detta blir den sista posten jag lägger för nu.
Nästan 400 bilder har jag visat fram och det
får väl räcka, för att ge dig som gäst en känsla
för, hur vi hade det, som besökte Cruisingen i
Falkenberg 2019 i samband med Wheels and
Wings.
Vill du ha någon bild i full size så maila mig.
Du hittar min adress under rubriken:
“About myself…”
som finns på min bloggs första sida. Klicka
och du finner min adress och telefon.
Jag tar inget betalt för att skicka dig en bild.
Eventuellt…lägger jag 850 editerade bilder i
min Dropbox, som då kommer att ligga öppet för
nedladdning, så kan du välja själv.
Ok, vi ses väl nästa år !
mats
Jag hade så mycket bilder,
så det blev en extra post….
…men det blir ju som lovat 2 poster till.
Jag har gott om plats på servern i Indien…
på mitt Webhotel.
Sen är det ju så att en bild säger mer än 1000 ord…
Vad jag ser på mina bilder är glada och goa människor,
vilket man inte ser för ofta i dagens samhälle, där alla
springer runt med sin ifånar för att “vara uppdaterade”.
Synd att dessa tycks glömma glädjen i livet.
Så håll tillgodo så kör vi en ny runda !
Ungdomen av idag är rojalister…
Där borta !
Sveriges hopp och framtid…ja jag menar allvar!
Osannolikt liten ratt. Undrar vad de gjort med styrservots styrventil ?
Att ha ett Pa på 1200 watt + kräver mycket påver.
Om det lät ? Din fråga är retorisk…
“Nämen vad säger du”…
Härliga chicks med lite hull…ja, jag vet det låter lite mansgrisigt, men jag tycker så !
Nägon slår klackarna i taket bokstavligt.
Bilarna kan man väl säga skiljer sig från Medelsvenssons en aning…
Du ser att ungdomarna är litterärt intresserade genom att skriva
en känd författares namn på bakflygeln. Det gläder en gammal lärare.
Inga sura miner här inte.
Ibland blir det spontan glädjedans…
Hon fick i alla fall en isglass att slicka på…
Överst en skönhet, undre bilden…är texten satiriskt menad eller “Bara sköj” ?
Snygg motivlackning. Både formen och färgen harmonierar med bilen.
En sådan bil åkte min nygifte kompis och hans fru med på deras
bröllopsresa vid mitten av 60-talet. De skulle till Tyskland. Vid Hallandsås
gick kopplingen sönder. Han körde hela semestern utan koppling. Han sa,
det var lite jobbigt att starta från stoppljus och sitta i bilköer där det var
ständiga stop and go…
Det kommer mer !
Orkar du med bilder ?
Då jag ändå har ångan uppe, lägger jag upp lite fler pics.
Alltid gläder det väl någon eller …
Bilderna tagna rakt upp och ner. Inget photoshoppande.
Tyvärr svårt att få bilderna som jag vill, då mörkret faller,
men vi ser, vad det föreställer i alla fulla fall.
Häng med en sväng !
Torgmiljö
En vacker Impala. Fälgerna lyfter intrycket mycket. De är perfekta för ögat.
Ännu en vacker bil
I skick som ny, knappt sutten i och går i hundra ! !
Skilda Världar…
i
Nä, vi har inte klätt ut oss. Vi ser ut så här i verkligheten…
Får jag hänga med er ?
En aggressiv akter…
Jag önskar jag vore 50 år yngre…
Fler ögonblick från Cruisingen.
Jag rappar på med uppladdningen av bilder, så
du får nåt att se på…som exempelvis ovanstående
fordon, som är ett mästerverk.
Förutom bilder också det som är viktigt, människor.
Hoppa in för cruisingrunda vid Wheels and Wings 2019!
Undra vad som finns under hooden…
Folkfest i Falkenberg.
En bil som släcker bränder och törst !
Snyggt åkdon.
Den vackraste bilen…tycker jag. Varför tillverkas inte sådana bilar idag för ??
Pontiac Silver Streek
Lackeringen och motiven är perfekta till designen av bilen .
Kylarprydnad med klass.
En klassisk bil Chevrolet Impala.
Kromigt
Stickiga stickers…
Riktiga grejor !
En Volvo och en Saab eller ?
Halmstadbor på gott humör.
Bilfabrikat….nån sorts Duesenbergklon ?
Här vilar inga sorger !
En av de stilrenaste bilarna och projekten på cruisingen.
Acid rain ??
En sådan bil skulle budpizzapiloterna haft då de kör sin vara !
En vacker bil !
Hade han haft ett horn från en långhornad ko på huven,
kunde man tro, vi var i Houston Tx.
Kan inte vara mer klassiskt, den revolutionerande Ford Mustang, som ändrade biltänkandet.
Ser ut som en Dödens Budbärare…
Skål ! 
Snygg, enkel layout…
Det gäller att tala för sin vara…
Jag blir bara så glad, då jag ser det kvinnliga varma leendet !
Här kommer en ny laddning …
Lite mer bilder på fordon plåtade rakt upp och ner,
inga konstigheter.
Ta en koll du vet aldrig…
Det kommer många fler bilder efter hand.
Tur jag har 200 Gb utrymme på min server.
Håll tillgodo !
Modellen blev inte en överväldigande framgång, då den presenterades.
Inte för jag kopplar intrycket av fronten till något maskulint, utan det jag
får är mera associationer till sinnlighetens kvinnliga värld …
Det kommer mera !
Bilder Wheels and Wings 2019.
Den största träffen för företrädesvis USA-bilar genomförs
under “Wheels And Wings” i Falkenberg.
Denna träff har nu körts under många år och är väl inarbetad.
Här kan du läsa om dess historia.
Personligen har jag varit där de senaste 4 åren och låt mig
säga, att det är en enastående upplevelse att kunna besöka
Cruisingen på lördagkvällen.
Inte bara kan du njuta av perfekt restaurerade bilar, utan
du kan träffa människor, som kompromisslöst lever upp
sina intressen.
Att gå omkring på torget, där cruisingbilarna kan parkera
mellan sina varv är en inspirerande och rolig upplevelse.
Jag måste personligen säga, att den för mig roligaste delen
är där, låt oss kalla det “Motorintresserad Ungdom” har sina
bilar uppställda.
Deras bilar är inte blanka. Tvärtom, man kan se, att bilarna
har levt ett hårt liv. Vad som utmärker dessa bilar, är ofta
att de är sänkta där bak, så undedel kan gå i marken.
Jag antar, man har installerat stötdämpare?, som går att med
luft jacka upp/ner för att justera markfrigången.
Lacken på dessa fordon är ett minne, vad det ett gång varit.
Ofta sitter det för medelsvensson mycket provocerande
stickers på bilen. Det är ofta så många, för att folk ska
förstå, att det handlar om satir.
Wheels And Wings betyder mycket för kommunen, då
man kan se att alla matställen är packade med bilintresserade.
Under de gånger jag varit där hittills, har jag aldrig sett några
sura människor eller slagsmål. Alla verkar gå in för att ha roligt,
vilket ännu är tillåtet i Sverige.
De enda poliser jag såg under kvällen, var två cyklande
Kling och Klang.
En av crusingvärdarna sa till mig, att polisen håller sig borta
för att inte provocera och det har hittills funkat bra.
Sprit ? Öl ? Självklart ! Men ingen störde eller var våldsam.
De som kommit med, låt oss kalla det “Raggarbilar”, hade för
det mesta utrustat bilarna med enorma musikanläggningar.
Flera hade PA som gav 1500-2500 W. Det hördes och kändes,
då man passerade en sådan bil, då man drog på och baslådorna
pumpade .
Jag kommer att presentera massor med bilder, på det jag
beskrivit ovan.
Sammanlagt klämde jag 8000 bilder och av dessa har jag editerat
800…som jag kommer att selektera ytterligare en gång.
Varje post på bloggen kommer att innehålla ca 50 bilder.
Så förvänta 5-… poster med bilder.
Mina bilder kommer endast från trakterna runt torget i
Falkenberg i samband med Cruisingen på lördagen.
Alla fordon som körde Cruisingrundan på lördagen,
har jag plåtat…tror jag.
Så det är bara att vänta så kanske du dyker upp med din bil…
Jag lägger upp en post om dagen.
Spänn fast dig, så åker vi första heatet !
Jag kommenterar inte i större omfattning, för då avslöjas
min djupa okunnighet om USA-bilar !
Förresten, om någon önskar en fullsizebild, så kan du maila mig.
Min adress hittar du under rubriken: Welcome to my …
på första sidan. Bara klicka på rubriken så kommer du till
mina kontaktmöjligheter.
Undrar hur det känns som “Medelsvensson” att hamna i Cruisingkaravanen…
En vanlig bil på träffen; Chevrolet Impala.
En raritet…Ford Thunderbird…
En av mina favoriter
Kallas detta ett Dollargrin…
Ett exempel på hur man kan manipulera frigångshöjd med hydraulik eller lufttryck.
Buick…det var då det.
En tatuerad dam, en dam och en av cruisingvärdarna.
Det var stort antal vackra kvinnor med under tillställningen.
Nog hade bilarna mer karaktär på 50-60-talet…nu ser alla likadan ut…i stort sett.
Mäktig front !
En episk formgivning !
Tänk dig en sådan bakdel på den nya Volvon….
Fenorna hade sin glansperiod…
Denna bilen också en av mina favoriter.
Ja, vad säger du om denna ?
En klassiker.
Svensk ungdom.
Falkenberg vars centrum var fyllt med folk.
Många som såg på bilar som denna tänkte säkert; Tänk om jag haft en sådan …
Hade SAAB haft sådana fenor och bakljus på 9-5 hade man nog inte konkat ?
Det var varmt och för att inte motorn skulle koka under den långsamma
cruisingen, satte man motorrummet till vädring med hjälp av en ölburk.
Pontiac GTO…en drömbil.
Ännu ett bilmärke som gått i graven.
…Å vi kommer från Falkenberg !
Chevor på rad…
Ladies in the boot…
Stay tuned ! Det kommer mycket mer bilder ! Detta var bara en aptitretare !
Kategorier
PANTER- OCH TIGERSTRIDSVAGNAR…
…två stridsvagnar, P5 och P6, förevisades hos maskinbyggarna.
Två av andra världskrigets bästa stridsvagnar förevisades
i modell på Ålleberg vid maskinbyggarnas utställning.
Det var dels en Panter, panzerkampfwagen 5 och en
Tiger, panzerkampfwagen 6.
Dessa två typer var totalt överlägsna de stridsvagnar, som
de allierade hade till förfogande.
Om du googlar finner du oändligt med material om ovanstående
stridsfordon.
Ska jag rekommendera en bok förslår jag Otto Carius “Tiger”.
Modellerna var ett bevis på ett utsökt hantverk. Modellerna
vägde 100-130 kg styck.
Byggarna tog ut stridsvagnarna och visade hur de såg ut
då de körde. Imponerande och verklighetstroget.
Så när som på en sak…jag saknade klappret av bandplattor
mot asfalten.
Vad som återstår på dessa modeller, så vitt jag förstår, är
smådetaljer och målning.
Hoppas de återkommer nästa år då vi även hoppas få se
strv 103 färdigbyggd.
Jag videofilmade stridsvagnarnas körning, men enligt
Murphy´s Lag, fipplade min GoPro så det rann ut i sanden.
Dock så tog jag en massa bilder som jag redovisar med lite
kommentarer.
Hoppa upp och åk med !
Tiger
Att sitta i en Sherman och möta en Tiger i en duellstrid…dåliga odds !
På tornets sida 3 rör…det är rökgranater man kan skjuta i väg,
för att dimma in stridsvagnen om man blir plötsligt påskjuten.
Närmast en Tiger, bortom en Panter.
Inget sluttande pansar här inte. Otto Carius berättar
i sin bok att hans Tiger hade 37 träffar efter en strid,
men att den fortfarande var helt stridsduglig.
Här ser du vad som utmärker Tigern; Tung bepansring,
bra bandaggregat och rejäl bössa.
Panter, som efter att barnsjukdomarna kurerats blev ett formidabelt vapen.
Var under utveckling hela tiden med större kanon, gyrostabbat sikte, ir-belysning
och även gyrostabbad kanon i höjdled.
Det geniala bandaggregatet med sina bärhjul som satt om lott.
Bärhjulen upphängda i pendelarm och avfjädrade med
torsionsfjärdring, vilket gav en mjuk gång i terrängen.
Banden var mycket breda för att ge lågt bandtryck,
vilket man erfor var viktigt under fälttåget i Ryssland.
Den gula grejen framtill är mörkläggningslyktan.
På sidan en startvev…Jo man kunde veva igång Maybach-motorn,
då den var försedd med en Inertia-start som var allmänt förekommande
på flygplan.
Bakpansar
Rejäla patroner.
Motorluckorna
Jämte tornet en läskstång för att dra ur kanonen.
Vagnchefens och laddarens lucka i tornet
Låsning av bandbultar med bricka och saxsprint.
Dock undrar jag om inte det var bricka och fjäderring
på originalet.
Drivhjulet
Gummit från den tyska tillverkaren Continental.
Senaste versioner av Panter skulle ha helmetall-
bärhjul för att spara på gummi.
Här hålle en bandbult på att krypa ut. Hände ibland.
Spännhjulet till höger.
…med sin käcka Rex Midget Sport från 1938 på 98 cc.
Tack för foton Mats!
Jag börjar med litet info:
Detta var det allra första REX-rally, som har genomförts i Sverige
trots att det fick namnet Rex-Rallyt 2019.
REX-fabriken gjorde inga egna motorer, utan man köpte motorer
som t.ex. JAP som är 4-taktare och Villiers som är tvåtaktare.
På 30-talet infördes en “folkmotorcykel” – nämligen
LÄTTVIKTAREN,
som snabbt blev sanslöst populär och sägs vara av signifikant
betydelse för inaveln.
Nu kunde drängarna göra pigorna med barn flera mil bort sägs det…
Men Lättviktaren med sin “tjänstevikt understigande 45 kg”
var körtkortsbefriad och skattefri men alla hade trampor
och i vissa län behövdes ingen belysning (REX lättviktare såldes
dock alltid med “kraftig strålkastare” fram medan baklyse
kunde köpas till som extra utrustning) och i början av andra
världskriget bestämdes att de skulle registreras och beläggas
med skatt.
Det finns massor av gamla lättviktare, som är i körbart skick,
men som aldrig registrerades ( i glesbygd tyckte man kanske
att det var onödigt och de kördes helt illegalt och hamnade
sedan längst in i något hörn av en lada.
REX gav sig även på detta nya med MOPED, som blev tillåten
1/7 1952.
MCV – Club MC-Veteranerna är en rikstäckande
intresseorganisation, som är en underavdelning till MHRF –
MotorHistoriska RiksFörbundet.
Det finns en parallell organisation även denna under MHRFs
vingar –MCHK – MotorCykelHistoriska Klubben.
Man kan säga, att MCV är starkast på västkusten och ner
i Skåne, medan MCHK är med några få undantag
stockholmsregionanknuten.
Jo – jag som kommenterar deltog alltså med min REX
Midget Sport från 1938. Den jag har har reg-nummer F103,
detta syns på något foto.
Söker man på detta reg-nummer i arkiven, så får man
bara en träff, och det är en DKW från 50-talet med betydligt
större motor.
Den jag har var i registret fram till 1964. Man undrar,
hur det kan ha blivit så. Manbehövde inte ha skylt fram.
Lättviktaren hade bara skylt bak.
På bilderna syns alltså min F103, som även har det nu
gällande G-numret EPN448. F är ju Jönköpings län
och den har ägts av en snickare i Skillingaryd.
Den köptes sedan av en cykelreparatör i Anderstorp ,
som renoverade gamla fordon, när han inte lagade
folks cyklar o mopeder.
En lättviktare – alltså 44 kg fulltankad. Min Midget
Sport har brittisk Villierssmotor – en blockmotor som
är sammanbyggd med växellådan. Det gällde att spara
på vikten! Växelspaken sitter direkt på lådan och har
tre lägen – Ettan, Friläge och Tvåan. Ja det fanns
även en 3-växlad variant som är rätt ovanlig iallafall
när vi talar om REX.
Med 4 liter bensin med 4% oljeinblandning i tanken
så bör man kommit 10 mil. 1938 kostade min 450:- kr
med sin “patenterade framgaffel” och “trevliga pakethållare”.
Rallyt: 82 km med “Road-book” och fikastopp i Slöinge.
Vi startade ungefär kl 10 och jag hade startnummer 3.
Hjälmvisiret vill gärna bli immigt i denna vädertyp och
en öppen hjälm är det som fungerar bäst.
Allra bäst är förstås ett “gristryne” eller tratt, men
dessa fungerar inget bra med en modern och godkänd hjälm.
Väldigt bra att roadbooken fanns att ladda ner några
dagar före rallyt.
Jag förminskade dess 5 sidor till 5 sidor i A5-storlek
och plastade in i lamineringsmackapären.
Det var regnet till trots en otroligt fin bana längs kusten
och man hade även hittat några backar såsom Gummes
Backe, där jag hjälpte till med tramporna (motorn med
sina 98 cc slagvolym har gett 3 hästkrafter en
gång för 80 år sedan, men den verkar ha tappat litet kraft
under åren…).
Man kan nog säga, att Villiersmotorn är ganska rå och
vibrerar kraftigt.
Bästa hastigheten är ungefär 40-45 km/h, även om jag
kan pina upp den till drygt 60.
Efter att jag reg-besiktigat den och fått den vägd så
proppade jag bly i styrets ändar, vilket minskade en del
vibrationer.
Jag körde rätt länge, innan jag blev omkörd av 3 stycken,
som körde litet forttare. En bit längre bort blev jag åter
omkörd, av den som varit nummer 3 att köra om –
ja det var en plötslig korsning, som denne kört fel i…
Vid fikastoppet i Slöinge hade regnet bestämt sig för att
bli rikligt.
Vägen tillbaks till Tylebäck gick nu inne i landet.
Någonstans i Wapnötrakten missade jag en skylt och
var snart framme i en Rondell i Halmstad. En till som
missat stannade bredvid.
Jag tycker jag har full koll på skyltar och sånt, så den
har väl blåst bort.
Oavsett – jag är stel och har nästan tappat känseln
i fingrarna, så jag tar vägen genom Halmstad ut till
Tylösand – dit är bra skyltat.
Han hängde på bakom och i en av de många rondellerna
fick jag bakhjulssladd i kanske 20.25 km/h, vilket var
ytterst obehagligt , då denna lättviktare är instabil
redan förut.
Vi kom fram och killen bakom hade fått sladd litet
varstans och i en rondell även framhjulssladd,
men det hade gått bra.
Undrar varför det det var så snorhalt i rondellerna???
Någon anmälan vid målgång behövdes inte, så jag
lastade in i min husvagn, som har plats för en MC.
Sedan blev det lunch, vilket smakade mycket bra.
Jag hade med 3,5 liter extra bensin, då jag tyckt
mig märka, att förgasaren verkar flöda ibland.
Väl hemma mätte jag upp 0,92 liter i tanken.
Med körda 78 km eftersom det var litet kortare genom
, så blev förbrukningen 0,40 liter per mil.
Tack för foton! // Ingvar, bosatt i Borås
Kategorier
CLUB MC-VETERANERNA HALMSTAD…
…körde “Rex – Rallyt” i lördags
Ovanstående föreningen anordnade i lördags ett rally…
heter det så ? med start ute vid campingen Tylebäck.
Efter start kör man en avvägd rundtur, bara för att man
tycker det är trevligt. Dessutom betyder den sociala
samvaron mycket, då man får tips och råd och man
kan dela med sig av erfarenheter och specialkunskaper.
Detta “Rexrallyt” ägnades åt motorcyklar och mopeder
av fabrikatet Rex. Jag tycker det är ganska fantastiskt,
att det fortfarande rullar så många motorcyklar, vilka
är 80 år eller äldre på vägarna !
Om ni googlar på föreningens namn, är jag övertygad
om, att ni kommer till en hemsida, där ni kan inhämta
information om dess verksamhet.
Nu vet jag, det är bilder som efterfrågas och här kommer
en kartong…jag har dessutom video, men jag ska
editera filmerna först, sen lägger jag det på YouTube.
Så håll tillgodo och smattra på !
Som vanligt kommenterar jag inte bilderna, eftersom
det skulle avslöja min avgrundslika okunskap om
dessa klenoder. Jag är säker att du som besökare
kan allt om dessa fordon…
För er som vill ha fler bilder, har jag samlat 300 bilder
i min Dropbox, som ni kan ladda ner i fullt format.
Ladda ner appen “Dropbox” från nätet och installera
den , skicka mig ett mail så jag får er mejladress,
så ger jag er behörighet att logga in på min sida.
Har nån sett min hjälm och mitt njurbälte ?
Här är en ny länk uppdaterad 2020 08 26
…i överstegrat läge…så löser det sig eller ?
Jag sprang på denna videosnutt på YouTube, där den ingick
i en hel radda haverier.
Den var så utomordentlig instruktiv, att jag ville visa
den, då den visade på ett bra sätt, hur man garanterat
planterar sin modell i myllan med ett förutsägbart
resultat.
Se först på videon och kolla sen stillbilderna jag klippt ur,
som visar felen piloten gör.
Detta är ett skolexempel, på hur man inte ska göra.
Håll tillgodo och lär…
Jaha, nu börjar det gå åt pipan. Piloten kan inte hålla kursen då han ska starta...
för att komma bort från problemet bestämmer sig piloten för att” rycka “upp modellen,
därför han var på väg in i depån. Man “rycker” inte upp en Cub…man kör upp den på
huvudstället, sen lyfter man. Alltså ingen trepunktsstart.
Men skit samma, det är bara att ta spaken i magen…
…och redan i detta läget vill modellen vika sig över
sin vänstra vinge…
… konstigt kärran vill åt vänster…
Jo, jag har full skev åt höger…
…men som du ser, har jag inte differentierat utslagen på skeven...
..å nu då jag flyger överstegrat…det är väl bara att dra mera höjd…
…så stiger ju modellen eller…
fast mannen med kameran…dyker han i skydd eller ?
…kolla höjdroderutslaget och de fastlimmade skevrodren med fullt utslag åt höger…
tror piloten att planet ska flyga med dessa förutsättningar…
…nu har snart fotografen vurpat helt…och Cuben vacklar överstegrad framåt
med fortfarande full skev åt höger och ett absolut stillastående sidoroder…
…nu är fotografen på knä…och Cuben vacklar framåt
med full höjd, neutralt sidoroder och full skev höger…
...fotografen kryper snabbt bort på den troliga nedslagsplatsen..
kolla sidoroder…ingen rörelse, men höjdroder, det finns det …
…nu kan du se aningen av sidoroderutslag åt vänster..
….alltså åt det håll modellen viker sig nu…
…men jag tror att sidoroderutslaget beror på, att piloten pressar
trottelspaken framåt och därvid av misstag ger sidoroder åt fel håll…
…nu flyger inte Cuben alls utan faller okontrollerat mot marken med korsade roder,
alltså sidoroder åt vänster, full höjd och fullt motroder med skeven åt höger i spinnen…
…viss oro bland folk på marken i depåområdet…
…nu blir det snart landning…
…bara 5 cm ytterligare, sen splash-down…
…så där ja, nu är det snart klart…ska bara ta bort motorn först…
…och det gick ju smidigt…
samtidigt monterar jag av vingstöttorna…roderna i samma läge ända in till slutet…
..Så där, då var det klart…
Ok, vad skulle piloten gjort i stället ?
Det första vore att avbryta startförsöket, då modellen
avvek nästan 90 grader från vinden.
Varför styrde han inte mot med sidoroder då modellen
vek av ?
Han greps sedan av panik och för att i alla fall göra något,
gav han nästan genast full höjd, i tron att det skulle göra
att modellen på ett mirakulöst vis skulle börja flyga,
om han ryckte upp modellen.
Inte en enda sekund under flygningen hade han modellen
under kontroll och inte enda sekund under flygningen
alstrade vingarna tillräcklig lyftkraft, så modellen skulle
kunna flyga på ett kontrollerat sätt.
Den vinglade hela tiden överstegrad och det blev ju inte
bättre, genom att piloten drog full höjd, utan det
förvärrade situationen med ännu mer anfallsvinkel.
Då han höll emot med en icke diffad skev , såg vi,
att modellen inte hade minsta lust att svänga på grund
av dels att den flög sakta och var överstegrad, dels
att det nedfällda skevrodret på vänster vinge ytterligare
ökade anfallsvinkeln och ökade avlösningen på vingen,
så den spann vänster. Dessutom med icke differentierade
skevroder gjorde detta modellen än ovilligare att svänga
eller räta upp på grund av begreppet skevroderbromsen.
Hade piloten inte rört skeven utan hållt kursen med
sidoroder, då hade han haft en liten chans att rädda
modellen. Likaså om han neutraliserat höjdrodret.
Men med skevroder som håller emot i en spinliknande
rörelse blir allt bara värre.
Om du går i spin och modellen inte går ur av sig själv,
då ska du under vissa förutsättningar följa med i
spinnen med skeven, alltså tvärtemot vad denna pilot
gjorde, neutralisera höjdrodret eller ge aningen dyk,
om det finns höjd för det och ge motsatt sidoroder
spinriktningen.
Så går man ur spinnen.
Denna video är ett bevis på hur viktigt sidoroder är
och då speciellt på en Cub.
Om du inte är rutinerad, eller om du inte har
flugit fullskalaplan, så koppla ihop sido- och
skevroder elektroniskt eller med en Y-sladd.
Har du flugit fullskala, då vet du, att sidorodret
används för att balansera nosläget i förhållande
till horisonten under sväng.
Det ger dig större chans att klara en situation som
ovanstående. Dessutom eliminerar kopplade skev-
och sidoroder till stor del skevroderbromsens
skadliga inverkan på svängarna.
Hoppas han drog lärdomar av smällen !
Kategorier
MASKINBYGGARNA ÅLLEBERG 2019
Jag förundras…
…över den skicklighet och hängivenhet, de människor
visar, som har sina förmågor fokuserade på byggandet
av de mest invecklade och krävande mekaniska
konstruktiooner.
Ja, jag finner inte bättre ord. Kanske jag i stället borde
kallat byggarna för “Mästare av Mekaniken “.
Jag funderade lite, på vad som krävs, för att
åstadkomma vad dessa byggare gör ?
Först en ide som ska tänkas igenom. Faktainsamling
av dokumentation, ritningar, ta reda på vilket
material som behövs till de olika komponenter som
ingår i konstruktionen, koll av att man har tillgång
till de verktyg och maskiner som krävs och att
man kan använda dessa.
De måste ha ett brett kontaktnät, som kan ge råd
och tips under pågående bygge.
Jag vet, att ett bygge kan kräva tusentals arbetstimmar.
När allt detta är uppnått, så står en dag deras skapelse
färdig och fungerande.
Vad känner byggaren ? Jag tror, han känner en otrolig
glädje och stolthet, då hans mekaniska maskin, det må
vara en V-12 motor eller en ångmaskin, är i aktion och
att den fungerar exakt som han planerat enligt förebilden.
När jag ser vissa av konstruktionerna, kan de synas mig
som ett Sisyfosarbete…
Att starta upp dessa ofantligt krävande projekt, det
kräver ett oföreställbart mod, då byggaren måste
satsa allt av kunnande och erfarenhet för att kunna
genomföra bygget.
Då jag ser på de med rätta stolta byggarna, finner jag
att 90 % av kreatörerna är mogna män med en bakgrund
som verktygsmakare, eller i alla fall komna från en
bransch där mekanik och metallbearbetning ingår.
Det är tvunget att ha en teknisk bakgrund så man kan
få utlopp för sin kreativitet om man ska lösa svåra
tekniska problem.
Varför ? Jo, man måste ha kunskap för att få ihop en
mekanisk konstruktion, som ska fungera i enlighet
med förutbestämda regler.
Kunskap och erfarenhet och fantasi med kreativitet,
är de basala fundament en maskinbyggare vilar sitt
byggande på tillsamman med en fokuserad
målmedvetenhet.
Varje gång jag studerar något av maskinbyggarnas
objekt, blir jag ofattbart imponerad och försöker
förstå det stora arbete, som ligger bakom.
I år var det strul med lokalen, den skulle ISO-certifieras,
varför inte så många byggare dök upp.
Men de som dök upp hade fina saker med.
Dels motorer av olika slag och något som jag tycker om,
det fanns två modeller av tyska stridsvagnar från II Världskriget;
Panzer V Panter och Panzer VI Tiger.
Först kommer jag att redovisa jag motorerna och i nästa post
kommer stridsvagnarna.
Luta dig bakåt och försök visualisera allt arbete, som ligger
bakom byggena !
Jag lämnar inga notiser vid bilderna, utan jag låter
din fantasi ledsaga dina intryck.
Vill du se mer bilder klicka HÄR. Annars sök i sökrutan
upp till höger på min bloggs förstasida. Skriv in sökordet
“motorbyggarna” och tryck “Enter” så finner du.
…testa inte det !
I Goprokameror finns, som i så många andra enheter
inbyggd WiFi, så man via sin telefon kan kommunicera
med kameran.
Jag har provat det hemma och det fungerar, dock med
en viss fördröjning i överföringshastigheten.
Räckvidden mellan telefon och kamera är inte överväldignde,
men uppe i fri luft borde räckvidden vara ok.
Alltså, jag monterade min kamera på min Ava, parade ihop
min telefon med kameran, kollade att det fungerade att styra
kameran med mobilen. Allt funkade ua.
Start och iväg i en stigning till 100 m. Allt gick utan anmärkning
och jag såg i telefonens display det kameran såg.
Kameran spelade in video och jag beslöt att skifta till stillbild.
Då hände det; Modellen i en okontrollerad störtspiral, totalt
opåverkbar med sändaren. Tiden går fort då en modell är på
väg mot marken i full speed, men jag hann föreställa mig min
kära Ava som en hög med splitter på marken.
Jag slog av telefonens GoProApp, eftersom det borde vara
orsaken till min utstörda mottagare. Tursamt hade jag
tummen på den knapp, som stängde av appen i telefonen.
Det var ren tur.
Så fort appen stängdes av, återvann jag kontrollen på min
modell, vilken jag snabbt landade, för jag ville ju veta vad
som skett…
Tid från det min mottagare slutade funka, tills jag fick kontroll
var ca 5 sekunder…
Så mycket förstod jag, att WiFi från kameran påverkade min
2.4 gHz mottagare.
Då jag kollade installationen så kunde jag konstatera att
kameran satt ca 10 cm från en av de yttre antennerna till
mottagaren.
För att återskapa ett eventuellt problem, lade jag min Ava
på en kulle och gick 100 m därifrån. Kollade att sida/höjd
funkade ua.
Sen skickade jag ett kommando från telefonen och genast
gick sida och höjd till ändläge !
Done deal, jag hade funnit problemet.
Varför WiFi på kameran slog ut min mottagare ?
Kamerans WiFi gör att kameran kommunicerar dubbelriktat
med min telefon. Det betyder kameran sänder och tar emot.
Eftersom kameran kostant sänder en bild eller video till
telefonen ligger det en fältstyrka rakt in i min mottagare
för rc eftersom kameran var så nära mottagarens antenner.
Med tanke på kvaliteten på de ingångsfilter som sitter i
våra rc mottagare flyger HF rakt igenom in i
MF burkarna och sen är det kört.
Men under min videofilmning hände inget….
Först då jag gav ett kommando till kameran från min
telefon gick roderna till ändläge.
Varför så ? Jag har ingen aning. Skickar du bild har du
en modulerad signal precis som då du ger ett kommando.
Men av någon anledning blir mottagaren utstörd,
då den får en order att byta mode.
Ja, detta var min erfarenhet, som jag ville delge,
om någon till äventyrs vill ha sin kamera fjärrstyrd från
en mobil.
För egen del lägger jag dessa experiment på hyllan nu.
Min modell vill jag inte riskera.
Min HyperAva fick i dag nästan 3 timmar i fin termik.
Termiken försvann då kallfronten kom med heltäckande
molntäcke, sjunkande temperatur och vind vridande från
syd till sydväst.
Min radio är en JR GX8, som aldrig berett mig svårigheter.
Jag flög idag mycket långt ifrån mig och mottagaren missade
intet .
såedemede…
Här har jag just parat ihop min kamera med min Ifåne, som ligger på vingen.
Det är härligt grönt nu tack vare regnen. Senaste natten fick vi 15 mm.
På förmiddagen hade vi cubildning med utbredda termikområden
med kry korkverkan. Bilden mot söder.
Inne över land riktning österut hade vi Cu-Congestus.
Här kommer kallfronten med sina moln vid 12-tiden.
Där jag flög, hade cu-molnen en märklig form,
vilken brukar inträffa, då det är läge för åska.
En ensam sånglärka flög och hävdade sitt revir under intensiv sång.
En av de stora i
F1 racing
har gått bort.
Förre tredubble Formula 1 världsmästaren Niki Lauda
har avlidit 70 är gammal.
Han avled efter en lång tids sjukdom.
Lauda var inblandad i en olycka i sin Ferrari på
Nürburger Ring, då hans bil tog fyr.
Lauda räddades med svåra skador och ingen
trodde han skulle överleva.
Att han blev så bränd berodde på att hjälmen slets
av honom vid kraschen in i uppfångsnätet.
Efter 6 veckor var han tillbaka till
F1 racingen vid Italiens Grand Prix.
Han placerade sig som 4 i sin Ferarri i Monza.
Han blev trots sin olycka världsmästare 3 gånger.
Efter racingen startade han ett flygbolag, Lauda Air,
vilket så småningom nu köpts upp av RyanAir efter
diverse turer.
Lauda var en fullcertifierade trafikflygpilot.
De sista åren arbetade han som mentor för Mercedes
formula 1 team och ledde teamet till världsmästare.
Men verkligheten kom tillbaka till honom. Han hade
genomgått två njurtransplantationer, men hade trots
det problem med njurarna och fick dialys.
För cirka ett år sedan genomgick han en hjärt/
lungtransplantation då hans lungor hade blivit
skadade, genom att han inandats giftiga och
heta gaser vid sin crash.
Först tycktes allt gå bra efter den omfattande
transplatationen av de organ som sköter cirkulationen
i kroppen.
Eftersom vi alla visste, att Niki var en fighter,
som inte gav upp så lätt, var vi övertygade om att
han skulle klara även denna pärsen.
Rehabiliteringen tycktes gå utmärkt och vi nåddes
av positiva rapporter.
Men för en tid sedan drabbades han av influensa
vid ett besök i sitt hus på Ibiza och detta initierade
en gradvis försvagning av hans kropp, som till slut
sammantaget med hans övriga diagnoser tog hans liv.
För oss som inte hade direkt info, kom dock hans
dödsbud överraskande.
Vi hade förväntat oss att se den röda kepan som vanligt
i Mercedes depå under Formula 1 loppen.
En målmedveten och resultatinriktad människa har lämnat oss.
Här kan du läsa Om Niki Laudas liv.
Kategorier
DETTA INLÄGGET HAR VÄL INTE…
…så mycket med flyg att göra men…
…eftersom vi ändå var där, så kollade vi på bilarna.
Det var en Cruising-Event i Ystad på lördagkvällen.
En sådan händelse kan ju var att rolig att se på, då
man får möjligheten att se fint iordningsställda
USA-bilar och olika derivat därav.
Jag personligen brukar åka till Falkenberg och se på
cruisingen vid Wheels and Wings.
Den som var i Ystad var cirka 1/4 så stor som den i
Falkenberg. Du kan kolla Falkenbergs Cruising på
min blogg här.
Här kommer lite bilder, som beskriver en del av ekipagen.
Som du ser, de flesta var glada !
3-D film visande hopsättning och
konstruktion av en två-takts motor.
Jag fick en länk av Ronald Borg till en man från Argentina,
som var skicklig på att framställa tredimensionella filmer
på ett ytterst proffsigt sätt.
Visar förutom montering även funktionen på en tvåtakts
Ottomotor.
Han som åstadkommit detta heter Juan Seren boende i
Buenos Aires i Argentina.
Han har en blogg med ytterligare 3-D projekt, som är värda
att kolla.
Andreas skickade mig ett mail,
som beskriver ett problem.
Detta mailet fick jag av Andreas Zucht och jag tyckte det
har allmänt intresse så därför tar jag upp det på bloggen
efter att ha inhämtat Andreas tillstånd.
Här är Andres mail:
Hej Mats,
Sorry att jag stör men har ett litet flygbekymmer.
Skulle behöva lite assistans från någon som vet betydligt
mer än jag om detta….! ?
Var på Revingefältet i söndags (helt fantastiskt och i
stort sett vindstilla) och gjorde jungfruflygning med
min nya DG 303 Elan från HF models i helglas,
(Robbe sålde den tidigare).
Här är lite mer info om modellen (Schweizare är rätt grymma….)
https://www.cmsmodell.ch/gallery-modelle/segelflug/
dg-303-elan-acro-3-30m/
Jag har motoriserat den så jag kan ta mig upp på höjd
och kan flytta acken för att justera TP. Behöver då inte
lägga in onödigt bly (bättre med större/tyngre batteri).
Spännvidd 3,3 m., profilen är HQ1,5-12 och vikten ligger
på 3,9kg. TP ligger på 70mm (vingrot är 200mm) och
EWD är 1,5 grader. Den är även balanserad i rollplanet.
Modellen är tydligen rätt skalalik, så vingarna smalnar
av rätt mycket precis som på originalet och stabben är
relativt liten. Har förstått att det denna skalariktighet
kan vara ett bekymmer för spännvidder under 4m.
Tror att det framgår av bilderna.
Nu till bekymret!
Vi skarpare vänstersväng i lite lägre fart och när man
lägger på höjdroder så klipper den rätt skarpt åt vänster
Samma fenomen inträffar om du gör ett kraftigt upptag
efter dyk (looping). Klart läskigt.
Om du flyger i planflykt o låter modellen stalla ut så
droppar den bara ner näsan. Precis som den ska!
Hade ett litet teknisk fel vid först flygningen, bromsen
på ESC’n var inte aktiverad, så proppen snurrade med
hela tiden (rätt stor, 17×11). Kommer att fixas såklart!
Min erfarenhet med seglare som klipper är att man
har för stort höjdroderutslag (läst mycket om det på
internationella forum), så ska minska utslaget något.
Vet att om man har en något bakåtflyttad TP så blir
modellen mer känslig på höjdrodret. Gillar inte
framtunga modeller… ?
Funderar på att flytta fram TP nån mm eller två.
Har läst en del om laminär avlösning (https://www.aerodesign.de/)
och om att använda turbulatorer i form av ”Zackenband”
(https://www.glidingshop.de/turbulator-zackenbander
/turbulator-zackenband-60-selbstklebend). Tydligen skal
l detta hjälpa mycket för lågfartsegenskaper och ibland
även på roderverkan. En hel del flygare har fått mycket
snällare flygegenskaper med Zackenband placerat
10-20% från framkanten.
Skulle var klart intressant att höra dina åsikter om hur
jag kan komma tillrätta med att den klipper!
Andreas modell.
Problemet du beskriver är väl känt av mig. Under 70- 0ch 80-talet led mina
snabbare hangkärror av samma problem . Alltså att modellen klippte i
en sväng, eller rättare sagt varje gång jag belastade modellen, ville den
klippa snabbt över en vinge. Oftast den vingen som låg nederst i svängen.
Jag undrade varför detta skedde och jag vet nu, att
modellerna var baktunga.
Vi vet, att en modell som är baktung blir mycket
känsligare på höjdrodret.
Tänk dig flygplanet som en tvåarmad hävstång. Med en
tyngdpunkt för långt bak kommer nosen att pitcha upp
snabbt och till viss del okontrollerbart.
Har du tyngdpunkten för långt bak har du garanterat
byggt in en instabilitet i dit flygplan.
Du har ett grundläggande fel cementerat.
Tänk på att alla parametrar samspelar på ett plan.
Det handlar inte bara om aerodynamik utan även
om flygmekanik. Dessa två egenskaper måste arbeta
ihop, inte mot varandra.
Jag försökte lösa problemet genom att gå runt det lite,
innan jag förstod att det grundläggande felet var fel
tyngdpunkt.
Således applicerade jag klaff på modellen, som jag mixade
med mitt höjdroder. Detta ökade lyftkraft och motstånd,
men det höll modellen i det läget jag ville i svängen.
Sedermera kom jag på att flytta fram CG och fick då normalt
beteende och egenskaper i svängar med hög lastfaktor.
Men, de flygplan vi då flög hade mycket tunna profiler,
vilket ställde krav på piloten. Vi fick flyga med eftertanke
så vi inte stallade modellen. Vi kan intuitivt känna ,
att flyger man med en brödknivsvinge, ställer det andra
krav på flygandet än med en Clark-Y vinge…
Flög vi med plan lätta i nosen och den pitchade upp med
den tunna vingen…då var det inte mycket att göra,
eftersom vingen skar upp fort tack vare dess tunna form.
En modell måste vara statiskt och dynamiskt balanserad.
Statiskt genom att hänga upp den för att kolla CG
och dynamiskt genom att se till, att anfallsvinklar på vingar,
stabbe är korrekta. Vingens anfallsvinkel är viktig.
Din vinge HQ 1.5-12 tål upp till 15 graders anfallsvinkel
innan Cl (Lyftkraften) ramlar till noll. Men redan vid 5 graders
anfallsvinkel är Cd (lyftkraftsmotståndet) på topp.
Hur noga man än mäter tyngdpunkten, kan det ofta krävas
justeringar i efterhand efter provflygning.
En annan huvudparameter är var tryckkraftscentrum
på vingen ligger i förhållande till tyngdpunkten.
Tryckkraftscentrum är den punkt på vingen där de
resulterande krafterna har sitt centrum.
Normalt sett ligger detta centrum bakom CG
och detta förhållande kontrolleras av höjdstyrverket.
Du kan lätt förstå, vad som händer, om tryckcentrum på
vingen ligger i eller framför tyngdpunkten…
Du har hört om en Galloping Ghost ? Tänk på den tvåarmade
hävstångens princip.
Ok du flyger, skrev du och svängde kraftig. Det innebär,
att om vi antar din svängdiameter är 10 m och hastigheten
är ca 50 km/timman, vilket är ca 14 m/sek
då blir G-belastningen;
Hastigheten i m/sek upphöjt till 2, dividerat med svängens
radie 5 m och allt dividerat med gravitationen 9,81 m/sekundkvadrat
= 4.2 G !
Det betyder, att din vinge ska kunna skapa 4.2 gånger den
normala lyftkraften för att hålla sig flygande…
Har din modell massan 2 kg kommer den i en sväng enligt
ovan att väga nästan 9 kg ! Så dina vingar som lyftproducerande
maskin ska klara att svänga 9 kg enkelt uttryckt.
Hur din modell betalar lyftkraftsökningen som krävs ?
Det betalar du med kraftigt ökat lyftkraftsmotstånd !
Som innebär minskad hastighet och risk för en snaproll….
Alltså ökande problem med avlösning på vingen.
Med avlösning menar jag, att den laminära strömningen
ovan gränsskiktet blir turbulent och lyftkraften försvinner
pronto.
Hur kan man förhindra det ? Närmast vingens yta finns
ett gränsskikt av luft. Detta gränsskikt är närmast
vingytan stillastående och dess hastighet ökar ju längre
upp du kommer. Stillastående säger vän av ordning ?
Japp så är det. För att övertyga dig själv kan du kolla en
gammal fläkt i exempelvis en industrilokal, som suttit och
snurrat i 40 år. Hur se ytan på bladen ut ?
Just precis, ytan är dammig.
Denna bild som jag snott hos Nasa visar gränsskiktet och separationsbubblan.
Vid omslagspunkten (transition) övergår den laminära strömningen till att
bli turbulent. Vid omslagspunkten ligger separationsbubblan och roterar
som ett varnande utropstecken. Om man öka anfallsvinkeln kommer bland
annat separationsbubblan att växa och dra sig framåt, vilket medför,
att det blir ytterligare turbulent strömning och lyftkraften förloras.
Bilden nedan visar det.
Alltså är det viktigt att ha kontroll på det laminära gränsskiktet.
Hur löser jag det ? Det kan du lösa genom att fästa
turbulatorer, virvelbildare på din vinges ovansida med
placering vid högsta punkten. Turbulatorerna underhåller
gränsskiktets önskvärda turbulenta strömning, vilket
bestämmer den laminära strömningen över vingen.
Turbulatorererna håller även separationsbubblan i shack.
Normalt sett kommer ” klibbigheten” eller “vidhäftningen”
vid vingens yta att skapa turbulent gränsskiktströmning,
men det kan behöva hjälp av vortex-skapare.
Om du har en vinge med dåligt Re-tal kan du avhjälpa
detta delvis med en turbulator vid framkanten på vingen,
vilket skapar förutsättningar för den laminära strömningen
under mera extrema lägen.
Friflygarna kunde ju limma en tråd bakom framkanten
för att
förbättra vingens egenskaper genom att minska sjunkhastigheten.
Ditt flygplan har ett hyfsat Re-tal varför detta inte är ett
bekymmer. Här kan du beräkna Reynolds tal på din
vinge.
Flyger du och belastar din modell genom att öka anfallsvinkeln,
så fungerar detta till en viss gräns, sen klipper modellen.
Flyger du med anfallsvinkel, kommer energi (Luft) att
transporteras från vingens undersida från stagnationspunkten
under vingen till ovansidan där luften (energin) ser till,
att vingen får det den behöver för att skapa lyft.
Stagnationspunkten kryper bakåt på undersidan efter
hand som belastningen ökar, det vill säga om vingen ska
producera mer lyftkraft, då måste vingen få energi från
undersidan , det är orsaken till att stagnationspunkten går
längre och längre bak på undersidan för att hämta luft (energi)
till ovansidan..
Men till slut kan inte vingen behålla denna strömning på
grund av ökande anfallsvinkel och då försvinner strömningen
i ett nafs.
Man kan sträcka ut vingens förmåga att flyga med hög
alfa genom exempelvis framkantklaff, luftanblåsning på vingen
och diverse klaffsystem.
Profilen du använder, är en välprövad laminär profil,
som har ett brett hastighetsregister. Jag kan inte finna något
i datan, vilket skulle peka på , att profilen ställer speciella krav,
mer än vad jag skrev ovan om CL/Cd.
Du ska kunna flyga den relativt sakta, men då kan du inte
flyga med hög lastfaktor ! Hög lastfaktor…enligt mig för
en modell = =Över 2,5 G.
Ytterligare en faktor som kan ställa till det, är att
dagens stabbar har stort sidoförhållande, vilket ska
ge en roderyta med högt Re-tal och effektivare
verkningsgrad.
Alltså mera lyftkraft och mindre motstånd.
Ofta är stabbarna förhållandevis tunna, som kan göra,
att man lättare överstegrar stjärtstyrverket, som i sin
tur kommer att snabbt kasta upp nosen och ditt plan
kommer att vika sig, eftersom vingens anfallsvinkel blir
alldeles för stor.
Att komma ihåg är, att stabilisatorn är det, som reglerar
vingens anfallsvinkel…Personligen föredrar jag en något
tjockare stabbprofil för att i någon mån ” lugna ner” modellen.
Slutligen vad skulle jag förslå dig ?
Det första som slog mig var att flytta tyngdpunkten framåt.
Provflyg sen på säker höjd genom att dra belastade
svängar. Men att tänka på är att modellen har sin gränser…
så håll uppe hastigheten.
Om du inte har differentierat skeven kraftigt, så gör det.
då man ger motroder med skeven vid urgången ur sväng, kan
orsaken vara att det nedfällda skevrodret på “undervingen” i
svängen kommer att öka vingens anfallsvinkel, eftersom det
nedfällda skevrodret fungerar som en klaff och därmed
kan vingen komma att stalla.
Flyger du med kopplad sida och skev ?
Oftast bästa lösningen att man mixar, dock att man har full
rörlighet med vänsterspaken för sidorodret. Jag trimmar
mina modeller så, att då jag svänger normalt, kommer
nosen att följa horisonten. Det ger mig möjligheter att behålla
och öka farten i en sväng, samtidigt som det förenklar min
flygning.
Vill du testa turbulator
vid torsionsnäsan kan du använda Biltemas antihalktejp,
som du klipper i 5 mm strimlor och fäster på vingen.
Kanske värt att pröva…
Programmera in exponentiella utslag
på höjdrodret för att lugna ner rörelserna.
Ok Andreas, detta är lite om vad som kan göras och varför.
Vi ses !
Kategorier
I VÄNTAN PÅ SOMMAR…
…kommer här lite hållpunkter för oss,
vilka är intresserade
av begreppen flygning och teknik.
Detta måste jag kolla…
Större uppvisningar kan ni söka i denna länken.
Jag söker info om Maskinbyggarnas
träff på Ålleberg ?
Vidare, om någon vet om Veteransegelflyget
har någon publikdag på Ålleberg i år ?
Min kontaktinfo klicka här.
Linträff i Kungsbacka, 15 Juni.
Även motorträff med gamla
motorer. Här kan du läsa om träffen. Du kan googla på min
blogg: Linflyg Kungsbacka, så kan du se vad som händer.
IGG, Storsegelträff Ålleberg, 29 – 30 Juni.
För flygintresserade av stora segelmodeller besök IGG:s träff på Ålleberg.
Jag är inte säker, men jag tror att Maskinbyggarna ska vara där samtidigt.
Om någon har info, så skicka den till mig gärna.
SMOS skalatävling “Stibners Memorial” 29 Juni.
För friflygande OT-modeller på Fedingshultfältet, Skånes Fagerhult.
Kolla här hur det ser ut.
Shoot Out West på Ålleberg 4-7 Juli
Efter succén förra året körs den igen.
Här kan du läsa om meetinget.
Wheels And Wings, Falkenberg, 19-20 Juli
Den välbesökta bil- och flygträffen med sin cruising på kvällen.
Läs HÄR. https://hangflygning.se/?p=63648
SvampaFestivalen, 1-2 Augusti.
Folkrace i Tomellilla 1-2 Augusti. Roligt att beskåda. En Antites mot Formul a1.
Norddeutsches Modellfliegertreffen hos Tarp MFC 12 – 18 Augusti.
Modellflygträff just söder om den danska gränsen i Jylland.
Lätt att komma dit via Öresundsbron, genom Jylland-över gränsen
till Schleswig-Holstein-så är du i Tarp. Jag har varit där på deras
Flugtag, som nu ändrats till en modellflygvecka.
Det blev en stor framgång. Ett besök är väl värt mödan.
Här kan du läsa om det:
Roskilde Airshow i Danmark. 16 – 18 Augusti
Ligger inte långt från Köpenhamn. Lätt nåbart via bron.
Läs här om tillställningen.
Försvarsmaktens Flygdag F17 Kallinge, 25 Augusti
Nåt man inte vill missa.
All info kommer du att finna här.
Ljungbyhed, 31 Augusti
anordnas träff för bilar, motorcyklar
och man flyger med gamla plan. Information här
Falkenberg Classic 2019, 21 – 22 September
Classical Racing på Falkenbergs Motorbana.
Ett måste för den som är intresserad av racerbilar från 1925-2000
Läs HÄR. eller HÄR